Boendepolitik för framtiden

Motion 1998/99:Bo236 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)

Innehållsförteckning

1 Det framtida boendet 2

2 Från byggpolitik till social boendepolitik 2

2.1 Utsatta bostadsområden 2

2.2 Boende för alla 2

2.3 Kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen 2

2.4 Äldrebostäder 2

2.5 Ungdomsbostäder 2

3 Ekologiskt hållbart boende 2

3.1 Bidrag för ekologisk hållbarhet 2

3.2 Behovet av estetiska kvaliteter 2

3.3 Byggforskningen 2

3.4 Radonproblemet i bostäder är allvarligt 2

3.5 Fukt- och mögelskadade småhus 2

3.6 Allergisanering av bebyggelsen 2

3.6.1 Bakgrund - överenskommelser med regeringen om
allergisaneringsbidrag 2

3.6.2 Stegrat intresse för allergisanering 2

3.6.3 Nya försök - och resultat 2

3.7 Tillflyktsorter för elöverkänsliga 2

4 Boendekostnader 2

4.1 Reglerna för räntebidrag 2

4.2 Statliga kreditgarantier 2

4.3 Fastighetsskatten 2

5 Anslagsfrågor 2

5.1 Fördelning på anslagsområden 2

6 Hemställan 2

1 Det framtida boendet
2
Bostaden är basen för människans, särskilt barnens, uppfattning om
omvärlden och verkligheten. Den skall inte bara tillfredsställa
grundläggande skyddsbehov. Den skall vara en vilopunkt, en startpunkt,
en trygghet och en språngbräda mot yttervärlden.

Vi anser att en bra bostad skall vara allas rättighet. Men vi menar också att
människor kan och skall ta ansvar för sitt boende och sin närmiljö. De
boende måste därför få möjlighet att delta redan vid planeringen av ny- och
ombyggnad. I olika skeden i livet är kravet på boendet olika och därför är det
viktigt med ett varierat bostadsutbud.

Vi kräver att allt ny- och ombyggande skall ske utifrån ekologiska
grundprinciper och kretsloppstänkande. Bostaden och dess grannskap skall
samordnas med omgivande natur, odling, historisk bebyggelse, bostadsnära
arbetsplatser, avfallshantering och kollektivtrafik. Naturliga byggnads-
material som minimerar riskerna för allergi, astma och sjuka hus skall väljas.
Alla bostäder har goda möjligheter att anpassas ekologiskt. Individer, hus-
håll, natur och samhälle vinner på att sopor inte blandas och på att
ekologiska avlopps- och toalettsystem införs.

I dag finns en småhusgaranti och byggfelsförsäkring för flerbostadshus.
Miljöpartiet vill utvidga byggfelsförsäkringen till att också omfatta arbets-,
fritids- och skollokaler. Det behövs en återkommande kontroll av fukt,
mögel, radon, elektromagnetiska fält, ventilation, materialtillstånd och
energibalans med mera. Alla skall ha rätt att bo i en miljö som inte innebär
akuta hälsorisker, utan att detta innebär en större boendekostnad för dem. En
satsning på allergimärkta fastigheter bör göras. Men vårt boende måste också
ha estetiska kvaliteter.

3 Från byggpolitik till social boendepolitik
4
Dramatiska förändringar av förutsättningarna för boende och byggande
har skapat ett läge där nyproduktionen är i botten och där boendet i sig
blivit en viktigare politisk fråga än själva produktionen. Vi har gått från
en byggpolitik till en boendepolitik.

Anledningen till den avstannade nyproduktionen är främst de dyra
produktionskostnaderna och att marknaden delvis kan betraktas som mättad.
I vissa delar av landet har vi stort överskott på bostäder, i andra, framförallt
i
de större tillväxtområdena och universitetsstäderna, finns dock en växande
efterfrågan igen. Den utbredda arbetslösheten tvingar i dag fram alternativa
boendelösningar, en del bra - men inte alla önskvärda. I dag handlar det mer
om att bygga om än att bygga nytt.

