Det framtida priset på elenergi

Motion 1986/87:N526 Ivar Franzén (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87:N526

Ivar Franzén (c)

Det framtida priset på elenergi

I samband med debatten om en snabbare avveckling av kärnkraften har den
framtida prissättningen på el blivit särskilt aktuell.

Hittills har prissättningen i huvudsak anslutit till den genomsnittliga kostnaden
för Vattenfalls elproduktion. Det innebär att den billiga vattenkraften i
hög grad fått bära kostnaderna för den dyrare kärnkraften.

Avseende de två ”sista” kärnkraftverken Oskarshamn 3 och Forsmark 3
har denna kostnadsutjämning inneburit att högst halva verkliga totalkostnaden
för producerad el har tagits ut via den vid verket producerade strömmen.
Huvuddelen av kostnaden har alltså belastat annan billigare kraftproduktion.

Det finns flera nackdelar med detta prissättningssystem.

- Elabonnenten får ingen prissignal om den faktiska kostnaden för att öka
elanvändningen. Nytillkommande ström (Oskarshamn 3 och Forsmark
3) säljs för halva priset. Trots att ett flertal alternativ till energianvändning
kan ha betydligt lägre totalkostnad, så väljer inte abonnenten dessa
eftersom det är priset han betalar som styr hans handlande.

- Resultatet av detta blir en osund konkurrens gentemot alternativ som
måste bära hela sin kostnad.

- Samhällets resurser utnyttjas inte på ett optimalt sätt och därav följer
totalt sett högre kostnader för konsumenterna.

Nu kan man knappast ha olika priser beroende på var elströmmen har
producerats. Alla vet att strömmen från Oskarshamn 3 och Forsmark 3(03
och F 3) skulle ha varit osäljbar om man från början skulle ha tagit ut full kostnadstäckning.
Med andra ord: kraftbolagen skulle aldrig ha byggt F 3 och O 3
om de inte haft möjligheten att subventionera dem med billig vattenkraft.

Om man omvänt bestämmer sig för att priset på all el skall sättas lika med
totalkostnaden för elproduktion i nytillkommande kraftverk, så uppstår
mycket stora vinster i den befintliga billiga vattenkraften.

När man i dagens debatt talar om fördubblat elpris i samband med kärnkraftsavvecklingen
så grundar detta sig i första hand på ändring av prissättningen
på el.

För att inte elprisdebatten skall leda helt fel, måste vi noga klara ut vilka
prishöjningar som motiveras av faktiska kostnadsökningar och vad som motiveras
av önskvärda styreffekter eller en särbehandling av visst kraftslag.

Med följande diagram görs ett försök att skapa ordning i debatten.

ÖRL / K VH

F3-FORSMARK 3>

05 = OSKARSHAMN 3

KV = KRAFTVÄRME

30

20

VATTENK. KV
£3 fe

KäRNK.

fc1

TOTALT130
TWH

BRANSLEÅTOANO

totalkostnad

MEDELPRIS

15,2 MILJARDER

11,7 ORE /KV/H

Diagram A visar vår elanvändning som ett vägt medelvärde av åren 1985/86.
På den vågräta axeln anges kvantiteten el fördelat på olika kraftslag, vattenkraft,
kraftvärme och kärnkraft. På den lodräta axeln anges den aktuella
genomsnittliga totalkostnaden för olika kraftslag i öre/kWh.

Ytan inom begränsningslinjerna för varje kraftslag representerar den totala
kostnaden för kraftslaget. Med en streckmarkering visas merkostnaden
för O 3 och F3 (Oskarshamn 3 och Forsmark 3) om de skiljs ut från den övriga
äldre kärnkraften.

Följande bör särskilt observeras:

- Den höga bränsleförbrukningen 186 TWh (186000000000 kWh) beror
på kärnkraftens låga verkningsgrad. Bara en tredjedel av tillförd energi
från bränslet kommer oss till godo i form av elström. Två tredjedelar
måste i huvudsak kylas bort och tillförs havet med ej helt klarlagda
negativa effekter som följd.

- Om vi vid starten av O 3 och F 3 bestämt oss för att tillämpa ett pris på all
el motsvarande full kostnadstäckning för el från dessa kraftverk hade vi
fått en mer än 100-procentig höjning av elpriset på en gång. Samtidigt
hade vinsterna i vattenkraft och äldre kärnkraft ökat till belopp på 20-25
miljarder. Vi hade alltså fått en prissättning som endast till en mindre del
motiverats av ökade totalkostnader för hela produktionen. Abonnenterna
hade dock fått klart besked om vad ökad elanvändning kostar.

Mot. 1986/87

N526

18b TWH

50f ÖRE/KWH

B

KÄRNKRAFTEN
I HUYU0SAK
ERSATT ME0
K0LK0N0ENS

30

20

10

VATTENK

fcfe

' • S.

♦VINST PA VATTENKRAFTEN
ca 20 MILJA0ER OM Acc
EE BE1 AL AS MED
KOS1NAOEN FÖR K0L'
KONOEtJS

KV

15

K0LK0NDENS

30-5T)

TOTALT:
131 TWH

BRANSLEATfeANfe > 181 TWH Mll lA

TOTALKOSTNAD J >

MEDELPRIS A 10.2 DRE/KWH 18

Diagram B visar vår elanvändning efter kärnkraftsavvecklingen om vi väljer
att i huvudsak ersätta kärnkraften med kolkondens. Diagrammet är uppbyggt
efter samma principer som diagram A.

Vattenkraftens andel ökar till den av riksdagen beslutade kvantiteten 66
TWh. Det påverkar genomsnittspriset på vattenkraft endast marginellt. En
viss utbyggnad sker av kraftvärmen, men i första hand utnyttjas befintliga
anläggningar optimalt och utbyggnaden sker med traditionell teknik.

