De medborgerliga fri- och rättigheterna
Motion 1982/83:1141 Jörn Svensson m. fl.
10
Motion
1982/83:1141
Jörn Svensson m. fl.
De medborgerliga fri- och rättigheterna
Medborgerliga fri- och rättigheter har i alla tider varit något soni
människor måst tillkämpa sig. De har aldrig getts gratis, av överhetens
välvilja. De har framgått ur socialt och rättsligt diskriminernade klassers och
folkgruppers kamp. Endast de nedtrycktas egen styrka har varit den säkra
garantin för de demokratiska fri- och rättigheternas erövring och försvar.
Detta torde i rikt mått få anses bekräftat av historien - inte minst Europas och
Sveriges 1900-talshistoria.
Härav följer bestämda slutsatser i fråga om fri- och rättigheternas ställning
i ett samhälle som det svenska. Den faktiska rättighetssituationen utgör
summan av en samhällelig process. Denna dynamik fortgår ständigt och
dagligen. Det finns alltid intressen närvarande i processen, vilka har fördel av
att rättigheterna i praxis begränsas eller urholkas. Det finns också alltid
sociala utvecklingstendenser och institutionella förhållanden, vilka verkar i
liknande riktning. De sistnämnda kan framträda utan att vara direkt och
medvetet eftersträvade.
Till de här nämnda företeelserna hör exempelvis tilltagande privatekonomisk
maktkoncentration, starkt utvidgade myndighetsfunktioner och svåröverskådliga
administrativa strukturer, svag kontroll över ämbetsverken
från den politiska och parlamentariska sektorn, växande avstånd mellan
lagstiftning och praxis, kompetensbrister i myndighetsutövningen, falska
lojaliteter mellan myndigheter och myndighetspersoner m. m. De allmänna
kristendenserna i samhället tar sig lätt uttryck i auktoritära tendenser.
Bristande materiella resurser kan orsaka försämringar i rättsprocedurerna.
Vänsterpartiet kommunisterna har tidigare i riksdagen framfört dessa
synpunkter. Man har därvid hänvisat till pågående arbeten med själva
lagstiftningsproblematiken. Vad vi främst avsett är dock något annat:
verkligheten, tillämpningen.
Bakgrunden härtill är en rad tendenser i rättssyn och rättstillämpning,
vilka på ett ytterst oroande sätt hotar genombryta fri- och rättighetssystemet
inom viktiga områden. Gentemot dessa konkreta problem har både riksdag
och regering en tendens att slå dövörat till.
Företeelser på en lång rad områden inom samhälle och rättsskipning ger
vid handen, att en betänklig utveckling är på gång beträffande delar av
rättighetssystemet. Praxis tar sig ofta uttryck, som är djupt stötande från
konstitutionell synpunkt. Skiljaktigheter i praxis hotar konsekvens och
förutsebarhet. Även helt uppenbara felaktigheter visar sig omöjliga att rätta
Mot. 1982/83:1141
11
till. Handläggningstider kan på vissa områden utsträckas intill det absurda.
Vi anger nedan en serie exempel på urholkning av rättighetssystemet. Några
av dessa är av mer övergripande art och har påtalats av oss och andra i
tidigare sammanhang. Flertalet är emellertid hämtade från aktuella fall
under det gångna året.
1. Tryckfriheten har urholkats. Dels har tryckfrihetsförordningens karaktär
av exklusiv straff- och processrätt brutits: tryckfrihetsbrott kan åtalas som
strafflagsbrott eller som både strafflagsbrott och tryckfrihetsbrott. Detta
strider både mot grundlagen och rättegångsbalken, liksom mot alla klassiska
principer om lagsystems förhållande till varandra. Dels har principen om
officinernas frihet och den kollektiva ansvarigheten brutits: man kan alltefter
myndigheternas behov - åtala endera redaktionsmedlem eller
ansvarig utgivare (och i vardera fallet efter två straffsystem). Det föreligger
också risk för att den tekniska utvecklingen kraftigt ökar sådana media, inom
vilka yttrandefriheten har ett lägre skydd än i TF.
2. Det straffbara området i yttrande- och tryckfrihetsrätten har kraftigt
utvidgats genom fjorårets ändring i spionerilagstiftningen. Spioneri är nu
allt, som kan anses skada ”totalförsvaret”. Då större delen av det civila livet
och den civila förvaltningen är berörda av totalförsvarsorganisationen, kan
nu praktiskt taget alla mer kontroversiella informationer klassas som
”spioneri”, om de görs offentliga och därmed är läsbara för utländska
intressenter. En mängd normal journalistisk verksamhet riskerar därför att
hamna inom det straffbara området, något som redan nu torde ha ökat den
journalistiska självcensuren. Det kan tilläggas, att socialdemokraterna och
vpk motsatte sig denna drakoniska utvidgning.
3. Offentlighetsprincipen urholkas på viktiga områden. Offentlighetskravet
har nu en lägre dignitet, då det gäller databaserat material, än då det
gäller pappershandlingar. Offentligheten inskränktes senast hösten 1982, då
ytterligare uppgifter inom försäkringskassornas område lades under sekretess
(det gällde sekretess gentemot klienten själv). Anonymitetsskyddet har
nu också satts ur spel, då det gäller den som efterfrågar databaserade
handlingar.
