Bostäder åt unga (prop. 1986/87:93)
Motion 1986/87:Bo130 Lars Werner m. fl. (vpk)
Motion till riksdagen
1986/87:Bol30
Lars Werner m. fl. (vpk)
Bostäder åt unga (prop. 1986/87:93)
Inledning
Regeringens förslag till åtgärder för att förbättra de ungas ställning på bostadsmarknaden
är både otillräckliga och delvis missriktade. Vänsterpartiet
kommunisterna har senast i januari och november 1986 och till årets budgetproposition
ställt en rad olika förslag till förbättringar/förändringar av
bostadspolitiken. De flesta av dessa förslag är ännu inte behandlade av
riksdagen. Vi hänvisar i detta sammanhang till innehållet och yrkandena i
vpk-motionerna 1985/86:Bo411, Bo412, Bo414, Bo415 och Bo416, 1986/
87:Bo 101, Bol 15, Boll6, Bo215, Bo216, Bo219, Bo407 och Bo408.
1 flera av vpk-motionerna berörs ungdomarnas bostadssituation och
föreslås åtgärder för att öka bostadsbyggandet, stoppa hyreshöjningarna
och pressa ned boendekostnaderna, framför allt i nya och ombyggda hus.
Vpk anser inte det viktigaste vara att komma med nya särlösningar för de
unga och vi vänder oss bestämt emot att ge ungdomar sämre rättigheter då
det gäller kvarboende och bytesrätt än andra hyresgäster. Vi vill inte medverka
till att permanenta ett B-lag på bostadsmarknaden. Orättvisorna och
segregationen som nu finns måste i stället avskaffas.
Bygg mera — stoppa spekulationen
Den akuta bostadsbrist som råder i många kommuner drabbar hårdast ungdomar
och ensamstående, flyktingar och invandrare, framför allt i storstadsområdena.
Det är de som är förlorarna på dagens bostadsmarknad,
där de ekonomiskt starka — marknadskrafterna — styr. Spekulationen
ökar kraftigt i omfattning och gäller bl. a. omvandlingen av hyreslägenheter
till insats- och andelslägenheter, priserna vid försäljning av bostadsrätter
och småhus, handeln med hyreshus, andra fastigheter och mark, och inte
minst svarthandeln med andrahands- och vanliga hyreslägenheter. Hundratusentals
bostadssökande ungdomar, ensamstående och barnfamiljer
köar för en egen bostad. Grundorsaken till detta är att det finns för få
hyreslägenheter, att det byggs för litet och att hyrorna är för höga.
Sänkta hyror — stöd till allmänheten
De idéer som finns och de flesta av de försök som gjorts eller pågår för att få
fram fler bostäder till ungdomar är bra, bör tas till vara och utvecklas vidare.
Det räcker inte med detta, nu behövs ordentliga generella insatser så som
Mot.
1986/87
Bol30-132
1 Riksdagen 1986/87. 3 sami. Nr Bol30—132
vpk många gånger förordat. Vi har under senare år i olika sammanhang
varnat för en situation liknande den vi nu upplever. Nu gäller det att genomföra
olika åtgärder, bl. a. i form av ett riktat stöd till allmännyttan så att
de kan bygga fler och billigare hyreslägenheter i olika slags hus och förvärva
centralt belägna hyresfastigheter.
Ungdomarna efterfrågar helt naturligt hyreslägenheter men har inte råd
att betala de alltför höga hyrorna i nyproducerade och ombyggda lägenheter.
Hyrorna måste minskas genom en sänkning av den garanterade räntan
och hyreshöjningarna stoppas genom att årliga upptrappningar bromsas.
Nya och ombyggda lägenheter måste hålla en bra utrustnings- och utrymmesstandard.
En majoritet av de ungdomar som efterfrågar en egen bostad
vill säkerligen inte pruta på den standard de vuxit upp med i den egna
lägenheten. En annan sak är att acceptera en lägre standard under en kort
tid och ta till vara den resurs som tomma lägenheter i rivnings- och ombyggnadshusen
utgör.
