Bostadspolitiken (prop. 1986/87:48)
Motion 1986/87:Bo111 Erling Bager m. fl. (fp)
Motion till riksdagen
1986/87:Bolll
Erling Bager m. fl. (fp)
Bostadspolitiken (prop. 1986/87:48)
Proposition 1986/87:48 om bostadspolitiken innehåller, enligt vad som i
propositionen sägs av statsrådet Gustafsson, ”förslag om bostadspolitikens
inriktning inför resten av 1980-talet”. Propositionen innehåller bl. a. en rad
förslag om nya stöd och höjda stöd. I propositionen föreslås således en
ökad inriktning på selektivt bostadsstöd genom höjda bostadsbidrag, hyresrabatter,
kvarboendegaranti, stöd för barnfamiljer för förvärv av småhus
m. m.
Riksdagsordningen
Innan vi övergår till att redovisa vår syn på innehållet i propositionen vill vi
peka på en mycket allvarlig brist i denna. Enligt riksdagsordningen, 3 kap.,
2 §, skall proposition, som innebär förslag om nytt eller väsentligt höjt anslag
eller riktlinjer för viss statsverksamhet, innehålla uppskattning av
framtida kostnader.
Det är därför förvånande att anslagsfrågorna inte behandlas i propositionen
förutom en hänvisning till att dessa kommer att redovisas i den kommande
budgetpropositionen.
Detta är givetvis oacceptabelt. Vi kan inte tolka det på annat sätt än som
ett uttryck för en bristande respekt för riksdagen och för de regler som styr
riksdagens verksamhet. Vi föreslår därför att propositionen remitteras till
konstitutionsutskottet för en granskning av huruvida propositionen är utformad
i enlighet med de krav som ställs i riksdagsordningen.
Vi anser också att propositionen inte kan behandlas av bostadsutskottet
och kammaren förrän budgetpropositionen lagts fram och riksdagen givits
möjlighet att motionera med anledning av denna.
I vår behandling har vi således tvingats att utgå från en proposition där
effekterna på statsbudgeten inte har redovisats. Vi återkommer med ytterligare
förslag när de ekonomiska konsekvenserna av propositionen har redovisats.
Bostadssubventioner
Folkpartiet är kritiskt även till de förslag som redovisas i propositionen. Vi
anser att den analys av förhållandena som redovisas är mycket ofullständig.
Vi avvisar till övervägande del de förslag som propositionen innehåller.
Bostadsfinansiering och -subventioner tas inte upp till en seriös granskning
i propositionen. 1 propositionen konstateras endast att det nu inte är
aktuellt att vidta några förändringar därför att den lägre inflationstakten
och det sjunkande ränteläget har skapat nya förutsättningar för bostadspolitiken.
De direkta och indirekta bostadssubventionerna uppskattas till ca 30
miljarder kronor under 1986. I budgetpropositionen beräknades räntebidragen
för 1986/87 uppgå till knappt 15 miljarder kronor. Bostadsstödet
utgår därutöver dels som bostadsbidrag till olika kategorier, dels indirekt
som skatteeffekt på grund av underskottsavdrag.
Folkpartiet anser att det är angeläget att kraftigt reducera bostadssubventionerna.
Vi har senast i motion 1985/86:Bo227 redovisat tre skäl för detta:
1. Lägre bostadssubventioner är nödvändiga för att minska budgetunderskottet.
2. Generella bostadssubventioner är ineffektiva ur fördelningssynvinkel.
3. Staten bör inte styra konsumtionen genom stöd till en viss typ av
konsumtion.
Vi anser att dessa tre skäl fortfarande är giltiga. Till detta kan läggas att
mycket talar för att en hög subventionsnivå driver upp byggkostnaderna.
Vi anser i stället att stödet bör utgå som ett generellt stöd till barnfamiljerna.
Trots de förbättringar som genomförts är detta fortfarande otillräckligt.
