Bostadspolitiken (prop. 1986/87:48)
Motion 1986/87:Bo112 Karin Söder m. fl. (c)
Motion till riksdagen
1986/87: Bol 12
Karin Söder m. fl. (c)
Bostadspolitiken (prop. 1986/87:48)
Sammanfattning
I föreliggande motion föreslås bl. a.:
— att bostadsförbättringsprogrammet i fortsättningen måste inriktas på ett
sådant sätt att lyxsanering undviks och små lägenheter bibehålls bl. a. i
syfte att hålla boendekostnaderna nere.
— att ett skattefritt bostadssparande för ungdomar i form av privata investeringskonton
införs, vilket ger ungdomarna möjlighet att spara högst
20000 kr. skattefritt årligen till en egen bostad,
— att möjligheterna till kooperativa lösningar prövas för att skapa större
möjligheter för t. ex. ungdomar och barnfamiljer till bostäder med en
rimligare boendekostnad i framför allt bristområden,
— att en aktivare och mer decentraliserad bostadsförmedling bedrivs i
storstadsregionerna för att bättre kunna anpassa förmedlingen av bostäder
till olika hushållstypers behov,
— att inflytandet för de boende i den ”egna” fastigheten stärks,
— att statliga bidrag till insatser för att förbättra bomiljön i radonhus
införs,
— att stödet till energisparverksamheten förstärks,
— att förslaget om höjd fastighetsskatt avslås,
— att införande av särskilda hyresrabatter till fastighetsägarna vid nyproduktion
av bostäder i storstadsregionerna avslås.
Inledning
Utmärkande för samhällsplaneringen i stort i Sverige under framför allt
efterkrigstiden är att planerings- och reformverksamheten i så hög grad
skett sektorsvis och med en ensidig inriktning på ett politikområde i taget.
Den förda politiken från de socialdemokratiska regeringarnas sida har
såväl saknat en genomarbetad helhetssyn som en genomarbetad analys av
olika delreformers samverkande betydelse för de enskilda människorna.
Övergripande sociala välfärdsmål har fått stå tillbaka för beslut som uppfattas
som nödvändiga i ett begränsat och kort tidsperspektiv.
Utvecklingen under de senaste åren har också medfört en accelererande
obalans i samhället. En kraftig inflyttning sker nu till de allra största
kommunerna och då framför allt i Stockholm. Den socialdemokratiska 1
Mot.
1986/87
Bol 12—115
1 Riksdagen 1986187. 3 sami. Nr Bol 12—115
regeringen har medvetet eller omedvetet underlättat denna utveckling
genom beslut som berör t. ex. bebyggelse, kommunikationer, näringsliv
m. m. Bl. a. införandet av löntagarfonderna är exempel på en åtgärd som
dränerar redan nu utsatta regioner på kapital till förmån för investeringar i
redan expansiva orter.
Den förda koncentrationspolitiken från socialdemokratins sida har således
inneburit kraftiga obalanser i tillgång på arbete, bostäder, service
m. m. i olika delar av landet. Den socialdemokratiska regeringen har stått
handfallen inför utvecklingen och i efterhand försökt reparera de många
misstag som gjorts. Ett tydligt exempel på denna misslyckade politik är
socialdemokratins bostadspolitik och de följder denna fått. Den förda
bostadspolitiken är kanske det värsta exemplet på de effekter en felaktig
samhällsplanering, baserad på en koncentrationsinriktad grundsyn, leder
till. En avgörande förutsättning för att t. ex. problemen på bostadsmarknaden
i koncentrationsorter skall kunna lösas är att en offensiv närings- och
regionalpolitik förs och att de bostadspolitiska åtgärder som vidtas anpassas
efter målsättningen att skapa balans mellan och inom regioner vad
avser möjligheter till sysselsättning, boende, utbildning, service m. m.
Proposition 1986/87: 48 om bostadspolitiken
- allmänt
Efter regeringsskiftet 1982 tillkallades en kommitté med uppgift att ”överväga
bostadspolitiken inför 1980-talets senare del”. Bostadskommittén har
sedermera lämnat flera betänkanden med skilda förslag på de bostadspolitiska
områdena. Det bör också framhållas att dessa betänkanden har den
socialdemokratiska regeringen låtit remissbehandla. Ett av de grundläggande
motiven för tillkallandet av en ny bostadspolitisk utredning anges av
föredraganden vara att förutsättningarna för det bostadsfinansieringssystem
som gäller för ny- och ombyggnad - vilket i sina huvuddrag lades fast
1974 - hade förändrats, ”inte minst de statsfinansiella”. Vidare erinrar
föredraganden om att ett tioårigt bostadsförbättringsprogram - det s. k.