Habitat II - den sista av de stora FN-konferenserna - slog fast allas rätt till
en rimlig bostad och barnens särskilda behov av skydd och trygghet.
I Sverige är vi relativt lyckligt lottade vad gäller antal bostäder och
internationellt sett har vi också kommit långt i utvecklingen av byggmaterial
och metoder. Men ändå är det fortfarande många som inte har råd till en
rimlig boendestandard. Vi har ett stort antal felbyggda hus, som måste
åtgärdas och vi har en viktig och olöst fråga i de hemlösas sociala situation.
Den s.k. "sociala bostadspolitiken", med speciella hänsyn till de resurssvaga
hushållen, får inte överges, men måste ständigt omprövas efter rådande
verklighet och mer ses ur ett helhetsperspektiv, där bl a arbets- och
utbildningsmöjligheter utgör viktiga inslag. Vi måste även i framtiden ha en
social boendepolitik.

4.1 Utsatta bostadsområden
4.2
Något måste göras åt segregationen, framför allt den etniska, i våra större
bostadsområden. Bostadspolitiken har ett tungt ansvar bland övriga
politikområden - även om gemensamma ansträngningar är avgörande för
att lösa problemen. Stöd till lokala företagssatsningar och en lokal
arbetsmarknad bör prövas.

Självförvaltningsutrymmet måste vidgas. Miljöpartiet har föreslagit att
självförvaltningen bör kunna skattebefrias upp till ett halvt basbelopp per år.
Utlokalisering av utbildningar och viktiga samhällsorgan till de utsatta
bostadsområdena är också en bra väg för att öka attraktiviteten. Det är
slutligen viktigt att blanda upplåtelseformerna för att ge integrationssträvan-
dena reella chanser.

Bostadspolitiska utredningens förslag till särskilda ekonomiska satsningar i
de mest utsatta bostadsområdena verkställdes i regeringens storstadsproposi-
tion från i våras (prop. 1997/98:165). Den innebär att lokala utvecklingsavtal
bör tecknas mellan stat och kommun för de mest utsatta bostadsområdena i
storstadsregionerna. I budgetpropositionen för 1999 föreslås att 480 miljoner
kronor avsätts för år 1999, 480 miljoner kronor beräknas för år 2000, och
785 miljoner kronor beräknas för år 2001 för särskilt stöd till lokalt
utvecklingsarbete i de utsatta bostadsområdena i storstadsregionerna. Kom-
muner som omfattas av lokala utvecklingsavtal ges möjlighet att sluta avtal
med länsarbetsnämnd och försäkringskassa i länet om lokal samverkan med
utvecklingsprogram för arbetslösa. Regeringen avser att tillkalla en särskild
utredare för att förbereda överläggningar om sådana avtal.

Miljöpartiet menar att ett ekologiskt hållbart samhälle aldrig blir bär-
kraftigt om det inte också är socialt hållbart. Vi tror att beslutet med
anledning av storstadspropositionen innebär en möjlighet för de utsatta
bostadsområdena att inleda arbetet mot ökad social hållbarhet.

4.3 Boende för alla
4.4
Enligt det nya övergripande målet för bostadspolitiken enligt det
bostadspolitiska beslutet skall bostadspolitiken skapa förutsättningar för
alla att leva i goda bostäder till rimliga kostnader. Trots det finns det
vissa grupper med särskilda behov som inte tillgodosågs i det
bostadspolitiska beslutet.

Den kanske viktigaste av dessa grupper är barnen. Barnen är det viktigaste
vi har i samhället, vilket vi alla torde vara överens om. Barnen borde också
därför vara ett slags minsta gemensamma nämnare för all samhällsplanering.
Det som är bra för barn är bra för hela samhället. Deras större känslighet och
utsatthet borde vara naturliga gränser och trösklar för hur vi planerar
samhällsbygget, utvecklar våra bostadsområden och nya boendeformer.
Miljöpartiet har nu lyckats åstadkomma ett litet steg i denna riktning.
I uppgörelsen med regeringen och Vänsterpartiet ingår som en del att
obligatoriska barnkonsekvensanalyser skall göras av statliga beslut som rör
barn. Detta är ett litet men viktigt steg för att poängtera barnens betydelse.

Jämställdhetsperspektivet inom bostadssektorn fick inte heller något
särskilt utrymme i det bostadspolitiska beslutet, trots att det kraftigt betona-
des i den föregående utredningen. Kvinnors möjlighet till inflytande vid
planering, byggande och boendeutformning med sociala förutsättningar är
fortfarande långt ifrån tillfredsställande. Bostadssektorn domineras av män
och "manliga" lösningar och därför måste jämställdheten ständigt stå högt på
dagordningen. Miljöpartiet anser att jämställdhet är både nödvändig och
effektiv.

