Cykelreflexer m.m.

Motion 1993/94:T435 av Kenneth Lantz (kds)

Inledning

Olycksstatistiken visar att mörkertrafiken generellt sett
är två till tre gånger mer olycksbelastad än trafik under
dagtid. Vissa grupper, såsom fotgängare och cyklister, har
en ännu större riskökning i mörker. Till en del beror detta
på att trötthet och alkoholpåverkan är större under dygnets
mörka timmar än under dagsljus. Men den stora orsaken är
den nedsatta sikt som råder i mörkertrafik. Det visas bl.a.
av att vägbelysning reducerar olycks- och skaderisken med
30--50 %.

De två största bristerna hos människans syn i
mörkertrafik är nedsatt kontrastkänslighet och hög
bländningskänslighet. Effekterna av dessa båda brister kan
beskrivas så, att de objekt som t.ex. bilförare bör se, måste
avteckna sig i kraftig kontrast mot bakgrunden, för att nå
över den visuella tröskeln och därmed upptäckas i tid. Såvitt
känt är, finns inga optiska eller kemiska medel som kan
kompensera för dessa brister i människans synsinne.
Lösningen måste således finnas i den fysiska miljön.

Belysning

Ett sätt att förbättra möjligheten att se och synas är att
bygga och driva vägbelysning. Denna lösning är emellertid
både dyr och energikrävande och kan bara tillämpas på
högtrafikerade vägsträckor. En annan lösning kunde vara
att förbättra fordonsbelysningen. Då det gäller det
nuvarande bilbelysningssystemet är det egentligen bara
halvljuset som utgör problem. I helljus är siktsträckorna
oftast tillräckliga. Nackdelen är att trafiken är så tät att man
mycket sällan kan köra på helljus. Halvljuset bygger på en
kompromiss mellan sikt och bländning som tyvärr inte är
utvecklingsbar. Siktsträckorna i halvljus till en t.ex.
mörkklädd fotgängare eller cyklist ligger kring 50 meter. En
sikt på 50 meter i en hastighet på närmare 100 km/h är helt
otillräcklig.

Ultraviolett ljus

Därmed återstår andra mer högteknologiska lösningar
på problemet mötesljus. Det finns sådana -- t.ex. det
ultravioletta ljuset som bilindustrin och Vägverket för
närvarande gör experiment med. En annan lovande princip
är det polariserande ljuset som i likhet med UV-ljuset kan
ge mer ljus utan att ge mer bländning. Ingen av dessa
principer är emellertid ännu färdigutvecklad. Det kommer
därför att dröja ytterligare ett antal år innan de kan nå full
genomslagskraft. Det är inte desto mindre betydelsefullt att
forskning och utveckling inom dessa tekniker får fortsätta.
Våra högskolor och Vägverket bör få all uppmuntran och
stöd för ett fortsatt arbete med trafiksäkerheten och
speciellt mörkerkörning.

Reflexer

Det finns faktiskt redan idag en färdig och tillgänglig
lösning på de flesta siktproblem som mörkertrafiken
innehåller. Det är retroflexerna eller reflexerna, som de i
dagligt tal kallas. Dessa, som bygger på att ljuset från
strålkastarna, genom små glaspärlor eller prismor,
återkastas mot förarens ögon, kompenserar därigenom för
ögats nedsatta kontrastkänslighet. En liten tumstor reflex
återkastar flera hundra gånger mer ljus är en vit yta. En
mörkklädd fotgängare eller cyklist ökar sin synbarhet i
halvljus från c:a 50 meter till c:a 150 meter om han utrustar
sig med en reflex. Det kan vara samma skillnad mellan
osäkerhet och säkerhet som mellan död och liv.

Sammanfattning

Tyvärr är användningsfrekvensen av reflexer, särskilt för
fotgängare i stadstrafik, för närvarande låg. Reflexerna,
som är en mycket bra säkerhetsutrustning i mörkertrafik,
utnyttjas inte alls i den utsträckning de förtjänar.
Reflexernas effekt på synlighet och sikt, och därmed även
på säkerheten, är effektivt hög och deras kostnader är låga.

Påverkan av attityder till att bära reflexer bör åter föras
fram genom de olika medier som finns idag. Föreningslivet
och idrottsarrangemang är lämpliga platser att påtala vikten
av reflexer under mörkertrafik. Satsningar på dylika
kampanjer bör vara en god investering om de görs på rätt
sätt.

Målet bör vara att, liksom med bilbältena, införa ett
lagstiftat reflexobligatorium så snart acceptansen och
användningsgraden nått vissa minimivärden. En betydligt
högre användning av fotgängarreflexer skulle väsentligt
minska risken för olyckor och personskador i mörkertrafik
och därmed även minska samhällets kostnader för
trafikskador.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att informera om
effekten av reflexer under mörkertrafik.

Stockholm den 25 januari 1994

Kenneth Lantz (kds)