ROT-programmet - lagts fast. De första årens erfarenheter har nu utvärderats
inom regeringskansliet.
I de inledande avsnitten i propositionen försöker föredraganden ge sken
av att de bostadspolitiska målen från år 1974 inte kunde förverkligas på
grund av den ekonomiska politik som de icke-socialistiska regeringarna
bedrev 1976—1982. Regeringsskiftet 1982 har emellertid, enligt föredragandens
mening, inneburit att förutsättningar för en utveckling av ”den sociala
bostadspolitiken” inför 1980-talets senare del skapats. Utifrån en historisk
skönmålning föredrar föredraganden att "glömma” de miljö- och
bostadssociala problem, som den socialdemokratiska bostadspolitiken har
inneburit. Den har bl. a. lett till många tomma lägenheter i ett skede och
brist på lägenheter i ett annat. Vidare har den förda politiken medfört en
oerhörd belastning på statsfinanserna genom reglerna för bostadsfinansieringssystemet
och ett behov av att subventionera i stort sett alla boende för
Mot. 1986/87
Bol 12
2
att någon över huvud taget skall ha råd att bo etc. Föredragandens beskrivning
av den förda politiken ger mer intryck av att propositionen är en
politisk pamflett snarare än ett seriöst regeringsdokument om bostadspolitiken.
Den glättade bild som föredraganden försöker ge är dock fullt förståelig
om man ställer det reella innehållet i propositionen i relation till de förväntningar
som regeringen har lyckats skapa genom sina storvulna löften om en
”ny” bostadspolitik. De förslag som läggs är varken särskilt långtgående
eller nydanande. I stället försöker man genom smärre ändringar i t. ex.
gällande regler och låne- och bostadsbidragsregler skapa en bild av ett
kraftfullt handlande som inte har någon täckning i verkligheten.
De grundläggande bostadspolitiska problemen berörs knappast och än
mindre diskuterar föredraganden några verkliga lösningar. Exempelvis
saknas helt konstruktiva tankegångar om hur bostadsfinansieringssystemet
skall se ut i framtiden, vilket är synnerligen anmärkningsvärt, eftersom
det system man väljer kommer att ha en avgörande betydelse både för
statsfinanserna och möjligheterna att ge de enskilda bostadskonsumenterna
en rimlig boendekostnad.
Lika anmärkningsvärt är att regeringen inbjuder riksdagen att besluta
om förändrade regler för bostadsbidragen utan att ens antyda vilka kostnadskonsekvenser
detta får. Detta är ett helt otillständigt förfarande. Regeringen
har inte presenterat något fullständigt beslutsunderlag, vilket är
en uppenbar nonchalans gentemot riksdagen och dess arbete.
Centerns bostadspolitiska syn
Den grundläggande målsättningen för bostadspolitiken måste enligt centerns
mening vara att skapa förutsättningar för att alla skall kunna få en
bostad till rimliga kostnader i en god miljö. Utformningen av boendemiljön
vad gäller såväl bostadslägenheten som bostadsområden i dess helhet
måste ta sikte på att skapa bra och fungerande bostäder. Detta förutsätter i
sin tur möjligheter till flexibilitet och anpassbarhet i de regler och normer
som gäller för såväl bostadens som bostadsområdets utformning vid både
nyproduktion och ombyggnad. Den avgörande förutsättningen för att kunna
ge människorna tillgång till en bra bostad till en överkomlig kostnad är
att bostadspolitiken präglas av enkelhet och långsiktighet i de åtgärder som
vidtas. Reformerna bör därför inriktas mot att skapa en långsiktig bostadspolitik.
Av särskild betydelse är att enkla och lätthanterliga villkor för
finansiering av och statligt stöd till byggande skapas. Bostadspolitiken i
dess helhet, finansiering av ny- och ombyggnad, reglerna för bostadsstöd,
byggnormer etc., måste ha en grundläggande inriktning som ger möjligheter
till varierande bostadsbestånd i syfte att tillgodose vars och ens önskemål
om hur man vill bo till en rimlig kostnad i landets alla delar.
Debatten om ungdomens bostadssituation i framför allt storstadsregionerna
har också intensifierats under senare tid, bl. a. beroende på den
alltmer överhettade bostadsmarknad den snabba befolkningsinflyttningen
under senare år lett till. Utvecklingen på bostadsmarknaden har genom
Mot. 1986/87
Boll2
3
den socialdemokratiska koncentrationspolitiken medfört att bristsituationen
förvärrats med kraftigt stigande priser för bostäder som följd. Staten
har vidare t. ex. stimulerat sammanslagningar av små lägenheter och
därmed minskat tillgången på små lägenheter av den typ som ungdomar
sannolikt efterfrågar. Få smålägenheter nyproduceras.
