Den nya namnlagen

Motion 1983/84:607 Tore Nilsson

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

4

Motion

1983/84:607

Tore Nilsson
Den nya namnlagen

Den nya namnlagen har väckt stark irritation och mött kraftig kritik.
Genealogiska föreningens uppfattning uttrycks i december 1983 på följande
sätt:

Mordet på släktnamnet som förövades den 1 januari 1983 genom den nya
namnlag som då trädde i kraft har hos allmänheten märkvärdigt nog väckt
föga intresse. Ändå innebär den i ett speciellt avseende ett nidingsdåd mot
den enskilde medborgarens integritet, mot familjens och släktens
gemenskap. I korthet: Efter upprepade riksdagsinitiativ sedan 1800-talets
slut infördes äntligen genom 1963 års namnlag - alltså nära 100 år senare - ett
materiellt rättsskydd eller ensamrätt för alla egenartade släktnamn, dvs.
namn som var ”ägnade att utmärka tillhörighet till viss släkt”, flertalet
borgerliga, fåtalet adliga. Skyddet varade i tjugo år. En persons ensamrätt till
sitt släktnamn tillhör redan det förgångna. Ingen annan kan visserligen ”ta”
namnet på administrativ väg, men genom giftermål-skilsmässa-nytt giftermål
och nya barn med nya makar kan ett giftasnamn från det första giftermålet
snart nog spridas till en vid krets av helt obesläktade personer. I frihetens och
jämlikhetens heliga namn har släktnamnet utplånats ur lagen och ersatts med
det neutrala ”efternamnet”, som inte alls behöver ha något med släktskap att
göra.

Sant är att den gamla lagen behövde fräschas upp och justeras på vissa
punkter. Men det hade lätt nog gått att ordna med ändring av vissa otympliga
administrativa förfaranden. 1963 års namnlag var en utmärkt lag, väl
genomtänkt och grundad på en stark folktradition. Någon opinion för en
genomgripande namnreform fanns inte när en utredning sattes till mindre än
tio år senare. Trots detta har vi nu drabbats av en namnlag som i väsentliga
stycken sätter tradition och principer på huvudet, till nackdel både för
enskilda och tillämpande myndigheter. Tro inte att GF har varit overksam!
Under utredningsarbetets gång och genom sitt remissvar sökte GF - liksom
så många andra instanser - påverka utformningen av den nya namnlagen i
riktning mot fortsatt hänsyn till individ och släkt, dock förgäves. Men låt oss
fördenskull inte ge upp! Låt oss som genealoger var på sin ort och på sitt sätt
arbeta för att göra missgreppen i den nya namnlagen till en parentes och snart
nog återfå en namnlag som är förankrad i människors rättsuppfattning och
släktkänsla!

Det är angeläget att namnlagen så snart som möjligt avskaffas och ersätts
av en reviderad upplaga av namnlagen 1963.

Med stöd av det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till ny
namnlag snarast möjligt.

Stockholm den 19 januari 1984

TORE NILSSON (m)