Den offentliga sektorns roll i samhället

Motion 1983/84:372 Egon Jacobsson och Bengt Silfverstrand

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

Mot. 1983/84

372-377

1983/84:372

Egon Jacobsson och Bengt Silfverstrand
Den offentliga sektorns roll i samhället

Den offentliga sektorns betydelse för ekonomi och sysselsättning

Det ekonomiska läget

Den internationella ekonomin med USA som dominerande kraft har
under många år präglats av principen att det är den finansiella sektorn som
styr den reala. Om det råder brist på finansiella resurser skall den reala
ekonomin krympas så att den passar till dessa resurser. ”Kärran har satts
framför vagnen”, och denna politik har fått förödande konsekvenser för hela
världsekonomin. Åtstramningspolitiken inom OECD-området har lett till
att exporten från länderna utanför OECD stagnerat. Tillsammans med höga
realräntor har detta medfört att exportinkomsterna för många skuldtyngda
länder inte ens motsvarar bytesbalansens utgifter för räntor och
amorteringar. Resultatet har blivit att hela världshandeln förlamats.

Flera industriländer har prövat receptet sparande inom offentlig sektor till
priset av ”tillfälligt ökad arbetslöshet” - en ekonomisk åderlåtningskur som
vunnit anslutning också i vårt eget land bland ledande ekonomer, företrädare
för näringslivet och nyliberala politiker inom olika partier. Ett par exempel
kan räcka för att illustrera att spåren efter denna Döbelnsmedicin borde
förskräcka mera än tjäna som föredöme.

Holland: Låg inflation - bra bytesbalans - nedskärningar inom offentlig
verksamhet - arbetslöshet kring 16%.

Belgien: Strikt genomförd inkomstpolitik - arbetsdelning - lönesänkning
med udden riktad mot offentlig sektor - arbetslöshet drygt 15% - strejker,
kravaller.

Resultatet av den förda politiken har förvisso blivit att inflationstakten
kunnat pressas tillbaka kraftigt, men priset i form av lägre tillväxt och högre
arbetslöshet har blivit mycket högt. Antalet arbetslösa i OECD-länderna var
1979 18 miljoner. Under 1983 hade arbetslösheten ökat till 35 miljoner.

Ropen på marknadsekonomiska kejsarsnitt för att förlösa förment
fjättrade ekonomiska frälsarkrafter börjar nu anta samma proportioner som
sextiotalsvänsterns övertro på revolutionen. Men en begynnande insikt om
att inte ens marknaden kan springa uppför en nedåtgående rulltrappa
kommer alltmer till uttryck också i den internationella ekonomisk/politiska
debatten. Allt fler både utomlands och i Sverige tycks nu ha kommit på det
klara med att de nedskärningar av offentliga sektorn som fram till i dag
utgjort högsta ekonomiska visdom har lett till minskad efterfrågan och
genererat minskade inkomster och ökad arbetslöshet, som i sin tur medfört

1 Riksdagen 1983/84.3 sami. Nr372-377

Mot. 1983/84:372

2

ökade budgetunderskott, vilket enligt marknadsromantikens lagar måste
följas av ytterligare nedskärningar osv.

Inte oväntat är det fackföreningsrörelsen som går i spetsen för det
ekonomiska nytänkandet. De nordiska ländernas fackliga samorganisation
NFS har tillsammans med bl. a. den västtyska landsorganisationen DGB
presenterat ett program mot arbetslösheten, som bygger på samarbete över
nationsgränserna. Detta är första gången fackföreningsrörelsen i åtta länder
presenterat sina program gemensamt. Den samlade aktionen går ut på att
länderna är intimt beroende av varandra och att det är bättre att exportera
aktivitet och sysselsättning än åtstramning och arbetslöshet. En försiktig
stimulans av ekonomin i de åtta länderna skulle medföra över sex miljoner
nya jobb inom loppet av två tre år. Om samtliga OECD-länder skulle göra
gemensam sak, blir effekten åtta miljoner nya jobb. Budgetunderskotten
skulle minska i alla länder på grund av ökade skatteinkomster och minskat
arbetslöshetsunderstöd. Effekterna på bytesbalansen blir begränsade.
Sverige bör därför fortsätta att i internationella sammanhang aktivt arbeta
för ett genomslag av denna politik.