Sammanfattningsvis innebär vår syn att kommande nödvändiga reformer
inom bostadspolitiken måste präglas av att detaljstyrningen och
byråkratin minskar, möjligheter till större engagemang och ansvar för sitt
boende hos de enskilda människorna, variation och mångfald i bostadsbeståndet
och neutralitet från samhällets sida i förhållande till de parter som
verkar på byggmarknaden. Med dessa utgångspunkter krävs enligt vår
mening betydande förändringar i den bostadspolitik som för närvarande
förs, som bl. a. innebär följande:
— att det egna sparandet till bostadssektorn stimuleras så att samhällets
stöd till boendet på sikt kan minska och det generella stödet successivt
ersätts med ett mer selektivt stöd till dem som bäst behöver det, främst
barnfamiljer,
— att de bostadspolitiska åtgärderna på ett bättre sätt än för närvarande
samordnas med skatte- och familjepolitiken,
— att de enskilda bostadskonsumenternas önskemål kan tillgodoses på ett
bättre sätt än hittills genom att bl. a. fler får möjlighet att äga sin bostad,
- att övergång till bostadsrätt stimuleras genom ombildning av hyresrätter
till bostadsrätter,
- att inflytande för de boende vad avser underhåll och förvaltning stärks
t. ex. genom kooperativa lösningar,
- att ungdomar får möjligheter att erhålla bostäder till rimliga kostnader.
Centerns förslag
Met de utgångspunkter som redovisats ovan är regeringens bostadspolitiska
proposition en halvmesyr. Innan vi tar upp de konkreta förslagen i
propositionen vill vi dock peka på några centrala områden för bostadspolitiken
som antingen inte berörs eller inte föranleder något särskilt förslag
från föredragandens sida.
Sparandet
De bostadspolitiska stödformerna medför stora kostnader för samhället.
Samtidigt är sparandet i Sverige för lågt, och från centerpartiets sida har vi
i annat sammanhang lagt förslag om åtgärder bl. a. i syfte att stimulera ett
långsiktigt bosparande, genom s. k. privata investeringskonton. Det är
nödvändigt att öka den egna insatsen för en bostad om de generella
bostadssubventionerna på sikt skall kunna minskas. Ett ökat bostadssparande
får dock betydelse först i ett mer långsiktigt perspektiv och löser inte
de akuta problem på bostadsmarknaden som den förda regeringspolitiken
lett till.
Mot. 1986/87
Boll2
4
Finansieringssystem för bostadsbyggande
Dagens finansieringssystem för bostadsbyggande bygger på att staten garanterar
lån med en viss räntenivå. Denna är för närvarande för hyres- och
bostadsrättshus 2,6% och för egnahem 4,8%. Tidigare var räntesatserna
3,0 resp. 5,5 % men sänktes till nuvarande nivå i syfte att kompensera den
fördyring för fastighetsägarna som införandet av fastighetsskatten innebar.
En årlig uppräkning av räntenivån sker med 0,25% för flerbostadshus
resp. 0,5 % för småhus.
Det gällande bostadslånesystemet med garanterad ränta innebar med
den höga räntenivå som rådde under 1980-talets första hälft att kostnaderna
för boendet kraftigt steg och därmed ökade påfrestningar på statsbudgeten.
Den sjunkande räntan under det senaste året är därför självfallet
gynnsam både för samhället och den enskilde. Denna utveckling innebär
emellertid inte att behovet av en reformering av bostadslånegivningen inte
finns kvar, även om det system som bostadskommittén föreslår nu saknar
aktualitet och räntebidragssystemet behålls tills vidare. En förändring i
bostadslånereglerna förutsätter emellertid samtidiga reformer i bl. a. bidragsregler
och skattesystem.
Ungdomars bostadssituation
Det har blivit allt vanligare att ungdomar efterfrågar en egen bostad. Yngre
människor värderar inte yta och standard på samma sätt som t. ex. pensionärer
och barnfamiljer. Detta skapar ett behov av mindre, inte alltför
påkostade, lägenheter. Speciellt i Stockholmsområdet har den accelererande
befolkningskoncentrationen under de senaste åren - parallellt med
att allt fler ungdomar efterfrågar en egen bostad — lett till en ny akut brist
på bostäder.
Det s. k. ROT-programmet har också lett till upprustning av lägenheter
som efter ombyggnaden ofta betingar en hyra som ungdomarna inte kan
bära. Självfallet är det viktigt att vårda och underhålla bostadsbeståndet
med det är samtidigt väsentligt att den typ av bostäder som ungdomar
främst efterfrågar, smålägenheter, behålls vid ombyggnader och saneringar.
