Det militära försvarets fortsatta utveckling, m. m. (prop.

Motion 1983/84:2754 Lars Werner m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

10

Motion

1983/84:2754

Lars Werner m. fl.

Det militära försvarets fortsatta utveckling, m. m. (prop.
1983/84:112)

Inledning

Vänsterpartiet kommunisterna har under allmänna motionstiden i januari
1984 lagt fram sina synpunkter och förslag rörande den svenska
säkerhetspolitiken och det svenska totalförsvarets utveckling. Den linje
som där redovisas har partiet konsekvent drivit under hela efterkrigstiden.
Den karakteriseras av att svensk säkerhetspolitik aldrig kan få betraktas
som enbart en militär fråga och att det svenska totalförsvaret måste stärkas.
Det innebär att sårbarheten måste minskas både för det militära försvaret
och framför allt när det gäbler de civila delarna av totalförsvaret och
därmed hela det civila samhället.

När det gäller det militära försvaret visar utvecklingen att den av vpk
drivna linjen varit korrekt. Partiet har sedan lång tid varnat för att folkförsvarstanken,
grundad på ett system med allmän värnplikt, inte låter sig
förenas med dyrbara och utlandsberoende projekt i mångmiljardklassen,
som inte kan anskaffas och hållas i gång utan ett alltmera intimt samarbete
med framför allt USA. Det har främst gällt flygvapnet och särskilt den
senaste olyckliga affären med JAS. Vpk har påpekat att JAS-systemet inte
ryms inom de ekonomiska ramar som dragits upp för det militära försvaret
om man inte skär ner värnpliktssystemet. Ett andra alternativ är naturligtvis
att militäranslagen höjs. Det visar sig nu att regeringen tagit till litet av
båda alternativen. Urholkningen och nedskärningarna inom den militära
organisationen går framför allt ut över värnpliktssystemet och därmed
uttunnas också folkförsvarstanken. Efter förhandlingar med den borgerliga
oppositionen har regeringen dessutom beslutat om kraftiga höjningar
av militäranslagen. Vpk kan inte godta någon av dessa åtgärder. Vi är
villiga att acceptera, och har accepterat, mycket höga militärutgifter, som
en utgångspunkt för den omstrukturering och omfördelning inom totalförsvaret
som samtidigt föreslagits. Men den linje som den nu framlagda
propositionen utpekar skärper och förvärrar problemen i dessa avseenden
och måste därför avvisas.

Det militära försvarets fortsatta utveckling

Folkförsvarstanken måste återupprättas. Om det militära försvaret skall
fylla den avskräckande funktion som är dess främsta och viktigaste uppgift,
måste en eventuell angripare veta att motstånd kommer att göras över

Mot. 1983/84:2754

11

hela landet. Det måste också stå klart att detta motstånd inte kan kämpas
ner på några få dagar, utan att det kommer att ta tid och kosta insatser av
stora resurser för att bryta det. Det måste likaledes vara klart att det
svenska militära försvaret klarar av sitt eget underhåll och inte är beroende
av så gott som omedelbara insatser utifrån för att kunna fortsätta att
fungera.

Detta gör armén till den viktigaste komponenten i det militära försvaret.
Flygvapnets och marinens roll bör minskas. Det gäller framför allt flyget
där kraftiga nedskärningar måste genomföras. Som vpk tidigare påpekat
behövs kanske något hundratal flygplan för att avvisa gränskränkningar
under fred och neutralitet, men i ett verkligt krigsfall är flyget utslaget
inom några få dagar oavsett om Sverige har 100 eller 250 flygplan. Den
senare siffran är vad Sverige realistiskt kommer att orka med av ekonomiska
skäl inom 10—15 år. Även marinens anslag behöver ses över och
omfördelas. 1 den ubåtshysteri som sedan en tid dominerat all diskussion
om den svenska marinen har en detalj, förmågan att lokalisera och bekämpa
ubåtar, fått framstå som det enda avgörande. Också i detta fall är det
mera fråga om dagsläget — de fredstida förhållandena. I händelse av krig
har Sverige mycket begränsade möjligheter. De 250 — 270 mil kust som vårt
land har Finns del varken ekonomiska eller tekniska, för att inte tala om
personella resurser, att ”skydda”. Uppenbarligen behöver marinen förbättra
sin förmåga att upptäcka och bekämpa ubåtar, men det kommer inte
att ha någon avgörande betydelse i ett krigsfall. Sverige kommer aldrig att
kunna hindra undervattensfarkoster att ta sig in på ett flertal ställen och
striden måste tas upp på land. Några ”extra” anslag för ubåtsbekämpning
är därför inte motiverade, marinen har tillräckligt med pengar under andra
anslag.

