De homosexuellas situation

Motion 1985/86:L212 Lars Werner m. fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Lars Werner m. fl. (vpk)
De homosexuellas situation

Motion till riksdagen

1985/86:L212

Mot.

1985/86

L212-221

De i samhället dominerande attityderna till mänsklig sexualitet har alltid
nära samband med den allmänna politiska och sociala situationen. Skeden
med auktoritära förhållanden och tendenser (i första hand högerreaktionära,
men också sådana av ”stalinistisk” typ) har haft sina paralleller i en snäv,
fördömande sexualsyn och en därmed förknippad dubbelmoral. Mer demokratiska
och socialradikala skeden har däremot vanligen innefattat en mer
vetenskaplig och öppen hållning. Man har därvid sett samhällets sexualpolitik
inte - såsom tidigare - som ett medel för social kontroll utan som ett stöd
till ökad förståelse för sexualitetens utvecklande och skapande roll i det
mänskliga livet.

Det nämnda mönstret speglas tydligt, när det gäller synen på homosexualitet
och homosexuella i det svenska samhället. Avkriminaliseringen av
homosexuellt umgänge mellan vuxna 1944 var en produkt av den allmänt
socialreformatoriska tendens som kulminerade med den europeiska fascismens
nederlag. Hysterin och hetsen mot homosexuella, som bröt fram under
1950-talet, var en del av en bred social reaktion, som riktade sig också mot
andra grupper. Ett därefter följande skede har haft relativt progressiv
karaktär och har bl. a. bevittnat en växande aktivitet och organisering av
homosexuella. Resultaten visade sig i form av vissa rättsliga reformer och en
öppnare diskussion av homosexuellas liv och villkor. Den nu avslutade
statliga utredningen rörande homosexuella och samhället tillsattes och
arbetade medan detta klimat alltjämt var för handen.

En vändning har nu varit på väg sedan någon tid och har slagit igenom på
flera andra samhällsområden. De ekonomiska och sociala kristendenserna
har gett ny näring åt restaurativa och konservativa uppfattningar. I öppenhetens
och rationalismens ställe träder nu tendenser till rädsla för det skenbart
främmande, flykt in i konventionella attityder eller diffus mysticism. Det
snäva ekonomiska klimatet drabbar de offentliga verksamheterna och bidrar
till att uppamma ökad intolerans och hårdnande metoder på t. ex. det
socialpolitiska fältet.

Risken är uppenbar att detta framkallar en reaktion också i inställning till
homosexuellas situation. Utvecklingen mot större öppenhet har obestridligen
stagnerat, uttryck för öppna och t. o.m. våldsamma fördomar i det
praktiska livet har blivit vanligare. En del yttringar från kyrkliga och
frikyrkliga kretsar har haft ytterst olycklig verkan. Sedan den statliga
utredningen lades fram har inga initiativ tagits eller aviserats från myndigheter
eller politiska instanser för att bekämpa fördomar och diskriminering. 1

1 Riksdagen /985/86. 3 sami. Nr L212-221

En lika oroande som deprimerande verkan på det sociala klimatet kan Mot. 1985/86
noteras i samband med spridningen av immunbristsjukdomen AIDS i en rad L212
industriländer. Frågan om AIDS och spridningen av HTLV3-virus har
relevans för långt bredare skikt, och dessutom är stora grupper av homosexuella
- främst givetvis kvinnor - inte alls omedelbart berörda av den. Inte
mindre har det skett en olycklig paralleilställning och identifiering, som hela
tiden tenderar koppla samman AIDS och homosexuella. Det sker framför
allt i den mer ytliga föreställning, som är spridd ute bland allmänheten samt i
massmedia, där en del hysteriska program och artiklar ger mycket obehagliga
politiska associationer. Inom samhällsapparaten är attityderna mer blandade
och motsägelsefulla. På sina håll finns en upplyst och vetenskaplig hållning,
på andra en halvt dold, halvt öppen fördomsfullhet och fientlighet, som när
sig och åberopar sig på de primitiva reaktionerna från delar av samhällsopinionen.

I den situation som utvecklats bör riksdagen ta sitt ansvar för att motarbeta
de negativa och samhällspolitiskt farliga tendenser som tagit fart. Riksdagen
bör söka initiera regering och andra myndigheter till ett program för att
rättsligt, socialt och ideologiskt gå till angrepp mot diskriminering och
fördomar och för att uppnå likaberättigande för homosexuella på olika
områden.