Något stöd för ombyggnader i syfte att lägga samman små lägenheter
bör därför inte utgå. Vi har vidare i annat sammanhang (mot. 1986/
87: Bol05) påtalat att kooperativa lösningar kan ge ungdomar en möjlighet
att erhålla en bostad till rimlig kostnad.
Det är också nödvändigt med en ökad nyproduktion av smålägenheter
till en rimlig boendekostnad. Det gäller såväl större som mindre orter, och
en målsättning måste vara att det finns ett varierande utbud av lägenhetsstorlekar
i alla områden.
Det är även viktigt att ungdomar genom egna insatser kan skaffa sig en
bostad. Reella möjligheter måste skapas att genom långsiktigt sparande i
kombination med bra lånemöjligheter förvärva bostadsrättslägenheter eller
egna hem. En väg kan vara att t. ex. ge skattefrihet för ungdomarnas
sparande i bank för bostäder, vilket blir en effekt av vårt förslag om privata
investeringskonton.
Mot. 1986/87
Bol 12
5
tl Riksdagen 1986187. 3 sami. Nr Bol 12-115
Radonhus
Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl har medfört en ökad medvetenhet om nödvändigheten
att på skilda sätt försöka minska effekterna av lågdosstrålning
på miljöer. Kunskapen är mycket begränsad vad gäller de långsiktiga
effekterna. Det finns emellertid i många bostäder en mycket hög halt av det
radioaktiva ämnet radon. I vissa av de s. k. radonhusen har uppmätts
strålningsnivåer som måste anses helt oacceptabla och boendemiljön som
hälsovådlig. Tidigare fanns möjligheter att erhålla lån för att finansiera
åtgärder i syfte att komma till rätta med dessa problem. Dessa lån utnyttjades
dock i mycket liten utsträckning. Enligt vår mening måste insatserna
intensifieras i avsikt att få till stånd de åtgärder som är möjliga för att
nedbringa strålningsnivåerna i de s. k. radonhusen. Regeringen bör därför
snarast återkomma till riksdagen med förslag om statliga bidrag till åtgärder
för att nedbringa radondotterhalten i radonhusen.
Propositionens förslag
Ovan har understrukits att propositionen i flera viktiga avseenden uppvisar
sådana brister att det kan ifrågasättas om riksdagen över huvud taget kan
fatta beslut på grundval av det beslutsunderlag som presenteras. Vi kommer
dock nedan att ta upp ett antal av de förslag som läggs i propositionen
och redovisa vår syn på dessa.
Vissa frågor i anslutning till
bostadsförbättringsprogrammet
Det program för bostadsförbättringar som riksdagen fastlade 1983 innebar
bl. a. att reglerna för bostadslån till ombyggnad ändrades i syfte att förbättra
möjligheterna till upprustning och underhåll av äldre hus. Ombyggnadslån
skulle i regel inte lämnas för ombyggnad av hus yngre än 30 år eller till
hus som genomgått genomgripande ombyggnader under de senaste 30
åren.
De nuvarande reglerna har kritiserats för att leda till alltför genomgripande
ombyggnader, vilka i sin tur medfört att boendekostnaden efter
ombyggnaden blivit alltför hög. Föredraganden anser dock att kritiken inte
föranleder något skäl att ompröva programmet i sig eller dess grundläggande
mål (prop. 1986/87:48 s. 28). Genom den stora uppmärksamhet som
skapats kring programmet, målen och möjligheterna, har en bred aktivitet
kommit i gång bland fastighetsägare runt om i landet, konstaterar föredraganden
och fortsätter: ”Planering och projektering tar sin tid. Den långsiktiga
förnyelseprocessen skulle rubbas, om förutsättningarna för detta arbete
omprövades.” Från centerpartiets sida delar vi uppfattningen att de
bostadspolitiska åtgärderna måste präglas av långsiktighet, och det är
därför med viss förvåning som vi konstaterar att föredraganden samtidigt
föreslår (s. 73) att regeringen skall inhämta riksdagens bemyndigande att
Mot. 1986/87
Bol 12
6
rambegränsa statens stöd till bostadsförbättringar i ”vissa orter” för att
främja nyproduktionen på dessa orter. Enligt vår mening är detta ytterligare
ett exempel på den ryckighet som präglat bostadspolitiken efter regeringsskiftet
1982, och vi återkommer nedan till denna fråga.
Enligt vår mening är det väsentligt att ombyggnadsverksamheten fortsätter
i syfte att rusta upp bristfälliga bostäder. Det är dock angeläget att
reglerna för ombyggnadslån inte är utformade på ett sådant sätt att fastighetsägarna
kan komma i åtnjutande av lån för sådana åtgärder som löpande
underhåll och mindre reparationer genom att inordnas i en större ombyggnad.
