om bostadspolitiken

Motion 1987/88:Bo262 av Alf Svensson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Bo262

av Alf Svensson (c)
om bostadspolitiken

Bostaden har en mycket central roll i människornas liv. Bostaden är en social
knutpunkt, arbetsplats och fritidsmiljö. I bostaden vårdas barn och äldre,
i bostaden kopplar människan av och vilar. Där ges också utlopp för kreativitet
och kulturell verksamhet.

Bostaden har betydelse för mänsklig hälsa och personlig utveckling. Trots
de stora framsteg som gjorts de senaste decennierna för att förbättra bostadsmiljön
måste förbättringarna fortsätta.

Bostaden är den största arbetsplatsen. Totalt arbetas 4200 miljoner arbetstimmar
i hushåll i vårt land. Boendekostnaderna är en av de största utgifterna
i ett normalt hushålls budget.

Bostaden är den vanligaste fritidsmiljön. Enligt undersökningar tillbringar
människor i åldern 16-74 år genomsnittligt 18 timmar om dygnet i bostaden
och dess närhet. För barnen är den närmaste utemiljön också en
mycket viktig fritidsmiljö.

Ungefär 60% av alla barn under 7 år tas om hand av föräldrarna eller
dagbarnvårdare i bostadsområdena. Barn i skolåldern vistas också mycket i
bostaden.

Samtidigt som bostaden behöver förbättras är det viktigt att komma ihåg
den goda bostadsstandard vårt land har jämfört med de flesta andra länder.
Över en miljard människor runt om på jorden saknar en människovärdig
bostad. Sveriges bostadspolitik måste därför präglas av internationell solidaritet.
Detta innebär att samhället i sin bostadspolitik inte får subventionera
eller uppmuntra ”lyxboende”, eller att en sådan materiell standard utvecklas
som är oförenlig med en rättvis fördelning av jordens resurser.

Samhällsplaneringen

Samhällsplaneringen är ett viktigt instrument för samhällets utveckling. Bostäder,
arbetsplatser, kommunikationer och anläggningar för fritidsaktiviteter
tar mark i anspråk. Samhällsplaneringen skall stå i överenstämmelse
med ekologiska lagar så att tillgången till friskt vatten, frisk luft och ostörd
naturmark säkerställs. Planeringen skall utgå från respekten för det enskilda
ägandet och lägga besluten så nära människorna som möjligt. Samhället
bör påverka arbetsplatslokaliseringen med målsättningen att varje
kommun får en fungerande service och ett fungerande näringsliv.

Bostadsplaneringens mål bör vara att göra det möjligt för människorna
att få en bostad i närheten av sin arbetsplats. Marknadskrafterna tycks gyn

na en utveckling mot tätortskoncentration och uppbyggnad av storstadsområden.
Samhället kan i sin planering påskynda den utvecklingen alternativt
försöka bevara och utveckla ett decentraliserat samhälle med fortsatt bosättning
i hela landet. Kristdemokratiska samhällspartiets målsättning är att
bevara och utveckla det decentraliserade samhället. Det kräver en totalsyn
på samhället och ett tillvaratagande av de resurser som finns i form av investeringar
i näringsliv, byggnader och vägar.

Respekten för enskilda människor kräver en långsiktig planering från
samhällets sida. Ekonomiska intressen skall stå tillbaka för sociala behov,
miljöpolitiska krav och regionalpolitiska mål. Samhällsplaneringen måste
utgå från att människorna själva skall kunna forma sina liv i frihet och under
ansvar i gemenskap med andra. En god markberedskap från samhällets sida
ger en större möjlighet att ta hänsyn till kommuninvånarnas synpunkter när
det gäller den kommande samhällsplaneringen. God framförhållning minskar
behovet av att tvångsinlösa mark. Tvångsinlösen bör endast tillämpas i
undantagsfall. Alla boende som berörs av en plan eller ett tillstånd bör ha
möjlighet att påverka planeringen.