Inte heller de funktionshindrade fick tillräckligt stort utrymme i det
bostadspolitiska beslutet. Vi avser att återkomma särskilt till detta i en
särskild motion.

4.5 Kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen
4.6
Kommunerna har det övergripande ansvaret för bostadsförsörjningen på
lokal nivå. Det kommunala ansvaret baseras på kommunallagen och
socialtjänstlagen, men också på PBL, som ger ansvar för planeringen av
markanvändningen. Regeringen menade i den bostadspolitiska
propositionen att de styrmedel kommunerna förfogar över är tillräckliga.

Miljöpartiet instämmer i att styrmedlen finns, men samtidigt har många
kommuner - främst av ekonomiska skäl - inte möjligheter att tillförsäkra alla
en bostad eller t.ex. leva upp till socialtjänstlagens krav: att alla som vistas
i
kommunen skall få det stöd och den hjälp som de behöver.

Nyligen har den bostadssociala beredningen tillsatts. En första redovisning
skall vara klar till 1 juni 1999. Beredningen skall som underlag för sina
bedömningar och förslag bl.a. göra en bostadssocial kartläggning av
situationen på bostadsmarknaden. Beredningen skall särskilt följa upp de
bostadssociala effekterna av konkurser och rekonstruktioner för boende i
bostadsrätter och egnahem samt föreslå hur problemen med oseriösa
bostadsförmedlare bör hanteras.

Miljöpartiet avvaktar med intresse beredningens förslag. Den frivilliga
vägen, när den är förenad med ett brett samhällsansvar, är givetvis att
föredra, men vi är inte främmande för att återinföra en lag om kommunal
bostadsanvisningsrätt om en sådan behövs för att ge alla kommuninvånare
rätt till en bra bostad. Detta gäller i första hand de värst utsatta: hemlösa,
socialt utslagna. Men också andra utsatta grupper, som invandrare eller
ungdomar, som inte har arbete och råd eller alls kan få en egen bostad.

Det finns en växande skara hemlösa människor i vårt samhälle, människor
som hamnat "mellan stolarna" och inte har möjligheter att klara av ett
normalt boende, kanske i första hand av ekonomiska skäl, men också av
sociala skäl. Vem bygger för dem eller vem försvarar dessa människors rätt
till en god bostad i enlighet med bostadspolitikens övergripande mål, och vad
är en rimlig kostnad för den som inte tjänar några pengar? Vårt samhälle har
både utrymme för och råd till att även låta dem som saknar ekonomiska
medel och förlorat fotfästet, att få möjligheter till en god bostad/alternativt
fria övernattningshärbärgen. Ingen skall behöva ligga utomhus, i portar,
under broar eller i kulvertar. Bl.a. borde ett särskilt statligt stöd för
ombyggnader av fastigheter övervägas. Det skulle gälla fastigheter som inte
används, t.ex. nedlagda sjukhus och institutioner, gamla ungkarlshotell och
skolor, och stödja ombyggnad till enskilt eller gruppboende med bevarande
av de ofta omgivande vackra gamla park- och trädgårdsanläggningarna. Vårt
samhälle har råd med rum för alla medborgare.

4.7 Äldrebostäder
4.8
Regeringen anslår i budgetpropositionen totalt 400 miljoner kronor under
åren 1998 och 1999 som stimulansbidrag för anpassning samt till- och
ombyggnad av äldrebostäder. Utformningen av stimulansbidraget lades
fast i propositionen om en nationell handlingsplan för äldrepolitiken
(prop. 1997/98:113). Vi har diskuterat förslaget i vår motion
1997/98:So52, här ges endast en sammanfattning.

Idén om stimulansbidrag för till- och ombyggnad av äldrebostäder är
riktig. Här, liksom i all ny- och ombyggnad, skall ekologiskt och hälso-
mässigt anpassade material och metoder givetvis användas, estetiska
kvaliteter krävas och ett starkt boendeinflytande gälla. Aktiv brukarmed-
verkan är särskilt viktig i detta sammanhang. I den nuvarande utformningen
av de särskilda boendeformerna saknas möjligheter att få vara med och
påverka vilka man vill leva tillsammans med under de sista åren av sitt liv.
Exempelvis har hörselskadade behov av att få leva tillsammans med andra
som kan teckenspråk. Ett steg på den vägen är att ge kooperativ, stiftelser
och andra samma ekonomiska förutsättningar som kommunala boende-
former.