Enligt vår mening bör således ombyggnadslån inte komma i fråga vid
ombyggnader som bedöms vara alltför luxuösa, ersätter normalt underhåll
eller leder till sammanslagningar av små lägenheter. Detta bör ges regeringen
till känna.
Hyresgästinflytande vid ombyggnad
I propositionen föreslås att ombyggnadslån för hyreshus endast får lämnas
om lånesökande företer yttrande från hyresgästorganisation. Organisationens
bedömning av frågan om husets kvaliteter tas till vara i skälig omfattning
får frångås endast om det finns särskilda skäl.
Enligt vår mening bör hyresgästinflytanden utövas av hyresgästerna i
fastigheten och den organisation som dessa bildar för att tillvarata sina
gemensamma intressen. Regeringens förslag innebär en klar inskränkning i
de enskilda hyresgästernas möjligheter att påverka sin egen boendesituation.
Det borde vara självklart att de boende för att kunna ta ett ansvar för
sin bostad får ett reellt inflytande i frågor som rör den ”egna” fastigheten.
Det är vidare enligt vår mening de enskilda hyresgästernas beslut om man
vill överlåta inflytandet till annan organisation eller inte. Befintliga hyresgästorganisationer
bör endast ha rätt att företräda hyresgästerna eller den
förening de bildat om de har ett uttryckligt uppdrag att göra detta. Hyresgästinflytandet
skall utövas av hyresgästerna själva - av dem som berörs
och inte mot deras vilja utövas kollektivt via någon central organisation.
Detta bör ges regeringen till känna.
Kvarboendegaranti
Enligt regeringens förslag skall under en försöksperiod på tre år lämnas ett
särskilt bidrag (kvarboendegaranti) till hyresgäster och bostadsrättsinnehavare
som bor kvar efter en ombyggnad som genomförs med stöd av
ombyggnadslån.
I det föregående har vi understrukit vikten av att ombyggnadslånen inte
får ersätta det regelrätta löpande underhållet bl. a. i syfte att minska kraven
på kompenserande hyreshöjningar från fastighetsägarens sida. Normalt
underhåll av fastigheten bör således kunna genomföras utan att boendekostnaden
höjs. I de fall ombyggnadslån utgår kommer sannolikt den
konstruktion av kvarboendegarantin som regeringen föreslagit att medverka
till att fastighetsägaren blir mindre observant på möjligheterna att hålla
kostnaderna nere, eftersom kvarboendegarantin innebär att hyresgästen
Mot. 1986/87
Boll2
7
inte fullt ut får vidkännas kostnaderna förrän efter tre år. Det kommer
således sannolikt att innebära en ytterligare ökning av boendekostnaderna
i det mer långsiktiga perspektivet, och förslaget om kvarboendegaranti bör
därför avslås.
Miljonprogrammets bostäder
Mångå bostadsområden som byggdes under 1950- och framför allt 1960talen
måste nu i efterhand åtgärdas beroende på de uppenbara brister som
uppkom i ”samband med det industriella byggandet" såsom föredraganden
uttrycker det. Regeringen föreslås därför få medge undantag från 30årsregeln
för ombyggnadslån. Även de ränte- och amorteringsfria tilläggen
- dvs. bidrag - för åtgärder mot byggfel och byggskador skall kunna utgå
till ombyggnadsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus som är 30 år eller
yngre.
Den föreslagna utvidgningen av möjligheterna att erhålla ombyggnadsoch
tilläggslån för hus som är yngre än 30 år är tveksam. De fastigheter,
vilka inte är äldre, borde ha varit av en sådan kvalitet att genomgripande
ombyggnader inte hade varit nödvändiga. Det kan emellertid bara konstateras
att ett av huvudmålen i den socialdemokratiska bostadspolitiken —
det s. k. miljonprogrammet - ledde till byggande av bostäder som i många
fall är av undermålig kvalitet med risk för betydande kapitalförstöring.
Storskalighet och bristande teknik medförde att både den totala miljön och
de enskilda fastigheterna i dagsläget är i sådan kondition att en upprustning
är nödvändig. Vi vill därför inte motsätta oss att ombyggnads- och tilläggslån
skall kunna utgå även till hus som är yngre än 30 år.
Stöd till energisparåtgärder
Föredraganden konstaterar inledningsvis vid sin beskrivning av bostadsförbättringsprogrammet
att energihushållningsåtgärderna skall intensifieras
och samordnas med andra förbättringsåtgärder. Energisparåtgärder
bör därför få inräknas i låneunderlaget vid ombyggnad av egnahem.