Nästan samstämmiga prognoser talar för en fortsatt uppgång i ekonomin.
Det gäller såväl det internationella perspektivet som i kanske än högre grad i
Sverige. Devalveringen har avsevärt stärkt de svenska företagens
konkurrenskraft såväl på exportmarknaden som på hemmamarknaden. Men
trots en väntad uppgång i ekonomin kan man inte räkna med någon drastisk
förbättring av sysselsättningsläget. Det kommer med all sannolikhet därför
att behövas fler expansiva inslag i den ekonomiska politiken för att klara en
tillräcklig efterfrågan på svenska företags produkter. Vi behöver med andra
ord i än högre grad mobilisera våra produktionsresurser, maskiner och annat
kapital, råvaror och inte minst arbetskraften - för att kunna ta landet ur den
ekonomiska krisen.

En nödvändig återindustrialisering av landet måste ske i nära samspel
mellan näringsliv och offentlig sektor.

Alla realistiska prognoser tyder på att den egentliga industriproduktionen
blir alltmer specialiserad. Detta äger rum hand i hand med att teknologisk
utveckling och rationalisering sker allt snabbare. Resultatet blir ett minskat
behov av arbetskraft inom den egentliga industrin, samtidigt som denna blir
alltmer beroende av tjänster från det övriga samhället. Det gäller hela det
sociala nätverk som krävs för en modern industriproduktion och kanske
framför allt utbildningssektorn i mycket vid mening. Om denna sektor skall
lösa de problem som bl. a. industrin ställer den inför, liksom de uppgifter den
själv formulerar och utvecklar, måste den också ha expansionsmöjligheter.
En sådan expansion kan i mycket ringa grad ske genom maskiner och
robotar. För dessa uppgifter krävs människor.

Mot. 1983/84:372

3

Tidigare motioner och deras behandling i riksdagen

I motioner till 1981/82 (891) och till 1982/83 (217-218) års riksmöten har
undertecknade lämnat en rad exempel på den offentliga sektorns betydelse
för sysselsättningen. I den förstnämnda motionen konstaterade vi:

”att sysselsättningsutredningen i sitt slutbetänkande 1979 slagit fast att en
viktig förutsättning för att nå målet 'Arbete åt alla’ var att utnyttja
sysselsättningsmöjligheterna inom den offentliga sektorn. Bl. a. ansåg vi att
det borde utredas vilka konsekvenser som uppstår för det privata näringslivet
vid en uppbromsning och/eller neddragning av den offentliga sektorns
verksamhet. Vi framhöll samtidigt vikten av att undersöka möjligheterna till
ett mera flexibelt utnyttjande av de ekonomiska resurser som utbetalas av
samhället i form av arbetslöshetsunderstöd, socialhjälp m. m.”

Vidare framhöll vi:

”1 dag betalas till de arbetslösa kontanta ersättningar i form av
arbetslöshetsunderstöd och socialbidrag, vilka uppgår till flera miljarder per
år och som ökar i takt med den snabbt växande arbetslösheten.”

Vid behandlingen av motionen framhöll de socialdemokratiska
reservanterna (FiU 81/82:40 s.62):

”Den syn på den offentliga sektorn som motionärerna i motion 891 ger
uttryck för delas därför till fullo av utskottet. Det borde vidare vara en
självklarhet att en väl fungerande offentlig sektor utgör en nödvändig
betingelse för ett väl fungerande näringsliv i en modern industristat. Den
offentliga sektorns betydelse för sysselsättningen är mycket stor. I själva
verket har den offentliga sektorn under 1970-talet svarat för nästan hela den
uppnådda ökningen av sysselsättningen.”

