De värnpliktigas ekonomiska situation ^ot

Motion 1985/86:Fö309 Lars Werner m. fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86:Fö309

Lars Werner m. fl. (vpk)

De värnpliktigas ekonomiska situation ^ot

1985/86

FÖ309 —316

Den svenska försvarsförmågan bygger på att alla Sveriges värnpliktiga är
motiverade för sin uppgift inom försvaret. Värnpliktstiden får inte bli en tid
av ekonomiska uppoffringar och en tid då relationerna med släkt och vänner
saboteras av dåliga reseförmåner.

I dag utgör grundutbildningen ett avbräck i den värnpliktiges ekonomi.
Alltför låg dagersättning och ett alltför lågt utryckningsbidrag tvingar
många värnpliktiga att skuldsätta sig. Målsättningen måste vara att ingen
skall behöva betala för att göra sin värnplikt. Ersättningarna måste anpassas
efter detta.

Redan 1982 slog ÖB i en utredning fast att den genomsnittlige soldaten
lånade 3 000 kr. för att klara sig under tjänstgöringstiden. Omräknat i kronor
per dag innebar detta att dagersättningen borde legat på 30 kr. per dag
redan då. Med den inflation som varit under åren 1982—1986 börén ersättning
på 40 kr. per dag vara rimlig, vilket vi förordar.

Tiden efter utryckningen och fram till den första lönen måste kompenseras.
Försvarsministerns förslag att höja utryckningsbidraget till 2 500 kr.
räcker inte för att täcka kostnaderna den första månaden efter utryckningen.
Vi föreslår i stället att utryckningsbidraget höjs till 3 000 kr.

För värnpliktiga som är förlagda långt från hemorten är möjligheten att
kunna komma hem på ett snabbt och effektivt sätt en förmån som inte får
inskränkas. Försvarsministern delar i propositionen ÖB:s oro för ”kostnadsutvecklingen
för värnpliktsresor och sympatiserar med hans strävan
att nedbringa dessa kostnader”. I klartext innebär detta att försvarsministern
sympatiserar med tanken att försämra de värnpliktigas reseförmåner.

Indragning av rätten för värnpliktiga på Gotland och i Umeå att flyga till
Stockholm kan inte accepteras. De värnpliktigas förmåner behöver förbättras
— inte försämras.

Vänsterpartiet kommunisterna förordar i stället ett system med rätt för de
värnpliktiga till ett obegränsat antal resor på samtliga privata, statliga och
kommunala kollektiva kommunikationsmedel.

Övergången till lokalt kostnadsansvar är också ett sätt att försämra de
värnpliktigas förmåner, även om det maskeras genom tal om decentralisering
och samverkan med de värnpliktigas representanter i förbandsnämnder.
Dels fungerar inte förbandsnämnderna på ett demokratiskt sätt, då de
värnpliktiga inte har rätt att fatta beslut i denna typ av frågor, dels innebär
det att förmånerna kommer att variera från förband till förband. Detta är
inte bra. Förmånerna skall vara lika över hela landet. Systemet måste bygga

1 Riksdagen 1985/86. 3 sami. Nr FÖ309—3I6

på att reglerna är generella, att alla har samma förmåner oavsett på vilket
förband man har placerats

Hemställan

Mot bakgrund av det anförda föreslås

att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbättring av de
värnpliktigas ekonomiska förmåner, resor m. m. i enlighet med vad
som föreslås i motionen.

Stockholm den 27 januari 1986
Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Nils Berndtson (vpk)

Jörn Svensson (vpk) Inga Lantz (vpk)

Oswald Söderqvist (vpk)

Mot. 1985/86
FÖ309

2