Detta är tillfredsställande. En konsekvens av de regler som fastställdes
för ROT-programmet var att energisparåtgärder inte fick räknas in i låneunderlaget
för ombyggnadslån till ombyggnad av egnahem. Det är positivt
att regeringen insett det felaktiga i de regler som gäller för närvarande och
föreslår en ändring.
Vi anser att även samlingslokaler bör kunna få stöd till energisparåtgärder
utifrån samma grunder.
Vi anser vidare att riktade energibidrag till investeringar för energisparåtgärder
i flerbostadshus även bör lämnas för kommande budgetår med
10% av den godkända kostnaden.
Vi vill även i detta sammanhang ta upp frågan om kommunernas rådgivning
för energihushållning. På regeringens förslag upphörde det statliga
bidraget till den kommunala energirådgivningen i och med utgången av
1985. Vi hävdade från centerpartiets sida att det statliga bidraget även
borde utgå i fortsättningen med hänsyn till att den kommunala energiråd
Mot. 1986/87
Bol 12
8
givningen fyllde en viktig funktion i energisparverksamheten. Vi konstaterade
vidare att i kommunerna byggts upp en kompetens för att bl. a. kunna
ge råd till såväl allmänheten som kommunala organ om hur energihushållningen
kunde förbättras. Denna kompetens är nu på väg att försvinna
samtidigt som lönsamheten i energisparverksamheten minskat genom det
låga oljepriset. Enligt vår mening är det i det längre perspektivet nödvändigt
ur energipolitisk synpunkt att åtgärder som syftar till en effektivare
energianvändning vidtas. Vi förutsätter därför att regeringen i samband
med att övriga finansieringsfrågor på bostadsområdet redovisas även lägger
förslag om återinförande av det statliga bidraget till kommunernas
energisparrådgivning.
Bostadsbidragen
De regler som för närvarande gäller för bostadsbidragen beslutades i
huvudsak 1976. Bidraget består av två delar, dels ett statligt bostadsbidrag
som utgår till hushåll i förhållande till antalet barn, dels ett statskommunalt
bostadsbidrag som även påverkas av hushållets inkomst och bostadskostnad.
Det statliga bostadsbidraget kan, framhåller föredraganden, ses som
ett behovsprövat barnbidrag.
Vi vill för egen del konstatera att barnfamiljerna har en lägre ekonomisk
bärkraft än andra hushåll med jämförbara inkomster. Bostadsbidraget är
således som ett familjepolitiskt stöd. Det direkta familjepolitiska stödet
uppgår för närvarande till 20 miljarder kronor per år och kommer genom
redan beslutade åtgärder att ytterligare öka.
Det är sannolikt nödvändigt att bibehålla ett inkomstprövat bidrag inom
familjepolitiken. Bostadsbidraget är en etablerad och väl fungerande stödform.
Vi har dock från centerpartiets sida bl. a. påtalat nödvändigheten av
att avtrappningsreglerna utformas så att marginaleffekterna av denna stödform
vid bl. a. ändrade inkomstförhållanden minskas.
Vi vill dock i detta sammanhang understryka att stommen i det familjepolitiska
stödsystemet bör vara barnbidragen och en vårdnadsersättning.
Om en vårdnadsersättning införs till alla familjer med ett belopp motsvarande
ett basbelopp innebär detta att det ekonomiska grundskyddet för alla
småbarnsfamiljer väsentligt stärks. Frågan om vårdnadsersättning är dock
inte föremål för riksdagens behandling i detta sammanhang.
I den föreliggande propositionen föreslås vissa ändringar som bl. a.
innebär att möjligheter öppnas för att ge bostadsbidrag vid högre hyror,
förenklade avtrappningsregler och slopad omprövning av bidraget under
året vid inkomständring. En del av de förslag som läggs skulle i och för sig
kunna accepteras i den mån de innebär förenklingar och möjligheter till ett
smidigare förfarande och mindre byråkrati vid hanteringen av stödärenden.
Regeringen redovisar emellertid ingen beräkning av kostnaderna för
de ändrade reglerna, vilket innebär att propositionen i denna del inte kan
anses vara ett acceptabelt beslutsunderlag. Behandlingen av propositionen
i denna del bör därför uppskjutas tills regeringen presenterat ett underlag
som är i ett sådant skick att riksdagen har möjlighet att bedöma de finansiella
konsekvenserna för statsbudgeten av förslagen.