Bostadssubventionerna bör minskas utan att bostadskostnaderna ökar
kraftigt på kort sikt. På lång sikt är det dock nödvändigt och önskvärt att de
boende i högre grad bär kostnaderna för boendet.
De åtgärder som vidtagits under 1980-talet, såsom avdragsbegränsningen
och extra upptrappningar av den garanterade räntan, har visserligen medfört
att bostadssubventionerna i reala termer har minskat något under perioden
1981-1984.
Den redovisade subventionsgraden torde därefter ha ökat främst genom
att tidigare dolda subventioner nu redovisas öppet genom nya regler för
fastställande av den statliga bostadslåneräntan och öka ytterligare genom
att de prioriterade bostadsobligationerna avskaffas. Den sjunkande räntan
och det minskade bostadsbyggandet har dock verkat i motsatt riktning.
1 bostadskommitténs betänkande redovisas flera beräkningar över utvecklingen
av bostadssubventionerna. 1 ett alternativ har kommittén räknat
med 4 % inflation och med en successivt sjunkande ränta. Trots detta kommer
räntebidragen 1995 endast att vara 25 % lägre än vad de var 1985. Man
kan också ifrågasätta realismen i detta alternativ. Den låga inflationstakten
som vi har under 1986 är till stor del betingad av engångshändelser. Den
s. k. bakomliggande inflationen är väsentligt högre.
Osäkerheten i bedömningarna av de framtida bostadssubventionerna är
också stor. Bostadskommittén räknar inte med att den s. k. avdragseffekten
skall öka eftersom villapriserna ligger stilla. 1 dag kan vi konstatera att i
stora delar av småhusbeståndet ökar priserna kraftigt.
Ett bostadsfinansieringssystem kan inte enbart anpassas till den situation
som råder just då systemet antas. Det måste vara tåligt för förändringar. Det
är vidare så att den lämpligaste tidpunkten för att minska bostadssubventionerna
är då inflationen och räntan är låga.
Mot. 1986/87
Bolli
9
Oavsett nivån på bostadssubventionerna är det nuvarande räntebidragssystemet
behäftat med flera brister. Det finns ingen bestämd subventionsnivå
utan denna varierar med marknadsräntan. Detta medför att den största
stimulansen till byggande uppnås vid tidpunkter då inflationen och räntan
är höga.
Räntebidraget är vidare knutet till lånen, vilket innebär att den som satsar
eget kapital inte erhåller något räntebidrag. Detta har givetvis medfört
att lånemöjligheterna utnyttjas maximalt och att några extra amorteringar
inte sker av lån som är subventionerade. 1 avvaktan på genomgripande
förändringar bör detta förändras så att räntebidraget utgår oavsett upplånat
belopp.
Det är givetvis ett viktigt bostadssocialt mål att alla skall ha tillgång till en
bra bostad. Utan tvekan har bostadsstandarden också förbättrats kraftigt
under de senaste decennierna. En social bostadspolitik får dock inte förväxlas
med en bostadspolitik som innehåller betydande subventionselement.
Forskningsresultat tyder snarare tvärtom på att största delen av subventionerna
tillfaller de redan välbärgade. Det finns således inga starka sociala
motiv för att ha en hög subventionsnivå.
En väsentlig reducering av bostadssubventionerna förutsätter ett system
där kostnaderna kan fördelas över tiden. Annars kommer kostnaderna på
kort sikt att öka drastiskt, och de traditionella målen om neutralitet mellan
upplåtelseformer och paritet mellan årgångar kan inte uppnås. Det är därför
inte möjligt att endast skära ner räntebidragen.
Ett intressant förslag till lösning har nyligen presenterats av en arbetsgrupp
inom SACO/SR. Gruppen föreslår bl. a. en övergång till realbeskattning
och lägre bostadssubventioner. Vi anser att dessa tankegångar bör
utredas vidare. I den skatteomläggning som har aviserats av finansministern
bör effekterna på bostadssubventionerna beaktas och ett centralt mål
vara att uppnå en kraftig reducering av bostadssubventionerna.
