Bostadspolitiken
Motion 1981/82:1625 Lars Werner m. fl.
Motion
1981/82:1625
Lars Werner m. fl.
Bostadspolitiken
Inledning
Dagens bostadspolitiska verklighet visar att de bostadspolitiska mål som
riksdagen fastställt inte har uppfyllts av de borgerliga regeringarna.
Klyftorna mellan den borgerliga bostadspolitikens vinnare - vissa villaägare
och privata fastighetsägare - och dess förlorare - hyresgästerna - bara växer.
Spekulanter på bostadsmarknaden och höginkomsttagare i villor har skott sig
på hyresgästernas bekostnad.
Borgerliga regeringars bostadspolitiska misslyckande, deras ovilja och
oförmåga att påverka inflations- och kostnadsutvecklingen har lett till en kris
på bostadsmarknaden. Den bostadspolitik som den socialdemokratiska
regeringen förde under sina senaste regeringsår blev inledningen till denna
krissituation och de borgerliga partierna har förvärrat och skyndat på
den.
Bostadsbristen har kommit tillbaka. Hyrorna stiger allt hastigare. Mat och
andra förnödenheter blir allt dyrare. Reallöneförsämringar och minskad
köpkraft är en realitet för landets löntagare. Varje hyreshöjning är i
praktiken en lönesänkning. Hyresutplundringen måste stoppas. Vänsterpartiet
kommunisternas krav för att stoppa hyreshöjningarna för en omfördelning
av bystadssubventionerna, för en socialt acceptabel hyra och ett ökat
bostadsbyggande har många gånger tidigare framförts i riksdagen.
Social rättighet - inte handelsvara
En bostadspolitik med sociala utgångspunkter och ett socialt innehåll kan
lösa bostadskrisen och stoppa hyreshöjningarna. En politik där bostaden är
en social rättighet är det grundläggande. Vpk:s förslag går emot de
försämringar som under senare år genomförts eller föreslås av den borgerliga
regeringen och den nuvarande riksdagsmajoriteten. Alla människor skall ha
tillgång till en tillräckligt stor, modernt utrustad bostad i en bra miljö och till
rimliga kostnader. En socialt acceptabel hyra är högst 15 % av en normal
industriarbetarlön för en tvårumslägenhet på 60 m2.
Bostadsbrist - hyresutplundring - orättvisor - spekulation
Den aktuella situationen kan kortfattat beskrivas enligt följande:
-Bostadsbyggandet har halverats sedan början av 1970-talet. Hela minskningen
ligger på hyreshusen medan småhusen under senare år dominerat
1 Riksdagen 1981182. 3 sami. Nr 1625
Mot. 1981/82:1625
2
bostadsproduktionen. Andelen småhus har under 1970-talet ökat från
omkring 30 till 65 %.
- Byggkostnaderna har de senaste tio åren ökat kraftigt - särskilt sedan
mitten av 1970-talet - från omkring 85 000 kr. till ca 250 000 kr. för en
normal hyreslägenhet. Det har således skett en tredubbling.
- Bostadsbristen har kommit tillbaka i många kommuner, medan andra
kommuner har outhyrda lägenheter. Arbetslösheten bland byggnadsarbetarna
och inom hela byggsektorn har ökat. Stora delar av byggmaterielindustrin
har slagits ut eller har betydande svårigheter.
- Hyresutvecklingen är mycket oroande och den genomsnittliga hyreshöjningen
från den 1 januari 1982 är 125-150 kr. per månad för en
normallägenhet. Nya höjningar av oljepriserna och nya oljeskatter hotar
att öka hyresutplundringen med ytterligare 100 kr. per månad. Redan före
nya höjningar har hyran stigit mer än andra priser och hyrorna i ny- och
ombyggda bostäder överstiger nu allt oftare 300 kr. per m2 och år.
- De ekonomiska orättvisorna mellan olika boendeformer har tilltagit och
blir större för varje år. Hushåll som bor med äganderätt innehar ca 40 % av
bostadslägenheterna men erhåller över 75 % av det generella bostadsstödet
i form av räntebidrag och skattelättnader. 1980 utgjorde det 11,3
miljarder kronor jämfört med hyresgästernas och bostadsrättsinnehavarnas
3,3 miljarder. I huvudsak är det en femtedel av villa- och radhusägama
- höginkomsttagare med stora och dyra hus - som genom ränteavdragen
tillgodogör sig detta stöd.
- Spekulation i bostads- och kontorsfastigheter har ökat kraftigt, den svarta
hyresmarknaden har växt och utgör ett stort problem i de större
kommunerna. Handeln med stora fastigheter, hyreshus, småhus, bostadsrätter
och svart lägenhetshandel har på många orter ställt en majoritet av
bostadskonsumentema utan reella valmöjligheter.
Regeringens förslag - försämringar för de boende
Förslagen i bil. 16 till budgetpropositionen 1981/82:100 innebar en fortsatt
försämring av vad som finns kvar av den sociala bostadspolitiken. Det
innebär att man inte tänker göra någonting som på ett avgörande sätt kan
förbättra situationen. Då det gäller de viktiga frågorna om samhällets stöd till
bostadssektorn - generellt och individuellt - genom räntebidrag och
bostadsbidrag, tas inga nya förslag nu upp i propositionen. Regeringen säger
att den tänker återkomma under våren 1982 med förslag.
Frågor som gäller boendeinflytande och förbättringar av äldre bostadsbestånd
sägs också bli föremål för särskilda regeringsförslag under våren 1982.
Samma gäller plan- och bygglagstiftning där olika förslag aviseras till samma
tidpunkt. Inte heller då det gäller fastighets- och annan spekulation i boendet
eller orättvisorna mellan olika boendeformer redovisas nu några förslag till
åtgärder för att bekämpa spekulationen eller minska orättvisorna.
Mot. 1981/82:1625
3
Inga förslag framförs som kan stoppa kostnadsutvecklingen och pressa ned
hyror och byggnadskostnader. Tvärtom aviseras redan nu att bostadssubventionerna
skall försämras med 1 200 milj. kr. Någon ökad prisövervakning
över byggmaterielproduktionen, prisstopp eller prisreglerande åtgärder på
bostadsmarknaden är inte aktuella för regeringen. Trots att troligen mindre
än 44 000 nya lägenheter påbörjats år 1981 - av beräknade 55 000-60 000 föreslås
inga nya åtgärder för att klara problemen på hela byggmarknaden,
utöver en viss förutsedd ökning av ombyggnadsverksamhet. 1982 beräknas
sålunda knappt 40 000 lägenheter påbörjas. Mer än var tionde byggnadsarbetare
var utan arbete vid årsskiftet 1981-1982.
Sammantaget utgör förslagen från regeringen på bostadsdepartementets
område en faktisk försämring och nedrustning av den sociala bostadspolitiken.