4.9 Ungdomsbostäder
4.10
Självklart måste det finnas möjligheter att bygga billigare bostäder för
ungdomar, med mindre ytor, valfritt mindre utrustning, enklare lösningar
- utan att för den delen göra avkall på att det skall vara miljö- och
hälsomässigt riktigt byggt. Ungdomarna bör givetvis ha stort inflytande
över utformning, materialval och utrustning. Inte heller bostäder för
ungdomar behandlades direkt i det bostadspolitiska beslutet, vilket är
märkligt med tanke på den svåra bostadssituationen för ungdomar. Att
särskilt bygga för ungdomar behöver inte betyda snävt kategoriboende.
Även äldre, som vill ha ett enklare boende, kunde på det sättet få tillgång
till billigare alternativ.

5 Ekologiskt hållbart boende
6
6.1 Bidrag för ekologisk hållbarhet
6.2
Riksdagens bostadspolitiska beslut våren 1998 innebar bl.a. att ett nytt
bidrag för ekologiskt hållbart byggande infördes. Motiveringen för
regeringens förslag är bl.a. att "utnyttja material och produktionsmetoder
som tillgodoser samhällets krav på en ekologiskt hållbar utveckling".

Miljöpartiet drev frågan om stöd till experimentell ny- och ombyggnad i
bostadsutredningen och ser positivt på beslutet om bidraget för ekologiskt
hållbart byggande. Det är viktigt att det finns bidrag för experimentella
ekologiska byggalternativ. Det kan handla om energi-, vatten- och
avloppslösningar som i dagsläget är dyrare än konventionella alternativ, om
ler- och halmhusbyggen, jordhus eller varianter med mycket återanvänt
material - och kanske udda byggmaterial, speciella växthuskombinationer,
men kan också inbegripa detaljer som färger för färgsättning och skydd, som
beskrivits ovan. Det kan också handla om spetsutveckling av sunda
inomhusmiljöer. Syftet med bidraget skall vara att täcka merkostnader och
risker som uppstår för byggherrarna när ny teknik prövas i verkligt
byggande. Bidraget skall dock inte vara evigt. När ny miljövänlig teknik
utprovats och befunnits bra, bör den införlivas i de generella krav som ställs
på byggandet och för att få statligt stöd i form av räntebidrag och
kreditgarantier.

Bidraget omfattar i dag endast hyres- och bostadsrättshus i sammanhållna
bostadsområden. Miljöpartiet anser att också nya lösningar i egnahems-
områden borde uppmuntras på detta sätt.

6.3 Behovet av estetiska kvaliteter
6.4
Det är viktigt att alla ny- och ombyggnader har estetiska kvaliteter. Vi
vet att vackra hus och gemensamma utomhusrum, mer av runda former
och vackert målade fasader, ger ökad trivsel och skapar varsamhet och
ansvar. Detsamma gäller omsorgsfullt utsmyckade trapphus och andra
gemensamhetsutrymmen i hyreshusområden. Miljöpartiet anser att minst
1 % av den totala byggkostnaden vid alla större ny- och ombyggnader
(egna hem och mindre byggnader undantagna) skall användas till
konstnärlig utsmyckning, som utgår ifrån helheten och kan omfatta
särskilda arbeten av konstnärer, konsthantverkare och arkitekter.

De fula husens epok bör nu vara avslutad och efterföljas av en period med
krav - inte bara på funktion - utan också på ekologisk/hälsomässig an-
passning och på skönhet. Vi får inte glömma att det är för oss människor vi
bygger. Miljöpartiet har i utredningar och i kultur- och bostadsutskotten
enträget hävdat det länge nonchalerade estetiska behovet i samhälls-
byggandet, och uppfattar nu att det finns en majoritet för en lagstiftning i
frågan. Vi föreslår att 1 %-kravet, vad gäller utsmyckning, skall vara
obligatoriskt för allt ny- och ombyggande, som får någon form av statligt
stöd. Vad i övrigt gäller de estetiska aspekterna i byggd miljö, hänvisas till
Miljöpartiets motion 1997/98:Kr33 med anledning av propositionen
1997/98:117, "Handlingsprogram för arkitekter, formgivning & design".