Bostadsområdenas service skall fungera. I planeringen skall reserveras eller
tillskapas ytor för skolor, daghem, gemensamhetslokaler för olika behov
som gudstjänst, kultur och fritidsaktiviteter samt butiker. Bebyggelse på
produktiv åkermark skall undvikas. Bostadsbyggande utanför centralorterna
skall uppmuntras eftersom detta bidrar till att hålla landsbygden levande.
All mark på landsbygden är dock inte lämpad för bebyggelse. Hänsyn måste
tas till landskapsbild och miljöskäl.

Sociala mål och medel

Tillgång till en bra bostad är en social rättighet. Den styrning samhället utövar
på bostadsproduktionen genom den tillståndsgivning som finns bör syfta
till att bostäderna skall vara ändamålsenliga. Familjebostaden är basen i
vårt boende. Vid sidan av den finns det behov av en mindre andel genomgångsbostäder
för ungdomsgrupper eller tillfälligt boende under vissa tider
av livet. Dessa genomgångsbostäder kan ha en enklare standard och vara
mindre än normalbostaden. Normalbostaden bör vara på minst två rum och
kök.

Byggnormerna bör inte vara alltför detaljerade utan ange vilka funktionskrav
som ställs på en bra bostad. Inom dessa funktionskrav bör sedan den
byggande få planera bostaden efter eget önskemål. Bostadsområdena bör
vara så utformade att människor i olika åldrar gärna bor där. Därigenom
motverkas uppkomsten av ålderssegregerade bostadsområden.

Boendemiljön måste utformas så att naturliga sociala enheter skapas.
Detta bryter isolering, stimulerar till aktivitet och gemenskap samt ger möjlighet
till vila och rekreation. Ett boendeområde bör ha varierande bostadsoch
befolkningssammansättning så att den mänskliga kontakten mellan generationer,
olika nationaliteter och yrkesgrupper blir naturlig och självklar.

Både bostadsområdets yttre och inre miljö bör utformas så att människor
med olika funktionsnedsättningar har möjlighet att ta sig fram i området

Mot. 1987/88

Bo262

12

och nå de olika lägenheterna. I den utsträckning som behövs med hänsyn
till kravet på tillgänglighet skall byggnader vara försedda med hiss eller annan
lyftanordning. En sådan planering underlättar också för familjer med
små barn. I tvåplanshus behöver handikappanpassning inte göras för andra
planet. Ungdomsbostäder och genomgångslägenheter i tredje plan kan uppföras
utan att tillgänglighetskravet beaktas. Redan när byggnadsplanen utformas
och beslutas skall dessa målsättningar gälla. För områden som byggs
och utformas som storkvarter bör krav ställas på byggherren om en lämplig
efter ortens behov utformad lägenhetssammansättning vad gäller storlek
och rumsantal. Tillgänglighetskraven skall tillämpas vid ombyggnader.

Bostäderna bör planeras så att källsortering av hushållsavfall främjas.
Det skall finnas möjlighet att på ett hygieniskt sätt samla papper, plast, glas,
batterier och mediciner samt hushållsavfall var för sig. Det skall finnas för
bostadsområdet gemensamma lokaler för uppsamling och förvaring av källsorterat
material i avvaktan på att det hämtas.

Avfallssystem som leder till kompostering av latrin och hushållsavfall är
att föredra. System med multrumsanläggning bör prövas även i tätbebyggelse.
Förslag om detta förs fram i en särskild kds-motion.

Närområde och yttre miljö

Det är inte enbart en välplanerad bostad som skapar en god boendemiljö.
Inte minst utemiljön påverkar trivseln i boendet. Stereotypa och torftiga
utemiljöer måste ersättas av välskötta grönytor med blommor, buskar och
träd. För många som bor i flerfamiljshus kan egen odling på kolonilotter i
närheten vara ett bra komplement till den gemensamma utemiljön.

Målsättningen är att skapa en levande boendemiljö där bostad, arbete,
service och fritid kan ske. Barnens speciella behov av skapande lek skall tillgodoses.
Därför skall det i bostadens närområde finnas lekplatser och rekreationsområden.
Dessutom skall behovet av livsmedelsbutiker, barnomsorg,
kyrko- och föreningsliv, post, bank, sjukvård och samhällsservice i
övrigt tillgodoses i den närmaste omgivningen. Servicefunktioner för barnomsorg/förskola
och äldreomsorg bör samordnas. Småskaliga lösningar bör
eftersträvas. Ett flertal mindre sådana servicelokaler gör att de flesta boende
får sådan service på gångavstånd. I äldre stadsområden kan gatumiljön
behöva anpassas till att uppfylla tillgänglighetskrav.