Inga förslag läggs fram som kan innebära förbättringar för landets
hyresgäster. Tvärtom styrker förslagen, eller bristen på förslag, att man
medvetet avser att göra det allt dyrare att bo, att allt större del av löntagarnas
inkomster skall gå till hyran.
Vpk kräver en annan bostadspolitik
Förändringar som snabbt måste åstadkommas är enligt vår mening bl. a.:
stopp för nya hyreshöjningar; pressa ned hyrorna till en socialt acceptabel
nivå; stoppa fastighets- och bostadsspekulationen; gör slut på orättvisorna
mellan olika boendeformer; ökat bostadsbyggande, sanering och ombyggnad;
ökad satsning på förbättring och komplettering av befintlig bebyggelse;
förbättrade bostadsbidrag; ökat stöd till bättre boendemiljöer; verkligt
boendeinflytande åt hyresgästerna.
- Hyrorna måste pressas ned till en socialt acceptabel nivå, dvs. högst 15 %
av en industriarbetarlön för en nybyggd tvårumslägenhet. Hyresgästerna
måste också få ett avgörande inflytande över boendemiljö och förvaltning.
- Det måste bli slut på orättvisorna mellan olika boendeformer. Statliga och
kommunala skatteförmåner och andra subventioner måste omfördelas från
ägarsektorn - främst rika villa- och fastighetsägare - till de allmännyttiga
hyreshusen och vanliga hyresgäster.
- Större rättvisa i boendet kan också åstadkommas genom införande av tak
för ränteavdragen och avdrag efter skatt, höjd schablonintäkt på stora
villor och en skärpt realisationsvinstbeskattning.
- Planerade hyreshöjningar kan kraftigt begränsas och stoppas. Ett hyresstopp
för viss tid kan åstadkommas genom ett riktat statligt (och
kommunalt) stöd till de allmännyttiga bostadsföretagen.
- Statliga lån till underhåll och hyresförluster samt ränte- och amorteringsfria
lån för att stimulera nyproduktionen och täcka aktuella hyreshöjningsbehov
hos allmännyttan är åtgärder som kan få snabb effekt.
1* Riksdagen 1981182. 3 sami. Nr 1625
Mot. 1981/82:1625
4
Avvakta inte - handla nu
Även om man tar hänsyn till att regeringen under våren kommer med olika
förslag som gäller bostadspolitiken och att dessa då ger möjlighet att i
motioner återkomma, vill vi mot bakgrund av den rådande situationen redan
nu ställa förslag om vissa kortsiktiga åtgärder som vi menar snabbt måste
genomföras. Dessa förslag är de mest brådskande och kanske de enda
möjliga för att inte hamna i ett läge som man inte kan ta sig ur. Man får inte
längre avvakta ytterligare orättvisor, nya stora hyreshöjningar och kostnadsökningar
för bostadsbyggandet, med problem i form av ökad bostadsbrist,
arbetslöshet och hyror som hundratusentals hushåll inte förmår att betala.
Problemen för hundratusentals människor utan egen bostad får inte lösas
genom att man låter det bli så dyrt att bo att människor måste tränga ihop sig
och minska sin utrymmesstandard med ökat inneboende och andrahandsuthyrning.
Man måste förhindra att marknadskrafterna tar över ännu mera och
att den svarta och grå marknaden blir ännu större och inflytelserikare på
ungdomarnas och andra bostadslösas bekostnad.
Satsa på allmännyttan - ökat statligt stöd
En gemensam nämnare för de förslag som vänsterpartiet kommunisterna
tidigare ställt och nu upprepar är ett riktat statligt stöd till de allmännyttiga
bostadsföretagen. Ett stöd till allmännyttan är bästa sättet att stimulera
bostadsbyggandets omfattning och inriktning på hyreshus/flerfamiljshus.
Lägre hyror i allmännyttans lägenheter innebär lägre hyror även i privata
hyreshus genom bruksvärdesbestämmelserna i hyreslagen. Vpk föreslår:
- Ränte- och amorteringsfria lån dels till nyproduktionen - för att hålla nere
inflyttningshyrorna - dels till befintliga bostäder - för att täcka ökade
kostnader och stoppa den nuvarande hyresutvecklingen.
- Återinför möjligheterna till underhålls- och hyresförlustlån för att klara
ökade underhållskostnader och hyresförluster för outhyrda lägenheter.
- Undanta t. v. allmännyttans bostadslån från upptrappningar av räntenivån
och minska därigenom kapitalkostnaderna.
- Återgå till tidigare förhållande och bibehåll möjligheterna till kommunala
markförvärvslån och tomträttslån från staten samt förbättra villkoren för
lånen.
- Förbättra bostadsbidragen genom ändrade inkomst- och hyresgränser som
ger flera hushåll ett bättre bostadsstöd inom bostadsbidragssystemets
ram.
Mot. 1981/82:1625
5
Markförvärvs- och tomträttslån - förbättrade villkor
Vpk har som bekant vänt sig mot avvecklingen av lånen till kommunala
markförvärv liksom de statliga tomträttslånen. Inga som helst garantier har i
dessa sammanhang getts till kommunerna för hur man skall kunna finansiera
anskaffningen av den mark som behövs för samhällsbyggandet och undandra
marken från privata vinstintressen. Vpk vill bevara möjligheterna och
grunderna för dessa lån, men vill förbättra villkoren på sätt som vi tidigare i
olika sammanhang föreslagit.
Markförvärvslånen skall sålunda enligt vårt förslag återinföras men
tidigare gällande villkor förbättras så att lånen blir amorteringsfria under fem
år för att därefter amorteras under de följande tio åren.
Då det gäller tomträttslånen har vi tidigare föreslagit att tidigare brister
och svagheter i låneformer då det gäller låneunderlag, tiden för lån och
amorteringsfrihet, subventioner, snabbare utbetalning av lån etc. skulle
undanröjas genom att helt enkelt bestämma att tomträttslån till kommunerna
skall lämnas på samma villkor som gäller bostadslån till allmännyttiga
bostadsföretag.
Vi föreslår alltså för det första att kommunal mark endast skall få upplåtas
till nyttjande med tomträtt och för det andra att tomträttslån skall lämnas på
samma villkor som vid varje tillfälle gäller för bostadslån till allmännyttiga
bostadsföretags nybyggnad av flerfamiljshus.
Öka bostadsbyggandet - bygg hyreshus i allmännyttig regi
Även om tillgången på bostäder varierar kraftigt i landets kommuner finns
det alltför många kommuner som har en allvarlig bostadsbrist och inte kan
bereda ungdomar och andra bostadssökande en egen bostad. I Stockholmsregionen
finns omkring 40 000 människor i bostadskön, representerande
närmare 100 000 människor med bostadsproblem. Även om problemen inte
är av samma storleksordning på andra orter och i andra regioner och även om
det på vissa orter finns ett visst överskott av outhyrda lägenheter, gör det inte
situationen lättare för de hundratusentals hushåll som saknar bostad eller
behöver en bättre bostad.