6.5 Byggforskningen
6.6
Byggforskningen har en central funktion i omställningen till ett
ekologiskt och socialt hållbart samhälle. Vi behöver fortsatt
kunskapssökande om hur den fysiska och sociala utformningen av det
uthålliga samhället ser ut. Omställningen får inte misslyckas på grund av
bristande kunskaper.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen en mycket drastisk nedskärning
på byggforskningen från dagens anslag om 164 miljoner kronor till 64
miljoner kronor. Det redovisas inget utredningsunderlag för förslaget, utan
endast regeringens bedömning "att aktörerna inom plan-, bygg- och
bostadssektorn i högre grad än tidigare tar ansvar för sin egen kunskaps-
försörjning".

Det är emellertid så att regeringens förslag, åtminstone till del, torde
baseras på utredningen för översyn av plan-, bygg- och bostadsväsendets
slutbetänkande (SOU 1997:182). Utredningen föreslår att de medel som för
närvarande används för forskning "inom branschens intresseområde" (ett
svårdefinierat begrepp), inkl. motsvarande del av BFR:s förvaltningsanslag,
dras in. Detta uppgick enligt utredningen till 75 miljoner kronor 1997.
Därutöver föreslår man effektiviseringar i två alternativ om 15 alternativt 30
miljoner kronor i två alternativ, alltså totalt besparingar om 90 alternativt
105
miljoner kronor på BFR:s medel, dvs. statsbudgetens anslag A6 och A7
minus Byggkostnadsdelegationens medel. Regeringens förslag motsvarar,
efter vissa omräkningar, rätt exakt utredningens kraftigaste besparings-
alternativ om man slår ihop anslagen A6 och A7.

Utredningen innehöll ett helt paket med åtgärder för att omstrukturera hela
plan-, bygg- och bostadssektorn. Besparingen på anslaget A7 var bara en del
av detta. Bland andra förslag med statsfinansiella effekter kan nämnas att
utredningen föreslog att staten i en engångsavsättning satsar 50-75 miljoner
kronor till ett eller flera av byggbranschens FoU-organ. Som motprestation
skall ett lika stort belopp tillskjutas från branschen. Detta syftar till att
motverka neddragningarna på BFR:s anslag. Om detta och alla andra förslag
nämner regeringen ingenting i budgetpropositionen, endast att man avser
återkomma under hösten.

Miljöpartiet menar att det knappast är möjligt att ta ställning till den
drastiska nedskärning för 1999 som nu föreslås utan att ha en samlad bild av
regeringens idéer beträffande det framtida stödet till byggforskningen,
inklusive dess konsekvenser för statsbudgeten. Den nu aktuella
nedskärningen om över 60 % av det nuvarande anslaget är i alla händelser
alltför drastisk; vill man spara på detta sätt måste verksamheten ges tid till
successiv anpassning till den lägre anslagsnivån. Vi har inte lyckats hitta en
lämplig finansiering för att kompensera regeringens besparing, men avser att
verka för en snar lösning på byggforskningens framtida finansiering. Vi kan
följaktligen i nuvarande läge inte ta ställning till anslaget för år 2000 och
2001.

6.7 Radonproblemet i bostäder är allvarligt
6.8
Miljöpartiet anser att samhället måste ta itu med radonproblemet - både
den gas som sprids från husgrunder och den som kommer med vattnet
från djupborrade brunnar. Vi anser att radonproblemet inte bör spaltas
upp utan behandlas i ett sammanhang.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 1999 att anslaget för bidrag
till åtgärder mot radon i bostäder i fortsättningen begränsas av en årlig ram.
Miljöpartiet de gröna avstyrker detta förslag och förespråkar således den
ordning som gällt hittills.

Vidare föreslår regeringen en besparing om 5 miljoner kronor på
radonanslaget. Detta är oacceptabelt. Detta anslag finansierar mycket
angelägna åtgärder. Boverket redovisar mycket goda effekter av bidragen.
Verket bedömer dessutom att radonsanering sker i för liten omfattning och
att informationsinsatserna bör förbättras samt att bidraget bör tidsbegränsas
för att stimulera till att takten för radonsanering ökar. Boverket föreslår
också att bidrag till mätningar av radonhalten i hyres- och bostadsrättshus
bör övervägas.

