Fredagen 20 november klockan 21 till och med söndagen 22 november kommer sidan Lediga jobb och annonserna inte kunna visas på grund av tekniskt arbete. Inga sista datum för ansökningar kommer inträffa under denna period.
De samiska näringarna
Motion 1984/85:756 Einar Larsson m. fl.
13
Motion
1984/85:756
Einar Larsson m. fl.
De samiska näringarna
Rennäringskommittén avlämnade under våren 1984 sitt betänkande
Rennäringen i Sverige (SOU 1983:67) till jordbruksministern. Betänkandet
har remissbehandlats och kommitténs förslag har i allt väsentligt bemötts
positivt av remissinstanserna.
Under det senaste året har också betänkanden från koncessionsrenskötselutredningen
och statskontoret angående den centrala rennäringsadministrationen
samt från länsstyrelsen i Norrbottens län angående den regionala
renskötseladministrationen avlämnats. I budgetpropositionen redovisas att
jordbruksministern avser att senare återkomma beträffande koncessionsrenskötselutredningen
medan det beträffande rennäringsadministrationen hänvisas
till att samerättsutredningen bör avvaktas innan slutlig ställning tas i den
frågan.
När det gäller rennäringskommitténs förslag hade det varit i hög grad
motiverat att frågorna blev behandlade i samlad form genom en särskild
proposition till riksdagen. När nu frågorna framläggs i form av delförslag
inom ramen för budgetpropositionen är det därför av stor betydelse att de
mål och principiella överväganden rennäringskommittén angav också blir
föremål för riksdagens prövning.
Rennäringskommittén har redovisat att den till grund för sitt arbete gjort
en genomgång av den statliga same- och rennäringspolitiken som den
utformades under 1970-talet och då framför allt genom riksdagsbesluten 1971
angående ny rennäringslag och 1976 angående ändring av 1 kap. 2 §
regeringsformen samt 1977 med anledning av samepropositionen 1976/77:80.
Kommittén finner att den sålunda beslutade same- och rennäringspolitiken
bör ligga fast samtidigt som kommittén understryker att det finns brister när
det gäller tillämpningen och särskilt då det gäller bristen på en helhetssyn på
samerna och det nära och oupplösliga sambandet kultur-näring-marker.
Kommittén sammanfattar detta enligt följande:
Den programmatiska grundval kommittén föreslår är alltså snarare att se
som preciseringar av vad som redan är angivet än som nyskapelser. Grunden
för de nedan angivna delmålen är att Sverige inom ramen för ett
mångkulturellt samhälle har förpliktelser att visa respekt för samisk kultur
och samiska näringar och ge utrymme för samerna att bestämma och påverka
sin livssituation utifrån samiska värderingar.
Kommittén preciserar detta i fyra delmål:
- Minoritetspolitiskt mål, som innebär att rennäringen är en förutsättning
för den samiska kulturen och därför måste förbli en samisk näring.
Mot. 1984/85:756
14
- Regionalpolitisk! mål, som innebär att bosättning och sysselsättning i de
samiska bosättningsområdena upprätthålls.
- Näringspolitiskt mål, som innebär en rationell och lönsam produktion
inom näringen - baserad på för näringen bestämmande förhållanden och
genom tillvaratagande av naturresurser.
- Inkomstmål, som innebär att rennäringsutövarna skall ha en ekonomisk
och social trygghet och standard i arbetet som inte avviker från vad som gäller
i samhället i övrigt.
Riksdagen bör ställa sig bakom dessa målformuleringar för rennäringen.
Det långsiktigt viktigaste förslaget som lämnas i budgetpropositionen är att
överläggningar mellan staten och rennäringen genom SSR (Svenska samernas
riksförbund) etableras i organiserade former och att de inriktas på att
uppnå konkreta resultat utifrån en helhetssyn på samerna och de samiska
näringarna.
Rennäringskommittén föreslog att staten vid dessa förhandlingar skulle
företrädas av jordbruksnämnden. SSR har anslutit sig till denna ståndpunkt något
som även jordbruksnämnden och lantbruksstyrelsen har gjort i sina
resp. remissvar varvid jordbruksnämnden angivit att uppdraget bör lämnas
till jordbruksnämnden och lantbruksstyrelsen gemensamt. Regeringens
förslag innebär att staten skall företrädas av lantbruksstyrelsen, men med
hänsyn tagen till att lantbruksstyrelsen härvid kommer att ges en dubbel
funktion av att dels i förhandlingar överlägga med SSR, dels i ett löpande
arbete gemensamt med SSR behandla olika uppkommande frågor inom
ramen för rennäringspolitiken är detta en olycklig lösning.