”Bostadsbristen måste byggas bort”, det var ett vanligt konstaterande på
1960-talet. Det var riktigt då och det är riktigt i dag. Ett bostadsbyggande av
den omfattning som nu sker och som regeringen synes acceptera är inte
tillräckligt för en bra bostadsförsörjning. Att stimulera ett ökat bostadsbyggande
och övrigt byggande som följer därav skulle vara positivt från många
synpunkter. Byggandet har kraftiga spridningseffekter vilket innebär att
också annan produktion ökar. Byggandet fungerar som en motor för stora
delar av näringslivet. Om inget snabbt görs för att öka produktionen kommer
byggbranschens kapacitet att sjunka ännu snabbare liksom avgången av
Mot. 1981/82:1625
6
utbildade byggnadsarbetare. Risken finns att den dag ett ökat byggande kan
tvingas fram, så finns inte de resurser som behövs.
Den ökning av ombyggnadsverksamheten som skett på senare tid synes i
huvudsak ha varit betingad av energibesparingsåtgärder och har varit direkt
lönsam för fastighetsägarna. Ombyggnadsverksamheten liksom nyproduktionen
är nu så dyr att det hindrar angelägen modernisering och förbättring.
Hyrorna blir så höga att det är svårt att få uthyrt. Den tveksamhet från många
kommuners sida till att bibehålla eller öka tidigare planerad bostadsproduktion
sammanhänger med den mycket höga kostnadsnivån.
Bostadsbyggandet måste enligt vpk:s mening öka och som mål bör sättas
igångsättning av 60 000 lägenheter per år genom nybyggnad och av 25 000
lägenheter per år genom ombyggnad. Därtill kommer energisparåtgärder
och kompletteringsbebyggelse för kollektiva boendeformer, gemensamhetslokaler,
etc. Nyproduktionen skall främst avse hyresbostäder som förvaltas
av allmännyttiga bostadsföretag. Kommunerna bör åläggas skyldighet att
årligen redovisa planer för att främja kollektiva boendeformer.
Finansiering genom statlig bostadsbank - lågränta
Boende- och bostadsfinansieringsutredningarna konstaterade för några år
sedan att en rimlig kapitalkostnad förutsatte en kapitalkostnadsprocent i
nyproduktionen som understeg 2 procentenheter. Många förslag har både
tidigare och senare sysslat med problemet om ”billigare pengar” till bostadsoch
samhällsbyggande som ett ”mäste” för att hyrorna i nyproducerade
bostäder skall kunna hållas på en socialt acceptabel nivå. Vi har haft olika
finansieringssystem och i diskussionen förekommer nu bl. a. en ny form av
paritetslån, utjämningslån och reallån.
Hyresgäströrelsen föreslår ett nytt långsiktigt lånesystem som bygger på
principen om omfördelning av kapitalkostnaderna över tiden och att en
statlig bostads- eller samhällsbyggnadsbank lånar ut pengarna till bostadsbyggandet.
Den delegation för bostadsfinansiering som har att komma med
förslag om bostadsbyggandets finansiering har i olika sammanhang låtit
förstå att man inom närmaste tiden skall komma med förslag. I avvaktan på
utredningsförslag om t. ex. en övergång till indexanknutna lån (reallån) till
mycket låg ränta eller andra låne- eller finansieringssystem som kan få den av
oss efterfrågade effekten, det är som vi från vpk tidigare framhållit,
nödvändigt att nu vidta vissa åtgärder som kan klara de akuta svårigheterna
med alltför höga boendekostnader.
Bostadsbyggandets finansiering, villkoren för samhällets stöd till bostadssektorn
har avgörande betydelse för framtidens bostadspolitik. Räntans
storlek, lånetidens längd och systemet för belåning är viktigast i sammanhanget.
Samhällsinsatserna på detta område betyder mest för att åstadkomma
lägre boendekostnader. De bostäder som byggs är dyra investeringar för
samhället och de enskilda människorna. De skall användas i flera årtionden.
Mot. 1981/82:1625
7
Därför är det viktigt att få bort profiterna på det kapital som erfordras och
göra slut på privatbankernas, de privata kreditinstitutens och försäkringsoch
fastighetsbolagens miljardvinster på utlåning av kapital till bostadssektorn.
I enlighet med accepterandet av bostaden som en social rättighet och inte
en marknadsvara bör bostadssektorn brytas ut och särbehandlas då det gäller
finansieringen. Kravet på en statlig bostads- och samhällsbyggnadsbank för
totalfinansiering av bostadsbyggandet och dess följ dinvesteringar är lika
aktuellt nu som under hela efterkrigstiden. Som vi tidigare anfört är det
nödvändigt att nu stoppa upptrappningen och förlänga amorteringstiden på
bostadslånen till de allmännyttiga bostadsföretagen.
Överförande av mark och hyreshus i kommunal ägo
Ett förverkligande av kravet att en god bostad är en social rättighet - att
alla människor skall ha tillgång till en tillräckligt stor, modernt utrustad
bostad i bra miljö och till rimliga kostnader - förutsätter samhällsägd mark
och samhällsägda eller kooperativt ägda bostäder. Den mark som behövs för
samhällsbyggande och bostäder skall ägas av samhället/kommunerna. Det är
ett gammalt krav från den svenska arbetarrörelsen, ett krav som aktualiserats
i många sammanhang av fackföreningsrörelsen och av vpk i riksdagen.
Vi upprepar nu våra tidigare krav att all mark som enligt planläggningsbeslut
e. d. avses för samhällsbyggande skall föras över i kommunal ägo och
att enskilt ägda hyreshus successivt bör föras över i kommunal ägo.
Ett genomförande av dessa krav skulle bidra till att göra slut på spekulation
och handel med mark, fastigheter och lägenheter. Det skulle medverka till
att produktion och fördelning av bostäder kunde styras efter behov. Det
skulle innebära lägre boendekostnader, bättre boendemiljöer och faktiska
möjligheter till ett verkligt, kolleKtivt inflytande för hyresgästerna.
Förstatligande av byggnadsmaterielindustrin - prisreglering
Hela byggämnesindustrin har sedan många år tillbaka kännetecknats av en
långt gående kapitalkoncentration, där samma ägare ofta äger råvaror och
behärskar förädlingen fram till färdig produkt, alltså färdig byggnad.
Ägandeförhållandena, den tekniska strukturen och prispolitiken inom
byggnadsmaterielindustrin har gett stora profiter till byggmaterieltillverkarna
och har inneburit kraftiga prisstegringar som slagit igenom i allt högre
byggkostnader och höjda hyror.