Mot bakgrund av Boverkets utvärdering och förslag föreslår Miljöpartiet
att anslagsnivån utökas från 12 till 17 miljoner kronor per år under åren 2000
och 2001. Avsikten med tillskottet är att utöka och förbättra informations-
insatserna, öka antalet bidrag samt att ge möjlighet till bidrag för mätningar
av radonhalten i hyres- och bostadsrättshus.

6.9 Fukt- och mögelskadade småhus
6.10
Småhusskadenämnden, knuten till en statlig fond, inrättades 1986 i syfte
att bistå ägare till småhus med omfattande fukt- och mögelskador byggda
under 1970- och 1980-talen. I dag lämnas bidrag till reparationskostnader
som inte kan bäras av huset i reparerat skick, dvs. rätt komplicerade och
krävande regler som involverar beräkningar av låneutrymmet på
fastigheten. Resultatet av detta är att det krävs mycket stor egen
ekonomisk insats av husägaren och följaktligen blir ett minskande antal
hus sanerade med statlig hjälp.

Byggkvalitetsutredningen behandlade dessa problem i ett betänkande i
slutet av förra året (SOU1997:177). Utredningen konstaterade att reglerna
om självrisk för sökandena är sådana att allt färre som behöver hjälp kommer
i åtnjutande av sådan. Man föreslog därför förbättringar och förenklingar av
reglerna som i korthet innebär att sökanden alltid själv skall svara för
åtgärdskostnad upp till ett basbelopp. Staten bidrar med 50 % av
åtgärdskostnaden. Utredningen konstaterade vidare att det alltjämt föreligger
stort behov av stöd till småhus som inte omfattas av småhusgarantin (dvs.
hus byggda före år 1990). Mot bakgrund av att fel som orsakar fukt- och
mögelskador inte blir påtagliga förrän efter omkring 10 år har gått, föreslår
utredningen att möjligheten att söka stöd bör finnas kvar under ytterligare en
fyraårsperiod. Utredningen bedömde att regelförändringarna kommer att
medföra en ökad tillströmning av ärenden under den avslutande fyraårs-
perioden, men lämnade ingen kostnadskalkyl.

Miljöpartiet har under förra mandatperioden gjort en överenskommelse
med regeringen som bl.a. innebar en tillfällig förstärkning av Småhusskade-
nämndens verksamhet. Det gällde ett tillfälligt bidrag om 20 % av sanerings-
kostnaden för att lindra de höga självriskkostnaderna. Detta bidrag löpte ut
den 1 oktober 1996. Vi är fortsatt engagerade för denna verksamhet och delar
i princip Byggkvalitetsutredningens slutsatser om behov av förändring av
regler och en fyraårig avslutningsperiod.

Regeringen vill skära ned anslaget till fukt- och mögelskadade småhus
med en tredjedel för nästa budgetår. Vi föreslår i vårt budgetförslag 10
miljoner kronor utöver regeringens förslag för 2000 och 2001. Bibehålls
denna nivå framöver, är också den otillräcklig för att genomföra Byggkvali-
tetsutredningens förslag. Vi föreslår emellertid att regeringen ges i uppdrag
att komplettera utredningens förslag med en kostnadskalkyl för den
avslutande fyraårsperioden och återkomma till riksdagen med ett förslag om
genomförande och finansiering. Vi är beredda att utifrån ett sådant underlag
göra en kraftigare satsning för år 2000 och framåt. Det bör påpekas att denna
verksamhet är statsfinansiellt lönsam. Den stimulerar småskalig
byggverksamhet i skilda delar av landet samtidigt som en stor del av statens
utgifter återförs i form av skatter och avgifter.

6.11 Allergisanering av bebyggelsen
6.12
Vad är viktigare än barnen i vårt samhälle. Har vi inte alla en skyldighet
att skydda dem mot "sjuka" skolor, daghem och bostäder? Allergier,
överkänslighet och astma har som aldrig förr brett ut sig i våra växande
generationer. Vi har fått en ny växande folksjukdom. Anledningen, som
de flesta är överens om, finns främst i våra dåliga inomhusmiljöer.
Kommunernas försök att nu ta itu med problemen får inte stoppas.
Samhällskostnaderna för uteblivna åtgärder kommer att få helt andra
dimensioner. Det är också de flesta överens om.