Nya bostadsområden måste utformas i samklang med den omkringliggande
naturen. Olika bostadstyper och byggnadsformer skall finnas inom samma
område för att skapa en omväxlande och variationsrik yttre bostadsmiljö.
Bostadskonsumenterna måste få bättre möjlighet att påverka den yttre
miljön.

Byalag och liknande sammanslutningar utgör en värdefull del för samhällsgemenskapen
och skall beredas goda arbetsvillkor. Lokaler för kulturella
aktiviteter måste integreras i varje bostadsområde. Mindre verkstäder
bör finnas i närmiljön för invånarnas hobby- och reparationsverksamhet.
Kulturmiljöer skall bevaras vid bostadssaneringar.

Mot. 1987/88

Bo262

13

Nyproduktion och ombyggnad

Det råder i dag obalanser på bostadsmarknaden. Särskilt storstadsområdena
kännetecknas av bostadsbrist. Bostadsproduktionen har inte svarat
mot arbetsplatsutbyggnaden. Bristsituationen i sig själv bidrar till att ytterligare
låsa bostadsmarknaden genom att folk för säkerhets skull behåller sin
bostad eller hyr ut i andra hand. Låsningarna bidrar också till att människor
som vill ha mindre bostäder inte får det och vice versa. Det finns tre sätt att
få balans på bostadsmarknaden: nybyggnad, ombyggnad och en fungerande
förmedlingsverksamhet. Givetvis skulle en mer aktiv regionalpolitik underlätta
situationen. En fungerande bostadsmarknad förutsätter en viss överproduktion
av bostäder. Lägenhetsreserven bör uppgå till ungefär en procent
av hushållen i varje kommun.

Kommunala bostadsförsörj ningsprogram

Kommunernas bostadsförsörjningsprogram bör ange förutsättningarna för
möjligt bostadsbyggande och ombyggnadsverksamhet. De bör också innehålla
en redovisning av efterfrågebilden på bostäder. De bör innehålla en
områdesredovisning av nuvarande bostadsområdens kvaliteter samt en målbeskrivning
över önskvärda och planerade förändringar. Bostadsförsörj ningsprogrammen
bör ange var byggnation i glesbygd är önskvärd med hänsyn
till behovet av underlag för olika servicefunktioner.

Genom nybyggnad förändras mindre än en procent av byggnadsbeståndet
varje år. De önskemål som finns om förändringar och förbättringar av boendet
måste därför också tillgodoses genom ombyggnadsverksamhet. Här
kommer olika delmål i konflikt med varandra.

Torftiga bostadsområden med en ensidig lägenhetssammansättning, oftast
smålägenheter, saneras och upprustas. Vid upprustning är det många
gånger naturligt att ändra lägenhetssammansättningen så att bostadsområdet
blir mindre segregerat. Samtidigt finns i dag och inom den närmast
överblickbara tiden ett ökat behov av smålägenheter och genomgångslägenheter.
De relativt stora ungdomskullarna efterfrågar egen lägenhet.
Samhällets målsättning att grupper som i dag vistas på institution skall få
eget boende medför också en ökad efterfrågan på smålägenheter. Människor
med funktionshinder kräver dock större lägenhetsytor. I samband med
ombyggnads- och reparations verksamheten måste dessa behov beaktas.

Den ombyggnadsverksamhet som förekommit under mitten av 1980-talet
har utsatts för stark kritik därför att den varit för genomgripande och inte
tagit vederbörlig hänsyn till husets egna kvaliteter. Hyresskillnaderna mellan
hyran före ombyggnad och efter ombyggnad har därigenom blivit för
stor och många har inte haft råd att bo kvar i huset efter ombyggnaden. Systemet
har också stimulerat till att underhållsåtgärder skjuts upp för att bakas
in i ombyggnadskostnaderna. Med den förändrade finansiering kds nedan
föreslår finns förutsättningar för en mera varsam ombyggnad och därmed
mindre hyresskillnader.