De höga vinsterna på byggmateriel och därav följande höga byggkostnader
betyder inte bara högre boendekostnader, även annan samhällsbyggnad som
skolor, sjukhus, gator och vägar fördyras, liksom barnstugor och andra
sociala nyttigheter. Borgerliga regeringar har lika litet som tidigare
socialdemokratiska på allvar försökt ändra på dessa förhållanden. Tvärtom
Mot. 1981/82:1625
har man underlättat en tilltagande monopolisering och koncentration. Den
nedläggning av arbetsplatser, koncentration av tillverkningen till ett fåtal
orter och flyttning utomlands av en del av verksamheten, som varit
utmärkande drag för hela 1970-talet, fortsätter. Den kraftiga nedskärningen
av bostadsbyggande och offentligt byggande som skett under senare år har
förvärrat situationen.
Statens pris- och kartellnämnd (SPK) har vid olika tillfällen, senast år
1980, i sina undersökningar visat att priserna på byggnadsmateriel har ökat
mycket kraftigt under större delen av 1970-talet. Under ca fem års tid
1974-1979 fördubblades priserna. Byggprisutredningen som tillsattes av
regeringen 1980 kommer säkerligen att finna att prisutvecklingen fortsatt och
att orsakerna är samma som tidigare: stora profiter, monopol och koncentration
inom branschen.
Även reparations- och underhållskostnadernas stora stegring under senare
år är till betydande del beroende av stegrade materielkostnader, vilket
försvårar sanerings-, ombyggnads- och moderniseringsverksamheten på
bostadssektorn. Olika åtgärder måste snabbt sättas in för att stoppa den
nuvarande utvecklingen och pressa ned priserna på byggnadsmateriel. Det
behövs ett prisstopp och en effektiv prisövervakning, kostnads- och
etableringskontroll. Det är hög tid att regeringen presenterar det för ett par
år sedan mycket omtalade näringspolitiska programmet för byggsektorn.
Den krissituation som hela byggbranschen befinner sig i gör det särskilt
motiverat, inte minst för de ca 600 000 människor som är sysselsatta direkt
eller indirekt inom byggsektorn.
Saluvärdet för byggnadsmaterielindustrin uppgick år 1979 till ca 35
miljarder kronor och antalet sysselsatta var då 130 000. Den står för en stor
del av Sveriges samiade produktion och har i stort sett lyckats att kompensera
den minskade efterfrågan, på grund av bostadsbyggandets kraftiga nedgång,
genom kraftiga prishöjningar. Från samhällets sida har man under många år
försummat att ta itu med bristande konkurrens och ökade priser. Vpk har
under nästan varje år under 1970-talet föreslagit åtgärder i form av
förstatligande av byggnadsmaterielindustrin, åtgärder för prissänkningar och
prisstopp och vi upprepar nu dessa krav.
Stoppa bostadsspekulation och svarthandel
Fastighetsspekulation, ekonomisk brottslighet i samband med fastighetshandel
och svart lägenhetsförsäljning är av stor omfattning och har inte
minskat trots vissa åtgärder i syfte att förebygga spekulationer. Skattereglernas
utformning och den fria prissättningen på hyreshus, småhus,
bostadsrätts- och andelslägenheter - med eller utan strimlade lån - har,
tillsammans med tilltagande bostadsbrist i vissa tätorter, medfört en långt
gående spekulation i bostadsmarknaden.
Den medvetna spekulationen på hela bostadsmarknaden utgör ett stort
Mot. 1981/82:1625
9
problem. Staten och kommunerna synes inte ha möjlighet att komma till
rätta med det. De instrument som finns i form av köpeskillingkontroll,
markvillkor, lagen om förvärv av hyresfastigheter, lagfartsplikt, hyreslagstiftning
etc. är tydligen otillräckliga.
Borgerliga regeringen har tyvärr inte ens velat gå med på någon översyn av
lagstiftningen eller andra förslag i syfte att åstadkomma bättre kontroll vid
förvärv av hyresfastighet, av försäljnings- och överlåtelsepriser på hyreshus,
småhus, bostadsrätts- och andelshus. Inte minst kommunstyrelsens i
Stockholm utredning 1980 om ekonomisk brottslighet och social utslagning
och delutredningen om fastighetshandeln borde motivera en översyn och
förslag till åtgärder.
Den nu gällande tillståndslagen har som bekant i sin tillämpning visat sig så
liberal och så ensidigt fastighetsägarvänlig att praktiskt taget inga som helst
invändningar och sakskäl mot lämpligheten hos en tilltänkt ägare visat sig
vara tillräckliga för att förhindra ett förvärv. Här finns f. ö. en parallell till
tvångsförvaltningsmöjligheterna där nära nog vilken ägare som helst kan få
fortsätta och förvalta oavsett hur svårt fastighet och hyresgäster missköts.
Klart olämpliga och försumliga fastighetsägare, som vid flera tillfällen visat
sin olämplighet när det gäller att äga och förvalta hyreshus, har trots detta
erhållit förvärvstillstånd och kunnat fortsätta en närmast asocial verksamhet.
Fortfarande behöver en sökande t. ex. inte styrka att han uppfyller
tillståndslagens krav, utan praxis har närmast inneburit att kommun eller
hyresgästförening måste bevisa motsatsen!
För oss står det klart att många som söker tillstånd att köpa hyresfastigheter
är klart olämpliga och att de gör det i syfte att tjäna grova pengar, att
göra svarta pengar vita, att mygla undan pengar från skatt och lura samhället.
I sådana situationer - där det utifrån tidigare fall får anses troligt att förvärv
avser spekulationssyften - borde det inte ges tillstånd och det borde skrivas in
i lagtexten.
Erfarenheterna visar att det med nuvarande bestämmelser och möjligheter
är svårt att bekämpa olika slags - av samhället oönskad - handel med
bostäder. De olägenheter som en skärpning av lagstiftningen och en ökad
satsning från samhällets sida för att bekämpa olika slag av spekulation i
boendet kan medföra - i form av viss ökad kontroll av lagfartsplikt och andra
åtgärder - kan inte få motivera att man avstår från åtgärder i linje med vad
vpk sedan många år tillbaka förordat. De bostadssociala och bostadspolitiska
fördelarna är så stora att de motiverar vissa administrativa kostnader och
besvär.
Bostadsrättslägenheterna har i storstadsområdena blivit föremål för ökad
kapitalplacering och spekulation. Priserna på attraktiva bostadsrätter har
ofta stigit med flera hundra procent. Vpk var motståndare till att
priskontrollen på överlåtelsesummorna släpptes fri och anser att en kontroll
och ett tak måste finnas och/eller någon form av hembudsskyldighet införas
vid överlåtelser av alla småhus och bostadsrättslägenheter. Man bör därvid
Mot. 1981/82:1625
10
även pröva möjligheten att ändra bostadsrättslagen så att den s. k.
