Bostadspolitiken
Motion 1986/87:Bo413 Rolf Dahlberg m. fl. (m)
Motion till riksdagen
1986/87:Bo413
Rolf Dahlberg m. fl. (m)
Bostadspolitiken
Moderat bostadspolitik
En bra boendemiljö, valfrihet och ett ökat bostadsägande är grunden för
moderat bostadspolitik. Detta kräver att ett antal lagar som reglerar boende
och byggande upphävs eller ändras. I vår partimotion 1986/87:Bo205
redovisas våra principiella ställningstaganden. Den moderata bostadspolitiken
ger ett ökat utrymme för de enskilda medborgarnas egna önskemål. När
de egna önskemålen tillgodoses blir trivseln större och såväl den yttre som
intre boendemiljön bättre. Ett ökat ansvarstagande och aktsamhet om
människor och miljö blir följden.
Bostadsrätt
Enligt vår uppfattning skall bostadspolitiken syfta till att erbjuda människorna
största möjliga valfrihet vad gäller val av bostad. Den bostadspolitik som
socialdemokraterna driver, oftast med stöd av kommunisterna, har motsatt
inriktning. Detta märks inte minst på antalet lagar, förordningar och
skatteregler.
För att förverkliga sina önskemål om att bo i bostadsrätt är det för många
en bra lösning att förvärva det hus de bor i samt ombilda det till bostadsrätt.
För att underlätta detta infördes under den borgerliga regeringsperioden rätt
för boende i hyreshus att vid försäljning träda i köparens ställe för att kunna
bilda bostadsrätt. Den socialistiska riksdagsmajoriteten avskaffade 1983
denna förköpsrätt för alla hyresgäster i hus ägda av stat, landsting och
kommun. Genom detta beslut undantas ca 700 000 hyresgäster i de s. k.
allmännyttiga bostadsföretagen från möjligheten att bilda bostadsrätt. Det är
för oss obegripligt varför boende i dessa hus skall ha sämre möjligheter att
ombilda till bostadsrätt än boende i enskilt ägda fastigheter. Vi föreslår
därför en återgång till de lagregler som gällde före 1983.
Enligt gällande regler för ombildning från hyresrätt till bostadsrätt krävs
att två tredjedelar av hyresgästerna är överens om beslutet. Detta krav gäller
dock inte för bostadsrättsförening ansluten till s. k. rikskooperativ organisation.
I proposition 1986/87:37 föreslås en begreppsförändrning så att
uttrycket ”folkrörelsekooperativ riksorganisation för bostadsrättsföreningar
och regional sådan organisation” får en något annorlunda utformning. I sak
ändras dock ingenting. Gynnandet av HSB i och Riksbyggen på bekostnad av
det partipolitiskt neutrala SCB fortsätter. Enligt vår uppskattning skall ingen
förening kunna undantas från majoritetskrav. Däremot bör det vara
tillräckligt om mer än hälften av hyresgästerna förordar ombildning till
bostadsrätt, dvs. enkel majoritet.
Det finns i vårt land ett antal flerfamiljshus med enbart tre till fyra
lägenheter. Dessa små fastigheter är utomordentligt väl lämpade för
ombildning till bostadsrätt. Enligt gällande lagstiftning krävs att en fastighet
omfattar minst fem lägenheter för att bostadsrätt skall kunna bildas. Vi
föreslår att denna gräns sänks till tre lägenheter.
Det är enligt vår uppfattning angeläget att de kommunalt ägda bostadsföretagen
aktivt arbetar med att avyttra delar av sitt bostadsbestånd till av
hyresgästerna bildade bostadsrättsföreningar. Köpeskilling bör fastställas
efter förhandling. För de kommunalt ägda företagen leder en försäljning av
delar av bostadsbeståndet till fördelar. Företagen får bl. a. bättre förutsättningar
att efter en sådan försäljning underhålla och förvalta kvarstående
innehav - något som skulle hälsas med stor tillfredsställelse av många
hyresgäster.
