Decentraliserat beslutsfattande om strandskydd

Motion 2000/01:MJ790 av Runar Patriksson (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om decentralisering av vissa ärenden till kommunal nivå.
Motivering

Glesbygden ska överleva av egen kraft uttrycker många som
bor och arbetar eller driver företag i tillväxtdelar av Sverige.
Deras infrastruktur beträffande vägar, IT, järnväg, flyg och
sjötransporter är ofta välordnade - beslutade och byggda av
stat och kommun. Åtkomligheten är god, samhällsservicen
fungerar vad gäller skola, vård och omsorg. Bebyggelsen i
tillväxtområden är ofta mycket sjönära, och värdestegringen
på investeringarna är goda för både privata hus och
kommersiella byggnader.

I gles/landsbygd är djur och natur den tillgång som kan vara lockbete för
att få etableringar och arbetstillfällen. Möjligheten att i dessa kommuner få
utnyttja sin natur enligt den egna kommunens kommunfullmäktiges (de
folkvalda) eller byggnadsnämnds bedömning är mycket begränsad och
beslutsfattandet ligger långt bort från de berörda. Detta är odemokratiskt och
bör omgående förändras.

I Folkpartiets program Bo där Du vill trycks det hårt på att beslutsfattandet
i ärenden om strandskydd, skoter/vandringsleder och liknande måste
delegeras ner på kommunal nivå. Många kommuner i Värmland skulle
förbättra sin egen skattekraft och överlevnadsförmåga om beslutsnivån inom
byggnadsområdet (PBL) flyttades ner från Naturvårdsverk/länsstyrelse i de i
motionen framförda exemplen.

Strandskyddet är det viktigaste och det är bråttom. Generella metertal från
vattendrag får inte gälla i hela Sverige. Det blir fel och obegripligt för
markägare som tror på äganderätten samt för kommunala politiker som
kämpar för glesbygdskommunernas överlevnad.

Stockholm den 5 oktober 2000

Runar Patriksson (fp)