Värmdömodellen blir laglig och obligatorisk.
Ändra bruksvärdesbestämmelserna i hyreslagen
Vpk har alltsedan 48 § i hyreslagen i dess nuvarande form tillkom kritiserat
brister i lagen och bl. a. hävdat att gällande bestämmelser vid prövning och
bestämmande av hyra skall ändras så att den hyra som prövas inte får vara
högre än hyran för likvärdiga lägenheter. Vi har vidare hävdat att de
allmännyttiga bostadsföretagens hyror måte utgöra ett absolut tak. För att nå
upp till detta ”takvärde” borde emellertid privata fastighetsägare vara
skyldiga att på begäran redovisa sina kostnader.
Vad som behövs är regler som innebär att i de fall hyran i privathus nu på
grund av gällande bruksvärdesregler är högre än vad som svarar mot
redovisade kostnader skall mellanskillnaden gå tillbaka till hyresgästerna
eller till samhället för att dessa pengar skall användas i hyressänkande syfte,
till miljöförbättrande åtgärder osv. Gällande bestämmelser bör alltså ändras
så att det blir slut på nuvarande förhållande där privata fastighetsägare utan
att behöva redovisa en krona av sina kostnader kan tillgodogöra sig stora
vinster genom jämförelse med hyrorna hos allmännyttiga bostadsföretag.
Det har från regeringens sida förutskickats att förslag till ändringar av
hyreslagstiftningen kommer i anslutning till hyresrättsutredningens förslag.
Vi vill ändå i detta sammanhang upprepa vårt krav på en ändring av
nuvarande bruksvärdesregler. Huvudprincipen nu är att den hyra som
hyresvärden fordrar skall godtas om den inte är oskälig och att en hyra skall
anses som oskälig om den är påtagligt högre än hyran för lägenheter som med
hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga. Den förändring vi nu föreslår är alltså
att den hyra som prövas inte får vara högre än hyran för likvärdiga
lägenheter.
Förbättra bostadsmiljöerna - ökade bidrag och lån
Att bostaden och bostadsmiljön får en allt större social betydelse framstår
som allt tydligare. Därför är det viktigt att stor hänsyn tas till miljön när nya
bostadsområden planeras.
Hittills har bostadspolitiken varit i huvudsak inriktad på att göra den
privata bostaden så bra som möjligt och där har också mycket åstadkommits
bl. a. i fråga om utrymme och utformning.
Men man har glömt bort den gemensamma miljön utanför den privata
bostaden. Trots en mycket hög förvärvsfrekvens i vårt land så finns det
många människor som vistas i bostadsområdena under dagarna. Det är
barnen, tonåringarna, de hemmavarande föräldrarna och pensionärerna.
Den stora arbetslösheten ökar också de hemmavarandes antal. Alla
Mot. 1981/82:1625
11
människor i ett område har rätt till en användbar, upplevelserik och
kontaktfrämjande, trivsam och vacker omgivning - en omgivning som man
kan påverka och anpassa till sina behov.
Under senare år har det också visat sig viktigt att ge förutsättningar som
gör det möjligt att återskapa ett socialt kontaktnät - att göra den yttre miljön
så ”vänlig” att människorna börjar om inte ”leva” med varandra så
åtminstone umgås och pratar med varandra.
Den gemensamma bostadsmiljön är försummad i nästan all flerfamiljshusbebyggelse,
oavsett ålder och byggnadstyp. Bristerna varierar mellan olika
årgångar och därmed också möjligheterna att komma till rätta med dem. Vad
som är anmärkningsvärt är att det fortfarande begås samma misstag vid
nyexploatering. Många lägenheter byggda efter 1975 är i stort behov av
förbättringar. Fortfarande underlåter man att ägna omsorg och uppmärksamhet
åt miljöfaktorerna. Det saknas en ekologisk och miljömässig
medveten planering som tillvaratar befintliga resurser. Man raserar t. ex.
växtligheter och markskikt som det tar upp emot 20 år att återställa.
Det finns inga mätinstrument för att mäta bristerna i bostadsmiljön utanför
den privata bostaden. Däremot finns det klara kvalitetskriterier för
lägenheterna - även om dessa kvalitetsnormer inte alltid följs. Rent generellt
kan man konstatera att den uppmärksamhet som ägnas åt det privata
boendet inte ägnas det gemensamma boendet, dvs. den inre och yttre
gemensamma miljön. Ändå finns det en stor kunskap om hur man skulle
kunna åstadkomma en bättre levnadsmiljö, både vad gäller husgruppering,
storlek på husen, utformning och utrustning av gemensamma utrymmen och
uterum. Men dessa kunskaper har inte tagits till vara och man har tvärtom
byggt bort, och bygger fortfarande bort, möjligheter till den sociala
grannkontakt och det samarbete mellan människor som är så viktigt för att
människor skall må bra.
Genom miljöförbättringsbidragen har bristerna i den befintliga miljön
börjat åtgärdas - om än i alltför liten skala. De boende har engagerats för att
förbättra sin boendemiljö och detta har i sin tur lett till att sociala
grannkontakter har uppstått. De bidrag och lånemöjligheter till förbättring
av boendemiljön som funnits sedan 1975 har hela tiden varit alltför knappt
tilltagna. Detta har också vpk påtalat och även krävt höjningar av
anslagen.
Statens stöd till boendemiljöåtgärder lämnas i form av bidrag och
bostadslån med räntebidrag eller bara i form av bostadslån utan räntebidrag.
Beträffande den sistnämnda stödformen har denna utnyttjats mycket litet på
grund av att kommunerna inte har råd att låna utan räntebidrag. Bostadslån
med räntebidrag borde kunna utgå även i de fall när bidrag inte lämnas.
Eftersom de sämsta boendemiljöerna ofta återfinns i kommuner med stora
ekonomiska problem är det viktigt att bidrag utgår så att dessa miljöer
verkligen kan förbättras. Vissa kommuner och bostadsföretag saknar
resurser att själva skjuta till de medel som inte täcks av bidrag. Därför måste
Mot. 1981/82:1625
12
reglerna i vissa fall bli generösare. De begränsningar som infördes i
bidragsgivningen 1980, vilka innebär att bara områden med sociala problem
och uthyrningssvårigheter kan få bidrag, måste avskaffas. Dessutom borde
full kostnadstäckning, dvs. bidrag till 100 %, kunna utgå i många fall.
Vpk har under en följd av år föreslagit ökade satsningar på miljöförbättrande
åtgärder i bostadsområdena och i likhet med vad bostadsstyrelsen gjort
i sin anslagsframställning föreslår vi att ramen fastställs till 90 milj. kr.
budgetåret 1982/83 och att anslaget skall uppgå till 35 milj. kr. Detta är enligt
vår mening nödvändigt om utrymme skall ges för nödvändiga miljöförbättringar
och förbättringar av villkoren för bidrag och lån.