Mot. 1987/88

Bo262

14

Garantiansvar och bidrag

Påtvungen ombyggnadsverksamhet förekommer beroende på förekomst av
radon eller mögel. Här måste samhället gå in både med bidrag och räntesubventioner
så att människor, som ofrivilligt hamnat i en besvärlig situation,
får möjlighet att förbättra sin bostad utan att komma på ekonomiskt
obestånd. Stöd för energibesparande åtgärder i småhus bör återinföras. Garantiansvaret
för nybyggda bostäder bör förlängas från två till fem år. Ansvaret
bör garanteras genom en särskild försäkring. Vid en försäljning av
bostäder skall säljaren vara skyldig att upplysa köparen om känd förekomst
av mögel, radon eller allvarlig brist av teknisk natur.

Äldre miljöer

Ombyggnad och förtätningsverksamhet berör inte sällan miljöer som många
vill bevara. Värdefulla kulturmiljöer skall bevaras. Byggnader som utgör
prov på olika tiders arkitektur bör bevaras för eftervärlden. Detta kräver att
man finner användningsområden för byggnaderna så att de ingår i en del av
en levande miljö.

Flergenerationsboende

Olika former av flergenerationsboende har prövats. I småhusets form har
det aldrig riktigt slagit igenom, kanske därför att tiden för flergenerationsboende
i regel är en begränsad tid av husets funktionsålder. I staden eller
tätorten finns större förutsättningar om man med flergenerationsboende
menar en boendeform där generationerna kan bo nära varandra i ett eget
boende. I en fungerande bostadsmarknad går ett sådant boende att ordna.
En form av flergenerationsboende är det när barnen bor hos sina föräldrar
men ändå har någon form av självständigt boende. Ett sådant boende kan
ske genom att man när bostäderna planeras förlägger lägenheterna så att de
med enkla åtgärder kan omvandlas från två till en eller vice versa och där
den ena lägenheten får karaktären av genomgångslägenhet om den används
separat. Motsvarande funktioner kan planeras i samband med ombyggnad.

Kollektivt boende

Det kollektiva boendet kan ses som en möjlighet för flera familjer, en familj
tillsammans med andra enskilda eller flergenerationsfamiljer att skapa en
boendegemenskap som går utöver kärnfamiljen eller ensamhushållet. Nya
former för äldreomsorgen kan skapa ett ökat behov att planera för kollektivt
boende. Boendeplaneringen skall ge ökad möjlighet till flergenerationsboende
och andra kollektiva boendeformer.

Gemensamhetsutrymmen

I flerbostadshus finns möjligheten att inom kvarteret ha tillgång till lokaler
för gemensamma aktiviteter. Dessa bör kunna utformas så att de kan användas
som resurslokaler för de boendes enskilda bruk vid något tillfälle. I

Mot. 1987/88

Bo262

15

flerbostadshus borde sådana lokaler tillhöra ordinarie standard med ungefär
5% yta av den sammanlagda bostadsytan. I anslutning till dessa lokaler
bör reservkök ordnas som kan användas om elnätet sätts ur funktion under
längre tid.

Kalla förvaringsutrymmen för grönsaker och rotfrukter skall finnas.

Områdeslokaler för äldreomsorg och förskoleverksamhet kan med fördel
utformas så att de också kan användas som gemensamhetslokaler för omkringliggande
bostadsområde.

Upplåtelseform och boendedemokrati

Kostnadsjämförelser mellan vad olika hushåll lägger ned på boendet visar
att folk är beredda att lägga ned en större andel av sin disponibla inkomst
för att bo i ett eget hem än i en hyreslägenhet. Samhället bör därför underlätta
för boendeformer där man kan äga sin bostad och då på ett sådant sätt
att detta ägande inte medför orimliga insatser för den enskilde. I bristsituationer
drivs gärna priserna upp till det orimliga. Stor uppmärksamhet bör
därför ägnas från samhällets sida att uppnå och bibehålla balans mellan efterfrågan
på och utbudet av bostäder.