För att underlätta ombildning till bostadsrätt föreslår vi att förbudet mot
s. k. dubbelupplåtelse av bostadsrätt hävs vad gäller de kommunalt ägda
företagen. Det skulle möjliggöra att bostadsföretagen övergångsvis blir
bostadsrättsinnehavare av de lägenheter där de boende ej önskar byta
upplåtelseform.
Det är i dag inte möjligt att inteckna bostadsrätt på sätt som kan ske med
egnahem. För att underlätta bostadsrättsbildande och övergång från hyresrätt
till bostadsrätt borde sådan möjlighet införas. Det skulle leda till en
förstärkning av bostadsrättens värde som kreditsäkerhet och därmed lägre
kreditkostnader och större möjligheter för fler människor att bo i bostadsrätt.
Andra åtgärder i samma riktning är kommunal borgen samt införande
av det av moderata samlingspartiet föreslagna bosparsystemet.
Hembud vid försäljning av bostadsrättslägenheter leder till en snedvriden
marknad och utrymme för svarta pengar. Socialdemokraterna genomdrev
1985 med stöd av kommunisterna en lagändring som innebär att HSB och
Riksbyggen kan besluta om hembud för nya bostadsrättslägenheter. Enligt
vår uppfattning bör riksdagen nu besluta att hembud ej får förekomma vid
försäljning av bostadsrättslägenhet.
En villaägare har vid försäljning rätt till uppskov med eventuell reavinst
om verderbörande köper att annat småhus. Många av dessa villaägare skulle
kanske föredra en bostadsrätt. Detta kan emellertid på grund av reavinstreglerna
visa sig omöjligt. I än större utsträckning gäller detta det omvända
förhållandet. För bostadsrätter finns nämligen inget uppskovssystem vilket
innebär att det många gånger kan vara ekonomiskt omöjligt att byta sin
bostadsrätt mot ett småhus eller annan bostadsrätt. Gällande reavinstregler
innebär dålig valfrihet för den enskilde medborgaren och försämrad rörlighet
på bostadsmarknaden. Vi föreslår därför att rätt till uppskov införs även vid
försäljning av bostadsrättslägenheter samt vid byte mellan ägd bostad och
bostadsrätt samt omvänt. Vidare bör rätt till indexuppräkning införas vid
reavinstberäkning av försäljning av bostadsrätt enligt samma principer som i
dag gäller vid försäljning av ägda småhus.
Mot. 1986/87
Bo413
3
Ägda småhus
Drömmen om ett eget hus är djupt rotad hos många människor. Det kan vara
allt från den moderna välplanerade villan i mexitegel till den pietetsfullt
renoverade 1700-talslängan, en rappad funkisvilla från 1930-talet, det röda
huset med vita knutar eller ett förfallet ”kråkslott” som sjuder av snickarglädje.
Många vill bygga något helt nytt eller köpa ett nyckelfärdigt
grupphus.
För att förverkliga denna dröm är man under lång tid beredd att avstå från
mycken annan konsumtion för att kunna spara ihop till insatsen i det egna
hemmet. Belöningen består i att kunna välja just den bostad som stämmer
överens med de egna önskemålen i fråga om läge och utseende, storlek och
standard.
Om man jämför de nuvarande boendeformerna har den som äger sitt hus
det största inflytandet över sitt boende. Med äganderätten förljer att ägaren
inom de ramar som lagar och förordningar ställer upp fritt får råda över sin
egendom. Många ägare lägger ner utomordentligt mycket tid och pengar på
att vårda och underhålla sina hus och tomter. De bidrar därmed aktivt till en
positiv kapitalbildning, vilket också är positivt för samhällsekonomin.
Trots att de flesta människor vill äga sina hus har ägandet successivt
försvårats under den socialdemokratiska regeringens tid. För närvarande
byggs det knappast några småhus med äganderätt. Anledningen är att
lånereglerna kraftigt missgynnar sådant byggande, vilket leder till högre
kostnader. Få människor har i dag råd att bo i ett nybyggt hus med
äganderätt.
Vidare har begränsningen av ränteavdragens skattemässiga värde, som
genomförts i tre steg från år 1982, nu slagit igenom fullt ut. Därutöver utgår
numera en statlig fastighetsskatt. Höjda energipriser och begränsningen av
bilavdragen för resor till och från arbetet har lett till försämringar av
småhusägarnas ekonomi. Sammantaget handlar det om avsevärda försämringar.
