Det miljörättsliga systemet

Motion 1985/86:Jo727 Sven Munke (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86:Jo727

Sven Munke (m)

Det miljörättsliga systemet

Människans välfärd är delvis beroende av hur hon lyckas tillgodogöra sig
naturens resurser. Om dessa resurser tar slut, blir otillgängliga för människan
eller förstörs genom förgiftning, försämras oundvikligen människans livsbetingelser,
välfärden försvinner och i värsta fall går hon under som art.

Detta kan låta som domedagsprofetior, men exemplen framför allt från vår
nära samtid visar att detta händer även om det är i begränsad skala. Forskare
världen över varnar för omfattande klimatförändringar orsakade av utsläpp
av gaser från mänskliga aktiviteter. Koldioxidhalten har stigit med 25 % de
senaste 150 åren och fortsätter att stiga genom den omfattande användningen
av fossila bränslen. Detta tros leda till ökning av jordytans temperatur som
bör kunna bli märkbara inom de närmaste åren, och om ett hundratal år
skulle en mycket stor temperaturhöjning, flera grader, kunna ha uppstått.
Smältning av isen i de norra och södra polarområdena skulle medföra att
låglandsområden som Skåne läggs under vatten.

Metan, freon, dikväveoxid, kolmonoxid och ozon tros också öka och ge
samma s. k. växthuseffekt som koldioxiden. Dessa helt nya rön har gjort att
forskare världen över anser att den tid som står till vårt förfogande att vidta
åtgärder är kortare än vad man tidigare ansåg. Även direkta skador av
kolväten och kväveoxider från bilar, industrier och hushåll misstänks vara en
av orsakerna till skogsskadorna som även drabbat Sverige.

Vatten är en av grundvalarna för människans liv på jorden. I början av år
2000 anser forskare att tillgången på dricksvatten per capita kommer att vara
24 % mindre än i dag. Dessutom kan man räkna med att 25 % av jordens
vattentillgångar kommer att vara otjänliga som dricksvatten år 2000, om
orenat vatten tillåts strömma ut i vattendrag i samma takt som i dag.

I Sverige har tillgången på rent dricksvatten länge ansetts självklar. Ändå
bor 100 000 personer vid vatten med för höga nitrathalter. Allvarligare är
dock att försurningen har nått grundvattnet och hotar att göra det otjänligt
genom att metaller löses ut ur marken.

Ökenutbredningen och hungerkatastroferna i Afrika anses allmänt numera
vara till stor del betingade av rovdrift och felaktig hantering av
naturresurserna. Miljövård är det recept som Röda korset anser är det enda
som hjälper på lång sikt för att undvika liknande katastrofer. Världsbanken
skrev i en rapport 1984, att om det inte blir en grundläggande förändring av
miljö- och utvecklingspolitiken i Afrika kommer situationen att bli ”en
politisk, ekonomisk och social mardröm” vid sekelskiftet år 2000. Över tio
miljoner människor har lämnat sina hem i Afrika, och många av dessa kallas i

brist på bättre uttryck för ”miljöflyktingar”. De har flytt torkan och
landsområden som inte längre kan försörja dem. Andra har flytt inbördeskrig
och förtryck. Sambandet mellan krig och naturkatastrofer är intima, och
redan nu talas det om miljövård som en nödvändig förutsättning för att
hindra krig.

Aven i Sverige som är ett glesbebyggt land märker vi av miljöförstörelsen
och vilka gränser naturen sätter för vårt framtida handlande. Det kan gälla
skogsdöden som hotar en av grunderna för landets industri och därmed vårt
välstånd eller vårblommor som inte fortplantar sig och därmed försvinner på
sikt eller konstskatter som fräts sönder framför ögonen på oss.

Jag har genom denna beskrivning velat belysa att miljövård inte är någon
lyx utan en nödvändig grund för alla våra andra förehavanden. De politiska
partierna, riksdag och regering sätter upp olika politiska mål på både kort
och lång sikt. Sysselsättning, ökad trygghet, valfrihet, rättvisa, frihet, rikare
arbetsliv och fritid är allesammans mål som i olika sammanhang fastslagits av
riksdagen med olika betoning på olika delar av dessa mål. Dessa mål går dock
aldrig att uppnå utan att de naturresurser som vi nu har tillgång till kan
bibehållas och förnyas. Utan skog ingen sysselsättning i skogen, utan rent
vatten ingen trygghet och rättvisa, utan ren luft begränsas valfriheten och
arbetsliv och fritiden blir lidande. Utan produktiv jordbruksmark ingen mat
som kan ge frihet och välstånd.

Det är således klart att den långsiktiga politiken måste utgå från ett
ekologiskt synsätt, vilket innebär att gränserna för de ekologiska systemens
känslighet för påverkan även får tjäna som gränser för utnyttjandet av
naturens resurser. Det innebär att de andra målen, sysselsättning, trygghet
osv. får underordnas de långsiktiga ekologiska målen. Ett långsiktigt
ekologiskt mål är också förutsättning för att dessa andra mål kan uppnås.
Dessa långsiktiga mål har av vissa kallats ”ultimära” mål.