6.12.1 Bakgrund - överenskommelser med regeringen om allergi-
saneringsbidrag
6.12.2
Våren 1995 gjorde regeringen och Miljöpartiet en överenskommelse om
det s.k. RAS-bidraget (riktat anställningsstöd). Regeringen fick på det
sättet stöd för 5 miljarder kronor till RAS och Miljöpartiet fick loss
2 miljarder kronor till miljöåtgärder. Framför allt handlade det om ett
bidrag till inomhusmiljön, det s.k. allergisaneringsbidraget, på 1,8
miljarder kronor. 200 miljoner kronor fördelades på bidrag till
solfångare, ackumulatortankar, kulturbyggnader och experimentbyggen.
40 miljoner kronor gick särskilt till Småhusskadenämnden för att hjälpa
egnahemsägarna med ett bidrag till självrisken vid fukt- och
mögelskador.

För allergisaneringsbidraget gällde att huvudentreprenadavtalet skulle vara
tecknat senast 1 mars 1996 och slutbesiktning skulle ske senast 1 januari
1997.

Ansökningarna till bidraget för allergisaneringar gick trögt, och såg inte ut
att alls utnyttjas som väntat, samtidigt som medel till ny- och ombyggnader
saknades. I en ny överenskommelse mellan regeringen och Miljöpartiet
skiftades 800 miljoner kronor från allergisaneringsbidraget till ny- och
ombyggnader. I överenskommelsen ingick förlängning av tiderna för
allergisaneringsbidraget. Huvudentreprenaden skulle först vara klar
1 oktober 1996 och slutbesiktningen 1 oktober 1997. Samtidigt låg an-
sökningstiden kvar vid 1 mars 1996. Till överenskommelsen fogades också
krav på intensifierad information om bidraget och att om den återstående
miljarden mot förmodan överskreds skulle nya förhandlingar upptas.
Miljöpartiet fick i denna överenskommelse också 100 miljoner kronor till
fortsatt 35-procentigt investeringsbidrag till vindkraften.

6.12.3 Stegrat intresse för allergisanering
6.12.4
Vid ansökningstidens utgång, 1 mars 1996, hade ansökningar för drygt
1,8 miljarder kronor för allergisaneringar lämnats in. Regeringen och
Miljöpartiet återupptog då diskussioner, i enlighet med
överenskommelsen. Ur dessa diskussioner kom tyvärr inte en enda ny
krona. Regeringen hänvisade till statsfinanserna. Samtidigt satsades det
ytterligare pengar på rena ombyggnadsbidrag. Betongen gick före
barnens hälsa, vilket är mycket allvarligt.

6.12.5 Nya försök - och resultat
6.12.6
Miljöpartiet har sedan vid ett flertal tillfällen försökt få regeringen att ta
det ansvar man kan förvänta sig i en sådan här fråga. Inga pengar
avsattes i vårpropositionen 1996, men under diskussionen om
sysselsättningspropositionen under sommaren, menade statsministern att
man skulle försöka finna en lösning, inte minst för barnens skull, men
ingenting hände.

Sedan dess har Miljöpartiet enträget återkommit med krav på att fullfölja
allergisaneringen. Vi avsatte 600 miljoner kronor i vårt budgetförslag för
1997. Nu ser det äntligen ut att bli en förändring för 1999. Som en del av
överenskommelsen med regeringen och Vänsterpartiet kommer regeringen
att vidga stödet till lokala investeringsprogram (Hållbara Sverige) till att
också kunna omfatta allergisanerande åtgärder i bebyggelsen som genomförs
i samband med de ombyggnadsåtgärder som regelverket för närvarande ger
möjlighet att stödja. Vi kan bara konstatera att detta var så långt vi kunde
komma i denna fråga i nuvarande politiska läge.

