Bostadspolitiken (prop. 1986/87: 48)
Motion 1986/87:Bo119 Rolf Dahlberg m. fl. (m)
Motion till riksdagen
1986/87: Bo 119
Rolf Dahlberg m. fl. (m)
Bostadspolitiken (prop. 1986/87: 48)
I propositionen föreslås vissa bostadspolitiska åtgärder med anledning av
de överväganden som 1982 års bostadskommitté gjort. Bl. a föreslås att
fastighetsskatten höjs för konventionellt taxerade hyresfastigheter och att
bostadsbidragen höjs. Kännetecknande för innehållet i propositionen är att
problem som uppkommit till följd av den genomreglerade bostadspolitiken
föreslås lösas med ytterligare regleringar. Regeringen för på detta område
en politik som närmast kan betecknas som kvartalspolitik. Ena stunden
stimuleras t. ex. ombyggnads- och reparationsverksamhet för att i nästa
stund strypas.
Propositionen innehåller nästan inga beräkningar över kostnader, konsekvenser
eller marknadspåverkan. Dessa uppgifter avser regeringen återkomma
med i budgetpropositionen. Det är otillständigt av regeringen att
föreslå att riksdagen skall besluta om frågan utan att ha tillgång till ett
underlag som gör det möjligt att förutse konsekvenserna av besluten.
Riksdagen bör därför uppskjuta behandlingen av proposition 1986/87:48
tills budgetpropositionen behandlas.
Efter andra världskriget har stat och kommun i allt högre grad styrt
boendet och byggandet i Sverige. Bostadsmarknaden är den mest reglerade
och centralplanerade marknaden i vårt land. Resultatet har blivit obalans
mellan människors önskemål om var och hur de vill bo och verkligheten.
Enformighet, tristess och ibland social misär är också resultat av den
förda politiken. Genom att politiker ansett sig veta bättre än människorna
själva hur bostäder skall utformas och upplåtas har valfriheten begränsats
och rörligheten minskat. Byggkostnaderna har skjutit i höjden.
För att komma till rätta med missförhållandena behövs en politik som
främjar valfriheten och de boendes inflytande över sitt eget boende.
Ett sådant alternativ har moderata samlingspartiet under en lång följd av
år presenterat, senast i motion 1985/86: Bo402. Ett väsentligt inslag i vår
politik är att fler skall kunna äga sin bostad direkt eller indirekt. Således
skall ett system med ägarlägenheter införas. Det skall bli lättare att bilda
bostadsrättsföreningar. De allmännyttiga bostadsföretagen skall erbjuda
dem som så önskar att ta över sina lägenheter med bostadsrätt. För att
möjliggöra för fler att skapa ett insatskapital skall ett förmånligt bosparande
med statlig premie införas. Den viktigaste åtgärden är att sänka
skattetrycket framför allt för barnfamiljerna. Sänkta marginalskatter och
barnavdrag på skatten gör att valfriheten ökar för barnfamiljerna.
Bostadsförbättringsprogrammet
Valfriheten måste också kopplas till ett ökat ansvarstagande. För oss är
det självklart att fastighetsägarna skall utföra nödvändigt underhåll och
reparationer. Det skall inte krävas statliga subventioner för detta. Likaså
är ombyggnad av hus en åtgärd som skall motiveras av fastighetsekonomiska
skäl och inte av statliga bidrag vilket är fallet i dag. Flera gånger
tidigare har vi föreslagit att fastighetsägare skall få göra skattefria avsättningar
till reparationsfonder. Ett sådant system blir billigare för staten.
Reparationerna genomförs mer varsamt till gagn för såväl hyresgäster som
fastighetsägare. Moderata samlingspartiet motsatte sig bidragsgivning för
reparation, om- och tillbyggnad (ROT) när den infördes. Den bör snarast
avskaffas.
Ett resultat av nuvarande bidragssystem har blivit att många ombyggnader
görs alltför genomgripande för att fastighetsägaren skall få tillgång
till statliga subventioner. De boende har inte sällan en annan uppfattning
om hur stor en ombyggnation bör göras. Regeringen har uppmärksammat
detta-men drar inte den riktiga slutsatsen - att avskaffa bidragen. I stället
föreslås nu att ”hyresgästorganisation” - i praktiken hyresgästföreningarna
- skall få en långt gående vetorätt vid långivningen till ROT-åtgärder.