Juristen Ulf Ranerås vid rättsvetenskapliga institutionen i Göteborg har på
uppdrag av naturvårdsverket undersökt hur svensk miljölagstiftning uppfyller
kraven på att de ultimära målen skall uppnås. Ranerås kallar de enskilda
lagarnas mål för ”primära mål”. Dessa skall ses som delmål av de ultimära på
så sätt att för att nå de senare är det nödvändigt att uppfylla de primära. Det
primära målet ses som ett medel för att nå det ultimära målet, som etapp på
vägen till detta. En lags eller åtgärds effektivitet får bedömas utifrån dess
förmåga att medverka till att det ultimära målet uppnås, inte ett primärt mål.

Ranerås fastslår att om man accepterar att miljön utgör en ram inom vilken
övriga mål får uppfyllas måste miljömålet ses som det överordnade. Ranerås
kommer fram till att de olika lagar som reglerar miljöskyddet i Sverige inte i
praktiken har skyddet av miljön som ett överordnat mål. Därav kan man dra
slutsatsen att vi inte har tillräckligt lagstiftat skydd för miljön i Sverige i dag.

Juristen Gabriel Michanek vid juridiska institutionen vid Uppsala universitet
har undersökt de olika lagarnas bedömningsgrunder och effektivt belyst
de luckor och överlappningar som finns i lagstiftningen.

Michanek har funnit att effekterna av joniserande strålning på naturmiljön
inte är reglerade i någon svensk lag. Regeringen prövar vissa verksamheter
enligt 136 a § byggnadslagen, och för dessa industrier gäller miljöskyddslagen
endast i begränsad omfattning. Flygplatser tillåts med stöd av luftfartsla

Mot. 1985/86

Jo727

9

gen och kan därefter inte förbjudas med stöd av miljöskyddslagen, varför
skyddet för omgivningen är mindre än om det rört sig om andra verksamheter.
För flygplats gäller åtminstone fem olika lagar inom det miljörättsliga
området, luftfartslagen, byggnadslagen, miljöskyddslagen, hälsoskyddslagen
och naturvårdslagen. Dessa lagar har olika bedömningsgrunder, tillåtlighetsregler
och olika myndigheter som är inblandade.

För skogsgödsling och försurningsregler gäller skogsvårdslagen, naturvårdslagen,
hälsoskyddslagen, lagen om kemiska produkter och miljöskyddslagen.
Lokala tillsynsmyndigheter är skogsvårdsstyrelsen (skogsvårdslagen),
länsstyrelsen (naturvårdslagen och miljöskyddslagen) samt
miljö- och hälsoskyddsnämnden (hälsoskyddslagen och lagen om kemiska
produkter).

Olika lagar och olika myndigheter kan innebära flera olika beslut i ett och
samma ärende. Miljö- och hälsoskyddsnämnden kan t. ex. tänkas förbjuda
skogsgödsling med stöd av hälsoskyddslagen om vattentäkter hotas trots att
skogsvårdsstyrelsen gett tillstånd enligt skogsvårdslagen. Det kan också
förekomma att ingen av myndigheterna agerar för att båda anser att det är
den andras bord. Det försämrar skyddet av miljön kraftigt. Det sorgerligaste
exemplet på bollande mellan myndigheter är BT-Kemi där hälsovårdsnämnden
påstod sig endast vara ”rapporterande myndighet” och länsstyrelsen
förväntade sig agerande från hälsovårdsnämndens sida med följd att ingen
agerade.

Det miljörättsliga regelsystemet är inkonsekvent, splittrat och ineffektivt.
Regelsystemet behöver reformeras och göras mera enhetligt. Luckorna
behöver täppas till och de praktiska olägenheterna med överlappande lagar
måste minskas. Ett lämpligt sätt är att knyta ihop olika lagar inom det
miljörättsliga området till en enhetlig miljöbalk.

Eftersom många av de förändringar som sker i miljön inte drabbar de
människor som sätter i gång dem utan deras efterkommande genom
processer som kanske inte går att hejda, behöver de långsiktiga miljömålen
ges ett grundlagsskydd. Det innebär att lagstiftningen på området måste
hållas inom de ramar som grundlagsskyddet sätter och kan inte ändras utan
grundlagsändring.

För att de långsiktiga miljömålen skall kunna uppnås och överordnas
andra mål måste ekologisk grundsyn tillämpas vid allt lagstiftningsarbete
inom det miljörättsliga området. Det innebär att miljöns känslighet för
påverkan måste bli utgångspunkten i miljöarbetet. Det kräver att en offensiv
miljökvalitetslag tillämpas där målen för miljökvaliteten sätts upp utifrån
den kunskap som råder vid varje tidpunkt om riskerna för miljön. Lagen
behöver vara offensiv i den bemärkelsen att mål skall sättas upp då vissa
föroreningar skall ha minskat ned till en viss nivå vid en viss tidpunkt.

Sammanfattningsvis behöver det miljörättsliga regelsystemet reformeras.
Riksdagen bör slå fast att de långsiktiga miljömålen är överordnade andra
mål och bygger på ekologisk grundsyn. De långsiktiga miljömålen bör ges
grundlagsskydd. Det miljörättsliga regelsystemet bör samordnas till en
enhetlig miljöbalk. Lagstiftningsarbetet bör utgå ifrån miljöns känslighet.
Andra aspekter som ekonomi och sysselsättning bör underordnas de
långsiktiga miljömålen.

Mot. 1985/86

Jo727

10

Hemställan Mot. 1985/86

J0727

Med stöd av det anförda hemställer jag

att riksdagen hos regeringen begär utredning i syfte att reformera
det miljörättsliga systemet.

Stockholm den 21 januari 1986
Sven Munke (m)

11