I motionerna 1982/83:217-218 framhöll vi på nytt den offentliga sektorns
betydelse för sysselsättningen. Vi underströk också den roll som offentlig
sektor spelar för att uppnå en ekonomisk expansion i såväl vårt eget land som
internationellt.

I motionen hemställde vi om ”att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad som anförts om behovet av regeringsinitiativ på det
internationella planet i första hand inom Europasamarbetet för att med hjälp
av offentliga investeringsprogram öka den ekonomiska aktiviteten inom
industriländerna”.

Riksdagen beslutade vid sin behandling av motionen att bifalla yrkandet.

Den offentliga sektorn - myten om jätten Gluff-Gluff

På sina resor han förnam,
hur väl försynens nåd reglerat,
som floder överallt placerat,
där stora städer stryka fram.

Kritiken mot den offentliga sektorn börjar bli alltmer enfaldig, enkelspårig
och motsägelsefull. Enfald och enkelspårighet kan illustreras med

Mot. 1983/84:372

4

ovanstående slutsats av Salig Dumbom. ”Den offentliga sektorn är roten till
vår ekonomiska kris - den konkurrerar med industrin om arbetskraften” - så
lyder några vanliga vanföreställningar om den offenliga sektorn. I själva
verket förklaras ju t. ex. vår höga arbetslöshet till inte oväsentlig del av låg
tillväxt och otillräcklig expansion inom de områden - t. ex. vård- och
omsorgssektorn - där stora och otillfredsställda behov finns. Bristen i
efterfrågan på varor och tjänster är det stora hindret för industrins tillväxt,
inte svårigheten att rekrytera arbetskraft.

Också det motsägelsefulla i kritiken förtjänar uppmärksammas. Å ena
sidan hävdas att den offentliga sektorn är för stor, otymplig och orationell.
Samtidigt börjar det privata kapitalet rikta alltmer lystna blickar mot delar av
den offentliga verksamheten. Kanske är det rentav så att nedskärningsfilosofin
börjar ersättas av en privatiseringsfilosofi. Kapitalintressena har upptäckt
att industrin trots allt erbjuder begränsade expansionsmöjligheter medan
behoven av vård, service och andra omsorger är långt ifrån tillgodosedda.

Hittills har det rått en ganska utbredd enighet i det svenska samhället om
att tjänster som barnomsorg, äldrevård och sjukvård skall fördelas efter
behov och inte efter konsumenternas köpkraft.

Nu vill starka krafter i det svenska samhället göra upp med detta synsätt
genom att öppna offentliga sektorn som en marknad för privat
tjänsteproduktion som säljs till marknadspriser.

Energiska försök görs för att etablera privata sjukvårdskliniker och privata
daghem på flera håll i landet. Samhället förväntas finansiera verksamheten
med skattemedel medan de privata entreprenadföretagen själva skall svara
för ”rekrytering av kundunderlag” samt prissättning av tjänsterna, allt enligt
”marknadens fördelningsprinciper”. Risken för att Sverige i likhet med
privatiseringsideologernas förebild USA skulle få en sjukvård och omsorg
för A-laget och en annan för B- och kanske C-lagen är uppenbar.

Här är några av de vanligaste myterna om den offentliga sektorn:

Myt 1 - Privat värd och omsorg är billigare än offentlig.

Verklighet:

Efterfrågan på trygghet, ett friskt och långt liv samt kunskap och rikare
fritid får en stark genomslagskraft när realinkomstnivån stiger. Man kan på
goda grunder anta att detta är en mycket viktig förklaring till att utgifterna för
sjuk- och hälsovård i de flesta länder på samma inkomstnivå svarar för
ungefär lika stor andel av nationalinkomsten oavsett om sjuk- och
hälsovården handhas huvudsakligen privat som i USA eller huvudsakligen i
offentlig regi som i Sverige. En aktuell studie visar att sjukvårdskostnadernas
andel av BNP i USA under en 20-årsperiod ökat från ca 5 % till närmare
10%, en fördubbling. Sjukvårdskostnaderna i Sverige kan uppskattas vara
ungefär lika stora uttryckt som andel av vår samlade produktion av varor och
tjänster (BNP). Men Sverige har en väsentligt äldre befolkning som är mer
vårdkrävande. Andelen av nationens samlade tillgångar som går till sjukvård
är därför egentligen större i USA än i Sverige.