Vi föreslår också att bostadslån skall kunna beviljas till ytterligare typer av
miljöförbättrande åtgärder och att räntebidrag alltid skall utgå för sådana
lån. Bidrag bör också kunna utgå med upp till 100 % av kostnaderna i vissa
bostadsområden och begränsningarna i bidragsgivningen till bostadsområden
med speciella uthyrningsproblem föreslår vi skall slopas.
Satsa på nya, kollektiva boendeformer
I en särskild vpk-motion till årets riksdag tar vi upp olika bostadssociala
problem, frågan om ändrade villkor i boendet, om en delvis ny livsform och
ett nytt sätt att leva. Även den motionen utmynnar i krav på särskilda
boendeformer.
Det stora intresset för kollektivhus just nu är ett exempel på att många
människor vill bo på ett annat sätt, i andra boendeformer än de som erbjuds i
dag. Det är viktigt att från samhällets sida underlätta tillkomsten av
kollektivhus och kollektiva boendeformer och att stat och kommun på olika
sätt stimulerar detta. Det behövs generösa låne- och bidragsmöjligheter,
information och erfarenhetsutbyte.
Kollektivhus av skiftande form för varierande antal lägenheter, med
gemensam utrustning och lokaler, med samarbete som bas borde finnas i alla
tätorter. Kök, matrum, tvättstugor, bastu och daghem kan vara kärnan. Alla
möjligheter till kollektiva boendeformer måste utnyttjas i samband med
saneringar och ombyggnad, genom kompletteringar av befintlig bebyggelse
osv. Kommunernas bostadsförsörjningsplaner bör även omfatta redovisning
av åtgärder för kollektiva boendeformer.
Några utgångspunkter för de särskilda boendeformerna bör vara:
- ”Huset” och antalet lägenheter skall inte vara alltför stort, eftersom det
skall vara lätt att skapa kontakt mellan de boende, och beslutsvägarna skall
vara enkla. Huset skall kunna passa in i olika miljöer eller växa fram i
befintliga.
- Gemensamt arbete med matlagning, med barnen och med viss skötsel av
olika utrymmen skall vara bas för gemenskapen.
-Huset/boendeformen skall gör det dagliga livet lättare, tryggare och
Mot. 1981/82:1625
13
roligare genom att hushållsarbetet förenklas och genom att olika funktioner
finns nära.
-Människor i olika åldrar från barn till pensionärer skall bo i huset.
- De boende som kollektiv skall ha bestämmanderätt över sin boendesituation.
- Boendeformen skall inte uppmuntra till spekulation eller vara segregerande
genom onormalt höga boendekostnader.
-Alla hushåll skall ha egen lägenhet med eget sovrum för varje person.
Framför allt bör det vara en uppgift för de allmännyttiga bostadsföretagen
att ta ansvaret för genomförandet av kollektiva boendeformer, men de måste
då erhålla särskilt stöd för detta från staten (och kommunerna). Vi
återkommer även i år med förslaget om att särskilda medel skall anslås för
utveckling av kollektiva boendeformer. För en treårig planperiod bör 30
milj. kr. avsättas, därav 10 miljoner för budgetåret 1982/83.
Bygg ut hyresgästinflytandet - öka takten
Allmän enighet råder om att ett ökat inflytande för de boende i hyreshusen
måste åstadkommas. Parterna på hyresmarknaden har vissa instrument för
att genomföra detta genom förhandlingar och överenskommelser. Många
goda erfarenheter finns då det gäller de allmännyttiga bostadsföretagens
bostäder, men på den privata hyresmarknaden har erfarenheterna visat att
man för att lyckas troligen måste få tvingande bestämmelser av något slag för
att bryta fastighetsägarnas motstånd och motvilja.
Frågan om ett verkligt inflytande och bestämmanderätt i boendet är en av
de viktigaste delarna i en social bostadspolitik. En fördjupad och långt
gående boendedemokrati blir troligen inte möjlig förrän den privata
äganderätten till hyreshus upphävs. Husen måste överföras i kommunal ägo
och ställas under förvaltning av hyresgästerna kollektivt. Alla hinder som
finns eller kan komma att resas då det gäller realiserande av ett verkligt
boendeinflytande måste undanröjas genom lagstiftning och bestämmelser
som kan träda till då fastighetsägare sätter sig på tvären.
Ägande av lägenheten i form av andelar i huset, genom bostadsrätt eller på
annat sätt, behöver inte alls-som man från borgerligt håll oftast förutsättervara
något villkor eller någon förutsättning för verkligt inflytande och
bestämmande. Hyresgäster kan och måste få samma möjligheter till
självförvaltning som boende med andra upplåtelseformer. Hyreshusens
förvaltning kan successivt frikopplas från ägandet och i stället knytas till
boendet/brukandet. Hyresgästerna är inte sämre skickade att ta ansvar för
sina bostäder än de som bor med bostadsrätt eller eget hus.
Erfarenheterna under senare år har visat att det inom hyresrättens ram,
inom de allmännyttiga bostadsföretagen, genom avtal och överenskommelser
med hyresgästerna via hyresgästföreningarna och deras kontaktkommit
Mot. 1981/82:1625
14
téer är möjligt att ge hyresgästerna bestämmanderätt i olika frågor.
Erfarenheterna visar också att det är möjligt att successivt bryta ut olika
delar av central förvaltning och administration, att bryta ned dem till
kvarters- och husnivå och överlämna beslutanderätten till de boende.
Fortfarande är emellertid takten i utbyggnaden av hyresgästinflytandet
alldeles för dålig och på den privata sidan nästan obefintlig. Man är från både
allmännyttan och hyresgäströrelsen alltför försiktig med att göra ordentliga
satsningar, vilket delvis kan sammanhänga med ekonomiska svårigheter.
Det är därför viktigt att ställa vissa medel till förfogande som kan skynda på
detta arbete.
Omställningen från tidigare förhållanden, med en långt driven centralisering
i fastighetsförvaltningen, tillbaka till en tidigare ordning, till en ännu
mera långtgående decentralisering, är ganska besvärlig och kostar mycket
pengar. Sådana utgifter ryms ofta inte inom ramen för nuvarande hyressättning.
Staten (och kommunerna) måste därför ge sådant ekonomiskt stöd som
kan underlätta och stimulera ett snabbare genomförande av boendeinflytandet.
Grundläggande för om man skall lyckas och hur snabbt det kan gå är också
ett större förtroende för hyresgästerna att man vågar satsa på detta arbete
även med risk för vissa misslyckanden. Hyresgästerna måste ges större
ansvar för sitt eget boende och större möjligheter att påverka kostnader för
drift och underhåll. Alla besparingar av olika slag som hyresgästerna kan
medverka till måste slå igenom i lägre boendekostnader eller andra fördelar.