Vi vill underlätta för människor att skaffa ett eget hus. Fler hus med
äganderätt måste nu byggas för att tillgodose människors efterfrågan.
Lånereglerna måste därför förändras. Husbyggande bör ske på lika villkor
och inte knytas till upplåtelseform. För att uppmuntra människor att spara till
en egen bostad vill vi införa ett förmånligt bosparande. Vi föreslår också att
fastighetsskatten avvecklas.
Bostadsmarknaden för ungdomar
Ungdomarna har drabbats av att bostadsmarknaden är så hårt reglerad.
Regleringar föder problem, som ytterligare förvärras av nya regleringa. Att
som regeringen gjort tillsätta en ”delegation för ungdomsboende” löser inga
problem . Det kan däremot skapa nya, eftersom inriktningen på arbetet är att
föreslå ytterligare regleringar. Bl. a. har en speciell typ av bostäder med ett
starkt begränsat besittningsskydd, benämnt ”Ungbo”, diskuterats. Att på
detta vis sätta ungdomarna på undantag vore olyckligt.
En orsak till ungdomarnas problem på bostadsmarknaden har bl. a. varit
att fördelningen av bostadsstorlekar har baserats på kommunalt uppställda
Mot. 1986/87
Bo413
4
procentsatser i stället för på människornas önskemål. Byggandet av enrumslägenheter
har i stort sett stått stilla.
I det äldre bostadsbeståndet har andelen små lägenheter minskat kontinuerligt.
Reglerna för upprustning av äldre fastigheter har lett till att många
lägenheter har slagits ihop till större. En stelbent, monopoliserad bostadsförmedling
har ytterligare förstärkt ungdomarnas problem på bostadsmarknaden.
Med en rörlig bostadsmarknad skulle ungdomarnas bostadssituation
förbättras.
Borttagande av regler och normer skulle medföra att fler s. k. fribyggen
kom till stånd. Genom att inte ha normer som föreskriver speciella
kvadratmeterantal, takhöjder, fönsterutformning, krav på hiss, sopnedkast
m. m. skulle boendekostnaderna kunna sänkas betydligt. Redan i dag finns
exempel på att boendekostnaderna har minskats med mer än 20 % när vissa
normer har frångåtts. Ännu viktigare är att normerna kan minskas vid
ombyggnad av bostäder och inredning av vindar. Då blir det möjligt att
bibehålla smålägenheter vid ombyggnad. Fler vindslägenheter skulle innebära
tillskott av smålägenheter.
Bostadsförmedling
Vi anser att förmedling av bostäder kan ske i såväl privat som kommunal regi.
På så sätt uppnås en bättre service och större effektivitet till gagn för de
bostadssökande.
Kommunalförbundet för Storstockholms bostadsförmedling (KSB) har i
en skrivelse till regeringen hemställt om att 4 § lagen (1947:523) om
kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m. m. ses över och
ändras så att en avgift vid bostadsförmedling kan tas ut.
Regeringen har uttalat att den ej vill biträda förslaget. Enligt vår mening
skall det vara möjligt att ta ut en avgift för denna verksamhet om en kommun
vill ha kommunal bostadsförmedling. Resp. kommun skall avgöra hur en
sådan avgift skall utformas. Regeringen bör få i uppdrag att föreslå riksdagen
en ändring av den aktuella lagstiftningen.
Hyressättningssystemet
Dagens system för hyressättning - bruksvärdessystemet — har många
nackdelar. Det leder bl. a. i många fall till för höga hyror, framför allt för
nyare lägenheter i ocentrala lägen.
Bruksvärdessystemet bygger på att de kommunala bostadsföretagen är
hyresledande. Hyran i deras fastigheter läggs till grund för hyressättningen
hos övriga fastighetsägare. I samband med bruksvärdessystemets tillkomst
förutsattes att de kommunala företagens hyror skulle täcka självkostnaden
för bostadsförvaltningen. Systemet har dock givit en hyresnivå som inte ger
självkostnadstäckning. De kommunala bostadsföretagens ekonomi har på
detta sätt urholkats. De har blivit beroende av bidrag och subventionerade
lån från stat och kommuner.