På kort sikt är det önskvärt att möjliggöra lån på marknaden, där kostnaderna
kan omfördelas över tiden. Om sådana lån kan erbjudas kan det i
många fall underlätta köp av äldre småhus som har inga eller låga statliga
lån. Det är önskvärt att reglerna ändras så att det blir möjligt för bostadsfinansieringsinstituten
att erbjuda sådana lån.
Erfarenheterna från en sådan långivning kan också vara värdefulla inför
en kommande omläggning av det statliga bostadsfinansieringssystemet. Förekomsten
av sådana lån medför också att det i vissa situationer kan finnas
alternativ till statlig belåning som ter sig något så när realistiska.
Vi menar sammanfattningsvis att regeringen inte har löst det kanske
största bostadspolitiska problemet. Vi sitter fortfarande fast i ett system
med mycket kostnadskrävande bostadssubventioner. De föga genomgripande
förslag som läggs fram av regeringen står i bjärt kontrast till de
storstilade löften som gavs under valet 1982 och i samband med tillsättandet
av bostadskommittén om en förändrad bostadspolitik.
I propositionen antyder bostadsministern att det på något längre sikt är
nödvändigt med en förnyad analys av hur den ekonomiska utvecklingen
påverkar främst rättvisan mellan olika upplåtelseformer och ägarkategorier.
En sådan analys bör utgå från att bostadssubventionerna kraftigt reduceras.
Mot. 1986/87
Bolli
10
Bostadsbidrag och familjepolitik
I propositionen föreslås en förstärkning av det selektiva bostadsstödet i
form av höjda bostadsbidrag till barnfamiljer. Folkpartiet anser att bostadsbidragen
på sikt skall avskaffas.
Inkomstrelaterade bidrag har flera nackdelar. De skapar stora marginaleffekter
vid inkomstökningar. Vissa barnfamiljer påverkas dessutom extra
hårt genom att de drabbas av marginaleffekter både av bostadsbidrag och
inkomstprövade barnomsorgsavgifter.
Inkomstprövade bidrag skapar också incitament för fusk vilket leder till
kontrollbehov som kan vara integritetsstörande.
Folkpartiet anser därför att stödet till barnfamiljerna bör utgå som generella
bidrag, dvs. utan inkomstprövning. Vi anser bl. a. att barnbidraget bör
höjas väsentligt, flerbarnsstödet förbättras och ett särskilt tillägg för förskolebarn
(vårdnadsbidrag) införas.
Det är inte möjligt att direkt avskaffa bostadsbidragen. Vi anser därför att
bostadsbidragen bör frysas på den nuvarande nivån så att vi successivt
växer ur systemet genom att allt färre får bidrag och med allt lägre belopp.
Även med vårt förslag kommer bostadsbidragen således att finnas kvar
under en relativt lång övergångsperiod.
Vi avvisar därför inte alla förslag till förändringar av bostadsbidragen. Vi
anser att det är rimligt att styra bostadsbidragen, så länge de finns kvar, till
de familjer som behöver dem mest. Vi tillstyrker därför den höjning av
nedre hyresgränsen till 900 kr. som regeringen föreslår.
Vi anser, i likhet med regeringen, att prövningen av bostadsbidragen
även i fortsättningen skall ske mot den sammanräknade inkomsten enligt
taxeringen året före bidragsåret.
Regeringen föreslår också en enhetlig inkomstgräns på 59 000 kr. och en
avtrappning med 20 % i alla inkomstlägen. Dessa förslag innebär en viss
förenkling av reglerna och en liten sänkning av marginaleffekterna för flertalet
bidragshushåll. Det är angeläget att försöka förenkla reglerna och vi
tillstyrker dessa förslag. Vi accepterar även de övriga förslagen om beräkning
av bidragsgrundande inkomst, inkl. att studiemedel inte skall beaktas.
