Demokratiska rättigheter i arbetslivet

Motion 1984/85:2124 Lars Werner m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

6

Motion

1984/85:2124

Lars Werner m. fl.

Demokratiska rättigheter i arbetslivet

Sammanfattning

Vpk kräver i motionen grundläggande demokratiska fri- och rättigheter på
arbetsplatserna, att strejkrätt skall införas, genom att fredsplikten utmönstras
ur lagen, samt att arbetare aldrig skall kunna avskedas på grund av strejk.
Politisk verksamhet skall vara tillåten på arbetsplatserna. I motionen
framförs även kravet att tekniska förändringar i arbetslivet bara skall kunna
ske med fackets godkännande. Vpk kräver också att MBL utvärderas utifrån
hur dess klassamarbetsinriktning påverkar fackföreningarnas självständighet
och möjligheter att tillvarata medlemmarnas intressen.

Vpk och MBL

Vpk ställde sig kritiskt till medbestämmandelagens utformning när
riksdagen antog denna 1976. I motion 1975/76:2495 lade vpk fram ett
alternativ om demokratiska rättigheter på arbetsplatserna i stället för den
klassamarbetslag som MBL utgör och som bygger på klasslagarna från 1928.
Vpk har alltsedan 1976 framfört detta alternativ vid upprepade tillfällen,
senast i partimotion 1983/84:1958 som ger partiets helhetssyn på de
arbetsrättsliga frågorna. I motionen föreslås införande av demokratiska
rättigheter för fackförening, bl. a. utvidgad informations- och förhandlingsrätt,
lagstadgad strejkrätt och vetorätt i avgörande frågor. Vidare att inga
strejkskadestånd skall kunna utdömas och att fredspliktsbestämmelserna
utmönstras ur lagstiftningen, att deltagande i strejk aldrig får utgöra saklig
grund för avskedande, att fackförening skall ha rätt att solidarisera sig med
strejkande arbetare, att arbetsköparens rätt att tillgripa lockout upphör, att
politisk verksamhet skall vara tillåten på arbetsplatserna, att fackföreningarnas
internationella solidaritetsaktioner skall kunna ske utan begränsningar
och att förtroendemannalagen förändras.

Utvärdera MBL

Tillkomsten av MBL föregicks bl. a. av omfattade strejker i slutet av
1960-talet och början av 1970-talet. Ett krav som då ställdes var att paragraf
32 i SAF:s stadgar skulle avskaffas. I samband med detta uppkom hos LOoch
SAP-ledningarna insikten om nödvändigheten av en förnyelse av
klassamarbetspolitiken. 1938 års Saltsjöbadsanda måste ersättas med
1970-talets.

Samtidigt med denna utveckling hade SAF genom försöksverksamhet med

Mot. 1984/85:2124

7

nya former för arbetsledning väl förberett sig för en förnyad och utvecklad
form av klassamarbete.

Den kämpande arbetarklassen förväntade sig att MBL skulle förändra
maktpositionerna på arbetsplatserna. Men de som utformade MBL formade
förväntningarna i klassamarbetstermer. Men illusionerna spreds och Olof
Palme kunde som statsminister 1976 i riksdagsdebatten om MBL säga: ”Den
största reformen sedan den allmänna rösträtten.” MBL:s karaktär av
klassamarbetslag underströks av att socialdemokrater och borgare kom
överens om en medbestämmandelag (MBL) på följande grund:

Reformen ger nya utgångspunkter för ett samarbete på arbetsplatserna för
såväl arbetstagarna som näringslivet och samhället. Genom att vidga de
anställdas inflytande kan arbetslivet tillföras nya sociala dimensioner. En ökad
arbetstillfredsställelse, som är ett mål i dag, kan beräknas frigöra nya krafter
och få positiva effekter inte minst ur effektivitetssynpunkt. Det är betydelsefullt
att vår produktionsapparat kan bibehålla sin internationella slagkraft
som är en avgörande grundval för vårt välstånd. Det är sålunda viktigt att
parterna på arbetsmarknaden fyller de ramar för inflytande som nu dras upp
med ett innehåll som är förenligt med effektivitet och smidighet i beslutsfattandet
hos företag och myndigheter. (Våra kursiveringar)

MBL är nu inne på sitt nionde år. Lagen har prövats av de arbetande och
utvecklingsavtal har tecknats mellan parterna på medbestämmandelagens
grund. Det är nu tid att riksdagen som lagstiftare utvärderar hur MBL har
fungerat.