Möjligheter bör finnas till valfrihet mellan olika boendeformer som hyresrätt,
bostadsrätt och äganderätt. Ägandet av bostaden kan organiseras på
olika sätt. Samhället bör skapa goda möjligheter för en rik variation av olika
ägarmodeller: föreningsägt kooperativt, kommunalt eller privat ägande i
olika former. Kooperativ hyresrätt som i dag endast tillåts genom undantagslagstiftning
bör bli ett likvärdigt alternativ till andra upplåtelseformer.

Bostadrätten liksom äganderätten säkerställer möjligheten för ägaren att
påverka kostnaderna. Möjlighet finns också för hyresgästerna att påverka
hyressättningen genom val av underhållsnivå och lägenhetsstandard.

Det är viktigt att det inom varje bostadsområde finns olika upplåtelseformer
så att bostadsområdena får en allsidig befolkningsstruktur. Det är likaså
angeläget med balans mellan kommunalt och privat ägda bostäder såväl i
kommuner som inom bostadsområdena. Småhus upplåtna med bostadsrätt
har ökat under senare år. Samhället bör uppmuntra denna utveckling. Med
olika ägandeformer för småhus finns förutsättningar för fler barnfamiljer att
bo i småhus. Merparten av barnfamiljerna bor i småhus eftersom det är en
bra boendeform för barnfamiljer. I en del fall är det ekonomiska orsaker
som gör att vissa barnfamiljer inte kan bo i småhus. För närvarande prövas
en form med räntesubventioner för förvärv av äldre småhus för barnfamiljer.
Svagheten med räntesubventioner till förvärv av äldre småhus är
att dessa kan medverka till förhöjda priser. Kriterierna för vilka som kan få
dessa räntesubventioner får därför sättas snävt. Stödformen bör därför
kompletteras med riktade bostadsbidrag för småhusboende för barnfamiljer.
Amorteringarna utgör en tung utgiftspost vid förvärv av äldre småhus.
Bostadsstöden till barnfamiljer skulle till en del kunna utgå i form av lånegarantier
för en lägre amorteringstakt för barnfamiljer. Det kräver då ett
statligt borgensinstrument gentemot låneinstituten. På orter med avsättningssvårigheter
för småhus finns det anledning att anta att räntesubventionssystemet
kommer att fungera bra.

Mot. 1987/88

Bo262

16

Ombilda hyresrätt till bostadsrätt

Då två tredjedelar av hyresgästerna så önskar har de rätt att anmäla intresse
för att ombilda sina hyresrätter till bostadsrätter. De har då möjlighet att friköpa
sina lägenheter eller, om man inte kommer överens med fastighetsägaren,
göra en intresseanmälan och få hembud på fastigheten. Dessa möjligheter
gäller dock ej för boende i allmännyttiga bostäder. Kds menar att
motsvarande juridiska och ekonomiska villkor skall gälla om hyresgäster i
kommunalt eller statligt ägda hyreshus önskar ombilda sina lägenheter till
bostadsrätter. Eftersom allmännyttiga bostäder sällan överlåtes bör boende
i allmännyttiga bostäder kunna föra upp frågan i hyresnämnden efter 2 år.
Hyresnämnden bör ha möjlighet att beordra en försäljning av fastigheten
till de boende om allmännyttan äger mer än 20% av områdets totala bestånd
av bostäder. Hyresnämnden måste ordentligt pröva om det finns tillräckligt
med bostäder för hyresrätt i området för bostadssökande som av
olika skäl inte vill eller kan satsa eget kapital i boendet. De som ej önskar
friköpa sin lägenhet skall ha rätt att på samma villkor som tidigare hyra bostaden
från bostadsrättsföreningen.

Hyresgästinflytande

Hyresgästernas inflytande vid ombyggnader av flerfamiljshus bör stärkas.
De nuvarande reglerna ger möjlighet för yttrande från hyresgästföreningen
vid ansökan om byggnadslov för ombyggnad. Hyresgästerna själva behöver
ej tillfrågas. Kds anser att hyresgästerna i sådana hus bör ges möjlighet till
eget yttrande.