Vi anser också att det är en önskvärd förändring att ett fastställt bostadsbidrag
normalt inte skall omprövas under året.
Regeringen föreslår också att det icke-bostadsanknutna stödet skall avvecklas
fr. o. m. det fjärde barnet, och i stället aviseras ett ökat flerbarnstillägg.
1 propositionen sägs att denna omvandling har väsentlig betydelse
för att minska marginaleffekterna. Det finns skäl för att föra detta resonemang,
när det gäller bostadsbidragen i deras helhet, även om en sådan
radikal förändring tar längre tid att genomföra.
Vi kan dock inte acceptera förslagen om höjda övre hyresgränser. Dessa
medför att kostnaderna för bostadsbidragen ökar. Vi anser också att förslaget
om ytterligare ett intervall där endast 60 % av kostnaderna ersätts inte
bör genomföras. Det komplicerar systemet och utgör ett steg i fel riktning.
Det är däremot rimligt att bostadsbidraget differentieras efter antalet barn.
Den övre hyresgränsen bör således fastställas till sådana nivåer att de
totala kostnaderna för bostadsbidragen till barnfamiljer uppgår till samma
Mot. 1986/87
Bolli
11
belopp under 1987 och 1988 som skulle ha utgått om de nu gällande reglerna
hade fortsatt att gälla även i fortsättningen. Underlaget medger tyvärr inte
att vi preciserar vilka övre hyresgränser detta skulle medföra varför vi hemställer
att regeringen återkommer med förslag som tillgodoser detta krav.
Regeringen vill också införa ytterligare en stödform för barnfamiljer.
Barnfamiljer med minst två barn som erhåller bostadsbidrag föreslås få
statliga lån motsvarande 25 % av låneunderlag vid köp av småhus. Ett något
reducerat räntebidrag föreslås utgå.
Den avreglering av kreditmarknaden som ägt rum har gjort det betydligt
lättare och billigare att låna för köp av småhus. Många villaägare som
tidigare varit hänvisade till dyra lån har nu kunnat erhålla bättre och långfristiga
lån från bostadsfinansieringsinstituten. Detta har givetvis också
gjort det lättare för barnfamiljerna att köpa äldre villor.
Vi anser att barnfamiljerna skall stödjas genom generella bidrag. Vi avvisar
därför denna nya stödform.
ROT-programmet
Det är positivt att regeringen nu har kommit till insikt om att de gällande
reglerna och stödformerna kan ha medverkat till att ombyggnadsverksamheten
inte har genomförts tillräckligt varsamt. De åtgärder som regeringen
föreslår är dock inte tillräckligt långtgående.
Regeringen vill ha riksdagens bemyndigande för att begränsa bostadslånen
och räntestödet vid ombyggnad resp. förbättring av bostäder. I pressen
har vi kunnat läsa att regeringen avser att fastställa ramen för ombyggnadsverksamhet
för Stockholms-, Göteborgs- och Malmöregionerna till 50 % av
1986 års volym.
Vi avvisar denna metod att begränsa ROT-verksamheten. En begränsning
av ROT-verksamheten bör ske genom att villkoren för verksamheten
förändras och inte genom ramar som skapar en kösituation, där det inte är
givet att det är de mest angelägna projekten som ligger först i kön.
Rambegränsningar riskerar också att skapa störningar på bostadsmarknaden
genom att det uppstår tvära kast på grund av rambegränsningar.
I avvaktan på en genomgripande förändring av bostadsfinansieringen
bör villkoren för ombyggnadslån förändras. Det räntebidrag som utgår för
ombyggnadslån bör således vara lägre än det som utgår vid nyproduktion.
Vi hemställer att regeringen återkommer med förslag om sänkt räntebidrag
för ombyggnadslån så att målet om varsam ombyggnad kan förverkligas.