Mot. 1986/87
Bol 12
9
Behovsprövat stöd till barnfamiljerna för köp av
äldre egnahem
Det minskande bostadsbyggandet under de senare åren har inneburit att
det blivit allt svårare för barnfamiljer att få en god utrymmesstandard till
rimlig kostnad. Föredraganden föreslår därför att barnfamiljer under vissa
villkor skall kunna få stöd för förvärv av äldre egnahem. Vi har inget att
erinra mot detta förslag. Det finns dock en risk att den administrativa
hanteringen av stödet tar en sådan tid att en säljare av en äldre fastighet
inte avvaktar om den aktuella barnfamiljen får stöd utan genomför försäljningen
medan prövningen pågår. Vi anser därför att den som är intresserad
av ett fastighetsköp bör kunna få förhandsbesked om stöd kommer att
utgå. Detta bör ges regeringen till känna.
Fastighetsskatten
I propositionen föreslås att fastighetsskatten höjs med 0,5 % för de privatägda
hyreshusen och hyreshus på lantbruksenheter. Vi har tidigare kritiserat
införandet av den särskilda fastighetsskatten bl. a. med hänsyn till att
den leder till en ökning av de redan nu höga boendekostnaderna. Förslaget
undantar dessutom ”schablonbeskattade fastigheter” — dvs. allmännyttan
- från skattehöjningen och gynnar således en part på bostadsmarknaden.
Detta är enligt vår mening inte acceptabelt, och förslaget om höjning av
fastighetsskatten bör därför avslås.
Införande av hyresrabatter i syfte att främja
nyproduktion i storstadsregionerna
Vi konstaterade inledningsvis att de negativa konsekvenserna av socialdemokratins
förkärlek för koncentrationsinriktade lösningar på ett handgripligt
sätt belyses av situationen på bostadsmarknaden i koncentrationsortema.
Socialdemokraternas medvetna flyttlasspolitik ställer de lokala politikerna
i koncentrationsorterna inför stora problem vad avser tillgången på
bostäder. Den har samtidigt lett till att utflyttningskommuner drabbas av
kapitalförstöring genom att gjorda investeringar inte kan utnyttjas.
Regeringen har tidigare försökt att med vissa tekniska åtgärder underlätta
bostadsbyggandet i orter med snabbt stigande byggandekostnader genom
ändring av reglerna för beräkning av räntebidrag och bestämning av
låneunderlaget för projekt med höga överkostnader. I den föreliggande
propositionen föreslås ytterligare åtgärder för att subventionera byggandet
i storstadsregionerna. Överkostnaderna i nyproduktionen av bostäder på
dessa orter föreslås kunna lyftas av eller begränsas genom särskilda hyresrabatter,
vilka utgår till fastighetsägaren under två år. Avsikten är inte,
såsom föredraganden framhåller, att sänka kostnaderna i boendet utan att
stimulera en nyproduktion som annars inte skulle ha kunnat bära sina
kostnader, och han fortsätter: ”Det finns mot den bakgrunden inte anled
Mot. 1986/87
Boll2
10
ning att kräva att rabatterna skall föras vidare till de boende genom att
hyrorna sätts lägre än bruksvärdeshyran.”
Enligt vår mening innebär denna typ av förslag ingen lösning av koncentrationsorternas
bostadsproblem. Regeringens förslag har hittills bara inneburit
att man försökt anpassa nivån på samhällets subvention till byggandet
efter kostnadsutvecklingen. Då åtgärder som krävs för att komma till
rätta med brister som finns i koncentrationsorterna och då framför allt
Stockholmsregionen måste ta sikte på att bryta den starkt stigande prisutvecklingen
på bostadsmarknaden. Från dessa utgångspunkter måste enligt
vår mening förslaget om hyresrabatter för att främja nyproduktionen av
bostäder på ”vissa orter” avslås.
Samtidigt har emellertid den socialdemokratiska politiken lett till att
enskilda människor drabbas genom att de tvingas flytta för att få jobb till
koncentrationsorter med de svårigheter det innebär att få en bostad till en
rimlig kostnad. Särskilt uttalade är dessa problem i Stockholmsregionen
med en betydande brist på bostäder för bl. a. ungdomar.
Vi vill därför här kort peka på några åtgärder som kan bidra till att lindra
verkningarna av den koncentrationsinriktade politik socialdemokraterna
fört. Vi har i annat sammanhang pekat på möjligheten att införa bostadskooperativ,
vilka kan vara en väg att ge enskilda hyresgäster både inflytande
över sin bostad och en rimligare boendekostnad med hänsyn till de
regler som gäller för kooperativa föreningar. En mer decentraliserad och
aktivare bostadsförmedling bör även kunna medföra att en större rörlighet
uppkommer på bostadsmarknaden. Lokala bostadsförmedlingar bör aktivt
bedriva en uppsökande verksamhet i syfte att förmedla byten av lägenheter
och därigenom medverka till att exempelvis barnfamiljer kan få en
bättre utrymmesstandard.