De hyresgäster som berörs behöver inte ens vara medlemmar i hyresgästföreningen.
Besluten kommer att fattas av människor som inte ens bor i
den berörda fastigheten. Att försöka komma till rätta med de problem
ROT-lånen orsakar genom att ge hyresgästföreningarna vetorätt är att
angripa symptomen, inte orsakerna till problemen.
Enligt vår mening är det självklart att en fastighetsägare som avser att
renovera en fastighet skall informera berörda hyresgäster om sina planer.
Hyresgästerna får sedan själva avgöra i vilken form de vill samråda och
diskutera med fastighetsägaren.
Inte nog med att regeringen väljer en felaktig åtgärd, man begagnar
dessutom tillfället till att utöka Hyresgästernas riksförbunds makt. Detta
är ytterligare ett steg in i det korporativistiska samhället.
Förslaget bör avvisas av riksdagen.
Kvarboendegaranti
I propositionen föreslås också att en icke behovsprövad hyresrabatt skall
utgå under tre år efter det att en ombyggnad genomförts med hjälp av
ROT-lån om hyresökningen blir över 25 kr./nrr. Denna subvention är tänkt
att möjliggöra för hyresgästerna att flytta tillbaka till sina ombyggda bostäder.
Villkoren för att erhålla ROT-lån är att en omfattande ombyggnad av
fastigheten görs. Hur denna ombyggnad skall göras regleras nästan in i
minsta detalj. Följden blir dyra ombyggnader och att hyrorna stiger.
Många har då inte råd att flytta tillbaka till sina lägenheter. Därför skall nu
ytterligare statliga bidrag utgå för att rätta till vad de första bidragen
orsakat. Detta är absurt och ett slöseri med skattemedel.
Den teknik som bostadsministern föreslår för utbetalning av ”hyresbi
Mot. 1986/87
Bo 119
13
draget” är häpnadsväckande. Den förutsätter att hyresvärden - efter
genomförandet av en kostnadskrävande ombyggnad och före utbetalningen
av det statliga lånet - skall förskottera ett belopp som motsvarar
bidragsbeloppet genom att hyresgästen slipper undan med motsvarande
mycket mindre i hyra. Bidraget utbetalas sedan minst ett år efter den första
månatliga rabatten, vilket betyder en genomsnittlig ränteförlust på drygt
sex månader — för att inte tala om de likviditetsproblem som kan uppstå.
Förslaget om kvarboendegaranti är illa genomtänkt och bör avslås av
riksdagen.
Miljonprogrammets bostäder
Även för hus yngre än 30 år föreslås att statliga bidrag skall kunna utgå för
ombyggnad. Bidraget skall utgå som ett ränte- och amorteringsfritt lån.
Ramar för detta föreslås för första halvåret 1987 bli 50 milj. kr. och för
1987/88 100 milj. kr. Regeringen anger att motivet till detta bidrag är att
staten styrt och stimulerat detta byggande och därför är ansvarig för brister
som hör samman med att bl. a. ny och oprövad teknik användes. Socialdemokraterna
har uppenbarligen inget lärt av de gångna åren. Nu vill man
styra och stöda ombyggnaden av dessa hus, med de risker för fel detta
kommer att föra med sig. Enligt vår mening är det självklart att ägare till
hus oavsett ålder har ansvaret för skötseln och underhållet av sin egendom.
Att ge statliga bidrag till detta är fel.
Riksdagen bör inte bevilja någon ram för tilläggslån i detta syfte.
Tillgänglighetsfrågor
I propositionen föreslås att ett villkor för att erhålla ombyggnadslån skall
vara att hiss skall installeras i alla trapphus med minst tre våningsplan. Om
dispens från detta krav erhålls av andra skäl än av kulturhistoriska förkortas
amorteringstiden från 30 år till 20 år.
Skälen till detta är enligt regeringen att varaktigheten av ombyggnaden
blir kortare om inte hiss installeras. Detta påstående saknar verklighetsgrund.
Det är inte tillgången på hiss som avgör hur varaktig ombyggnaden
blir, utan hur väl den är utförd och hur väl den stämmer överens med
bostadskonsumentemas efterfrågan. Har dispens från hisskravet givits
skall de lånesökande behandlas lika. Förslaget kommer bl. a. att medföra
att möjligheterna för t. ex. ungdomar att få en bostad till rimlig kostnad
minskar. Vi avvisar kravet på olika behandling. Riksdagen bör avslå detta
förslag.
