Bostadspolitiken
Motion 1986/87:Bo215 Lars Werner m. fl. (vpk)
Motion till riksdagen
1986/87:Bo215
Lars Werner m. fl. (vpk)
Bostadspolitiken
Inledning
Förslagen i årets budgetproposition om bostadspolitiken är, mot bakgrund
av rådande förhållanden på bostadsmarknaden, otillräckliga. Även om vissa
förslag som lades fram i slutet av år 1986 ännu inte behandlats av riksdagen är
det allvarligt att regeringen nu återigen försitter chansen att inom ramen för
oförändrade kostnader på bostadsdepartementets område föreslå några
ordentliga förbättringar.
Samhällets bostadsstöd har minskat kraftigt under senare år, reellt sett.
Bostadssubventionerna är och blir - om regeringens förslag följs - lägre än de
var för 5 år sedan räknat i fast penningvärde. Av den totala konsumtionen är
det kostnaderna för bostad, bränsle och lyse som ökat mest. Bostaden utgör
den största budgetposten för de flesta hushållen.
Hyrorna har de senaste 15 åren stigit mer än den allmänna prisnivån och de
har fördubblats på 8 år enligt en nyligen publicerad sammanställning som
Hyresgästernas riksförbund gjort. Medelhyran för en 80 m2 bostadslägenhet
har ökat från 1972 till 1987 med 313 enheter (1972=index 100, 1987=414).
Under samma tid steg konsumtionsindex med 251 enheter (1972=100,
1987=351). I kronor räknat har månadshyran ökat från 493 kr. till 2 047 kr.
Trots ett osedvanligt gott finansiellt läge, trots att utgifterna på bostadsdepartementets
område sjunkit kraftigt finns nu inget förslag som på ett
varaktigt sätt kan stoppa hyreshöjningarna och sänka boendekostnaderna i
nyproduktion och ombyggda hus. Inte heller finns förslag som innebär någon
avgörande förändring då det gäller rättvisa mellan olika boende- och
upplåtelseformer, som underlättar en rättvis fördelning av bostäderna eller
angriper segregation och spekulation i boendet.
Bostadskommitténs förslag till förändringar och förbättringar av bostadspolitiken
har bara till mindre delar följts upp och regeringsförslagen andas
ingen optimism och framåtanda. Trots att man på flera ställen i propositionen
gör riktiga konstateranden beträffande både brister och behov följs det inte
upp med konkreta förslag.
Över huvud taget synes man från regeringen endera inte vara medveten
om den hastigt tilltagande spekulationen och marknadsanpassningen av hela
bostadsmarknaden och den kraftigt ökande segregationen i boendet eller
också accepterar man mer eller mindre i tysthet en sådan anpassning och dess
konsekvenser.
Det är t. ex. mycket oroande att regeringen nu inte tar några initiativ eller
kommer med några förslag för att stoppa eller åtminstone kraftigt begränsa
pågående grova spekulationer på bostadsmarknaden i bl. a. Stockholmsområdet.
Det gäller bl. a. omvandlingen av hyreslägenheter till insatslägenheter/bostadsrätter,
priserna vid försäljningen av bostadsrätter och småhus,
handeln med hyreshus, andra fastigheter och mark, och inte minst svarthandeln
med hyreslägenheter. Det gäller även den i huvudsak helt omotiverade
kostnadsutvecklingen för bostadsbyggande och följdinvesteringar.
Vpk har under fjolåret och senast under hösten 1986 lagt en rad olika
förslag till förändringar/förbättringar. En del av dessa motioner har ännu
inte, helt eller delvis, behandlats av riksdagen och vi vill nu hänvisa till
innehåll och yrkanden i dessa. Det gäller bl. a. frågor om bättre bostadsbidrag
och återinförande av bidrag till hushåll utan barn; åtgärder mot skadlig
bostadssanering; övernattningslägenheter till bostadsförmedlingarnas förfogande;
rätt för andrahandshyresgäst att få överta hyresrätt till bostad som
hyrts mer än tre år; prisprövningsbestämmelse som spärr mot oskäliga
fastighetspriser; rätt för hyresgäst att vägra betala särskild avgift för
kabel-TV\ kvarboenderätten för hyresgäster med tjänste- och personalbostäder;
privata bostadsrättsorganisationer ej jämställas med folkrörelsekooperativa
(HSB, Riksbyggen) i lagstiftning, m.m.; (1985/86:Bo210, Bo411,
Bo412, Bo414, Bo415, Bo416; 1986/87:Bol01, Boll5, B0II6).
