Den svenska skogsindustrins virkesförsörjning

Motion 1985/86:Jo304 Axel Andersson och Bengt Kronblad (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86:Jo304

Axel Andersson och Bengt Kronblad (s)

Den svenska skogsindustrins virkesförsörjning

Skogsindustrins export uppgick under 1985 till ca 46 miljarder kronor. Därmed
är skogsindustrin den industri som har den överlägset största nettoexporten och
svarar för drygt 20 % av Sveriges exportinkomster.

De stora exportinkomsterna är en av de faktorer som gör skogsnäringens
utveckling särskilt betydelsefull. En annan är dess stora betydelse för sysselsättningen.
Skogsnäringen ger direkt och indirekt jobb för omkring 300000 människor.
Många orter och regioner är för sin hela existens beroende av skogsnäringens
utveckling.

Mot bakgrund av detta är det ett självklart intresse för samhället att driva en
politik som garanterar överlevnad och fortsatt utveckling för denna viktiga
näringsgren.

Under de senaste åren ha produktionen inom skogsindustrin legat på en nivå
motsvarande runt 80—90 % av den praktiska produktionskapaciteten. Denna i
och för sig goda nyttjandegrad hade dock kunnat vara ännu högre om industrins
råvaruförsörjning varit gynnsammare. Samtidigt som industrin inte fullt ut
förmår täcka sitt behov av råvara, ökar det svenska skogskapitalet för vaje år
som går — de senaste åren med drygt 10 miljoner m’sk per år (genom en årlig
underavverkning). Detta är djupt otillfredsställande.

Enligt vår mening bör därför åtgärder snabbt vidtas för att råda bot på den
onödiga och för det svenska folkhushållet dyrbara bristsituationen. Sakkunnigt
folk inom skilda delar av skogsnäringen är överens om vilken ägarkategori som
står för den övervägande delen av underavverkningen. Det är varken storskogsbruket
(privat eller statligt) eller de privata skogsägare som bebor sina fastigheter.
Dessa ägarkategorier sköter sina skogar bra och avverkar över en tidsperiod
i takt med tillväxten. Den grupp som nästan ensam svarar för glappet i
skogsbrukets råvaruförsörjning är de skogsägare som inte bor på eller i anslutning
till sin skogsfastighet och/eller inte är beroende av att bruka och sköta
skogen för sin försörjning. 1 periferin finns också problemfastigheter av oftast
mer temporärt slag som sterbhus och dödsbon.

Den svenska skogen är en nationell resurs och därmed inte bara en angelägenhet
för ägarna. Som nämnts tidigare svarar skogsnäringen för de i särklass
största exportinkomsterna. Det är av avgörande betydelse för vår välfärd och
för vår framtida ställning som industrination hur den svenska skogen sköts. Den
i motionen påtalade misshushållningen måste undanröjas.

Enligt vår mening bör riksdagen hos regeringen begära en komplettering av
de ekonomiska styrmedel som redan finns, i syfte att uppnå ett fullständigt
tillvaratagande av den årliga tillväxten i de svenska skogarna, innebärande ett

absolut nödvändigt tillskott på minst 10 miljoner m’ sk per år till den svenska
skogsindustrin.

Med stöd av ovanstående hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av komplettering av redan befintliga ekonomiska styrmedel
i syfte att på ett bättre sätt nyttja skogens årliga tillväxt för den
svenska skogsnäringens och folkhushållets behov.

Stockholm den 23 januari 1986

Mot. 1985/86
Jo304

Axel Andersson (s)

Bengt Kronblad (s)