Bostadsbidrag
I propositionen föreslås att bostadsbidragen räknas upp för familjer med
barn. Såväl inkomstgränser som hyresgränser skall räknas upp. Regeringens
förslag innebär att stödet till barnfamiljerna ges en ökad anknytning till
boendekostnaderna. Detta gynnar en ökad bostadskonsumtion framför
annan konsumtion och beskär på så sätt barnfamiljernas valfrihet. Det kan
Mot. 1986/87
Bo 119
14
få till effekt att barnfamiljer som bor på landsbygden finnér det gynnsamt
att flytta närmare staden och till en dyrare bostad i stället för att bo kvar på
landsbygden och bekosta resorna till och från arbetet. Totalkostnaden för
bägge alternativen kan vara lika stor. Skillnaden är att statsbidraget blir
högre vid den högre hyran.
Regeringen föreslår också att bostadsbidragen endast skall omprövas en
gång per år. Detta kan medföra betydande nackdelar. Inkomständringar
beaktas först långt efter att de inträffat. Om en inkomst plötsligt faller bort
blir påfrestningen på familjeekonomin stor. Bostadsbidrag kan med regeringens
förslag utgå först från nästa kalenderår. De tröskeleffekter som
regeringen säger sig vilja minska kommer att kvarstå men inträffar med
någon tidsförskjutning. Regeringens förslag bör avvisas i denna del.
Avtrappning av bostadsbidragen föreslås för år 1988 ske med 20%
i inkomstintervallet 59000 kr. —140000 kr. för hushåll med ett barn,
i inkomstintervallet 50000 kr. —163 100 kr. för hushåll med två barn,
i inkomstintervallet 59000 kr.-192 500 kr. för hushåll med tre barn.
Regeringens förslag ökar - trots påstående om motsatsen — progressiviteten
i systemet. Förslaget att ersätta bostadsbidraget från tredje barnet
med ett icke behovsprövat flerbarntillägg visar emellertid att den erkänner
att vår kritik av bostadsbidragssystemet har varit riktig. Det är principiellt
viktigt att stödet till barnfamiljerna varken är konsumtionsstyrande eller
progressivt.
Regeringens förslag till höjt bostadsbidrag bör avslås av riksdagen.
En orättvisa i nuvarande system vilken belystes av bostadskommittén är
att bostadsrättsinnehavare inte får räkna sina kapitalkostnader för bostaden
som boendekostnad. Bostadskommittén föreslog att 50% av ränteutgifterna
skulle få tas upp som boendekostnad vid beräkning av bostadsbidraget.
Vi ansluter oss till detta förslag. Regeringen bör snarast återkomma
till riksdagen med ett sådant förslag.
De inkomstprövade bostadsbidragen skall inte ökas. Målsättningen bör
vara att ändra stödet till barnfamiljerna så att valfriheten ökar och att
incitamentet för en extra arbetsinsats ökar. Med det behovsprövade bostadsbidragssystemet
är det i många fall ekonomiskt tveksamt för en
deltidsarbetande make/maka att öka sin arbetsinsats.
De åtgärder som behövs är en successiv sänkning av skattetrycket som
gör att hushållen får behålla en större del av sina inkomster samt ett system
med skatteavdrag för barn. Detta bör ges regeringen till känna.
Behovsprövat stöd till barnfamiljer för köp av äldre egnahem
I propositionen föreslås att familjer med minst två barn och som är berättigade
till bostadsbidrag efter köpet av ett eget hem skall få statliga lån med
räntebidrag. Lånen skall utgå för belåning av utrymmet mellan 70% och
95% av den av kommunen godkända köpeskillingen.
Genom detta förfarande ökas ytterligare kommunernas makt. Ingreppen
i den fria prisbildningen - en av marknadsekonomins grundstenar - ökar.
Om systemet skulle få någon större omfattning leder det till en prisökning
på småhus. Subventionen tillfaller i realiteten nuvarande husägare. Det
Mot. 1986/87
Bo 119
15
kan också befaras att de barnfamiljer som erhåller subventionen satsar på
ett boende de egentligen inte har råd med. Detta kan medföra mänskliga
tragedier om familjerna tvingas flytta.