Beträffande bostadsbidragen har vi nu väckt en kompletterande motion.
Vi tar i särskilda motioner ånyo upp våra förslag angående fastighetsskatt på
industrifastigheter, åtgärder för att motverka segregationen i storstadsområden
och frågor om boendemiljö och boendeservice.
Bostadsbrist och bostadsförmedling
I propositionen nämns bl. a. att allt fler regioner och kommuner har
svårigheter att bereda framför allt nybildade och nyinflyttade hushåll
bostäder. Till detta bör läggas att uppskattningsvis 50 000 ungdomar under
25 år köar för en lägenhet och att efterfrågan för sådana hushåll troligen
kommer att öka med omkring 10 000 per år de närmaste åren. En särskild
proposition angående ungdomarnas bostadsfråga aviseras nu och vi återkommer
då till denna fråga.
En aktiv kommunal bostadsförmedling är ett nödvändigt inslag i en social
bostadspolitik. Det behövs en lagstiftning som tillförsäkrar kommunerna
anvisningsrätten till de bostäder som tillkommit eller tillkommer som resultat
av olika samhällsinsatser. Kommunerna måste få anvisningsrätten till alla
nybyggda och ledigblivna lägenheter. Sådana möjligheter är särskilt viktiga i
orter och områden med bostadsbrist. Nära ett år har nu gått sedan
bostadskommittén föreslog sådana förbättringar av bostadsanvisningslagen
att den kan bli ett rättvisare, smidigare och effektivare instrument för en
fördelning av ledigblivna eller nyproducerade bostäder. Regeringen har
ändå inte kommit med något förslag vare sig i höstens bostadspropositioner
eller i detta sammanhang. Vi anser att bostadskommitténs förslag angående
bostadsförmedling m. m. skyndsamt skall föreläggas riksdagen för beslut.
Brister då det gäller framför allt miljonprogrammets bostadsområden skall
Mot. 1986/87
Bo215
5
enligt propositionen lättare kunna åtgärdas genom ökade lånemöjligheter.
Boendeservicen måste byggas ut och den sociala miljön förbättras i våra
bostadsområden och regeringen framhåller att statliga bidrag lämnas under
en femårsperiod för försöksverksamhet med uppbyggnad av integrerad
boendeservice. Det är tveksamt om de sammanlagt 100 milj. kr. som får
användas för detta ändamål, mot bakgrund av den betydelse det har och det
behov som finns, är tillräckliga. I en särskild motion utvecklar vi närmare vår
syn på boendemiljö och boendeservicefrågor.
Ökat byggande och priskontroll
Nybyggandet av bostäder har fortsatt att minska och för första gången på
årtionden var nyproduktionen år 1985 under 30 000 lägenheter. Vpk föreslog
förra året (1985/86:Bo216) en målsättning av minst 50 000 lägenheter per år
genom nybyggnad och minst 25 000 lägenheter per år genom ombyggnad och
vi vidhåller detta förslag. Bostadssituationen i många orter är närmast
katastrofal, hundratusentals hushåll saknar egen bostad och hyrorna har nått
en nivå som för många är oöverstiglig. De under fjolåret beslutade och nu
föreslagna åtgärderna för att öka bostadsbyggandet är inte av den karaktären
och omfattningen att man tillräckligt snabbt kan komma i fatt efterfrågan i
många regioner och orter i landet. Bl. a. utgör de kraftigt stigande
byggnadskostnaderna ett hinder för detta. Trots nya regler om minskat
räntebidrag vid höga kostnader synes byggarna inte vilja ta sitt ansvar för att
hålla exceptionellt höga byggkostnader nere och det finns ingen annan
förklaring än att det enda som betyder något för dem är största möjliga vinst.
Här behövs en effektiv prisövervakning och priskontroll på byggnadsmaterial
och övriga byggkostnader och vi föreslår att riksdagen uttalar sig för detta.
Utvidgat ROT-program
Bostadsförbättringsprogrammet kommer under den närmaste tiden att
begränsas i storstadsregionerna för att kunna öka nyproduktionen. Detta får
enligt vår mening inte innebära att man underlåter att ta itu med eftersatt
underhåll och eftersläpningar bl. a. då det gäller samhällsservicen. Det gäller
underhåll och nybyggnader av olika kommunal-, landstings- och statliga
objekt som barnstugor, skolor och sjukvårdsinrättningar, bibliotek, idrottsanläggningar,
förvaltningsbyggnader och samlingslokaler. Problemen med
eftersatt underhåll av skollokaler har vi för övrigt tagit upp i en särskild
”skolmotion”.