Mot. 1983/84:372

5

Därutöver har den skattefinansierade sjuk- och hälsovården i Sverige
ytterligare en fördel, som den avgiftsfinansierade privata vården saknar,
nämligen en mera jämlik fördelning av kostnaderna. När vi är sjuka är vi
svaga som konsumenter, och därför är sjukvården knappast ett lämpligt
område för marknadsekonomin. I Sverige betalar den enskilde bara 3 % av
vårdkostnaden. Motsvarande andel är tio gånger så hög i USA eller över
30%. Det innebär att en liten del av befolkningen har råd att utnyttja
vårdresurserna.

Myt 2 - Avgifter i stället för skatter skulle förbilliga offentlig service.

Verklighet:

Inte ens kraftiga avgiftshöjningar skulle annat än marginellt reducera t. ex.
kommunalskatten. Sysselsättningsutredningen kom fram till att intäkterna
genom avgiftshöjningar inte skulle minska kommunalskatteuttaget med mer
än högst 25 öre per skattekrona.

Myt 3 - Den offentliga sektorns ohämmade expansion har lett till ett ökat
budgetunderskott som i sin tur är arbetslöshetsskapande.

Verklighet:

Det sker en sammanblandning mellan de offentliga utgifterna, som
framför allt innehåller de stora transfereringarna till pensioner, barnbidrag
o.d., vilka används till privatkonsumtion i stor utsträckning, och den
offentliga konsumtionen. I själva verket har den statliga konsumtionen
minskat sin andel av BNP sedan 1962. Hela den offentliga konsumtionens
andel har under samma period ökat från 22,2 till 29,9%.

En expertgrupp inom finansdepartementet har gjort beräkningar som
visar att det inte föreligger något klart samband mellan budgetunderskott och
arbetslöshet och att de besparingar som den offentliga ekonomin kunde göra
genom att t. ex. avskeda anställd personal skulle inskränka sig till några få
procent av lönekostnaderna.

En stor del av de offentliga utgifterna avser utbildning, forskning,
barntillsyn, sjukvård etc. Detta anges i nationalräkenskaperna som
konsumtion, men har avgörande betydelse för landets framtida produktionsförmåga.

En del av den produktionsökning som antas ske inom den privata sektorn
har ju i själva verket skapats av den offentliga sektorn, t. ex. i form av
kunskapsökning hos arbetskraften, för vilken kostnaderna bokförs på
offentlig verksamhet, medan fördelarna utnyttjas inom den privata sektorn.
Ekonomerna gör ofta gällande att offentlig sektor i allt väsentligt skall ses
som konsumtion. I själva verket bör den i högre grad uppfattas som
produktion just för näringslivet. Utbildningssystemet producerar mänskligt
kapital som tillförs arbetskraften och gör denna mer produktiv för
näringslivet. Den offentliga sektorn fungerar också som städgumma åt
näringslivet genom att bl. a. finansiera kostnaderna för de externa effekter
som uppstår där och som företagen inte behöver bära, t. ex. kostnader för
dålig arbetsmiljö, förorenad yttre miljö och förtidspensioneringar.

Mot. 1983/84:372

6

Samspelet mellan privat och offentlig sektor

I våra tidigare motioner har vi framhållit behovet av ett väl fungerande
samspel mellan den privata och den offentliga sektorn. I motion 1982/83:217
framförde vi följande synpunkter:

”Samspelet mellan industri och offentlig sektor måste förstärkas. Detta
förutsätter bl. a. att den offentliga sektorn tillåtes spela en mer offensiv roll i
fråga om forskning och teknisk utveckling av produkter. Flera exempel kan
nämnas på hur framgångsrikt ett sådant samarbete kan vara.