För arbetarrörelsens partier borde det vara av stor vikt att ställa följande
frågor i förgrunden:

1. Har MBL påverkat fackföreningarnas självständighet och möjligheter att
som partsföreträdare utforma från arbetsköparna självständiga alternativ?

2. Har med MBL de arbetandes inflytande och makt vidgats eller har
arbetsköparsidan genom samarbetspolitiken flyttat fram sina positioner?

3. Vilka nya sociala dimensioner har tillförts arbetslivet med MBL?

4. Hur har de arbetande kunnat påverka arbetslivets effektivitets- och
teknikutveckling?

Avskaffa fredsplikten

Strejkförbudet i MBL behöver ingen utvärdering. Den har redan
arbetarklassen gjort genom att trots förbud använda strejkvapnet. Fredspliktsparagraferna
i MBL måste utmönstras därför att strejkrätten är en av
de mest grundläggande demokratiska fri- och rättigheterna. En kämpande
fackföreningsrörelse och arbetarrörelse kan aldrig godkänna inskränkningar
i strejkrätten eller att strejkande skall kunna avskedas. Orsakerna till
strejkerna finns i huvudsak hos oresonliga arbetsköpare. Rättmätiga krav
från de arbetande motarbetas och gör situationen ohållbar, vilket utmynnar i
strejk. Oresonliga arbetsköpare kan provocera fram en konflikt och sedan
med stöd av lagen avskeda de strejkande.

Mot. 1984/85:2124

8

Lagen och anvisningarna i lagen om anställningsskydd och medbestämmandelagen
måste förändras. Vänsterpartiet kommunisterna kräver att
deltagande i strejk aldrig får utgöra saklig grund för avskedande.

Storfinansen och dess organisationer och de borgerliga partierna angriper
de offentliganställdas strejkrätt. Den skall ytterligare begränsas utöver
fredsplikten. De glömmer bort att de kommunal- och landstingsanställdas
arbetsvillkor och anställningstrygghet mer och mer liknar förhållanden i det
privata näringslivet. De offentliganställda skall även ha rätt att hävda sina
intressen mot arbetsköparen, i deras fall stat, kommun eller landsting.
Attackerna från högerhåll måste avvisas och det måste slås fast att det är en
fördel med rena partsförhållanden i stället för partssammansatta organ.
Detta gäller både på privat och offentlig sektor. På den offentliga sektorn
tvingas då politikerna att bättre sätta sig in i personalpolitiken. Tjänstemannastyrningen
motverkas. Strejkrätt och demokratiska rättigheter i
arbetslivet stärker de anställda och fackföreningarna som alltid är i underläge
gentemot motparten/arbetsköparen.

Vidgade demokratiska rättigheter för de anställda och fackföreningarna
stärker den politiska demokratin och står inte i någon motsättning till att
politikerna fattar de avgörande politiska besluten.

Tyvärr har socialdemokraterna kraftigt förändrat sin position till strejkskadestånden
och därmed ställt sig på en borgerlig ståndpunkt som förstärker
fredspliktens negativa effekter. Från att tidigare hållit fast vid att 200 kr.
skulle vara högsta strejkskadestånd har den socialdemokratiska regeringen
tvingat igenom att skadestånd över 200 kr. skall kunna ådömas. Det har som
följd att de som ådöms högre skadestånd än 200 kr. hamnar i riskzonen för
avsked, enligt lagens anvisningar. SAP-regeringens ställningstagande är inte
bara en försämring genom att högre skadeståndsbelopp kan utdömas, utan
även en uttunning av anställningstryggheten och en förstärkning av kapitalets
makt.

Rätt till politisk verksamhet på arbetsplatserna

Rätt till politisk verksamhet tillhör de grundlagsfästa demokratiska fri- och
rättigheterna. Men i arbetslivet begränsas eller förnekas denna rätt i kraft av
äganderätt och myndighetsbeslut. Arbetsköparna bedriver varje dag politisk
verksamhet på arbetsplatserna genom att påverka de anställda med sina
värderingar. Denna rätt skall också de anställda och deras fackliga
organisationer ha. Alla fackliga frågor är i grunden politiska frågor - även när
de förs fram av partipolitiskt obundna organisationer.

Den anställde skall kunna bedriva politisk verksamhet på sin arbetsplats
t. ex. före eller efter arbetstiden, middagsrast eller annan ledighet under
arbetstiden. Rätten att sprida flygblad, sätta upp affischer - naturligtvis på
anvisad plats - och sälja tidningar etc. är en grundläggande politisk rättighet i
en demokrati. Vad gäller politiska partiers möjligheter att agera inne på
arbetsplatsen kan hänvisas till de regler och den praxis som råder inom viss
statlig verksamhet.

