Den allmänna motionstiden

Motion 1994/95:K322 av Martin Nilsson m.fl. (s)

De senaste åren har antalet motioner lämnade av
riksdagens ledamöter under den allmänna motionstiden ökat
kraftigt. Vad mängden blir under 1995 års allmänna
motionstid vet vi ännu inte, men de tidigare åren indikerar
en mängd mellan 3 000 och
4 000
motioner. Den stora mängden leder till problem i
riksdagsarbetet. Så som det har uppmärksammats i
riksdagsutredningen blir det ingen eller kraftigt begränsad
tid över för utskotten att göra uppföljnings-, utvärderings-
och mer principiella överväganden.

Kring detta motionerande finns ofta en hel del fördomar
och myter. Ofta framställs det i media som om motionerande
bara handlar om att åsamka staten nya utgifter till mindre
väsentliga uppgifter. Självklart finns det en del sådana
motioner men det finns också ett intresse hos media att lyfta
upp kuriosa och det som sticker ut från mängden.

Samtidigt kan man inte komma ifrån att många av
motionerna är ett uttryck för missförhållande i lagstiftning,
vilja till hushållning med statens ekonomi eller verkligt
angelägna reformkrav. De enskilda motionernas inverkan på
det statsfinansiella läget är i det närmaste obefintlig på kort
sikt med tanke på att en försvinnande liten andel av de
enskilda motionerna bifalls. Det är dock vanligt att enskilda
motioner uppmärksammas av partierna och i ett senare
tillfälle kan vägas in i partiernas egna budgetförslag och
därmed finansieras. På så sätt utgör de enskilda motionerna
ett värdefullt instrument att kanalisera opinioner in i det
politiska livet. Den unika fria motionsrätten bör därmed
också bibehållas.

Den bör emellertid reformeras. Precis som ovan anges är
den stora motionsmängden i dag ett reellt problem. Orsaken
till detta är i grunden den allmänna motionstiden. Denna bör
därför avskaffas till förmån för en helt fri motionsrätt under
hela året.

Med dagens system av allmän motionstid uppstår en
hysteri utan like. Alla ledamöter skall visa upp sig för
hemmaopinionen och skriva fler än sina motståndare från
länet. Därför uppstår också motioner som formellt sett inte
berör riksdagens beslutskompetens och därför återupprepas
samma motion år efter år med endast marginella
förändringar. Nu lär i och för sig inte en ny hysteri uppstå
förrän om 18 månader eftersom budgetåret förändras. Men
då stoppas också under lång tid alla de goda idéer som
faktiskt också följer med motionsrätten.

Konsekvensen av dagens system är att ytterst viktiga
motioner och uppslag fritt blandas med mindre viktiga
motioner. Alla formella vägar att hindra dessa mindre viktiga
motioner är dömda att också drabba de viktiga och
angelägna.

I stället bör riksdagen ändra systemet så att motivationen
att vräka in motioner under januari månad minskar. En öppen
motionsrätt året runt kombinerat med ett krav från riksdagen
att ta upp motionen till behandling inom exempelvis ett år
vore en rimligare beslutsprocess som skulle minska
mängden då hysterin att visa sin egen ''potens'' drastiskt
minskar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att ge talmanskonferensen i uppdrag
att återkomma till riksdagen med förslag till en reformerad
motionshantering i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 25 januari 1995

Martin Nilsson (s)

Ulrica Messing (s)

Urban Ahlin (s)