Bruksvärdessystemet saknar i allt väsentligt marknadspåverkan. Systemet
Mot. 1986/87
Bo413
5
leder härigenom till en bostadssektor med alltför låg rörlighet, eftersom den
som bor i en äldre, större lägenhet - ofta med låg hyra - inte har något
ekonomiskt incitament att flytta till en mindre nybyggd lägenhet med högre
hyra.
Människor är ofta beredda att betala mer för centralt belägna bostäder än
vad de i genomsnitt gör i dag. De största skillnaderna mellan betalningsvilja
och hyror finns i Stockholms innerstad. Det finns dock undersökningar som
visar på skillnader mellan hyra och betalningsvilja även i andra större städer.
Delar av de belopp som bostadskonsumenterna är villiga att ytterligare
betala i hyra försvinner inte helt från marknaden. Den bruksvärdesreglerade
bostadsmarknaden medverkar nämligen till en lägenhetsmarknad med
svarta överlåtelsevärden.
Den svarta marknaden innebär i praktiken att den bruksvärdesreglerade
prisbildningen på bostadsmarknaden sätts ur spel och ersätts med en friare
prisbildning som bättre stämmer överens med hushållens värderingar av
bostaden.
Bruksvärdessystemet är en del av en genomreglerad bostadsmarknad.
Framtidens bostadspolitik måste präglas av marknadsanpassning och avreglering.
Nuvarande hyressättningssystem måste därför avvecklas och ersättas
med ett nytt marknadsorienterat system.
Övergången till ett marknadsanpassat system måste ske successivt med
början i en reformering av bruksvärdessystemet. Hyresgästernas besittningsrätt
måste garanteras. För att spegla bostadskonsumenternas önskemål bör
lägesfaktorn påverka hyresnivån på ett helt annat sätt än i dag. Marknadshyror
bör redan nu kunna införas där det råder en balanserad hyresmarknad,
medan undantag måste göras i områden där efterfrågan överstiger tillgången.
Hur detta skall ske bör utredas.
Myndigförklara hyresgästerna
Varje myndig svensk har rätt att delta i allmänna val och kan vidta olika
dispositioner med betydande ekonomiska konsekvenser, t. ex. att köpa en
fastighet eller att starta företag. Som hyresgäst är han dock i praktiken
förhindrad att själv eller genom valt ombud, t. ex. en valfri hyresgästorganisation,
förhandla med fastighetsägaren om sin hyra. Hyresgästerna är
således omyndigförklarade i denna sin egenskap. I praktiken har Hyresgästernas
riksförbund (HR) givits ett förhandlingsmonopol. Detta är särskilt
stötande eftersom HR endast representerar en liten del av de 1,5 miljoner
hushållen i hyreshus. Mellan HR och kommunägda företag har dessutom
träffats avtal om förhandlingsersättning, fritidsverksamhet och boinflytande.
Avtalens innehåll är i vissa avseenden uppseendeväckande. Enligt avtalen
skall företagen ge hyresgästföreningen ersättning som motsvarar 0,5 % av
den totala hyran för fritidsverksamhet, och 0,4 % för boinflytande. Därtill
kommer en s. k. förhandlingsersättning, vilken utgår i procent på aktuell
hyra. Det sistnämnda innebär paradoxalt nog att ju sämre förhandlare
hyresgästföreningen är desto större blir ersättningen till föreningen.
Den legala grunden för HR:s förhandlingsmonopol måste upphävas. Den
enskilde hyresgästen skall ges förhandlingsrätt. Därefter får var och en
Mot. 1986/87
Bo413
6
avgöra om han vill bli representerad av någon och i så fall av vem.
Konkurrerande hyresgästorganisationer måste få arbeta under lika villkor.
Organisationer som bygger på frivilligt medlemskap - och som därför är
beroende av medlemmarnas förtroende - tillvaratar medlemmarnas intressen
bäst. Enligt vår uppfattning måste fria förhandlingar bygga på principen
att varje part bestrider sina egna förhandlingskostnader.