Ett annat sätt att undvika ovarsam ombyggnad är att öka hyresgästinflytandet.
Vi är delvis positiva till förslaget att ombyggnadslån normalt endast
skall beviljas om hyresgästerna tillstyrkt ombyggnaden. Vi anser dock, i
likhet med vad vi tidigare krävt, att detta intyg skall utfärdas av de hyresgäster
som berörs av ombyggnaden. Härigenom uppnår man en bättre garanti
för att just de berörda hyresgästerna accepterar ombyggnaden.
När det gäller ombyggnad inne i lägenheter bör det krävas att den enskilda
lägenhetsinnehavaren har tillstyrkt ombyggnaden. Underhåll såsom
byte av avloppsstammar m. m. måste givetvis kunna utföras, men det finns
inget skäl att byta ut t. ex. köksutrustning endast därför att den inte är helt
modern om hyresgästen vill behålla den.
Mot. 1986/87
Bolli
12
Vi avvisar förslaget om kvarboendegaranti. Det finns en risk att denna
motverkar målet om varsam ombyggnad eftersom bidrag utgår under några
år för att täcka en del av den höjda bostadskostnaden. Det innebär också
ytterligare ett tillskott till den redan nu vildvuxna subventionsfloran.
Strävan att minska subventionerna medför också att vi motsätter oss
undantag från 30-årsregeln för ombyggnad av miljonprogrammets bostäder.
Vi avvisar också förslaget om tilläggslån för dessa bostäder.
Det är däremot positivt att regeringen skärper kraven på hissinstallation.
Det är nödvändigt, inte minst för att förverkliga kravet på rätt till eget rum i
långvården, att fler äldre kan bo kvar i sina bostäder. En viktig förutsättning
för detta är att bostäderna är tillgängliga. Vi tillstyrker också förslagen
om kortare amorteringstid för ombyggnadslån utan hissinstallation och
hissbidrag.
Det förefaller också rimligt att man vid ombyggnad av småhus även skall
kunna få ombyggnadslån med räntebidrag för energisparåtgärder. Vi emotser
dock närmare information i budgetpropositionen om den beräknade
kostnaden för detta.
Folkpartiet menade redan i den ovan nämnda motionen att riktade energibidrag
inte behövs. Det är positivt att regeringen nu föreslår att några
sådana inte skall ges de kommande budgetåren.
I propositionen behandlas vidare de regler som gäller för erhållande av
ombyggnadslån vid ombyggnad av institutioner. Enligt de regler som riksdagen
fastställt utgår ombyggnadslån endast om ombyggnaden leder till
fullvärdiga bostäder. I samband med behandlingen av denna fråga i riksdagen
hävdade folkpartiet att denna regel bör tillämpas med flexibilitet. Vi
vidhåller denna uppfattning.
Vi menade bl. a. att ombyggnad av ålderdomshem bör ske med varsamhet
av hänsyn till de boende. Vi pekade också på att en snabb och omfattande
ombyggnad i vissa fall kan leda till att många platser försvinner och
därmed att trycket ökar på långvården. Det bör således finnas möjligheter
att utifrån lokala förhållanden påverka ombyggnadens utformning. Vi utvecklade
detta ytterligare senast i motion 1985/86:Bo213.
Riksdagen uttalade också, bl. a. med hänvisning till folkpartiets motion,
att reglerna för erhållande av ombyggnadslån skall tolkas flexibelt och att
regeringen skall återkomma till riksdagen med en redovisning av utfallet av
de nya reglerna. Regeringen meddelar nu att den har för avsikt att återkomma
till detta i samband med den redovisning som planeras av kommunernas
planer för att förbättra bostadsförhållandena för gamla, handikappade
och sjuka.
Vi vill understryka att det är angeläget att en redovisning av utfallet av de
nya reglerna för ombyggnadslån snarast görs. Dessa regler har nu varit i
kraft så länge att en utvärdering är meningsfull.