Inga ungdomskontrakt och kategorihus
Det uttalade syftet med ungdomsbostadsstödet är att få fram genomgångsbostäder
för ungdomar. För att få fastighetsägaren att uppfylla vad som
borde vara en självklarhet — att lämna lägenheter som inte används för
permanentboende, nyproducerade, ombyggda eller ledigblivna lägenheter
till förmedling av kommunen — skall fastighetsägaren nu erhålla 2 400 kr.
per år, utöver normal hyra, för varje lägenhet som upplåts till bostadslösa
ungdomar. Det behövs en rad åtgärder för att få fram ett tillräckligt antal
lägenheter till dagens akuta behov. Mycket viktigt är också att tillgodose
bostadsbehovet för alla människor med handikapp och att handikapprörelsens
krav på egna bostäder uppmärksammas. Ungdomsbostadsstödets utformning,
förslaget om särskilda ungdomskontrakt och liknande särlösningar
för ungdomar innebär inte att vi får fler lägenheter utan endast
farliga provisorier som kan leda till ökade svårigheter: till kategorihus, etc.
Bostadsbidrag till alla hushåll utan barn
Regeringsförslagen är svåra att acceptera med den utformning förslagen
har getts. Det är bra att en förutsättning är kommunal förmedling av lägenheterna
men dåligt att stödet föreslås upphöra då ungdomarna fyllt 25 år.
Ungdomsbostadsstödet bör i stället utgå i form av förbättrade bostadsbidrag
och då till alla hushåll utan barn. Vpk har under många år föreslagit
betydande förbättringar av bostadsbidragen och vi är nu förvånade över att
regeringen för tredje gången på kort tid underlåtit att föreslå återinförande
av bostadsbidrag till alla hushåll utan barn trots riksdagens ”beställning”
härom, våren 1986. Behovet av bostadsbidrag är säkert ofta väl så stort för
andra hushåll som för ungdomar mellan 18 och 28 år. Vi upprepar nu förslagen
i de motioner om bostadsbidrag som ännu inte behandlats av riksdagen.
Regeringen föreslår nu, i likhet med vad vpk föreslagit i en motion under
allmänna motionstiden, att lånevillkoren för nyproduktion av studentbostäder
skall bli samma som för allmännyttan, och det är bra. Dåligt är
Mot. 1986/87
Bol30
2
emellertid förslaget att ungdomsbostadsstödet inte skall utgå till studentbostadsföretag,
men väl till andra fastighetsägare. Motivet att det här gäller
lägenheter som man måste lämna efter studierna rimmar dåligt med förslaget
om att sådant bidrag i normalfallen skall utgå till lägenheter för
ungdomar med särskilda ungdomskontrakt där förbehåll också finns beträffande
besittningsskydd och bytesrätt. Vi föreslår därför att eventuellt
ungdomsbostadsstöd skall kunna utgå även till studentbostadsföretag.
Tidigare vpk-förslag
Vpk har, som tidigare påpekats, i olika motioner föreslagit andra alternativa
åtgärder för att lösa inte bara ungdomarnas bostadsproblem. Dit hör
bl. a. förslagen om en förstärkning av hyresgästernas ställning och en skärpning
av lagstiftningen, bl. a. så att alla nya och lediga lägenheter förmedlas
genom bostadsförmedlingarna. Övernattningslägenheter och kontoriserade
bostäder skall frigöras och återställas samt ställas till bostadsförmedlingarnas
förfogande. Rätt för andrahandshyresgäst att efter viss hyrestid få överta
hyresrätten. Ett stopp för omvandling av hyreslägenheter till insats- och
andelslägenheter och införande av hembudsskyldighet och reglerade priser
på bostadsrätter. Lägenheter skall inte få stå tomma i avvaktan på eventuell
sanering, omvandling eller försäljning. Vi upprepar nu dessa förslag och
föreslår med hänvisning till innehållet i denna och tidigare inledningsvis
nämnda motioner att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till
känna att förslag snarast bör föreläggas riksdagen i enlighet härmed.
Ungdomsbostadsstödet
Stöd till nyproduktion och ombyggnad skall enligt regeringens förslag förmedlas
via kommunerna till fastighetsägarna. Vi tror att detta stöd kommer
att få liten betydelse då det gäller tillkomsten av nya lägenheter utöver vad
som pågår eller planeras. Däremot finns det risk för att andra bostadssökande
än ungdomar i åldern 18 —25 år får ännu svårare att erhålla bostad.
