De tropiska regnskogarna

Motion 1988/89:U211 av Bertil Måbrink m.fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:U211

av Bertil Måbrink m.fl. (vpk)
De tropiska regnskogarna

Mot.
1988/89
U211-217

De senaste årens ökande nedhuggning av regnskogarna gör att vi idag
bevittnar en förintelse av livsformer som till sin omfattning och hastighet är
unik i jordens historia.

Otaliga arter utrotas utan att människan ens hunnit ta reda på vad som
funnits. Inom loppet av några årtionden utraderas ekosystem som det tagit
tiotals miljoner år att utveckla. Förödelsen blir bara ännu större genom
nedhuggningens klimatiska effekter. Detta är ett citat från civilekonom Ulf
Rasmusson, verksam inom jordens vänners regnskogsgrupp (DN 11/1 -89).

Ett av de länder där det förekommer stora avverkningar av regnskogen är
Brasilien. Detta land står för c:a hälften av den regnskog som årligen huggs
ner. Några större miljöhänsyn har ännu inte den brasilianska regeringen
visat. Däremot växer en alltmer miljömedveten opinion fram i Brasilien.
José Lutzenberger är en av de personer som är intimt förknippad med arbetet
för bevarande av de tropiska regnskogarna. Han utsågs nyligen till alternativ
nobelpristagare.

Till skövlingen av regnskogarna hör också förstörelse av gammal kultur.
Det gäller ursprungsbefolkningens - indianernas - rätt att få ha kvar sina
landrättigheter som nu hotas av de stora multinationella företagens skovling
av regnskogarna. Det är de stora transnationella företagen som är ansvariga
för skövlingen av regnskogarna.

Intressant i sammanhanget är Världsbankens roll i den pågående regnskogsskövlingen.
Fakta är att Världsbanken hittills har medverkat i projekt
som direkt eller indirekt kommit att medföra en hittills oskådad förödelse av
regnskog. Detta gäller inte minst i brasilianska Amazonas och på de
indonesiska regnskogsöarna. Kritik från olika miljöorganisationer och
framför allt från amerikanska politiker har inneburit att Världsbanken
försökt anlägga en miljöprofil.

Ett föreslaget Världsbankslån på drygt tre miljarder svenska kronor är nu
aktuellt för Brasiliens kraftverkssektor. Ett beviljat sektorslån kan ses som
en första grundsten i Brasiliens elinvesteringsplan. Om samtliga vattenkraftsprojekt
i planen realiseras, innebär detta ett en areal överstigande halva
Sveriges yta läggs under vatten i Amazonas.

Ingen ifrågasätter att Brasilien behöver elkraft. Men det råder delade
meningar om hur mycket el och på vilket sätt utbyggnaden skall ske. Det
föreslagna Världsbankslånet har mötts av stark kritik. Kritiken går ut på att
skyddet för miljön och urbefolkningarna är otillräckligt.

1

I Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr U211-217

Det finns på papperet en mängd hänsyn till miljö och ursrungsbefolkning- Mot. 1988/89
en, men verkligheten när lån beviljats har varit en helt annan. U211

Två tidigare Världsbankslån till Polonoroeste- och Carajasprojekten i
Brasilien utgör exempel på detta. Lånen gällde ett vägasfalterings- respektive
järnvägsbygge i Amazonas. Avskogningen som följde av dessa projekt är
av nästan ofattbar omfattning. Indianer och gummitappare som sedan långa
tider bebott dessa områden har fråntagits sina marker, förlorat sin kultur och
ibland också genom sjukdomar mist sina liv.

Det har krävts förändringar för att Brasilien skall beviljas Världsbankslånet
på tre miljarder svenska kronor. Många tror nu inte att Världsbanken trots
sitt proklamerade miljöintresse - är beredd att genomföra de förändringar
som krävs för att grundläggande miljöhänsyn kan anses uppfyllda.

Sverige är medlem i Världsbanken och bidrar med skattemedel (c:a 600
miljoner kr/år). I alla de fall där Världsbankslån söks och som har samband
med att betydande regnskogar skövlas, och där ursprungsbefolkningens
kultur och utkomstmöjligheter hotas bör Sverige agera så att grundläggande
miljöhänsyn kan anses uppfyllda samt att minoriteters urgamla rättigheter
skyddas.

Sverige kan spela en viss roll i dessa sammanhang. Det är exempelvis inte
oviktigt att Sverige markerar sitt missnöje med vad som nu händer med
regnskogarna genom att stoppa all import av tropiskt timmer. Sverige
importerar inga större mängder, men ett förbud skulle få en opinionsmässig
betydelse.

Ett annat viktigt initiativ som Sverige kan verka för. är att det införs ett
moratorium för alla nya projekt i Amazonas. Detta är ett krav som framförts
av olika organisationer i Brasilien. Fördelen med ett sådant moratorium
skulle vara att all kraft då kunde användas för att utarbeta en utvecklingsstrategi
för Brasilien som inte offrar miljön i någon större skala.

Det i motionen nämnda Världsbankslånet kommer upp till avgörande i
slutet av januari 1989. Vi utgår ifrån att Sveriges representant i Världsbanken
då röstar mot lånet om inte de grundläggande miljöhänsynen beaktats.

Nya Världsbankslån kommer säkerligen att bli aktuella också i fortsättningen
och där regnskogarna i Brasilien, Malaysia och Indonesien kommer
att finnas med som exploateringsprojekt.

Det är viktigt att Sverige i de sammanhangen agerar till skydd för miljö och
minoritetsgruppers rättigheter.

Hemställan

Med hänvisning till det i motionen anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
i internationella sammanhang skall verka för regnskogarnas bevarande,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
i Världsbanken skall verka för att alla lån som gäller Amazonas skall
ta grundläggande miljöhänsyn samt säkerställa ursprungsbefolkningens
intressen,

2

3. att riksdagen hos regeringen begär att Sveriges representant i Mot. 1988/89
Världsbanken verkar för att ett moratorium införs för alla nya större U211
projekt i Amazonas,

[att riksdagen hos regeringen begär förslag i syfte att förbjuda
import till Sverige av tropiskt timmer1].

Stockholm den 20 januari 1989

Bertil Måbrink (vpk)

Viola Claesson (vpk) Gudrun Schyman (vpk)

1 1988/89:N260.