Bostadsförmedling

Kommunala bostadsförmedlingar bör finnas i varje kommun. De skall fungera
som serviceorgan och ha en databas till vilken alla lediga lägenheter
bör anmälas. Därmed får de bostadssökande en samlad bild över lägenhetsutbudet
i kommunen. Denna service bör finnas tillgänglig på biblioteken
och tillhandahållas utan avgift. I den mån kommunen ställer upp med aktiv
bostadsförmedling skall möjlighet finnas att avgiftsfinansiera denna verksamhet.
Privat bostadsförmedling bör efter avtal med kommunen kunna
startas för att öka serviceutbudet till de bostadssökande. Avgiftsfinansiering
kan tillåtas för att finansiera sådan verksamhet.

På orter med bostadsbrist eller där vissa grupper har svårt att få bostad
kan det krävas en mera aktiv kommunal förmedling av bostäder. Sådan förmedlingsverksamhet
bör grundas på avtal som träffas med bostadsvärdarna
och omfatta en tredjedel av lägenheterna i de flerbostadshus för vilka räntesubventioner
utgår.

På universitets- och skolorter i övrigt samt i områden med omfattande bostadsbrist
bör någon form av ungdomsbostadsförmedling införas. Små lägenheter,
lägenheter i sanerings- och rivningshus, vindsvåningar etc. bör reserveras
för ungdomsbostäder.

Mot. 1987/88

Bo262

17

Ekonomi

Fastighetsekonomin är beroende av de åtgärder samhället vidtar. Kds har
den målsättningen att bostadsproduktion och bostadsförvaltning skall ske
på likvärdiga villkor för samhällsägande, kooperativt ägande och enskilt
ägande.

Statens beskattning, subventioner och bidrag till bostadssektorn måste utformas
så att likvärdiga ekonomiska förhållanden skapas mellan olika upplåtelseformer.

I vissa fall kan avsteg från den principen göras för att förbättra möjligheten
för den enskilde att äga sin egen bostad. Allt ägande förutsätter långsiktiga
regler från samhällets sida inte minst när det gäller beskattningsregler.
Undanröjandet av avdragsrätten för ränteutgifter för småhusägande
som framförts från olika håll skulle drastiskt sänka småhuspriserna och skapar
därmed en osäkerhet och ekonomiskt förändrade villkor som inte är
önskvärda.

De förslag som framförs i denna motion är förslag till en förbättrad bostadspolitik
utifrån nuvarande förutsättningar utan att störa marknaden i
negativ riktning.

Räntesubventioner

Räntesubventioner lämnas i dag för nybyggnad och ombyggnad. Räntesubventionerna
beräknas kosta staten 15,8 miljarder kronor under år 1988.
Den garanterade räntesatsen för det första året av lånetiden varierar mellan
2,35% och 4,9% beroende på låntagarkategori. Räntan trappas sedan upp
med 0,25% eller 0,5%. Den högre räntan och avtrappningen gäller för småhusägare
som får göra avdrag för ränteutgifter i samband med taxeringen.
En nackdel med nuvarande subventioneringssystem tycks vara att det medverkat
till högre produktionskostnader. Under perioden 1975-1982 steg
produktionskostnaderna per kvadratmeter för flerbostadshus dubbelt så
snabbt som inflationen.

Statens stöd för boendet bör i sin utformning vara neutralt mellan olika
boendeformer. Den avdragsrätt kds föreslår för hyresboende möjliggör en
övergång till ett enhetligt räntesubventioneringssystem lika för flerbostadshus
och småhus. Räntesubventioner bör utgå i huvudsak endast för nyproduktion
och ombyggnad som är jämförbar med nyproduktion. Därutöver
skall räntesubventioner utgå för barnfamiljers förvärv av äldre småhus.