De bostadspolitiska åtgärderna måste även ha till uppgift att lösa ungdomarnas
boendesituation. Inledningsvis pekade vi bl. a. på möjligheten att
införa ett skattefritt bosparande för ungdomar.
Vi har i annat sammanhang föreslagit inrättande av privata investeringskonton.
Förslaget innebär att insättningar på kontot är avdragsberättigade
vid taxeringen. Högsta möjliga insättningsbelopp bör i ett inledningsskede
begränsas till 20000 kr. De sparade medlen är obeskattade så länge de
kvarstår på kontot eller utnyttjas för avsett ändamål, exempelvis företagande
eller boende.
Många unga yrkesarbetande betalar 40000 - 50000 kr. i skatt årligen och
har därmed möjligheter att utnyttja ett avdragsgillt skattesparande för
exempelvis boende. En maximering av det skattefria beloppet till 20000
kr. innebär att ungdomarna på fem år kan spara upp till 100000 kr. på ett
konto som förblir obeskattat så länge det ej lyfts eller utnyttjas för att
skaffa en bostad. Enligt vår mening bör riksdagen hos regeringen begära
att förslag läggs senast i samband med kompletteringspropositionen om
avdragsgillt skattesparande för ungdomar i form av privata investeringskonton.
Vi vill slutligen understryka vad vi tidigare anfört om inriktningen av
ombyggnadsverksamheten - dvs. att lån ej får utgå till ombyggnad som
avser sammanslagning av smålägenheter. Det finns självfallet många män
Mot. 1986/87
Bol 12
II
niskor som prioriterar andra värden än boendet och efterfrågar billiga och
enkla bostäder, framför allt ungdomar. Dessa får inte misskrediteras genom
att bostadsförbättringsverksamheten sker på ett sådant sätt att tillgången
på sådana små lägenheter blir allt mindre.
Övrigt
Vi avser att i annat sammanhang återkomma med vår syn på bl. a. fördelningen
av resurser mellan nyproduktion av bostäder och bostadsförbättringsprogrammet,
bostadsbidragens utformning m. m.
Hemställan
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts om nödvändigheten av åtgärder
mot den pågående koncentrationsutvecklingen i samhället om balans
på bostadsmarknaden skall kunna uppnås,
2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts om bostadspolitikens inriktning,
3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts om ungdomens bostadssituation,
4. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om ett
skattefritt bostadssparande för ungdomar i form av privata investeringskonton
i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar begära att regeringen snarast återkommer
med förslag om statliga bidrag för att förbättra bomiljön i de
s. k. radonhusen i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts om inriktning och lånevillkor för
det pågående bostadsförbättringsprogrammet,
7. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts om bevarande och nyproduktion
av små lägenheter,
8. att riksdagen beslutar, med avslag på proposition 1986/87: 48 i
denna del, som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om formerna för hyresgästinflytande vid ombyggnad,
9. att riksdagen beslutar att avslå proposition 1986/87: 48 i den del
som rör förslag om kvarboendegaranti vid ombyggnad i enlighet
med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen beslutar, med avslag på proposition 1986/87:48 i
denna del, dels att riktade energibidrag för investeringar i flerbostadshus
skall kunna utgå med 10% för budgetåret 1987/88, dels att
investeringar för energisparåtgärder vid ombyggnad av samlingslokaler
skall kunna utgå enligt samma grunder som vid ombyggnad av
egnahem, i enlighet med vad som anförts i motionen.
Mot. 1986/87
Bol 12
12
11. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om
återinförande av statliga bidrag till kommunal energirådgivning i
enlighet med vad som anförts i motionen,
12. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts om den administrativa hanteringen
för stöd till barnfamiljer för köp av egnahem,
13. att riksdagen beslutar avslå förslagen om höjning av skattesatsen
för konventionellt beskattade hyreshusenheter och hyreshus på
lantbruksenheter fr. o. m. 1987,
14. att riksdagen beslutar avslå proposition 1986/87:48 i den del
som rör förslag om införande av hyresrabatter vid nyproduktion av
bostäder på vissa orter.
Stockholm den 19 november 1986
Karin Söder (c)
Karl Erik Olsson (c)
Bertil Fiskesjö (c)
Britta Hammarbacken (c)
Pär Granstedt (c)
Karin Israelsson (c)
Gunnar Björk (c)
i Gävle
Olof Johansson (c)
Gunnel Jonäng (c)
Kjell A. Mattsson (c)
Gunilla André (c)
P.-O. Eriksson (c)
Börje Hörnlund (c)
Mot. 1986/87
Bol 12
13