Vi delar den grundläggande uppfattningen att även barnfamiljer med
lägre inkomster måste ges ökade möjligheter till ett boende i eget hem.
Moderata samlingspartiets skatte- och familjepolitik ökar det ekonomiska
utrymmet för barnfamiljerna. Genom att stödet till barnfamiljerna ges som
ett konsumtionsstöd får man inga snedeffekter som prisstegringar på de
subventionerade varorna. Med vårt förslag till ett statligt premierat bosparande
kan en egen insats byggas upp. Det sänker boendekostnaderna
och minskar känsligheten vid påfrestningar i familjeekonomin. Kommunerna
har redan i dag möjlighet att ge borgen för lån till bostäder i de fall
detta anses lämpligt. Detta är i kombination med våra övriga förslag
tillräckliga åtgärder för att möjliggöra köp av äldre egnahem. Något statligt
garantilån är därför inte nödvändigt.
Fastighetsskatten
I propositionen föreslås att fastighetsskatten skall höjas för konventionellt
beskattade hyreshusenheter. Höjningen föreslås bli 25%. Skattesatsen
föreslås ökad från 2,0% till 2,5%. Våra synpunkter med anledning av
förslaget redovisas i partimotion 1986/87: Skl23. Förslaget avvisas.
Den bostadspolitiska administrationen
I propositionen föreslås att bostadsstyrelsen och statens planverk skall
läggas samman. Hur det nya verket skall se ut och vilka uppgifter det skall
få avser regeringen återkomma med förslag om. Vi kommer att redovisa
våra synpunkter i detalj. De sammanslagningar av verk och myndigheter
som hittills gjorts manar dock inte till efterföljd. Vår inställning till bostadsbyråkratin
har under flera år redovisats i motioner till riksdagen. I
korthet innebär den att bostadsbyråkratin skall minskas. Med ett lånesystem
där gängse kreditinstitut sköter långivning och administration kan
stora delar av bostadsstyrelsens verksamhet omprövas. Enligt vår mening
skall statens planverk upphöra som självständig myndighet. Verkets uppgifter
kan dels minskas, dels privatiseras och dels samordnas med annan
statlig verksamhet.
Åtgärder för att främja produktionen av nya bostäder på
vissa orter
I propositionen uppmärksammas att vissa orter har en så stor befolkningstillväxt
att en begynnande brist på bostäder gör sig gällande. De åtgärder
som föreslås för att råda bot på detta är dels att en statlig subvention till
hyran i nyproducerade bostäder införs de första två åren, dels att ROTverksamheten
skall begränsas. Detta är bara två åtgärder bland flera för att
begränsa tillväxten och sysselsättningsökningen i storstadsområdena.
Sammantaget ges ett intryck av att regeringen med hjälp av planhushåll
Mot. 1986/87
Bo 119
16
ning vill strypa Sveriges möjligheter att ta till vara en positiv internationell
konjunktur.
Tillväxten är i hög grad beroende av tillväxt i service och kunskapsnäringar
vilka i sin tur är beroende av en infrastruktur som inte omedelbart
kan skapas utanför storstäderna. Verksamheterna måste dessutom ofta
ligga i omedelbar anslutning till den marknad som skall betjänas. Arbetstillfällen
i dessa områden är inte utbytbara mot sysselsättning i övriga
landet. En expansion i storstadsregionerna ger också arbetstillfällen på
andra orter i Sverige.
Enligt vår mening är det bra för hela vårt land om sysselsättningen och
tillväxten ökar. Därför bör alla försök att minska förutsättningarna för
detta avvisas.
Ett system med hyresrabatter är alltid fel. Att under en mycket kort tid
subventionera hyran mer än vad som redan görs med de generella räntebidragen
kommer inte att få till följd att fler bostäder byggs. Redan i dag
betalas endast drygt 30 % av den verkliga boendekostnaden i nyproducerade
bostäder över hyresavin. Resten står stat och kommun för med skattemedel.
När hyresrabatterna försvinner leder detta till att hyreshöjningarna
blir mycket stora. Det innebär att hyresgästerna kan bli tvungna att lämna
fastigheterna om valmöjligheter då skulle finnas.
En minskning av byggnormer och lånebestämmelser kan i stället bidra
till att det byggs billigare och bättre hus. Ett borttagande av mark- och
konkurrensvillkoren skulle kunna öka byggandet. Över huvud taget är
lättnader i bostadsbyråkratin effektivare än ökade statliga stödinsatser.
Vad gäller begränsningen av ROT-verksamheten på vissa orter kan detta
inte accepteras. Så länge som systemet finns skall det vara en likabehandling
av alla som uppfyller kraven. Vi avvisar det godtyckliga förfarande
som regeringen föreslår.
Såväl förslaget om hyresrabatter som förslaget om rambegräsningar för
bostadsförbättringsverksamhet på vissa orter bör avslås av riksdagen.
Konsolideringsfond för allmännyttiga bostadsföretag
De allmännyttiga bostadsföretagen har generellt sett en för låg andel eget
kapital. Detta medför risk för att kommunen kan behöva skjuta till skattemedel
för att klara likviditetspåfrestningar. I realiteten subventioneras de
hyresgäster som bor i allmännyttan ofta av övriga boende i kommunen.
Detta är fel. Ett krav på allmännyttiga bostadsföretag måste vara att de
bygger upp ett tillfredsställande eget kapital. Detta har riksdagen uttalat så
sent som 1983.
Regeringen föreslår nu att kravet på konsolideringsfond hos de allmännyttiga
bostadsföretagen skall minskas så att inte hela fastighetskapitalet
skall behöva beaktas. Denna åtgärd ökar de nyss nämnda farhågorna.
Förslaget bör avvisas av riksdagen.
Mot. 1986/87
Bo 119
17
Mot. 1986/87
Bo 119
Konstnärlig utsmyckning
I propositionen föreslås att ett statligt bidrag till konstnärlig utsmyckning
skall ges om kommunerna ger ett lika stort bidrag. Detta medför en risk för
att kommunerna kommer att prioritera sina egna fastighetsbolag framför
andra. Någon direkt bidragsgivning för konstnärlig utsmyckning skall inte
förekomma. Däremot är det naturligt att kostnaderna för konstnärlig utsmyckning
liksom hittills skall kunna ingå i låneunderlaget.
Hemställan
Med anledning av vad som ovan framförts hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om att statsbidragen till den s. k. ROT-verksamheten
bör avskaffas,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag till riktlinjer i fråga om:
a) hyresgästinflytande vid ombyggnad (avsnitt 3.7.2),
b) kvarboendegaranti (avsnitt 3.7.3),
c) tilläggslån för ombyggnad av bostäder som uppfördes under miljonprogrammet
(avsnitt 3.7.4),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om att skilda amorteringstider för statliga lån inte
skall gälla oavsett om dispens från hisskravet givits eller inte,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag om riktlinjer vad gäller
ändrade hyres- och inkomstgränser för bostadsbidrag samt omprövning
och indragning av bostadsbidrag,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om beräkningen av boendekostnaderna för bostadsrättsinnehavare
vid bostadsbidragsgivning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om åtgärder för att förbättra barnfamiljernas
ekonomiska ställning,
7. att riksdagen avslår regeringens förslag till riktlinjer i fråga om:
a) behovsprövat stöd till barnfamiljer för köp av äldre egnahem
(avsnitt 4.4),
b) hyresrabatter (avsnitt 7.1),
c) rambegränsningar för bostadsförbättringsverksamheten på vissa
orter (avsnitt 7.2),
d) konsolideringsfond för allmännyttiga bostadsföretag (avsnitt 8.2),
e) låneandel för ekonomiska föreningar som har till huvudsakligt
ändamål att upplåta bostäder med kooperativ hyresrätt (avsnitt 8.3),
Låneandel för kooperativ hyresrätt
Eftersom vi i vår motion 1986/87: Bo 103 avvisar införandet av ett system
med kooperativ hyresrätt finns ingen anledning att ge sådana föreningar
bostadslån. Förslaget bör avslås av riksdagen.
18
f) bidrag och lån till konstnärlig utsmyckning av bostadsområden Mot. 1986/87
(avsnitt 8.4). Bo 119
Stockholm den 19 november 1986
Rolf Dahlberg (m)
Knut Billing (m)
Margareta Gard (m)
Jan Sandberg (m)
Sten Sture Paterson (m)
Bertil Danielsson (m)
Ingela Gardner (m)
Göte Jonsson (m)
19