Bostadsbidrag

Kds vill ha ett integrerat boende vilket innebär att familjer med olika inkomst
skall kunna bo i samma område. Det förutsätter att individuella bostadsbidrag
utgår av en sådan storlek att dessa mål uppnås. De nuvarande
bostadsbidragen är inkomstprövade. Invändningar har riktats mot denna
ordning för att de skapar ogynnsamma marginaleffekter. Vill man uppnå
uppställda mål i bostadspolitiken kommer man inte ifrån de inkomstprövade
bostadsbidragen. Generella bidrag blir mycket kostsamma för samhället.
Ett avskaffande av de inkomstprövade bostadsbidragen skulle innebära att i

Mot. 1987/88

Bo262

18

stort sett samma kostnader fick utgå som socialbidrag om man vill behålla
målet: en bra och rymlig bostad. Bostadsbidrag bör utgå till barnfamiljer,
studerande och pensionärer. När det gäller barnfamiljerna är det främst de
med en förvärvsarbetande och flerbarnsfamiljerna som har svårt att klara
bostadskostnaderna utan bostadsbidrag. Genom det förslag till vårdlön kds
lagt i den familjepolitiska motionen förbättras småbarnsfamiljernas ekonomi.
Minskar räntesubventionerna höjs hyrorna. Detta kompenseras för de
flesta genom det boavdrag på skatten som kds föreslår. De som inte har
denna möjlighet måste i stället kompenseras genom höjda bostadsbidrag.

Bostadsbidragen finansieras i dag genom en samverkan mellan stat och
kommun. Detta med olika procentuell fördelning beroende på om det är för
barnfamiljer eller pensionärer. Kds kan inte se att det finns någon anledning
att här ha olika procentsatser. Det är rimligt att stat och kommun svarar för
hälften var av dessa bidrag. För studerande bör staten svara för en högre andel
när det gäller bostadsbidrag för dem som ej är mantalskrivna i kommunen.

Nuvarande bostadsbidrag bör kompletteras med ett kvarboendestöd för
äldre. Detta bör vara behovsprövat och utgå med 80% av hyreshöjningen
vid genomgripande bostadssanering. Stödet bör samordnas med KBT. Statligt
bidrag bör utgå till de kommuner som subventionerar hissinstallationer i
fastigheter för vilka inte reglerna om sådan installation är tvingande.

Låneregler

Lån till bostadsbyggandet lämnas med 70% i form av banklån samt därutöver
bostadslån som varierar mellan 22 och 30% beroende på ägarkategori
och ändamål. Kds anser att allmännyttan, kooperativt och privat byggande
skall ha möjlighet att konkurrera på lika villkor. Bostadslånet bör lämnas
med 25% av låneunderlaget, lika för alla. Den förändringen föreslås i propositionen
för privata ägare. Samma regler borde också införas för allmännyttan
och bostadsrättsföreningar. Detta kräver en viss förändring när det
gäller finansieringen av det samhällsägda byggandet och bostadsrätten.

Det erforderliga samhällsägandet av bostäder bör ske genom kommunerna.
Staten bör dock ta sitt ansvar för denna finansiering. En bostadsfond
bör inrättas som tillskjuter hälften av kommunernas egen insats eller 2,5%
av låneunderlaget. Tar kommunen ut ränta på sitt tillförda kapital skall bostadsfonden
tillföras samma ränta på fondens kapitalinsats.

Vid en eventuell försäljning av objektet skall skillnaden mellan objektets
försäljningspris och lånet delas lika mellan kommunen och bostadsfonden.

Bostadsrättsinnehavare får bättre möjligheter för finansiering med det
förslag till skattesubventionerat bostadssparande som kds föreslår.

Skatteregler

Ett generellt bostadsstöd påverkas i hög grad av prisstegringarna. Ju högre
inflationen är desto större är skillnaden i kapitalkostnad mellan en nyproducerad
lägenhet och en lägenhet som är lite äldre. Även ur bostadspolitisk
synpunkt är det således värdefullt att inflationen hålls på en låg nivå.