Det gäller även de eftersatta behoven då det gäller VA-näten i kommunerna,
som generellt sett är gamla och dåliga och orsakar stora problem med
dålig vattenkvalitet, förluster genom trasiga vattenledningar osv. Vi föreslår
därför ånyo en utvidgning av ROT-sektorn till offentliga byggnader.
Villkoren för lån och bidrag till en sådan utvidgning bör utformas med
ledning av nu gällande villkor för bostadsförbättringsprogrammet. Räntebidragen
till kommunerna bör emellertid kunna begränsas till hälften. Våra
förslag kan beräknas öka anslagsbehovet för nästa budgetår med 200 milj. kr.
Mot. 1986/87
Bo215
6
Räntebidragen
När det gäller räntebidrag till bostäder framgår av regeringspropositionen att
anslagsbelastningen minskar betydligt bl. a. genom de besparingar som
redan skett via upptrappningar av den garanterade räntan och den ytterligare
minskning av räntebidragen som nu föreslås. Av rättviseskäl med hänsyn till
gällande avdragsrätt och mot bakgrund av tidigare beslut angående fastighetsskatten,
slopad garantiskatt för hyreshus ägda av fysiska personer och
egnahem kan vi godta de förslag som nu framförs i propositionen till
förändringar. Vi kan emellertid inte godta de skäl som anförts om att minska
räntebidrag av statsfinansiella skäl när utgifterna på bostadsdepartementets
område de senaste åren reellt sett sjunkit med ca 10 % eller med 8-10
miljarder kronor. Vi förutsätter att de besparingar sorn görs främst skall
användas för att hälla hyrorna nere och för att förbättra bostadsbidragen.
Riktat stöd till allmännyttan
När det gäller de allmännyttiga bostadsföretagen vidhåller vpk tidigare
ställningstagande om ett riktat stöd till allmännyttan som den enda realistiska
möjligheten att snabbt få stopp på hyreshöjningarna och hålla boendekostnaderna
nere framför allt i 1980-talets bostäder. I konsekvens härmed föreslår
vi att den årliga ”normala” upptrappningen av de garanterade räntorna för
allmännyttiga bostadsföretag upphör tills vidare och "fryses” vid den nivå de
hade vid utgången av år 1986. Vi föreslår också att den garanterade räntan
sänks för allmännyttans nyproducerade hus med 0,5 % för hus färdigställda
fr. o. m. år 1987. Utifrån beräkningar i budgetpropositionen medför detta en
kostnadsökning med ca 350 milj. kr. nästa budgetår.
De allmännyttiga bostadsföretagens verksamhet och sociala ansvar har
under de senaste åren varit mycket uppmärksammad i samband med
utförsäljningen av hela eller delar av dessa företag till privata företag. Även
frågan om ökad aktiebolagsbildning av dessa företag och inte minst
överlämnandet av förvaltningen och därmed sammanhängande problem har
genom de negativa verkningar det ofta fått för hyresgästerna blivit mycket
uppmärksammat. Ett av de senaste exemplen på sådana transaktioner är
Skanskas köp av en stor del av det allmännyttiga bostadsföretaget Göteborgshems
lägenheter. Det är förvånande att så många ansvariga politiker
uppenbarligen tror att man löser några problem genom att sälja ut delar (ofta
de bättre) av kommunernas bostäder.
Trots kommunernas ansvar för sina invånares bostadsförsörjning har flera
kommuner och deras bostadsföretag, genom att sälja ut hela eller delar av
bostadsbeståndet eller genom att överlåta hela eller delar av förvaltning och
förvaltningsproblem på privata företag, motverkat många kommuninnevånares
rätt till trygghet i boendet och rätten till en bra bostad.
Den verksamhet som privata bolag och förvaltningsföretag bedriver
kommer ofta i direkt konflikt med och försvårar medvetet socialt arbete,
exempelvis då det gäller insatser för att rehabilitera s. k. problemfamiljer.
De kommunala, allmännyttiga bostadsföretagen mäste ta sitt hela och fulla
ansvar och inom ramen för sin verksamhet göra nödvändiga insatser i samråd
Mot. 1986/87
Bo215
7
och samarbeta med sociala myndigheter, hyresgäströrelsen och berörda
hyresgäster. En fortsatt privatisering av hela eller delar av allmännyttans
verksamhet äventyrar allmännyttans roll som det viktigaste instrumentet för
en bostadspolitik grundad på ett socialt synsätt, fri från vinst- och spekulationsintressen.