Övrigt
Regeringens förslag om hyresrabatter riskerar att driva upp byggpriserna
ytterligare och leder till ökade subventioner. Vi avvisar förslaget.
Förslaget om sammanslagning av bostadsstyrelsen och statens planverk
kommenteras mycket kortfattat i propositionen. Vi anser att de skäl som
Mot. 1986/87
Bolli
13
framförs för en sammanslagning inte är tillräckligt tungt vägande. Även om
det kan finnas behov av en utökad samverkan råder det ändå stor skillnad
mellan de uppgifter som planverket och bostadsstyrelsen har.
Bostadsstyrelsen är en sektorsmyndighet med många praktiska frågor att
lösa kring t. ex. lånehantering. Planverket har uppgifter som anknyter till
bostadsområdet men också till många andra områden. Det är en fördel att
planverket inte är helt integrerat med bostadsstyrelsen därför att detta medför
att avvägning mellan olika intressen kan ske på ett bättre sätt.
Vi avvisar regeringens förslag om höjd fastighetsskatt. Den motivering
som lämnas i propositionen är torftig. Det är endast de privata ägarna av
hyreshus som drabbas oavsett om de har statliga lån eller inte. Fastighetsskatten
höjs inte för fastigheter som ägs av de allmännyttiga företagen även
om relativt många saknar statliga lån. Lagrådet har inte givits möjlighet att
granska förslaget.
Folkpartiet är negativt till försöksverksamhet med s. k. kooperativ hyresrätt.
Några nya regler för bostadslån krävs således inte heller.
Förslaget om konstnärlig utsmyckning i bostadsområden tillstyrks av
oss.
Hemställan
Med hänvisning till ovanstående hemställer vi
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om att räntebidrag på kort sikt skall utgå oavsett
upplånat belopp,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförs om reducerade bostadssubventioner i samband
med en aviserad skatteomläggning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförs om ändrade regler som ger bostadsinstituten möjlighet
att erbjuda lån som omfördelar kostnaderna över tiden,
4. att riksdagen beslutar att, med avslag på regeringens förslag om
bostadsbidrag för år 1988 (avsnitt 4.3.5), hos regeringen hemställa om
nytt förslag som medför att bostadsbidragen under 1987 och 1988
totalt uppgår till samma nivå som de skulle ha gjort om de nuvarande
reglerna fortsatt att gälla,
5. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om behovsprövat
stöd till barnfamiljer för köp av äldre egnahem (avsnitt 4.4),
6. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om rambegränsningar
för bostadsförbättringsverksamheten på vissa orter (avsnitt
7.2),
7. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anges om förändrade villkor för ombyggnadslån,
8. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anges om hyresgästinflytande vid ombyggnad,
9. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om kvarboendegaranti
(avsnitt 3.7.3),
Mot. 1986/87
Bolli
14
10. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförs om redovisning av utfallet av de
nya reglerna för ombyggnad av ålderdomshem till fullvärdiga bostäder,
11. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om tilläggslån
för ombyggnad av bostäder som uppfördes under miljonprogrammet
(avsnitt 3.7.4) och regeringens förslag till ramanslag för
detta ändamål,
12. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförs om regeringens förslag om 30årsregeln
för ombyggnadslån,
13. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om hyresrabatter
(avsnitt 7.1),
14. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om den bostadspolitiska
administrationen (avsnitt 6),
15. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1985:1052) om statlig fastighetsskatt,
16. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om låneandel
för ekonomiska föreningar som har till huvudsakligt ändamål att
upplåta bostäder med kooperativ hyresrätt (avsnitt 8.3).
Stockholm den 19 november 1986
Erling Bager (fp)
Siw Persson (fp) Ingrid Uasselsträm - Ny vall (fp)
Karl-Göran Biörsmark (fp)
Mot. 1986/87
Bolli
15
