Det jämtländska jordbruket

Motion 1985/86:Jo270 Nils-Olof Gustafsson och Marianne Stålberg (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86: Jo270

Nils-Olof Gustafsson och Marianne Stålberg (s)
Det jämtländska jordbruket

Jord- och skogsbruk har varit och är delvis fortfarande en dominerande
sysselsättnings- och försörjningskälla för Jämtlands läns befolkning. I de
3337 år 1985 anmälda jordbruksenheterna i länet var ca 12% av arbetskraften
sysselsatt. Därtill kommer den sysselsättning som sekundärledet, dvs.
förädlingsledet, skapar. NNP, det dominerande förädlingsföretaget, sysselsätter
716 personer i Jämtlands län.

Länet kan indelas i två jordbruksområden där det i vart och ett råder
speciella förhållanden som medför olika typer av insatser från samhällets
sida.

Område I utgörs av Storsjöbygdens kambrosiluravlagringar och dalen
längs Indalsälven som bildar underlag för en i förhållande till klimatet god
odlingsbetingelse. Här finns de större bärkraftiga enheterna som utgör
grunden för sekundärledet i näringen, dvs. förädlingsindustrin.

Område II omfattar övriga länet.

Aktuell ekonomisk situation

Situationen för länets jordbruk är dyster. Många som investerade i slutet
av 1970-talet och början av 1980-talet har i dag en skuldbörda som är
omöjlig att bära, och lönsamheten har urholkats på grund av högt ränteläge,
stora investeringar och uteblivna eller för sena inkomstförstärkningar.

Fjolårets uppgörelse i riksdagen om ett extra stöd till särskilt skuldtyngda
jordbrukare gav klart belägg för den prekära situationen. Enbart i
Jämtlands län förelåg 58 ansökningar om dessa villkorslån, som för länets
del uppgick till 4,5 milj. kr. Denna extrainsats var välbehövlig men långt
ifrån tillräcklig. Svårigheterna i prioriteringen mellan de olika näringsutövarna
visar dessutom att rättvisa och opartiskhet kräver generella och
inte selektiva, behovsprövade åtgärder. Det torde dessutom på litet sikt
vara den mest ekonomiska.

Också äggproduktionen i Jämtlands län lever på gränsen till det omöjliga.
Genom en ordentlig ekonomisk sanering genom lantbruksnämndens
försorg kan företagen klara den akuta krisen. För överlevnad på sikt måste
även här generella åtgärder vidtas. Eftersom länet inte producerar något
överskott av ägg, är det ur såväl livsmedelspolitisk som försörjningspolitisk
aspekt nödvändigt med denna typ av åtgärder. Det differentierade
pristillägget på höns bör kunna slopas inom området för prisstöd till det

norrländska jordbruket, och den särskilda, kompletterade avgiften som
innebär ett ytterligare tillägg på värphöns som inte utslaktats efter 82
veckor är också exempel på kostnadspålagor som, lagda på en knapp
marginal, kan vara direkt avgörande för äggproducenternas framtid. Båda
pristilläggen är tillkomna för att motverka en ytterligare överproduktion av
ägg. Därför är dessa åtgärder inte relevanta i ett län som Jämtlands. Ett
avgiftsfritt innehav av värphöns fram till 94 veckor skulle utan men för
kvaliteten vara av avgörande betydelse.

Norrlandsjordbruket och överskottet

Totalt råder i det svenska jordbruket ett överskottsproblem på såväl vegetabilier
som animalier. Detta faktum har motiverat en exportfinansiering
som består av slaktdjursavgifter. Situationen är emellertid högst olika i
skilda delar av landet. Norrland har ingen överskottsproduktion. Landsändan
producerar, tvärtom, mindre livsmedel än vad befolkningen behöver.
Detta talar för att slaktdjursavgift egentligen inte skulle utgå - eller i varje
fall inte med samma belopp som i de utpräglade överskottsområdena. Ett
borttagande av slaktdjursavgiften i landets norra delar är inte bara en
fördelningsfråga inom jordbruksnäringen. Den främjar dessutom syften
som är helt i linje med livsmedelspolitiken, miljöpolitiken och den sociala
rättvisans principer.

Ett borttagande av slaktdjursavgiften i Norrland helt eller delvis, och
som finansierades med en på grundval av slaktdjurens antal på det enskilda
företaget differentierad, progressiv avgift skulle innebära en bättre regional
självförsöijning. Det skulle dessutom utgöra en stimulans åt familjejordbruken
och därmed medverka till att dämpa den koncentration som
kommit att svara för den egentliga överproduktionen.

En förskjutning i riktningen emot mer regional självförsörjning i norr
skulle också främja djurhållningen i motsats till den extrema stordrift som
hotar att vålla svåra problem i fråga om livsmedlens kvalitet samt djurens
och människors hälsa.

Slutligen har också frågan anknytning till sårbarhetsproblemet. Större
regional självförsörjning minskar riskerna i samband med störningar i
samhällets allmänna funktioner.

Hemställan

Mot bakgrund av ovanstående hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
nuvarande jordbruksproduktion skall bibehållas i Jämtlands län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
avgifterna för värphöns slopas i området för prisstöd till norra Sverige,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
slaktdjursavgifterna slopas i området för prisstöd till norra Sverige,

Mot 1985/86

Jo 270

9

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
åtgärderna finansieras genom en progressiv, på hönsbesättning/
slaktdjursantal, baserad avgift.

Stockholm den 27 januari 1986

Nils-Olof Gustafsson (s) Marianne Stålberg (s)

Mot 1985/86

Jo 270

10