Det förutsätter att alla berörda hyresgäster får delta i de beslut som fattas om
olika åtgärder i deras hus eller bostadsområde, oavsett medlemskap i
hyresgästorganisation eller ej.
En snabb utbyggnad av boendeinflytandet till verklig bestämmanderätt
över utformning, förändring och förvaltning av bostaden och närmiljön kan
mycket väl genomföras med bevarande av hyresrätten, genom avtal och
överenskommelser mellan parterna på hyresmarknaden. Det behövs inga
nya förvaltningsorganisationer eller liknande. Det räcker med att utnyttja
den organisation som finns, kan utvecklas och byggas upp av fastighetsägare
och hyresgästföreningar. Hyresgästföreningarna, deras avdelningar, kontaktkommittéer,
kvarters- och husombud, har den erfarenhet och de
organisatoriska resurser som behövs för att klara det hela.
Ägandet och den ekonomiska administrationen av hyreshusen skall ligga
kvar hos kommunerna och bostadsföretagen då det gäller allmännyttan. På
sikt måste även privata hyreshus överföras till kommunerna och de
allmännyttiga bostadsföretagen. I vilken takt boendeinflytandet kan byggas
ut och hur stort detta kan bli avgörs i första hand av hyresgästernas egen
aktivitet, i andra hand av kommunerna, bostadsföretagen och hyresgäströrelsen
och av den politiska viljan hos beslutsfattarna på olika nivåer.
Trots aviseringen av regeringsförslag om ökat boendeinflytande under den
närmaste tiden har vi nu velat aktualisera olika frågeställningar och föreslå
Mot. 1981/82:1625
15
åtgärder i syfte att påskynda och underlätta ett snabbare genomförande. Vi
upprepar därför våra tidigare förslag om ett riksdagens ställningstagande för
åtgärder samt att 10 milj. kr. bör anslås för sådant ändamål under budgetåret
1982/83.
Förbättrade bostadsbidrag och bostadstillägg
I bostadsdepartementets bilaga till budgetpropositionen 1982 anmäls (s.
66) att frågor om bostadsbidrag kommer att behandlas i en särskild
proposition under våren 1982. I propositionsförteckningen anges att
propositionen beräknas avlämnas den 10 mars.
Vänsterpartiet kommunisterna har under en följd av år krävt att
bostadsbidragen ges en utformning så att hushåll med stor försörjningsbörda
och/eller låg inkomst ges möjligheter att behålla en god bostad och även
efterfråga en bättre. Vi har dock år efter år tvingats konstatera att
regeringens politik avseende utformningen av bostadsbidragen innebär att
man alltmera fjärmar sig från en social bostadspolitik för de grupper i
samhället som främst behöver stöd.
Den kommande propositionen bör enligt vår mening beträffande statskommunala
bostadsbidrag innehålla förslag som går i följande riktning.
1. Inkomstgränserna - både den nedre och övre - skall höjas minst så
mycket att inte inflationen urholkar bidragens värde och att därmed allt fler
hushåll får minskade bidrag eller inga bidrag alls.
2. Inkomstgränserna skall vara lika för barnfamiljer oavsett om hushållet
består av en eller två vuxna.
3. Den nedre hyresgränsen som gäller f. n. skall ligga fast.
4. De övre hyresgränserna skall höjas så att de medger en ökad
utrymmesstandard när antalet familjemedlemmar ökar. Gränserna skall
sättas så att de utgör ett skydd för hyreshöjningar. De skall dessutom
differentieras för varje barn.
5. Bostadsbidragen för bidragstagare med studiemedel skall återföras till
vad som gällde t. o. m. utgången av bidragsåret 1981. Detta innebär att
studiemedel inte skall räknas in i den bidragsgrundande inkomsten.
6. Ett angeläget krav är också att det statliga bostadsbidraget höjs. En
höjning av detta bidrag gagnar speciellt barnfamiljer och ligger således i linje
med den utformning av bostadsbidragen som vänsterpartiet kommunisterna
eftersträvar.
Vad i denna motion anförts om utformningen av den kommande
propositionen om bostadsbidragen bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. För att detta skall bli möjligt bör riksdagen behandla
denna del av motionen med förtur.
Beträffande statens kostnader för statskommunalt bostadsbidrag (SKBB)
och kommunalt bostadstillägg till folkpension (KBT) gäller f. n. att
Mot. 1981/82:1625
16
statsbidragsandelen är 38 % av kostnaderna för SKBB resp. av kostnaderna
för KBT. I proposition 1981/82:30 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder
anförde föredragande statsrådet (bil. 2, s. 4) att en strävan sedan flera år varit
att försöka närma bidragssystemen KBT och SKBB. På följande sida i
propositionen föreslår hon sedan att statsbidragsandelen för KBT sänks från
38 % till 25 % fr. o. m. den 1 april 1982. Denna inriktning mot likformighet
av de båda systemen tål tydligen inte att konfronteras med regeringens syn på
behovet av statens stöd till pensionärernas bostadstillägg.
Vi kan för det första inte acceptera att förmånerna inom KBT-systemet
försämras genom att en nedre hyresgräns införs. Vi kan för det andra inte
acceptera att statsbidragsandelen inom detta system sänks. Vi föreslår att
den åter höjs från 25 % till 38 %. Detta innebär en ökning av KBTkostnaderna
för staten om 600 milj. kr. för helår enligt den ovannämnda
propositionen. För nästa budgetår bör det aktuella anslaget räknas upp med
detta belopp. De ökade kostnaderna för staten för perioden den 1 april-den
30 juni 1982 får täckas genom överskridande.
Återinför bosättningslånen
Bosättningslånen avvecklades från den 1 januari 1982. Detta skedde
genom förslag från regeringen och beslut i riksdagen. Vpk har motsatt sig
denna avveckling och föreslår i denna motion att bosättningslånen återinförs.
Motivet för att införa bosättningslånen en gång i tiden var att människor
med små ekonomiska möjligheter skulle få låna till förmånlig ränta och bra
amorteringsvillkor. Dessa motiv kvarstår också i dag. Ett borttagande av
lånen slår direkt mot de människor som har den sämsta möjligheten att ordna
bankförbindelser och rimliga krediter.
Lånen var avsedda för köp av möbler och bohag till den första
bosättningen. Lånen kunde sökas av sammanboende, gifta och ensamstående
med minderårigt barn och vissa handikappade personer. Lånen beviljades
efter behovsprövning och låntagarna fick en förmånlig ränta och slapp lämna
säkerhet.