Datatelefonväxeln AXE. En beställning från Televerket gav LM-Ericsson
möjlighet att utveckla denna datoriserade telefonväxel som nu även säljs på
export till ett 30-tal länder. Utvecklingen av ASEA:s X-10-set, de s. k.
Påga-tågen. Spårvagnar fran ASEA beräknas ge 500 personer sysselsättning i
Göteborgs kommun under 15 år. I Skåne har Skånska Cementgjuteriet haft
stora framgångar i fråga om export av svenskt byggkunnande i form av hela
sjukhusanläggningar. Flera exempel på aktiv samverkan mellan företag och
en väl fungerande offentlig sektor kan hämtas från livsmedelssektorn (Alfa
Laval, Tetra Pak) och ett mycket avancerat slag av sådan samverkan är
Gambros utveckling av den konstgjorda njuren i samarbete med Lunds
Lasarett.

Den offentliga upphandlingen från näringslivet uppskattas för år 1981 ha
uppgått till 75 miljarder kronor. Det är sannolikt möjligt att väsentligt utöka
den offentliga upphandlingen hos våra inhemska företag. Alla sådana
möjligheter att främja det egna näringslivets konkurrenskraft, industriella
nyskapande och tekniska utveckling måste prövas. Såväl den nya
GATT-koden som EFTA-bestämmelserna lämnar ett visst utrymme för
nationell upphandling i industripolitiska syften.

Våra möjligheter att öka tjänsteexporten kan också betraktas som goda.
Tjänsteexportens andel av den totala svenska exporten uppgick 1977 till
17%. Detta skall jämföras med 35% i genomsnitt för OECD-länderna.
Förutom att en ökad tjänsteexport direkt bidrar till en förbättring av vår
bytesbalans, så kan den också stimulera övrig export genom att stora samlade
leveranser gynnar industrin.”

Under den senaste tiden har många initiativ tagits inom t. ex.
sjukvårdsexporten. Det är bra från svensk exportsynpunkt. Men för att det
skall lyckas krävs ett nära samarbete mellan de svenska företagen och
sjukvårdshuvudmännen. Svenska företag har sedan länge ett stort kunnande
då det gäller byggande och utrustning av sjukvårdsanläggningar. I ett
närmare samarbete mellan sjukvårdshuvudmännen och de privata företagen
kan kunnandet utvecklas ytterligare och export även ske av administrativa
och organisatoriska tjänster, allt i syfte att öka tjänsteexporten.

I detta sammanhang vill vi också framhålla betydelsen av att de statliga
företagen, framför allt affärsverken, jämställs med de privata företagen.
Således bör dessa på samma villkor som gäller för de privata företagen ha

Mot. 1983/84:372

7

möjlighet att för sin expansion låna till sina investeringar på den privata
kapitalmarknaden och inte som nu belasta den statliga budgeten. En sådan
åtgärd skulle också leda till att de samhällsägda företagen i större
utsträckning kom att drivas efter samma principer som gäller för de privata
företagen. Även de samhällsägda företagen bör ha som sin målsättning att nå
ut på den internationella marknaden med sina produkter.

Överföring av statliga resurser till kommunerna

Problemet att öka sysselsättningen inom offentlig sektor är inte i första
hand finansiellt utan organisatoriskt. Under det senaste året har också
vidtagits åtgärder i den riktningen. Ett sådant exempel var regeringens och
riksdagens beslut om att överföra 300 milj. kr. till kommunerna för att bidra
till anställningar av arbetslösa. Tyvärr var det avsatta beloppet alltför
blygsamt och borde kompletterats med en gradvis avtrappning under en
längre tidsperiod. Ett annat exempel är beslutet om ungdomslagen. Det är
för tidigt att kommentera de resultat som kan uppnås, men vi anser beslutet
efterföljansvärt och att man bör gå vidare i försöken att styra över resurser
från arbetslöshetsunderstöd (och stödformer med nära samband som t. ex.
socialhjälp) till löner för t. ex. kommunala arbeten. Över huvud taget bör
kommunernas roll i sysselsättningsskapande verksamhet undersökas
ytterligare och stimuleras. Enskilda initiativ som tas av olika kommuner och
landsting bör ges stöd och dispenser erhållas från nuvarande regler och
lagstiftning om så erfordras. De initiativ som hittills tagits manar till
efterföljd och bör följaktligen utvecklas och följas upp även på andra håll.