Lika behandling av olika fastighetsägare
I dag särbehandlas olika fastighetsägare - framför allt på det ekonomiska
området. För att skapa rättvisa på bostadsmarknaden bör reglerna ändras så
att alla fastighetsägare får konkurrera på lika villkor.
Alla bostadsföretag skall, enligt vår mening, oavsett ägarkategori beskattas
lika. Vi förordar att alla bostadsföretag beskattas enligt den konventionella
metoden. Så kallade allmännyttiga bostadsföretag skall således inte
längre få använda sig av schablonmetoden.
Ägare till flerfamiljsfastighet skall få göra skattefria avsättningar till en
reparationsfond. Fastighetsägaren får då större möjlighet att genomföra en
billigare och mer varsam upprustning än med dagens ROT-lån. Detta är till
gagn för såväl hyresgäster som fastighetsägare. Det blir dessutom billigare
för staten.
Förvärv av hyresfastighet
Lagen om förvärv av hyresfastighet m.m. har till syfte att förebygga
spekulation i hyresfastigheter och att hindra att hyresfastigheter förvärvas av
personer som anses olämpliga att äga fastigheter. Motivet för dessa regler är
att olämpliga förfaranden kunnat konstateras i vissa fall. Enligt vår uppfattning
bör självfallet olagliga eller uppenbart olämpliga förfaranden motverkas.
Det bör dock slås fast att den helt övervägande delen av de privata
hyresvärdarna uppfyller sina lag- och avtalsenliga skyldigheter.
Vi anser att de förändringar som genomförts i anledning av proposition
1982/83:153 skall upphävas. Lagen i övrigt bör bli föremål för en utvärdering.
Bostadsan visningslagen
Bostadsanvisningslagen bygger på föreställningen att det är möjligt att
genom ett administrativt system dels öka utbudet av lägenheter, dels
motverka segregation i boendet. Vi delar inte denna uppfattning.
Det är angeläget att förutsättningarna för ökad rörlighet på bostadsmarknaden
förbättras. Bostadsanvisningslagen verkar i motsatt riktning.
Bostäderna fördelas efter kommunala beslut i stället för efter de bostadssökandes
önskemål. På detta sätt politiseras samhället ytterligare, samtidigt
som individens egen beslutssfär krymps. Ett exempel på detta är när
invandrare har nekats bostad i ett visst bostadsområde med hänvsining till
önskemålet om en allsidig befolkningssammansättning. Hovrätten i Malmö
har i ett sådant ärende fastslagit att det är olagligt att vägra vissa
Mot. 1986/87
Bo413
7
befolkningsgrupper fri bosättning. Detta är också en av slutsatserna i
diskrimineringsutredningen (Ds A 1984:7). Här konstateras att bostadsförmedlingens
möjligheter att påverka hushållssammansättningen måste vara
begränsade.
Bostadsanvisningslagen leder till ökat godtycke, byråkrati och tjänstemannamakt.
Lagen innebär också en oacceptabel inskränkning av fastighetsägarnas
äganderätt. Bostadsanvisningslagen måste därför upphävas.
Bostadssaneringslagen (BSL)
Genom den skärpning av bostadssaneringslagen (BSL) som riksdagsmajoriteten
genomdrev med anledning av proposition 1986/87:48 ges i praktiken
hyresgästernas riksförbund (HR) vetorätt vid ombyggnad av bostadsfastighet.
Orsaken till de alltför genomgripande ombyggnaderna är främst att söka i
ROT-programmet och dess regler. För att erhålla lån tvingas inte så sällan
fastighetsägaren till större ingrepp än som egentligen vore motiverat.
Den särställning som HR har i ombyggnadsärenden är olämplig och
felaktig. Det beslutade systemet löser inte de verkliga problemen. Huruvida
en fastighet skall byggas om eller inte kommer i flertalet fall att beslutas av
människor som inte ens bor i fastigheten. Det kan rent av vara så att de
människor som bor i den berörda fastigheten inte ens är medlemmar i den
organisation - hyresgästföreningen - som fattar beslutet för deras räkning.
Enligt vår mening är det i stället självklart att en fastighetsägare som avser
att renovera sin fastighet skall informera berörda hyresgäster om sina planer.