Speciellt utsatta på lånemarknaden är unga människor och låginkomsttagare
över huvud taget. De bedöms utifrån bankmässiga utgångspunkter ha
lägre kreditvärdighet och angelägenhetsgrad än etablerade bankkunder.
Ekonomiskt svaga grupper av människor kommer nu att tvingas till
kreditformer som avbetalningsköp och kontokort. Båda dessa former är
oförmånliga och kontokorten kan locka till en skuldsättning som kan få
ödesdigra följder.
De statliga bosättningslånen måste enligt vår mening återinföras men de
bör dels förbättras, dels utvidgas till att nå större konsumentgrupper än
tidigare. Bosättningslånen bör anpassas till kostnadsutvecklingen genom att
högsta lånebelopp höjs från 10 000 till 20 000 kr.
Mot. 1981/82:1625
17
Att avveckla bosättningslånen ger ingen reell besparingseffekt, som
regeringen tycks tro - tvärtom. För budgetåret 1981/82 har anslagits 80
miljoner till nyutlåning och enligt gjorda beräkningar inflyter till statskassan
under samma tid 80 milj. kr. varav räntan är 25 milj. kr.
Hemställan
Ett genomförande av förslagen i denna motion medför bl. a. att anslaget
till lån till bostadsbyggande kommer att påverkas av ökade anspråk på medel
för
underhållslån 500 milj. kr.
tomträttslån 150 ” ”
hyresförlustlån 150 ” ”
lån för boendeinflytande 10 ” ”
810 milj. kr.
Inverkan på anslaget till räntebidrag torde få bedömas i anslutning till
aviserad proposition i ämnet.
Vi föreslår*
1. att riksdagen godkänner en bostadsbyggnadsplan som innefattar
igångsättning av 60 000 lägenheter per år genom nybyggnad,
huvudsakligen av hyresbostäder under de allmännyttiga
bostadsföretagens förvaltning, samt 25 000 lägenheter per år
genom ombyggnad,
2. att riksdagen hemställer om förslag till en finansiering av
bostadsbyggandet och dess följdinvesteringar genom långfristiga
lån med låg och fast ränta,
3. att riksdagen begär förslag till totalfinansiering av bostadsbyggandet
och dess följdinvesteringar genom en statlig bostadsoch
samhällsbyggnadsbank,
4. att riksdagen begär förslag från regeringen till statliga ränteoch
amorteringsfria lån till de allmännyttiga bostadsföretagen
för såväl nyproducerade som befintliga lägenheter,
5. att riksdagen beslutar att underhållslån enligt tidigare grunder
skall kunna lämnas till allmännyttiga bostadsföretag,
6. att riksdagen beslutar att hyresförlustlån enligt tidigare grunder
skall kunna lämnas till allmännyttiga bostadsföretag,
7. att riksdagen beslutar att ytterligare upptrappning av den
garanterade räntan inte skall ske för bostadslån till allmännyttiga
bostadsföretag,
8. att riksdagen beslutar att tomträttslån skall kunna lämnas enligt
vad i motionen anförts,
* Se även motionerna 1981/82:1626-1627 och 2139.
Mot. 1981/82:1625
18
9. att riksdagen beslutar att markförvärvslån enligt vad i motionen
anförts skall kunna lämnas till kommuner inom en ram för
budgetåret 1982/83 av 300 milj. kr.,
10. att riksdagen till Lån till kommunala markförvärv för budgetåret
1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 200 milj. kr.
(+200 milj. kr.),
11. att riksdagen beträffande den principiella inriktningen av
propositionen om bostadsbidragen som sin mening ger regeringen
till känna vad ovan anförts,
12. att riksdagen
a) godkänner att bostadslån med räntebidrag skall kunna
lämnas även i fall där boendemiljöbidrag inte lämnas,
b) bestämmer beslutsramarna för boendemiljöbidrag till 90
milj. kr.,
c) till Bidrag till förbättring av boendemiljön för budgetåret
1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 35 000 000 kr. (+22
milj. kr.),
13. att riksdagen
a) beslutar att inom byggnadsforskningens ram skall initieras ett
arbete för att utveckla kollektiva boendeformer,
b) till Byggnadsforskning för budgetåret 1982/83 anvisar ett
reservationsanslag av 138 000 000 kr. (+10 milj. kr.),
14. att riksdagen medger att bidrag får lämnas till allmännyttiga
bostadsföretag för åtgärder som främjar ett vidgat boendeinflytande,
15. att riksdagen till Lån till bostadsbyggande för budgetåret
1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 7 060 000 000 kr.
(+810 milj. kr.),
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
a) att all mark som enligt planläggningsbeslut e. d. avses för
samhällsbyggande skall föras över i kommunal ägo,
b) att enskilt ägda hyreshus successivt bör föras över i
kommunal ägo och att en plan för detta snarast bör utarbetas,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
förslag bör föreläggas riksdagen om sådana ändringar i lagen
om tillstånd till förvärv av hyresfastighet m. m. som medför en
bostadssocialt sett striktare tillämpning och lägger avgörande
vikt vid hyresgästernas synpunkter,
Mot. 1981/82:1625
19
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
förslag snarast bör föreläggas riksdagen om ändring av 12 kap.
48 § första stycket jordabalken (hyreslagen) om att hyran vid
förlängning av hyresavtal inte får vara högre än hyran för
likvärdiga lägenheter.
Stockholm den 22 januari 1982
LARS WERNER (vpk)
EIVOR MARKLUND (vpk)
NILS BERNDTSON (vpk)
EVA HJELMSTRÖM (vpk)
C.-H. HERMANSSON (vpk)
BERTIL MÅBRINK (vpk)
TORE CLAESON (vpk)
Mot. 1981/82:1625
20
Innehållsförteckning
Sid
Inledning 1
Social rättighet - inte handelsvara 1
Bostadsbrist - hyresutplundring - orättvisor - spekulation 2
Regeringens förslag - försämringar för de boende 2
Vpk kräver en annan bostadspolitik 3
Avvakta inte - handla nu 4
Satsa på allmännyttan - ökat statligt stöd 4
Markförvärvs- och tomträttslån - förbättrade villkor 5
Öka bostadsbyggandet - bygg hyreshus i allmännyttig regi 5
Finansiering genom statlig bostadsbank - lågränta 6
Överförande av mark och hyreshus i kommunal ägo 7
Förstatligande av byggnadsmaterielindustrin - prisreglering 7
Stoppa bostadsspekulation och svarthandel 8
Ändra bruksvärdesbestämmelserna i hyreslagen 10
Förbättra bostadsmiljöerna - ökade bidrag och lån 10
Satsa på nya, kollektiva boendeformer 12
Bygg ut hyresgästinflytandet - öka takten 13
Förbättrade bostadsbidrag och bostadstillägg 15
Återinför bosättningslånen 16
Hemställan 17
GOTAB 70403 Slockholm 1982