När det gäller fredsorganisationen är det beklagligt att försvarsministern
fortfarande inte kan föreslå några konkreta åtgärder i större organisatoriska
sammanhang. På sikt måste uppdelningen i tre militära försvarsgrenar
avskaffas. En första början bör göras fortast möjligt genom en
sammanslagning av den centrala ledningen. Mycket dubbelarbete och
förlamande skråtänkande skulle därmed kunna avskaffas och ekonomiska
vinster göras. Också på den regionala nivån och genom samordning av
militära och civila instanser på det sätt som vpk tidigare föreslagit, kan
stora vinster göras.

Den nedläggning av fredsförband och utbildningsanstalter som nu sker
i allt snabbare takt har vpk däremot redan tidigare ställt sig kritiskt till. Det
finns säkert i många fall motiverade och rationella faktorer som talar för
sådana åtgärder. Men de bör då genomföras med sikte på den av vpk
föreslagna försvarsstrukturen, ett folkförsvar baserat regionalt med så
långt som möjligt lokal rekrytering och utbildning. De nu genomförda och
föreslagna åtgärderna får rakt motsatt verkan. De har också tillkommit
inte för att det i och för sig är nödvändigt att de genomförs just nu, utan

Mot. 1983/84:2754

12

för att klara av den ovan påpekade motsättningen mellan ett värnpliktsförsvar
och ett försvar innehållande JAS och andra krigsmaskiner.

Mot den bakgrunden kan vpk inte gå med på att nedskärningarna av
grundutbildningen vid MKV/KA 4 och andra inskränkningar i fredsorganisationen
på västkusten, som föreslås i propositionen, genomförs. Det
är uppseendeväckande att, medan det talas om nödvändigheten att stärka
incidentberedskapen mot u-båtskränkningar som något av det allra viktigaste,
marinens kapacitet på västkusten nästan kan avskaffas i fredstid.
Hotar inga ubåtskränkningar på västkusten?

JAS-projektet

JAS-projektet måste avbrytas. Nu kryper sanningen om kostnader och
tekniska ofullkomligheter fram. Kostnaden är uppe i 34 miljarder kronor.
Det är prisläget för februari 1983, varför ytterligare 3,5 miljarder kronor
direkt kan adderas för att komma upp i dagens pris. Det visar sig nu också
att den ram på 24,9 miljarder kronor som riksdagsbesluten 1981 och 1982
talade om aldrig har varit verklig. Den nuvarande ramen är 800 milj. kr.
större och ändå räcker den inte till. Överbefälhavaren redovisar därför
åtgärder som kan vidtas för att anpassa projektet till ramen, t. ex. minskad
leveranstakt — det blir inga 140 plan till år 2000 och skolversionen slopas
vilket inte har nämnts tidigare — beväpningen reduceras och det blir en
dyrbar plattform utan tillräckliga vapen. Detta behöver man inte besluta
om nu är överbefälhavaren och försvarsministern överens om. När får vi
de slutgiltiga och definitiva beskeden om vad JAS-projektet egentligen
innehåller och innebär? Eller skall svenska folket fortsätta att betala miljard
efter miljard utan att få veta vad de egentligen betalar för?

Tekniken inger bekymmer. Den rörliga Rockwell-vingen som skulle bli
så bra kom inte ens från ritbordet. Nu är det fråga om motorn. Dess
konstruktion har kommit närmare sin slutliga lösning och en prototyp
beräknas bli färdig 1984. Kontrakten är således skrivna och en första
delserie av planer beställd, men vi vet inte med säkerhet om det finns en
motor som fungerar.