Mot. 1987/88

Bo262

19

Vid småhusägande kan ränteavdrag nyttjas till att sänka den faktiska boendekostnaden.
Detta gäller också i någon mån för bostadsrätt, då främst i
äldre fastigheter. Motsvarande kostnadssänkning kan med nuvarande skatteregler
inte komma hyresboendet tillgodo. I nuvarande system utgår i stället
räntesubventioner. Dessa tillämpas också för godkända reparationer.
Kds förordar att man övergår till ett system där räntekostnadsandelen transporteras
vidare till hyresgästen och blir avdragsgill i deklarationen eller att
boende med hyresrätt skulle kunna tillgodogöra sig ett generellt avdrag i
taxeringen. Därmed skulle neutraliteten mellan de olika boendeformerna
upprätthållas samtidigt som valfriheten för olika finansieringsalternativ för
de enskilda fastighetsägarna ökar. Sannolikt skulle detta medföra fler alternativ
när det gäller ombyggnad.

För finansiering av underhåll på hyresfastigheter bör möjligheten till skattefri
avsättning till underhållsfond införas. Underhåll som finansieras från
underhållsfonden skall inte vara avdragsgill kostnad. Avsättningar till underhållsfond
som efter tio år inte använts för avsett ändamål återföres till
beskattning. Räntor på underhållsfonden räknas till fonden.

Den metod som nu tillämpas för att nå kostnadsneutralitet mellan äldre
och yngre bostäder är uttag av fastighetsskatt. Denna metod avvisas av kds.
Kds vill att denna form av fastighetsskatt skall upphöra. De motiv för fastighetsskatt
som kds kan godta är täckningen av de driftkostnader en kommun
har för boendet i form av brandförsvar och vägunderhåll etc.

Kds anser att räntor som erläggs för lån för normalt hushållsboende skall
vara avdragsgilla enligt nuvarande principer.

Avdragsrätt för underhåll av småhus bör införas inte minst med tanke på
att en del sådana inkomster sannolikt inte redovisas i skatte- och socialförsäkringssystemet.
Denna avdragsrätt bör begränsas till högst 20% av
basbeloppet per år, i år 5160 kr. Överskjutande belopp som inte kunnat
nyttjas ett år på grund av beloppsbegränsningen bör får tas upp för avdrag
nästföljande två år.

Realisationsvinstbeskattningen bör likställas för småhus och bostadsrätt.
Möjligheten att uppskjuta reavinstbeskattning vid förvärv av ny bostadsrätt
eller småhus bör införas. Motsvarande bör gälla om en småhusägare säljer
sitt hus och förvärvar en bostadsrätt.

Skattesubventionerat bostadssparande

Staten bör initiera ett skattesubventionerat bostadssparande för ungdom.
Detta sparande bör kunna uppgå till ett halvt basbelopp per år. Sparandet
skall utan att behöva återföras till beskattning kunna användas vid köp av
eget hem, bostadsrätt eller för upprustning av lägenhet som förvärvats som
bostadsrätt eller innehas med hyresrätt.

Mot. 1987/88

Bo262

20

Hemställan

Med anledning av det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade låneregler
och räntesubventioner till bostadssektorn i enlighet med motionen,

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om schabloniserat
boavdrag vid taxeringen för hyrans räntedel för hyresgäster'],

2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn och höjning av
bostadsbidragen i enlighet med motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ungdomsbostäder och genomgångslägenheter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bostadsförmedling,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
lagstiftningen att kooperativ hyresrätt blir en etablerad boendeform,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
lagstiftningen att även kommunalt ägda fastigheter under vissa förhållanden
kan bli föremål för ombildning till bostadsrätt i enlighet
med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om borgensåtaganden
för lägre amorteringstakt för vissa barnfamiljers förvärv av småhus,

[att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
kommunalskattelagen att skattefri avsättning kan ske till en underhållsfond
för flerbostadshus1],

[att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
kommunalskattelagen att vissa underhållskostnader för småhus blir
avdragsgilla1],

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om ett bostadssparande för ungdom2],

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att samma
reavinstbeskattning bör gälla för småhus och bostadsrätt i enlighet
med motionen1],

[att riksdagen hos regeringen begär förslag på ändrad fastighetsbeskattning
i enlighet med motionen1],

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om bidrag för energibesparande
åtgärder i småhus,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utrymme för förvaring av grönsaker och rotfrukter
i flerbostadshus.

Stockholm den 25 januari 1988
Alf Svensson (c)

1 1987/88:Sk483

2 1987/88:Fi615

Mot. 1987/88

Bo262

21