Det är sedan hyresgästerna som skall få avgöra i vilken form de vill samråda
och diskutera med fastighetsägaren.
Vi anser därför att yttrande från hyresgästföreningen som villkor för
ombyggnadslån skall upphöra.
Bostadsförsörjningslagen
I bostadsförsörjningslagen fastslås att kommunerna har det yttersta ansvaret
för bostadsbyggande och boendemiljö. Kommunerna är därför skyldiga att
bedriva en bostadsförsörjningsplanering för både ny- och ombyggande.
Uppgifterna om det planerade byggandet sammanställs och administreras av
centrala statliga organ. Statliga och kommunala myndigheter, byggare och
fastighetsägare lägger varje år ned mycket stora resurser på planering av
byggandet. Planeringen har dessutom visat sig stämma dåligt med det
byggande som verkligen kommer till stånd. Lagen bör därför ses över.
Avreglering av bostadsmarknaden
Inom bostadssektorn kan betydande avregleringar ske. Ett flertal myndigheter
och institutioner kan läggas ned eller minska sin verksamhet.
I den av statens planverk utarbetade Svensk byggnorm (SBN) blandas
bindande föreskrifter med råd och exempel. Varje år kan massmedia
redovisa fall där de kommunala byggnadsnämnderna utnyttjat sin ställning
Mot. 1986/87
Bo413
8
genom att kräva lösningar i enlighet med byggnormens råd och exempel.
Dessutom är nu gällande bindande föreskrifter alltför omfattande och
detaljrika. Enligt vår uppfattning bör SBN ersättas med enkla tekniska
funktionskrav och ett fåtal bindande bestämmelser. Ansvaret kan ligga
direkt på riksdag eller regering.
Bosparande
I Sverige behöver allmänt sett sparandet öka. Ett sätt att öka det totala
sparandet är att skapa nya och attraktiva former för målsparande till egen
bostad, antingen i form av ägd bostad eller bostadsrätt. Ökat sparande till
egen bostad medför att lånebehovet till bostadssektorn minskar och att
månadsutgifterna för den boende blir lägre. Ägande av bostaden medför
också regelmässigt bättre hushållning och därmed mindre kostnader för drift
och förvaltning. Produktionskostnaden för nya bostäder har ökat mycket
kraftigt under de senaste fem åren. Boendekostnaden i nyproduktionen är
därför i dag mycket hög. Om den enskilde genom ett bosparande kan betala
en större egen insats minskar behovet av dyra topplån och boendekostnaden
kan sänkas rejält. Attraktiva former för bosparande medför också avsevärda
samhällsekonomiska vinster.
Mot denna bakgrund finns påtagliga skäl för att genom premiering av
bosparande göra denna sparform attraktiv för hushållen. Nedan beskrivs ett
förslag som medför avsevärd sparstimulans och därmed påtagligt ökar
sparandet inom och för bostadssektorn.
Ett bosparande till egen bostad bör administreras och hanteras av banker
och andra kreditinstitut. Vi anser att stimulansen till bosparandet bör bygga
på redan existerande ”spara/låna till bostad”-system. De villkor som bör
gälla för sparformen är följande:
o Bosparande skall ske under en tidsperiod av minst tre år, dvs. detta
sparande får tas i anspråk för bostadsförvärv tidigast tre år efter första
insättningen.
o De räntesatser som detta sparande betingar kan beräknas överstiga
gällande inlåningsränta med i bästa fall 1 procentenhet, eftersom sparbeloppen
i princip binds till banken eller kreditinstitutet i minst tre år.
o Sparmedlen får disponeras av låntagaren efter tre år mot att låntagaren
uppvisar ingånget köpeavtal för småhus, ägd lägenhet eller bostadsrätt,
o När sparbeloppet lyfts för inköp av bostad utgår en statlig skattefri premie
om spartiden varit minst tre år. Premien beräknas på den behållning på
kontot som stått inne minst två år. Premien utgår med 10 %, dock högst
10 000 kr.
o På den del som spararen sedan önskar låna för förvärv av bostad skall
staten ställa statlig borgen, vilket innebär att låneräntan kan sänkas med
0,5—1 procentenhet,
o I de fall bosparandet avbryts tidigare än efter tre år eller medlen disponeras
för annat ändamål utgår ingen skattefri statlig premie och beviljas ingen
statlig borgen för lån.