Det talas om nya arbetstillfällen, men de flesta hittills redovisade är mest
omflyttningar inom företagen i IG JAS och har litet samband med själva
JAS-projektet. Med andra ord, de hade omflyttats eller tillkommit vare sig
JAS byggts eller inte. Många andra oklarheter och ofullständiga redovisningar
gör JAS-projektet till en skandal. När det samtidigt äter ut andra
viktiga delar av totalförsvaret, utan att på något sätt stärka Sveriges säkerhet
och självständighet, borde det stå klart för alla att det bästa vore att
avföra det från det svenska militära försvarets dagordning.

Mot. 1983/84:2754

13

Vissa beredskapsfrågor

Vpk motsätter sig bestämt att den militära ledningen, överbefälhavaren
eller någon annan instans, får ökade befogenheter för att vidta beredskapshöjande
åtgärder. Tvärtom visar de nyligen inträffade händelserna i Karlskrona
att den civila statsmakten behöver inskränka sådana befogenheter.
Det är bra att försvarsministern avvisar överbefälhavarens framställning
om att själv få inkalla hemvärnsförband eller repetitionsförband under juli
månad eller beredskapsförband under annan tid.

Men försvarsministern bör också säga nej till begäran om att överbefälhavaren
får rätt att teckna frivilliga kontrakt med viss personal.

All erfarenhet av sådan frivillig personal från beredskapstiden under det
senaste kriget och framåt visar att det oftast är människor av en viss typ
som söker sådan frivillig kontraktsbindning. Det är inte folk från arbetarklassen
med dess värderingar av hur ett svenskt folkförsvar bör se ut som
i första hand söker sig dit. Därför är det förvånande att i propositionen få
läsa ”att vår personella beredskap på ett selektivt sätt kan stärkas utan att
gällande pliktlagar behöver utnyttjas” genom att sådana kontrakt kan
skrivas. Att på detta sätt ge den militära ledningen tillgång till upp till 7 000
personer utan att den civila statsmakten skall kunna påverka besluten är
otillfredsställande. Förslaget bör avvisas.

Ekonomiska resurser för det militära försvaret

Vid behandlingen av budgetpropositionen i januari godtog vpk en anslagsnivå
till det militära försvaret för budgetåret 1984/85 på nära 19
miljarder kronor. Det var lika med ramen enligt 1982 års försvarsbeslut
och i prisläge februari 1983. Efter de nu genomförda förhandlingarna med
den borgerliga oppositionen föreslår försvarsministern en utgiftsnivå på
drygt 2 miljarder kronor mera. Det inkluderar då priskompensation till
medelprisläget 1984/85. Vpk vidhåller sitt förslag från januari och förordar
således att anslaget till det militära försvaret för budgetåret 1984/85
sätts till 18 935 692 000 kr.

Yrkanden

Med hänvisning till det framförda föreslås

1. att riksdagen med ändring av proposition 1983/84:112 beslutar
att de i propositionen föreslagna förändringarna av fredsorganisationen
vid MKV/KA 4 m. m. avslås,

2. att riksdagen med ändring av proposition 1983/84:112 beslutar
att uttala sig för att JAS-projektet avbryts,

3. att riksdagen med ändring av proposition 1983/84:112 beslutar
att uttala sig för att förslaget om att ge överbefälhavaren befo

Mot. 1983/84:2754

14

genhet att teckna kontrakt med frivilliga för viss tjänstgöring
avslås,

4. att riksdagen med ändring av proposition 1983/84:112 beslutar
att anslaget till det militära försvaret för budgetåret 1984/85
fastställs till 18 935 692 000 kr.

Stockholm den 4 april 1984
LARS WERNER (vpk)

BERTIL MÅBRINK (vpk) NILS BERNDTSON (vpk)

C.-H. HERMANSSON (vpk) JÖRN SVENSSON (vpk)

OSWALD SÖDERQVIST (vpk)