De allmännyttiga bostadsföretagen och den allmännyttiga
hyresrätten har omistliga värden för svensk bostadsmarknad, riksdagens och
regeringens uppgift bör därför vara att slå vakt om och bidra till att utveckla
allmännyttan.
Bostadskommittén har bl. a. föreslagit att allmännyttiga bostadsföretag
skall erhålla stöd för förvärv av äldre hyresfastigheter och för att förvärva
äldre egnahem till uthyrning. I motsats till regeringen tror vi inte att
allmännyttan kan fortsätta att utvecklas utan särskilt samhällsstöd. Vi
föreslår därför till föreliggande regeringsförslag (prop. 1986/87:48) om ökade
möjligheter för barnfamiljer att köpa äldre egnahem, att detta utökas till att
även allmännyttiga bostadsföretag får räntestöd till förvärv av äldre hyresfastigheter
och egnahem för upplåtelse med hyresrätt.
Energisparåtgärder och rådgivning
Vänsterpartiet kommunisterna och centern reserverade sig mot det beslut
som riksdagen i december månad tog om att slopa bidragsgivningen för
energiåtgärder från den 1 juli 1987. Troligen kommer inte nödvändiga
energisparinvesteringar i flerbostadshus till utförande utan visst bidragsstöd.
Det bidrag på 10 % av godkänd kostnad för isoleringsåtgärder har trots sin
begränsade omfattning haft stor betydelse för en bättre energihushållning
och vi föreslår därför att bidragsmöjligheten skall bibehållas. Vpk:s syn på
energipolitiken, hushållning, effektiv energianvändning redovisas i en särskild
energimotion.
Sedan statens bidrag till kommunernas energirådgivning upphörde för
drygt ett år sedan har många kommuner upphört med energirådgivning eller
kraftigt minskat denna. Många aktiva energirådgivare har försvunnit,
omplacerats eller fått delvis andra uppgifter då kommunerna inte haft eller
ansett sig ha haft råd att behålla den sedan statens stöd upphört. Vi förestår
därför att bidragsmöjligheten återinförs. Det är viktigt, inte minst mot
bakgrund av den ökade betydelse hela frågan om energihushållning har fått
och måste få framdeles för att bl. a. klara kärnkraftsavvecklingen. Medel bör
anslås för kommande budgetår för bibehållande av bidrag till energisparåtgärder
och rådgivning med 225 milj. kr.
Hemställan
Med hänvisning till vad som anförts föreslås
1. att riksdagen föreläggs förslag om ändringar i bostadsanvisningslagen
(1980:94) i enlighet med vad bostadskommittén förordat,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
nybyggnationen bör omfatta minst 50 000 lägenheter per år och
ombyggnationen minst 25 000 lägenheter per år,
Mot. 1986/87
Bo215
8
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen förordats om effektiv prisövervakning beträffande byggnadsmaterial
m.m.,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett utvidgat ROT-program,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den
s. k. normala upptrappningen av de garanterade räntorna för de
allmännyttiga bostadsföretagen upphör tills vidare och fryses vid 1986
års nivå samt att den garanterade räntan för nyproducerade lägenheter
ägda av dessa företag sänks med 0,5 procentenheter för hus färdigställda
fr. o. m. år 1987,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
allmännyttiga bostadsföretag får räntestöd till förvärv av äldre hyresfastigheter
och egnahem,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att riktade
energibidrag för investeringar i flerbostadshus skall kunna utgå enligt
nu gällande regler även efter den 30 juni 1987,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att statens
bidrag till kommunernas energirådgivning skall återinföras fr. o. m.
budgetåret 1987/88,
9. att riksdagen för budgetåret 1987/88 under elfte huvudtiteln
anvisar
a) till Räntebidrag m. m. ett i förhållande till regeringens förslag
med 350 000 000 kr. förhöjt förslagsanslag av 12 750 000 000 kr.,
b) till Information och utbildning m. m. ett i förhållande till
regeringens förslag med 105 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag av
125 500 000 kr.
Stockholm den 23 januari 1987
Lars Werner (vpk)
Bertil Måbrink (vpk) Nils Berndtson (vpk)
Jörn Svensson (vpk) Inga Lantz (vpk)
Tore Claeson (vpk)
Mot. 1986/87
Bo215
9