De sociala och ekonomiska konsekvenserna för samhället kan förväntas
bli gynnsamma. För kommunerna uppstår förvisso en kortsiktig merkostnad,
men den skall ställas mot värdet av vad den arbetslöse producerar och att
kostnaderna för socialhjälp, vård och annan omsorg reduceras i takt med att
de sociala skadorna av arbetslösheten för de enskilda individerna avtar.

I en situation där arbetslösheten utan tvivel är vårt samhälles största
problem anser vi det nödvändigt att tillgripa flexibla lösningar som snabbt
kan igångsättas och bidra till att minska arbetslösheten.

Vad kostar sysselsättningen?

Sysselsättningsökning är en väsentlig komponent i ekonomisk tillväxt.
Detta gäller oavsett om tillväxten sker i den offentliga eller privata sektorn.

En ökad sysselsättning leder till en ökning av de gemensamma tillgångarna
i samhället. Om t. ex. en person som får sin försörjning via
socialförsäkringssystemet får arbete bortfaller utgiften för den offentliga
sektorn och inkomsterna ökar samtidigt genom skatter och arbetsgivaravgifter.
Ungefär hälften av de bruttoutgifter som samhället har för

Mot. 1983/84:372

8

nyanställningar kommer tillbaka i form av ökade intäkter av skatter och
avgifter eller minskade utgifter.

Många av transfereringarna till hushållen är beskattade. Sysselsättningsutredningens
beräkningar visar att ca 30% av transfereringarna kommer
tillbaka i ökade skatteinkomster till stat och kommun. Det är närmast en
självklarhet att aldrig så stora behov inom en offentlig sektor inte kan
tillgodoses i en ekonomi utan tillväxt. Det väsentliga är att konsekvenserna
av olika besparingsåtgärder blir klart belysta. Så sker inte i dag.

Arbetslösheten har blivit en restpost när andra samhällspolitiska mål läggs
fast i finansplan och statsbudget. Exempel: Från statsfinansiella

utgångspunkter har vid olika tillfällen ställts krav om en begränsning av den
kommunala expansionen. Några år har man också lyckats åstadkomma en
sådan tillfällig uppbromsning av expansionen. Detta har emellertid då
resulterat i dels arbetsmarknadsproblem, när den offentliga sektorns
expansion uteblivit, dels att de uppdämda behoven några år senare slagit
igenom i ökad efterfrågan.

Genom att rensa bort budgetutgifter som beror på sysselsättningsåtgärder
och sådant som är investeringar utkristalliseras en bit offentlig sektor som
antingen måste betalas med skattehöjningar, omprioriteringar eller
nedskärningar.

Medborgarna måste ställas inför klara alternativ. Vad vill vi ha i offentliga
sektorn och hur skall det i så fall finansieras? Riksdagen måste i anslutning till
presentationen av budgetpropositionen samtidigt få en samlad redogörelse
över hur regeringen bedömer utveckling av utbud och efterfrågan på
arbetskraft och sammanställningar över förslag och konkreta sysselsättningspolitiska
åtgärder inom olika samhällsområden. Ekonomiska och sysselsättningsmässiga
konsekvenser av besparingsåtgärder som t. ex. generella
nedskärningar inom statlig verksamhet och indragning av kommunala
skattemedel till staten måste redovisas. En sysselsättningsbudget bör därför
varje år föreläggas riksdagen.