4. Avslöjanden inom säkerhetspolisen blottar ur konstitutionell synpunkt
allvarliga missförhållanden. Bl. a. samlar SÄPO uppgifter om vad man kallar
”marxister” och vidarebefordrar dessa till utländsk säkerhetstjänst. Det har
på sista tiden även blivit uppenbart, att säkerhetspolisen från tid till annan
läcker ut uppgifter, som har till syfte att påverka Sveriges utrikespolitiska
agerande.
5. Försäkringskassorna bildar ett område, där rättssäkerheten kraftigt
försämrats. Drakoniska, godtyckliga beslut, som på ett allvarligt sätt drabbar
de försäkrade, är numera vanliga. Kassorna tillämpar dessutom ett system,
ägnat att samla uppgifter som den försäkrade inte kan bemöta. Ett exempel
härpå är, att flera bidragsförskottsberättigade mödrar plötsligt mist bidragsförskotten.
Kassan har lyckats uppspåra, att den frånskilde fadern från gång
till annan passat barnen, då modern arbetat nattskift. Vid försök att få
Mot. 1982/83:1141
12
rättelse har de sökande mötts av en annan svårighet: för att spara pengar har
överklagningsinstansen vägrat hålla session på orten för att kunna höra
vittnen, som klaganden kallat för att stärka sin bevisning. Muntlig
förhandling har inte ansetts befogad - däremot har kassorna kunnat åberopa
sina angivares uppgifter.
6. Praxis inom skatteväsendet befinner sig i ett tillstånd av rättslig
upplösning, som det vill synas på grund av tilltagande inkompetens hos
taxeringsnämnderna. Många skattskyldiga i små omständigheter blir direkt
lurade eller utsatta för allvarliga fel. Praxis präglas av nyckfullhet och
godtycke. Nämnderna är ofta okunniga om prejudicerande beslut av högre
instanser. Detta tillstånd leder i sin tur till längre väntetider vid överklagningar,
vilket ofta kan ha allvarliga verkningar på den skattskyldiges
ekonomi.
7. Arbetsrätten fortsätter att urholkas till förfång för de anställda. Ett
färskt exempel: en anställd vid en vårdinstitution anmäler misshandel av
patienter. Utredningen leder till att flera personer överbevisas och döms för
våld mot intagna. Landstinget beslutar omplacera den som uppmärksammat
och anmält missförhållandena. Den drabbade drar saken inför tingsrätten som
ger landstinget rätt. Fallet är ingalunda enstaka: fall av trakasserier mot
tjänstemän, som påtalat missförhållanden och brister, är kända från ett
flertal myndigheter.
Även på andra än de nämnda områdena kan man konstatera allvarliga
problem i fråga om rättssäkerhet och skydd för medborgarrätten. Dit hör
t. ex. viktiga delar av socialförvaltningarnas ansvarsområden, inslag i
domstolspraxis och polisväsen, kommunalisering av administrativrättsliga
befogenheter, som kan ge upphov till oenhetlig praxis över landet och
försvåra möjligheterna till rättelse.
Utvecklingen då det gäller fri- och rättigheternas villkor är naturligtvis inte
enhetlig - det finns exempel också på att bristfälliga förhållanden åtgärdats
och förbättrats. Inte desto mindre finns skäl att uppmärksamma, hur
samhälleliga tendenser på ett mer allmänt plan inkräktar på rättigheternas
och folkstyrets konkreta villkor. Själva de institutionella strukturerna har i
många fall blivit så svårkontrollerade och oformliga, att de parlamentariska
organen i statsapparaten fått sitt faktiska inflytande reducerat. De har inte
kapacitet nog att utöva den kontroll de avses svara för.
Utanför statsapparaten gör sig också starka tendenser gällande, som är
ägnade att snedvrida beslutsprocedurer i riktningar fördelaktiga för mäktiga
ekonomiska privatintressen. Vi erinrar här bara summariskt om den
tilltagande lobbyverksamheten, uppköp och styrning av vetenskaplig expertis
samt försöken att hävda s. k. företagsideologier-dvs. krav på de anställda
att de utanför det kontraktsförhållande, som reglerar köp och försäljning av
deras arbetskraft, även avkrävs en bestämd inställning till företagets policy i
allmänhet och företagsledningens samhälleliga ideologi. Denna typ av
Mot. 1982/83:1141
13
korporativisering utgör i förlängningen ett hot mot person- och åsiktsfriheten.
Vi har med denna exposé över en tilltagande problematik velat fästa
uppmärksamheten på de praktiska villkor för fri- och rättigheternas
tillämpning, som vid sidan av det principiella, grundlagsteoretiska arbetet
nog alltför litet uppmärksammats i parlamentariska sammanhang.
Enligt vår mening måste dessa alltmer påtagliga problem bli föremål för
systematisk granskning och ett spektrum av praktiska åtgärder.
Mot bakgrund av det anförda föreslås
att riksdagen hos regeringen begär tillsättande av en särskild
medborgarkommission med uppgift att systematiskt granska
problem rörande de demokratiska fri- och rättigheternas
praktiska villkor och lämna förslag till nödvändiga förbättringar
på området.
Stockholm den 24 januari 1983
JÖRN SVENSSON (vpk)
NILS BERNDTSON (vpk)
HANS PETERSSON (vpk)
PER ISRAELSSON (vpk)
MAJ KEMPE (vpk)
i Hallstahammar
Övrigt om motionen
Intressenter