Följande bör observeras:

- Totalkostnaden stiger med ca 10 miljarder och år. Vilket motsvarar en
genomsnittlig prisökning på 7-8 öre/kWh.

- Bränsleåtgången något lägre på grund av att kolkondenskraftverk har
bättre verkningsgrad än kärnkraftverk.

- Sätts priset för all el lika med kostnaden för kolkondensel så uppkommer
extra vinst för vattenkraft och kraftvärme i storleksordningen 20 miljarder.

- För att producera 50 TWh el i kolkondenskraftverk går det åt ca 18
miljoner ton kol. I dag används i Sverige för energiändamål 2-2,5 miljoner
ton kol.

Mot. 1986/87

N526

L

KÄRKIKRAF1EKJ

ERSATT AV

KRAFTVÄRME

VINDKRAFT

EFFEKTIYARE

ELANVÄNONINb

BRÄNSLEÄT&AN6

TOTALKOSTNAD

MEDELPRIS

30

20

10

' ÖRE /KWH		1
	1 i
VÄTTE NK.	KV. '	VINDK.
GG	50	10
> 34 TWH
*

KV:KRAFTVÄRME

TOTALT
TOR TWH

15.2 MIL JADER
m ORE /KWH

Diagram C visar ett mycket bränsleeffektivt alternativ till elanvändning efter
kärnkraftsavvecklingen.

Totala elanvändningen begränsas till 106 TWh genom en kraftfull satsning
på effektivare energianvändning och utbyte av el mot andra energislag, när
detta i jämförelse med ny elproduktion kan ge miljö- och ekonomiska fördelar.

Med hjälp av modern förgasningsteknik kan kraftvärmen göras mycket
mer småskalig än med i dag tillämpad teknik. Detta innebär att det s. k.
värmeunderlaget blir större och möjligheterna till ökad kraftvärmeproduktion
förbättras högst väsentligt. Kraftvärmeproduktion som innebär att man
samproducerar el och värme möjliggör effektivt bränsleutnyttjande. Total
verkningsgrad på 90% är fullt möjlig och vid användning av s. k. kondenserande
rökgaskylning kan bränsleenergin utnyttjas nästan 100-procentigt.

Vindkraften kräver inget bränsle och har goda möjligheter att prismässigt
konkurrera med kolkondens. 19

Observera följande: Mot. 1986/87

- Bränsleförbrukningen är endast 34 TWh. Skillnaden i bränsleanvänd- N526
ning mellan alternativ B och C motsvarar ca 15 miljoner ton kol. Den

låga bränsleförbrukningen gör det realistiskt att till allt väsentligt täcka
det med inhemska och förnybara bränslen.

- Totalkostnaden för elproduktionen ligger på ungefär dagens nivå. Eftersom
kvantiteten är lägre stiger dock priset per kilowattimme med ca 3
öre.

Några slutsatser

- Det finns möjligheter att förnya vårt elförsörjningssystem till ganska
måttliga faktiska kostnadsökningar.

- Det är mycket viktigt hur denna förnyelse sker. Minsta möjliga bränsleinsats
ger en råd fördelar, t. ex. lägre belastning på miljön, minskat
beroende av utlandet, lägre och stabilare elpris, bättre utnyttjande av
befintliga svenska resurser såsom biobränslen.

- Om man för att främja en effektivare elanvändning och skapa konkurrensneutralitet
mellan olika energislag väljer att sätta elpriset till kostnaden
för elproduktionen i nytillkommande kraftverk, så uppstår mycket
stora överskott som måste återföras till konsumenterna-ca 20 milj arder i
skattesänkning.

- Effektiv energianvändning och optimalt anpassad elproduktion i bränslesnåla
system ger på sikt betydligt lägre elkostnad än med fortsatt
användning av kärnkraft.

- Det framtida elpriset är mer beroende av nivån på den framtida elanvändningen
och hur bränslesnål den framtida elproduktionen blir än av
att kärnkraften avvecklas några år förr eller senare.

- Den sammankoppling av 100-procentig elprishöjning som görs med
kärnkraftsavvecklingen saknar saklig grund och kan därför leda till helt
felaktiga beslut. Av den anledningen är det av stor vikt att riksdagen
uttalar sig om hur prissättningen på el skall ske i framtiden och att
”övervinster” som uppstår genom prissättningen på lämpligt sätt skall
återföras till konsumenter och näringsliv.

Förtida avskrivning

Nu kan med rätt hävdas att om vi tar kärnkraftverken ur drift tidigare än
normal avskrivningstid så återstår en del av investeringen obetald. Med en
avveckling fram till 1999 så kan denna extra avskrivning bedömas till 13
miljarder.

Om vi antar att denna ”skuld” skall räntas och amorteras på tio år, ränta
12% och lika amortering varje år, så blir årskostnaden ca 2 miljarder. Fördelat
på 100 miljarder kWh/år blir prisökningen 2 öre per kWh.

Även om denna enkla beräkning inte ger någon fullständig bild av den
påstådda ”gigantiska kapitalförstöringen” i samband med kämkraftsavvecklingen
så ger den ändå ett klart besked om att hur vi utformar vårt framtida
energisystem betyder långt mer än några års extra avskrivning på befintliga
kärnkraftverk.

Hemställan Mot. 1986/87

N526

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen beslutar att den framtida prissättningen på el successivt
skall anpassas till kostnaden för el producerad i nytillkommande
kraftverk och att den ”extra” vinst som därigenom uppstår i befintliga
kraftverk på lämpligt sätt skall återföras till konsumenter och näringsliv.

Stockholm den 26 januari 1987

Ivar Franzén (c)

21