Ett sådant program synes i första hand böra koncentreras kring fyra avsnitt
av det samhälleliga livet:

1. lagskydd mot diskriminering av homosexuella,

2. homosexuellas integrering i familjerättsligt hänseende,

3. en bättre utformning av särskilt skolans sexualundervisning,

4. bättre information och klart förstärkta sociala insatser i samband med

AIDS-frågan.

Majoriteten i utredningen Homosexuella och samhället har framlagt
förslag till grundlagsändringar i syfte att bereda homosexuella legalt skydd
mot negativ särbehandling. En sådan grundlagsändring skulle utgöra ett
betydelsefullt ställningstagande från statens sida och på sikt få en normgivande
betydelse. Det är i nuvarande läge särskilt betydelsefullt, att en sådan
reform snarast kan genomföras.

Homosexuella och deras anhöriga har alltför länge väntat på möjligheten
att kunna lagreglera sina familjerättsliga förhållanden. Den självklara och
naturliga lösningen är, att integrera homosexuella i det redan existerande
lagsystemet. Alla de förhållanden familjerättssystemet avser att reglera är
desamma för homo- och heterosexuella. Heterosexuellas situation berörs ju
heller inte av att också homosexuella inordnas i lagsystemet. I den mån en
lagreform skulle möta motstånd, t. ex. i vissa kyrkliga kretsar, utgör detta
inget skäl att fördröja den eller uttunna dess innehåll. Man kan här erinra om
det hårda motstånd, som en gång mötte ogifta samlevande men som nu i stort
sett fullständigt brutits ned. Ett civiliserat samhälle, grundat på moderna
medborgarrättsliga principer, kan inte tillåta att en opinion grundad på
fördomar och irrationella synsätt får kujonera staten därhän, att den
frånträder likställighetsprincipen. Uppstår här ett organiserat sabotage mot
en reform (vilket inte entydigt behöver förutsättas, då den kristna opinionen
även hyser positiva tendenser), finns alltid den civila verkställigheten att

tillgå. I sista hand kan man för övrigt övergå till att allmänt föreskriva Mot. 1985/86

obligatoriskt civiläktenskap. Kyrkans befattning med vigsel blir ju i sådant L212

fall en ren privatsak.

Sexualundervisningen i skolan har rent allmänt ganska allvarliga brister,
både i dess biologiska och i dess sociala del. Materialet är ganska torftigt,
ensidigt och konventionellt. Särskilt speglas detta i dess sätt att behandla
homosexualitet. Homosexualitet behandlas i regel inte som en parallell
variant vid sidan av heterosexualitet utan som en ”avvikelse”, ofta under
avsnitt tillsammans med sådana specifika företeelser som sadism och
fetischism. Detta är både en ovetenskaplig framställning och uttryck för en
diskriminerande hållning. En av de mest centrala uppgifterna, då det gäller
att motverka fördomar, är att ge ungdomen en korrekt bild av relationen

homo-/heterosexualitet. Ett lika viktigt syfte är att därjämte ge unga

homosexuella en trygghet och ett naturligt självförtroende inför sin sexualitet.
En allmän översyn och reformering är sålunda angelägen.

Slutligen måste informationen rörande AIDS förbättras. Det är ganska
uppenbart, att rädsla och vanföreställningar hotar uppväcka en negativ
attityd mot homosexuella, liksom omotiverade och diskriminerande handlingar.
Att riksdagen och socialutskottet inte gav särskild förstärkning åt
kurativa och sociala insatser var olyckligt. Det diffusa rättsläget rörande
anonymitet vid provtagning samt räckvidden av skyldigheter i samband med
misstänkt smitta har negativt påverkat förtroendet för sjukvården. De båda
sistnämnda problemen tas upp i särskilda motioner från vpk-ledamöter.

Hemställan

Mot bakgrund av vad som ovan anförts föreslås

[1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagligt skydd mot
diskriminering av homosexuella i enlighet med betänkandet från
utredningen Homosexuella och samhället,1]

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att integrera
homosexuella i det familjerättsliga systemet på lika basis,

[3. att riksdagen hos regeringen hemställer om initiativ till en
översyn av skolans sexualundervisning i enlighet med vad som anförs i
motionen,2]

[4. att riksdagen uttalar att en förstärkning av den sakliga informationen
om problemen kring AIDS är angelägen.’]

Stockholm i januari 1986

Lars Wemer (vpk)

Bertil Måbrink (vpk)

Jörn Svensson (vpk)

' 1985/86: K210

2 1985/86:Ub209

3 1985/86:So410 3

Nils Berndtson (vpk)
Jnga Lantz (vpk)

1 * Riksdagen 1985186. 3 sami. Nr L212-221