Det allmännas skadeståndsansvar

Motion 1988/89:L602 av Allan Ekström (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :L602

av Allan Ekström (m)

Det allmännas skadeståndsansvar

Vern skall bära de ekonomiska konsekvenserna av att det allmänna begår fel
eller handlar oriktigt och därigenom tillfogar en enskild medborgare skada?
Bör skadan bäras av den som oförskyllt drabbas eller bör de ekonomiska
konsekvenserna spridas ut på oss alla?

Frågan borde vara av intresse för envar.

Kan det felaktiga handlandet klassificeras som myndighetsutövning, svarar
staten eller kommunen i det fall den offentlige funktionären anses vållande
till skadan, dvs. varit vårdslös på ett ej obetydligt sätt. Föreligger icke sådan
vårdslöshet, undgår staten att gottgöra den enskilde dennes skada.

Är det oriktiga handlandet ett uttryck för myndigheternas serviceskyldighet
- ett ämne som aktualiserats genom den nya förvaltningslagen - står det
allmänna inget som helst ekonomiskt ansvar. Den enskilde får med andra ord
stå sitt eget kast, om han litar på och inrättar sig efter en uppgift från
myndighets sida om t.ex. innehållet i gällande rätt. Det offentliga undandrar
sig helt att svara för en oriktig uppgift av sådant slag, oavsett de ekonomiska
följderna för den enskilde som drabbas.

Att det dessutom kan vara svårt att fastställa gränsen mellan myndighetsutövning
och serviceskyldighet framgår av ett färskt rättsfall från högsta
domstolen, NJA 1987 s. 535. Målet gällde konsumentverkets ansvar för ett
pressmeddelande som verket utfärdat rörande undersökning av ett antal
lackskyddsmedel. Domstolen var enig om ”att konsumentverket förfarit
klart felaktigt genom det missvisande sätt på vilket provningsresultatet
presenterades i pressmeddelandet”. Innefattade pressmeddelandet därutöver
myndighetsutövning - det blev den avgörande frågan. Svaret var
onekligen viktigt för den skadelidande, ett mindre företag som tillverkade ett
lackskyddsmedel, eftersom företaget tillfogats skada med omkring en halv
miljon kronor på grund av pressmeddelandet. Tre justitieråd besvarade
frågan med nej medan övriga två kom till motsatt resultat. Företaget fick
följaktligen självt bära konsekvenserna av konsumentverkets skadegörande
handling.

Det allmänna kan slutligen driva affärsmässig verksamhet och är i denna
angelägenhet att jämställa med vilken privat näringsidkare som helst. Det
kan vara fråga om tillhandahållande av olika slags tjänster t.ex. inom
kommunikationsområdet. Här må nämnas SJ, televerket och postverket. I
denna verksamhet svarar det allmänna för följderna av bristande uppfyllelse
utav sina åtaganden i mindre omfattning än vad som gäller för privata
rättssubjekt i motsvarande situationer.

Under senare tid har förekommit flera uppmärksammade fall av oriktigt Mot. 1988/89
handlande från det allmännas sida, där dagens rättsläge framstår som L602
stötande för den enskilde (se t.ex. kammaranföranden den 18 mars 1987, nr
98, och den 23 november 1988, nr 80).

Frågan om relationen mellan staten och den enskilde berör en av
hjärtpunkterna för innehållet i begreppet rättsstat. Dagens ordning, som till
stor del bestämmes av 1972 års skadeståndslag, har icke stöd i rättsmedvetandet.
De socialistiska partierna borde därför uppge sitt hittillsvarande
hårdnackade försvar för dagens rättsläge och i stället ställa sig bakom
yrkande om översyn av det allmännas skadeståndsansvar. Det brådskar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer jag

att riksdagen hos regeringen begär översyn av det allmännas
skadeståndsansvar.

Stockholm den 12 januari 1989

Allan Ekström (m)