Mot. 1986/87
Bo413
9
Det av oss föreslagna bosparandet bör ersätta det begränsade bosparandet
inom ramen för allemanssparande!. Regeringen bör till riksdagen återkomma
med förslag enligt ovan i sådan tid att systemet kan införas fr. o. m. den 1
januari 1988.
Mark- och konkurrensvillkoren
Sedan 1974 gäller som villkor för statliga bostadslån att marken skall vara
förmedlad av kommun eller vara i kommunal ägo och att byggandet
upphandlas i konkurrens. Syftet med mark- och konkurrensvillkoren är att
starkt försämra möjligheterna för enskilt byggande. Villkoren är ett mycket
viktigt inslag i de socialdemokratiska strävandena att skapa en total
kommunal planhushållning på bostadsområdet.
Villkoren har allvarligt försvårat exploatering i privat regi. Kommunerna
har därigenom fått ett än större inflytande över bostadsproduktionen. Detta
har minskat konkurrensen inom byggsektorn och därmed lett till högre
kostnader och mindre konsumentstyrd produktion.
Villkoren har också förhindrat privat byggande på egen mark, vilket
resulterat i en försämrad produktutveckling.
Mark- och konkurrensvillkoren bör därför avskaffas per den 1 juli 1987.
Hemställan
I motionen framläggs förslag till lagändringar. Det bör ankomma på
vederbörande utskott att utforma erforderlig författningstext.
Med anledning av vad som i motionen anförts hemställs
1. att riksdagen beslutar ändra bostadsrättslagen (1971:479) i
enlighet med vad som i motionen anförts såvitt avser enkel majoritet
av hyresgäster för bildande av bostadsrättsförening,
2. att riksdagen beslutar ändra bostadsrättslagen (1971:479) i
enlighet med vad som i motionen anförts såvitt avser antal lägenheter
för bildande av bostadsrättsförening och förbud mot dubbelupplåtelse
av lägenhet,
3. att riksdagen beslutar ändra lagen om rätt till fastighetsförvärv
för ombildning till bostadsrätt (1982:352) på sätt som anges i
motionen,
[att riksdagen hos regeringen begär förslag till författningsändring
så att inteckning av bostadsrätt möjliggörs,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om regler för realisationsvinstbeskattning vid försäljning
av bostadsrätt,2]
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om möjlighet för kommun att ta ut avgift för
bostadsförmedling,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till nytt hyressättningssystem
i enlighet med vad som i motionen anförts,
Mot. 1986/87
Bo413
10
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
hyresförhandlingslagen i enlighet med vad som i motionen anförts,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om beskattning av bostadsföretag,2]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om skattefria avsättningar till fastighetsunderhåll,2]
7. att riksdagen hos regeringen begär utvärdering av lagen om
förvärv av hyresfastighet (1972:1132) i enlighet med vad som i
motionen anförts,
8. att riksdagen beslutar att upphäva de ändringar i lagen om
förvärv av hyresfastighet m.m. (1972:1132) som genomfördes med
anledning av proposition 1982/83:153,
9. att riksdagen beslutar att upphäva bostadsanvisningslagen,
10. att riksdagen beslutar att upphäva de ändringar av bostadssaneringslagen
(1973:531) som föranletts av proposition 1986/87:48,
11. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av bostadsförsörjningslagen
(1978:397),
[att riksdagen hos regeringen begär förslag om bosparande i
enlighet med vad som i motionen anförts,3]
12. att riksdagen beslutar att upphäva de s. k. mark- och konkurrensvillkoren.
Stockholm den 26 januari 1987
Rolf Dahlberg (m)
Knut Billing (m) Bertil Danielsson (m)
Margareta Gard (m) Ingela Gardner (m)
Jan Sandberg (m) Göte Jonsson (m)
Sten Sture Paterson (m)
1 1986/87: L503,
2 1986/87:Sk426,
3 1986/87:Fi711.
Mot. 1986/87
Bo413
11