Mot. 1984/85:2124

9

Teknik på de anställdas villkor

Det sker f. n. en stor omvandling av arbetslivet, där datateknikens epok
följs upp med en mikroelektronisk revolution. Denna process sker under
kapitalistiska förhållanden, där profiten är drivkraften för utvecklingen.
Denna teknologiska omvandlingsprocess på kapitalets villkor skördar många
offer i arbetslivet, arbetare slås ut och sorteras bort ur arbetslivet,
förtidspensioneras eller hamnar i företagens övertalighetskö. Dessutom
utarmas hela regioner, orter dör ut och hela branscher förtvinar samtidigt
som den industriella expansionen främst sker utanför landets gränser. Den
utvecklingen måste stoppas.

Utvecklingen av en teknik som uppfyller fackliga krav på arbetskontroll
över produktion, arbetsorganisation och meningsfullt arbete måste påbörjas
nu för att ge det arbetande folket bättre förutsättningar att bygga ett nytt och
bättre samhälle, fritt från profitjaktens kortsiktighet och människofientlighet.

Kampen måste föras med insikt om vilka som i dag har ägandet och den
avgörande makten, kunskaperna, alternativen och som även styr forskning,
utveckling och utbildning. 1970-talets mytbildningar om medbestämmandets
möjligheter till att bryta detta monopol av makt har avslöjats som falska.
Enbart där arbetarnas fackliga organisationer har mobiliserats till motstånd
mot kapitalets maktutövning har vissa framgångar uppnåtts.

De arbetandes fackliga organisationer måste rustas till kamp för en
arbetsorganisation och tekniska lösningar, som utgår från de arbetandes
behov. Facket måste utarbeta egna alternativ och bedriva ett självständigt
forsknings- och utvecklingsarbete om teknik och arbetsorganisation.

Den kampen måste utvecklas NU, trots de begränsade fackliga rättigheter
som finns. Lagar och avtal som ger fackföreningarna makt och kontroll över
teknikens användning och utveckling kan bara tvingas fram genom aktiv
kamp.

MBL ger inte de arbetande något stöd för ett alternativt användande av
tekniken. Därför måste lagstiftningen på arbetsrättens område utformas så
att ny teknik och arbetsorganisation bara får införas med fackets godkännande.
Dvs. en facklig vetorätt som stärker fackföreningens förhandlingsposition
om t. ex. teknikavtal.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda föreslås

1. att riksdagen beslutar att inga strejkskadestånd skall kunna
ådömas strejkande arbetare och att fredspliktsbestämmelserna
i arbetsrättslagstiftningen utmönstras,

2. att riksdagen beslutar - i det fall riksdagen inte bifaller yrkandet
under punkt 1 - att anta följande

Mot. 1984/85:2124

10

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet att gälla
från den 1 januari 1986

Föreslagen lydelse

Motionärernas förslag

60 §

Om det är helt falla bort.

I mål om skäl till det.

Högre skadestånd än tvåhundra
kronor får inte åläggas en arbetstagare
för deltagande i en olovlig
stridsåtgärd. Denna begränsning gäller
dock inte, om arbetstagaren
underlåter att följa ett åläggande av
domstolen om återgång till arbetet
om stridsåtgärden med hänsyn till
omständigheterna måste betraktas
som särskilt allvarlig eller anmärkningsvärd.

Högre skadestånd än tvåhundra
kronor får inte åläggas en arbetstagare
för deltagande i en olovlig
stridsåtgärd. Deltagande i olovlig
stridsåtgärd kan aldrig utgöra saklig
grund för avsked.

3.

4.

att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag till lagstiftning
om rätt till politisk verksamhet och politisk propaganda på
arbetsplatserna enligt vad i motionen anförs,
att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag att införande
av ny teknik i arbetslivet endast får ske med fackföreningens
godkännande enligt vad i motionen anförs,
att riksdagen hemställer hos regeringen om en utvärdering av
medbestämmandelagen (MBL) och hur dess klassamarbetsinriktning
har inverkat på de fackliga organisationernas självständighet
och möjligheter att tillvarata sina medlemmars klassmässiga
intressen.

Stockholm den 25 januari 1985

LARS WERNER (vpk)

BERTIL MÅBRINK (vpk)

C.-H. HERMANSSON (vpk)

JÖRN SVENSSON (vpk)

ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk) PAUL LESTANDER (vpk)
TOMMY FRANZÉN (vpk)

NILS BERNDTSON (vpk)
EVA HJELMSTRÖM (vpk)
LARS-OVE HAGBERG (vpk)