Utveckla, förmänskliga och effektivisera den offentliga sektorn

Den offentliga sektorn utsätts i dag för hård kritik från många håll.
Påståenden om ineffektivitet, byråkrati, omänsklig behandling och krångel
återkommer ständigt i debatten. Denna kritik, som det finns anledning att ta
allvarligt på, tas nu till intäkt av privatiseringsivrarna för att minska den
offentliga sektorn. För att dessa bakåtsträvande och reaktionära krafter inte
skall vinna ytterligare framgång är det av utomordentlig betydelse att en
självkritisk granskning av den offentliga sektorns verksamhet ständigt pågår.
Vaktslåendet om den gemensamma sektorns betydelse för sysselsättningen
och service till medborgarna får inte innebära att kraven på effektivitet och
rationalisering sätts åt sidan. Det finns sannolikt områden som kan
ifrågasättas eller som kan göras effektivare än vad som nu är fallet.

Mot. 1983/84:372

9

Möjligheterna att låta enskilda, organisationer och föreningar ta ett större
ansvar för skilda aktiviteter bör undersökas. Om så sker kan de resurser som
frigörs styras över på alltmer angelägna områden som t. ex. barn- och
äldreomsorg. Ett större enskilt engagemang kan dessutom innebära att
förståelsen för den gemensamma sektorn ökar.

Det är vidare av största vikt att regeringen nu fortsätter sina strävanden att
förenkla och decentralisera beslutsprocesserna inom den offentliga sektorn.
Berörda fackliga organisationer och kommunförbunden bör stimuleras till
debatt om möjligheterna att effektivisera vår offentliga sektor. Statliga verk
och myndigheter bör kritiskt granskas och möjligheterna undersökas att låta
kommuner och landsting ta över olika beslutsfunktioner som nu sker på
central nivå. Om regler och bestämmelser är alltför omfattande för
beslutsfattare på lokal och regional nivå föreligger uppenbarligen risker för
handlingsförlamning och att den lokala kreativitets- och innovationsförmågan
blir hämmad.

Vi hälsar med tillfredsställelse att 1983 års demokratiutredning fått i
uppgift att lägga fram förslag och idéer om hur ett förändringsarbete kan
bedrivas som syftar till att öka medborgarnas, partiernas och övriga
folkrörelsers möjligheter till aktiv medverkan, delaktighet och ansvar i den
kommunala verksamheten. Men lika viktigt är att det arbete som inletts av
civildepartementet fortsätter med oförminskad styrka i syfte att uppnå en
mer mänsklig gemensam sektor.

Här bör också stor generositet visas kommuner och landsting som vill
pröva nya organisations- och arbetsformer kring olika delar av den offentliga
verksamheten. Gärna mångfald men inte enfald.

Den offentliga sektorns roll i det svenska välfärdssamhället bör nu, enligt
vår mening, bli föremål för en samlad analys. Denna bör utföras under
regeringens ledning och grundas på studier och konsekvensbeskrivningar
enligt i huvudsak följande:

- belysning av den offentliga sektorns roll för sysselsättningen;

- utredning av vilka konsekvenser som uppstår för det privata näringslivet
vid en uppbromsning och/eller neddragning av den offentliga sektorns
verksamhet;

- utveckling av metoder för överföring av resurser från arbetslöshetsunderstöd,
socialhjälp m. m. till sysselsättningsskapande åtgärder;

- utredning av konsekvenserna för den enskilde vid en ökad privatisering av
den offentliga sektorn.

Arbetet bör bedrivas med största skyndsamhet. Resultatet av analysen bör

- med hänsyn till den debatt som pågår om den offentliga sektorn - föras ut
till en bred diskussion bland allmänheten. Analysen bör ske inom ramen för
en av regeringen tillsatt kommission eller utredning eller på annat sätt som
regeringen finner ändamålsenligt.

Mot. 1983/84:372

10

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts i motionen hemställs*

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av en samlad analys av den offentliga
sektorns roll i samhället.

Stockholm den 11 januari 1984

EGON JACOBSSON (s) BENGT SILFVERSTRAND (s)

* Se även motion 1983/84:373.