Det finns enligt vår mening ingen anledning att nu ge fastighetsägarna extra
subventioner utöver gällande hyra för att upplåta disponibla lägenheter
eller införa något slags ”hittelön” för ungdomsbostäder. Vi föreslår därför
att stödet i stället skall utgå i form av förhöjda bostadsbidrag inte bara till
ungdomar, utan till alla hushåll utan barn.
Ungdomsbostadsbidraget
Utformningen av regeringsförslaget är sådant att bostadsbidragen blir otillräckliga
för att på något avgörande sätt förbättra de ungas möjligheter att
efterfråga och betala en bra bostad. Angivna belopp är alltför låga både
beträffande övre hyresgränser och inkomstgränser. Marginaleffekterna av
förslaget kan också bli andra än vad som avsetts och leda till totala försämringar
av ekonomin vid ganska små extrainkomster. Vpk har i tidigare motioner
föreslagit en ordentlig förbättring av bostadsbidragen och våra förslag
nu anknyter till dessa (1986/87: Bo 115 och Bo216).
1 förhållande till nu föreliggande regeringsförslag bör bidraget förändras
enligt följande:
Mot. 1986/87
Bol30
3
— Bostadsbidrag skall kunna utgå till alla hushåll utan barn.
— Bostadsbidrag lämnas till 80% av bostadskostnaderna mellan 600 kr.
och — för ensamstående 2 OOOkr./månadoch — för makar/samboende
2 400 kr./månad.
— Beträffande inkomstprövningen bör, bl. a. för att minska marginaleffekterna,
bidragen reduceras enligt det system som föreslås i regeringens
proposition 1986/87:48, dvs. en enhetlig inkomstgräns på 59 000 kr./år
och en reduktionsgräns om 20 %.
— Minsta bidragsbelopp som betalas ut bör vara det som nu gäller för
bostadsbidrag, nämligen 50 kr./månad.
Sammanfattning
Vpk kan inte acceptera regeringens förslag ”om bostäder åt unga” med den
utformning flera av förslagen har. Ett genomförande av dessa förslag löser
inte de stora problemen på bostadsmarknaden med bostadsbrist, omfattande
spekulation och höga hyror. De begränsade åtgärderna med särlösningar
för ungdomar som föreslås kan bidra till att öka motsättningarna mellan
ungdomar och andra bostadssökande. Stor risk föreligger att olika särlösningar
leder till ett accepterande av ett boende med alltför låg standard och
försämrade rättigheter för hyresgästerna. Rätten till en modern bostad med
tillräckliga utrymmen till rimliga kostnader och trygghet i boendet måste
gälla även ungdomar.
Ungdomarnas ställning på bostadsmarknaden måste förstärkas liksom
för ensamstående, flyktingar, invandrare och barnfamiljer. Men detta bör
då inte ske genom tillskapande av nya genomgångsbostäder i stil med dem
som ca 6 000 flyktingar i vårt land för närvarande bor i. Åtgärder som
snabbt måste sättas in skall avse hela den del av befolkningen, som inte har
eller inte har råd att efterfråga en egen eller bättre bostad. Kommunerna har
det direkta ansvaret för sina invånares bostadsförsörjning och det är där
som initiativ måste tas för att lösa bostadsproblemen. Men det är statsmakterna,
regering och riksdag, som har det övergripande ansvaret. Statsmakterna
måste därför se till att villkoren för bostadsbyggandet, stödet till bostadskonsumenterna
och lagstiftningen blir sådana, att vi snabbt kan klara
de största bristerna. Ekonomiska och andra förutsättningar finns, möjligheterna
är större än de varit på länge. Nu handlar det om politisk vilja.
Hemställan
Med hänvisning till vad som anförts hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regeringens proposition 1986/87:93 om bostadspolitiken
i övrigt och att förslag snarast föreläggs riksdagen härom.
Stockholm den 16 mars 1987
Lars [Verner (vpk)
Berti! Måbrink (vpk) Nils Berndtson (vpk)
Jörn Svensson (vpk) Inga Lantz (vpk)
Mot. 1986/87
Bol30
4
Tore Claeson (vpk)