Det framstår som mer ändamålsenligt att följa rennäringskommitténs
förslag att staten skall företrädas av jordbruksnämnden, något som självfallet
inte hindrar att lantbruksstyrelsen på lämpligt sätt kan ta del i förhandlingarna
genom att ta fram underlagsmaterial m. m.
Oberoende av frågan om vem eller vilka som skall företräda staten i dessa
förhandlingar är det nödvändigt att fastslå att förhandlingarna skall ske
utifrån en helhetssyn på samerna och de samiska näringarna. Detta bör
riksdagen ge regeringen till känna.
Den i budgetpropositionen föreslagna uppräkningen av anslaget B 11.
Främjande av rennäringen med 2 000 000 kr. är enligt jordbruksministern
avsedd att möjliggöra insatser främst för de från allmän synpunkt angelägna
åtgärderna försöksverksamhet med stödutfodring och kartläggning av
renskötselns markanvändning. I den senare delen torde avses vad rennäringskommittén
angivit om utvecklingsplaner för samebyarna och som en del
häri en kartläggning av markanvändningen. Enligt de beräkningar rennäringskommittén
gjort för här särskilt nämnda två ändamål, konsumeras i
praktiken hela det ökade beloppet - om häri också inräknas vad jordbruksministern
i övrigt anför om ytterligare reservationer för katastrofskadeskyddet.
Mot. 1984/85:756
15
En konsekvens härav blir att det inte finns utrymme att lösa de sociala
trygghetsfrågorna för renskötarna.
Trygghetsfrågorna för de renskötande samerna överlämnades till rennäringskommittén
av regeringen den 8 juli 1982 efter riksdagens beslut i
anledning av motionerna 1981/82:1030, 1446 och 1895.
I jordbruksutskottets betänkande 1981/82:20 uttalades bl. a. följande:
Utskottet vill för sin del understryka angelägenheten av att rennäringsutövarna
på sikt tillförsäkras ett socialt försäkringsskydd som motsvarar det
som gäller för andra jämförbara grupper. Som anförs i motionerna finns
starka skäl för att de sociala trygghetsfrågorna för de renskötande samerna
löses efter samma mönster som gäller för jordbrukare.
Rennäringskommittén har i kontakt med arbetsmarknadsförsäkringar
(AMF) framlagt förslag till ett trygghetspaket för renskötare som nära
ansluter till motsvarande lösning som redan införts beträffande jordbrukare
och fiskare. Kommittén liksom senare SSR har uttalat att detta förslag
framstår som ett av de mest angelägna av dem som kommittén framlagt.
Beträffande finansieringen föreslog kommittén att detta skulle ske genom
en uppräkning av anslaget Prisstöd till jordbruket i norra Sverige, från vilket i
dag prisstödet till rennäringen utgår samtidigt som en besparing kunde göras
genom att en delpost på 700 000 kr. avfördes från anslaget Främjande av
rennäringen.
Oberoende av teknisk konstruktion framstår det som angeläget att
riksdagen nu beslutar om en uppräkning av anslaget till rennäringen så att det
skapas ekonomiskt utrymme för att kunna införa ett trygghetspaket för
renskötare i likhet med det som gäller för jordbrukare och fiskare och att
detta kan träda i kraft fr. o. m. den 1 juli 1985.
I förhållande till budgetpropositionens förslag skulle det här redovisade
innebära att anslaget B 11. Främjande av rennäringen uppräknas med
800 000 kr. utöver vad regeringen föreslår i budgetpropositionen.
Även i ett ansträngt allmänt ekonomiskt läge finns skäl att nu i samlad form
söka återhämta eftersläpningseffekter i förhållande till stödet till de samiska
näringarna. Den föreslagna förhandlingsordningen mellan staten och
näringen förutsätts självfallet innebära att ett reformarbete fortsätter.
När det gäller stödet till de samiska näringarna förtjänar det påpekas att
stödet till rennäringens rationalisering om ca 1,5 milj. kr. per år betalas av
samerna själva genom att det utgår ur samefonden.
Med hänvisning till det ovan anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar ställa sig bakom de i motionen anförda
målen för rennäringen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
angivits om ramen för förhandlingsordningen mellan staten och
rennäringen samt att staten vid dessa förhandlingar bör
företrädas av statens jordbruksnämnd,
Mot. 1984/85:756
16
3. att riksdagen beslutar uppräkna anslaget Bil. Främjande av
rennäringen med 800 000 kr. utöver vad som föreslås i
budgetpropositionen.
Stockholm den 18 januari 1985
EINAR LARSSON (c)
KERSTIN ANDERSSON (c) LENNART BRUNANDER (c)
P.-O. ERIKSSON (c)
minab/gotab Stockholm 1985
Övrigt om motionen
Intressenter




Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket