Bostadspolitik

Motion 1998/99:Bo235 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

Allmänt

Ramarna för bostadspolitiken sänks kraftigt under perioden
1999-2001, från ca 20,4 miljarder kr till ca 13,7 miljarder kr.
Den största anledningen till detta är naturligtvis minskade
räntekostnader till följd av en låg räntenivå. Det finns dock
andra anledningar till de minskade kostnaderna, bla en
mycket låg nyproduktion av bostäder, men även en alltför
låg nivå på ombyggnadssidan. Regeringens prognoser för
åren 1999 till år 2001 verkar vara alltför optimistiska både
när det gäller nyproduktion och ombyggnationsvolymen.
Vill regeringen att prognoserna ska slå in så bör nog åtgärder
i form av investeringsstöd för nyproduktion och
ombyggnation utökas väsentligt från den nivå om 250
miljoner kr som regeringen avsatt för ekologiskt byggande år
2000.

Boendekostnaderna 1997 var i genomsnitt 31,7 procent, jämfört med 24 %
1990. Det betyder att stora grupper av boende, ungdomar, barnfamiljer med
låga inkomster och ensamstående med låga inkomster betalar betydligt mer
än 31,7 % av sin disponibla inkomst för boendet, vilket inte är bra vare sig
för det enskilda hushållet eller för samhället. Det hämmar konsumtionen av
varor och tjänster, vilket leder till att jobben blir färre än de skulle kunna
blivit.

Kostnadsutvecklingen i de olika boendeformerna beskrivs i propositionen.
Det visar att boendekostnaderna ökat mest i hyresrätt och minst i egnahem.
Regeringen glömmer dock utvecklingen i egnahem efter 1995, där ett
genomslag för lägre räntor lett till minskade kostnader med ca 1500 kr-2000
kr per månad. Detta har inte gett samma effekt för bostadsrätt och hyresrätt,
eftersom minskade räntebidrag motverkat en sådan effekt.

Den sänkta generella fastighetsskatten och frysningen av taxeringsvärdena
1999 och 2000, gynnar i första hand egnahemsboendet och till viss del
bostadsrättsboendet. Därför är det viktigt med den ytterligare sänkning av
fastighetsskatten för flerfamiljshus som nu genomförs på Vänsterpartiets
initiativ. Tyvärr så består orättvisorna mellan boendeformerna ändå och bör
rättas till. Ett bra sätt är att den fastighetsskatteutredning som tillsatts får
tilläggsdirektiv som vidgar utredningens möjligheter att komma med förslag
för rättvisare boendekostnader. Då måste skattereformens effekter, liksom de
försämrade räntebidragen, vara med i analysen.

De kraftiga förlusterna inom kreditgarantisystemet leder till nödvändiga
omprioriteringar inom utgiftsområdet. Förlusterna beräknas till ca 7 miljarder
kr under perioden 1999-2001, 3 miljarder kr mer än beräkningarna 1998.
Regeringens beskrivning av orsakerna till detta är dock undermålig. Det
mesta beror naturligtvis på problemen med de sk krisårgångarna, byggda
1989-1992, där infasningen av fastighetsskatten och försämrade räntebidrag
kraftigt påverkar antalet konkurser och rekonstruktioner, som nu genomförs i
en allt snabbare takt. Ökningen sen 1996 är 44%. Här måste regeringen
komma med förslag som kan hejda den pågående utvecklingen. Detta bör ges
regeringen tillkänna.

Anslag

A 7 Byggforskning

Regeringen minskar stödet till byggforskningen med i
storleksordningen 100 miljoner kr, vilket är betydligt mer än
en halvering av stödet. Detta är oroväckande, eftersom
regeringen inte heller ger någon ordentlig motivering till sitt
agerande, utan hänvisar till en kommande proposition senare
under hösten 1998. Man förutsätter att aktörerna på bygg-
och bostadsmarknaden själva i fortsättningen tar ansvar för
sin kunskapsförsörjning. Detta är naturligtvis önskvärt, men
om det är möjligt och vilka konsekvenser det får ges ingen
information om.

Besparingen på byggforskningen är betydligt mer än vad den hårt
kritiserade utredningen i våras föreslog. Den föreslog en halvering av
anslaget - regeringen tar bort två tredjedelar. Hittills har två tredjedelar av
Byggforskningsrådets medel gått till att stödja forskning vid universitet och
högskolor.I propositionen sägs att sådan forskning som ligger inom
byggbranschens intresseområde bör finansieras av branschens egna beställar-
organ. Detta innebär att den långsiktiga forskningssamverkan och sam-
finansiering mellan stat och näringsliv som byggts upp raseras. En utveckling
som går på tvärs mot den internationella trenden, där kreativa partnerskap
mellan stat, kommun och privata intressen utvecklas istället för att - som
regeringen föreslår - avvecklas. Propositionens förslag slår hårt mot
universitet och högskolor, dit drygt 60% av Byggforskningsrådets anslag går.
Detta gäller särskilt de tekniska högskolornas arkitektur-, väg-, vatten- samt
lantmäterisektioner, inklusive KTH:s instutition för byggd miljö i Gävle.
Mellan 200 och 300 forskare, i första hand doktorander, riskerar att stå utan
finansiering och tvingas avbryta sin forskarutbildning.

Byggforskningsrådet har sedan lång tid tillbaka haft möjlighet att fatta
fleråriga beslut inom vissa ramar, så kallade bemyndiganden. Be-
myndiganderamen för byggforskningsanslaget 1999 begränsas kraftigt, vilket
innebär att under 1999, så kommer inga nya byggforskningsprojekt att kunna
startas. Det är mycket osäkert om byggbranschen kommer att gå in med
motsvarande stöd till Byggforskningen. Det är också märkligt att för-
valtningsanslaget till Byggforskningsrådet ligger kvar på samma nivå, trots
att medel för forskning och utveckling minskar så dramatiskt. Att i nuläget
minska stödet till byggforskningen i den omfattning som sker, utan att på ett
bättre sätt informera om följderna av beslutet är något anmärkningsvärt.
Detta bör ges regeringen tillkänna.

A 12 Investeringsbidrag för
anordnande av bostäder för studenter
mfl

Eftersom efterfrågan av detta stöd är svagt, så tas det bort
fr.o.m. 12 oktober 1998. Stödet gällde från början
studentbostäder, men utvidgades så småningom till att
omfatta även särskilda ungdomsbostäder. Nu avvecklas
stödet, vilket Vänsterpartiet tycker är bra när det gäller sk
ungdomsbostäder, men inte lika bra när det gäller
studentbostäder. I våra tillväxtområden råder brist på
studentbostäder och det är ett växande problem eftersom
antalet högskolestuderande beräknas fortsätta att öka. Det
svaga intresset beror nog till största delen på att villkoren för
att nyproducera studentlägenheter, ja hyresrätter generellt, är
för dåliga. Det visar t.ex. utvecklingen i Stockholms län, där
endast 4 miljoner kr av en tilldelning på 35 miljoner kr
uttnyttjats, för att bygga studentbostäder - ungdomsbostäder.

Investeringsbidraget, som är 25 000 kr per lägenhet, är för litet för att ge
trygghet i produktionen och för att klara hyresnivåer som de som efterfrågar
dessa bostäder har råd att betala. Regeringen bör i vårpropositionen åter-
komma med förslag som gör nyproduktion av både hyresrätter och student-
bostäder möjlig.

C 1 Länsstyrelserna

Här ger regeringen en beskrivning av hur arbetet på
länsstyrelserna fungerar och hur resurserna används. Vad
gäller formerna för uppföljning och utvärdering kan
konstateras att utvecklingsbehovet fortfarande är stort, när
det gäller samspelet mellan länsstyrelserna och regeringen.
Detta är något som är mycket viktigt för att utveckla de län
som nu utvecklas svagt och har negativ
befolkningsutveckling.

I en rapport från Statskontoret, som ska ligga som underlag för den
parlamentariska regionkommitténs delbetänkande, så påpekas att flera läns-
styrelser i sina årsredovisningar inte har egna uppföljnings- och utvärderings-
aktiviteter för att följa upp utvecklingen i förhållande till de nationella
målen
i länet. Enligt rapporten uttalas också, vilket är mycket anmärkningsvärt, att
regeringen inte tar ställning till länens utvecklingsplaner eller ger besked om
utvecklingsarbetets inriktning och mål i det enskilda länet. Regeringen
fördelar årligen en viss andel regionalpolitiska medel till länen oavsett hur
länsplanen är utformad eller vilka projekt man avser satsa på. Ingen
uppföljning görs heller av att de regionalpolitiska medlen används för
länsplanens prioriterade områden.

Regeringens arbete med uppföljning och utvärdering av länsstyrelsernas
verksamhet mot uppställda planer och mål måste förbättras, liksom
regeringens information om detta till riksdagen, vilken idag är mycket
bristfällig. Detta bör ges regeringen tillkänna.

D 1 Lantmäteriverket

Lantmäteriverket har de senaste åren genomgått stora
förändringar. En av de stora förändringarna är introduktionen
av en ny arbetsprocess för fastighetsbildningen via
utvecklingen av ett modernt IT-stöd. I samband med detta, så
har det skett fördyringar och förseningar i
genomförandeprocessen, samt en minskad efterfrågan på
Lantmäteriverkets tjänster, framförallt inom
uppdragsverksamheten.

Regeringens information om det uppkomna läget är bristfällig och bör
kompletteras med ett bättre beslutsunderlag för riksdagen. Detta bör ges
regeringen tillkänna.

E 1 Stöd till lokala
investeringsprogram för ekologisk
hållbarhet

Under 1998 har regeringen beviljat statsbidrag med totalt
2316 miljoner kr till 42 kommuners lokala
investeringsprogram. Nästan 40% av bidragen har gått till
investeringar i boendet och byggandet och 25% till
energiprojekt.

För perioden 1999-2001 föreslår regeringen ytterligare 5970 miljoner kr,
varav en del av medlen redan är intecknade. Regeringen ger dock ingen
information om på vilket sätt medlen används, utan ska återkomma med
rapporter i budgetpropositionen för år 2000.

Redan nu finns det rapporter att ta del av när det gäller medlen till de
lokala investeringsprogrammen, från tex Svenska Naturskyddsföreningen.
Där ger man både positiv och negativ kritik av hur stöden använts och vilka
miljöeffekter som det fört med sig.

Till det negativa hör den dyrbara upprustningen av kvarteret Ringdansen i
Norrköping, som fått 260 miljoner kr av regeringen. Kvarteret rymmer idag
1600 lägenheter, vilka ska bantas till 1200 inom ramen för projektet. Det
statliga stödet uppgår till ca 215000 kr per lägenhet och totalkostnaden till
inte mindre än 530000 kr per lägenhet. Att projektet har stora sociala fördelar
är möjligt, men kan inte trots detta motivera ett så stort stöd. Till eftertanke
bör också det faktum stämma att liknande projekt i två bostadsområden i
Sundsvall fått 5000 kr per lägenhet respektive 15000 kr per lägenhet. Det av
regeringen föreslagna stödet för ekologisk anpassning som ska gälla från år
2000, ska utfalla med högst 70000 kr per lägenhet, vilket inte alls
överensstämmer med vare sig Norrköpingsfallet eller Sundsvallsprojekten.

Att på det här sättet fördela medel för olika ombyggnationsprojekt är
mycket tveksamt. Eftersom 40% av medlen för investeringsprogrammet går
till byggprojekt, så bör dessa användas mer generellt över landet och inte till
någon särskild kommun. Principerna bör samordnas med det regelsystem
som ska gälla för det stöd om investeringsbidrag till ekologiskt anpassad
byggnation som ska utgå från år 2000. Det mesta av det stödet ska i första
hand gå till ombyggnation, eftersom nyproduktion i fortsättningen
naturligtvis ska ske på ett ekologiskt anpassat sätt. Stödet till
allergisanering
bör utformas på samma sätt, vara generellt för hela landet och med en viss
bestämd bidragsprocent utifrån den totala kostnaden.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär nya och utvidgade utredningsdirektiv
för Fastighetsskatteutredningen enligt vad som anförts i motionen,1

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förlusterna i kreditgarantisystemet och rekonstruktioner,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om byggforskningen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag som gör nyproduktion av
både hyresrätt och studentbostäder möjlig enligt vad i motionen anförts,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om länsstyrelserna,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Lantmäteriverket.

Stockholm den 28 oktober 1998

Gudrun Schyman (v)

Hans Andersson (v)

Ingrid Burman (v)

Lars Bäckström (v)

Stig Eriksson (v)

Berit Jóhannesson (v)

Tanja Linderborg (v)

Maggi Mikaelsson (v)

Sten Lundström (v)

Owe Hellberg (v)

1 Yrkande 1 hänvisat till SkU.