6.13 Tillflyktsorter för elöverkänsliga
6.14
En ny och växande grupp "hemlösa" är de sk elflyktingarna. Det är
människor, som får så starka allergiska symtom i närheten av el- och
magnetfält, att de ofta tvingas på flykt och måste övernatta i bilar,
husvagnar eller tält. Det beror inte på att de saknar bostad eller arbete,
utan enbart på att de inte kan vistas i närheten av ström- och magnetfält,
sändare, alarmapparater o dyl. De värst drabbade har en ohållbar
livssituation med ständiga uppblossande symtom och rädsla för att inte
stå ut eller klara livhanken. Vad som skulle kunna vara en lösning för
dem, som drabbats värst, är ett statligt stöd till byggande av
rehabiliteringshem, totalt fria från elektricitet och långt borta från elgator
och allfartsvägar. De skulle också kunna bli mötesplatser för dessa
utsatta, hittills också missförstådda, offer för vårt välfärdssamhälle.

Forskningen måste få ökat stöd. Orsakssammanhangen är oklara och
behöver breda, tvärvetenskapliga insatser. Samhället måste ta problemen på
allvar, från forskning om orsakssammanhang till hjälp och stöd för de
drabbade. Alla ny- och ombyggnader måste, så långt det är möjligt,
minimera elektromagnetiska fält. Det sker bl a genom femledare och
avledande skarvningar av alla in- och utgående metallrör för de sk
vagabonderande strömmarna. Inom den bostadspolitiska sektorn vore
dessutom en inventering av helt elfria områden och ett stöd för dem som vill
bygga om eller nytt, för att bedriva rehabiliteringsverksamhet för de värst
drabbade, en bra början.

7 Boendekostnader
8
8.1 Reglerna för räntebidrag
8.2
Miljöpartiet stöder att de tidigare mycket höga räntebidragen nu så gott
som helt avvecklas. Den återstående frågan gäller hur neutralitet skall
uppnås mellan olika upplåtelseformer. I nu gällande system förutsätts att
det finns kvar ett "evigt" räntebidrag på 30 % för hyres- och
bostadsrättshus, som skall motsvara värdet av egnahemsägarnas
ränteavdrag. Bostadspolitiska utredningen föreslog att detta räntebidrag
skulle trappas av helt och kunna ersättas av att nybyggda hyres- och
bostadsrättshus befriades från fastighetsskatt för all framtid och att de
dessutom fick ett investeringsbidrag på 10 procent när de byggs.

Förslagets ekonomiska effekter vad gäller neutralitet mot egnahem är svårt
att bedöma på lång sikt. Med denna fråga arbetar för närvarande Fastighets-
skatteutredningen som skall bedöma frågan om neutralitet utifrån ett
helhetsperspektiv. Arbetet med att hitta bättre former för neutralisering än
det eviga räntebidraget bör fortsätta.

Miljöpartiet sympatiserar med Bostadspolitiska utredningens lösning och
medverkar nu till ett första steg i denna riktning: I vår överenskommelse med
regeringen och Vänsterpartiet om budgetpropositionen för 1999 ingår en till-
fällig sänkning av fastighetsskatten för hyreshus från dagens 1,5 % till 1,3 %.
Sänkningen är tillfällig i avvaktan på Fastighetsskatteutredningens förslag.

8.3 Statliga kreditgarantier
8.4
I budgetpropositionen för 1999 redovisas en mycket dyster utveckling
beträffande garantiförlusterna för de äldre statliga kreditgarantierna för
bostadsbyggande. Regeringen konstaterar att det behövs drygt 1 miljard
mera för 1998 och ytterligare 1,5 miljarder för 1999. Samtidigt beräknar
man att anslagsnivån kan sänkas med 0,5 respektive 1 miljard från 1999
års nivå för år 2000 och 2001. Det är enligt regeringen alltså fråga om en
topp och nuvarande anslagsnivå skall återställas fr.o.m. år 2001. Det är
värt att notera att i de nämnda siffrorna ingår inte resurser för
kreditgarantier för avlösen av kommunal borgen till krisdrabbade
bostadsrättsföreningar. Dessa finansieras med medel från ett särskilt
anslag under utgiftsområde 25.

Med tanke på de negativa överraskningar som hittills drabbat finan-
sieringen av de statliga kreditgarantierna är Miljöpartiet skeptiskt till att
ut-
vecklingen kommer att följa regeringens prognos. Utfallet kan bli etter värre.
En beredskap för detta bör finnas och redovisas. Vi är beredda att
konstruktivt medverka till framtida åtgärder för att lösa problemen på detta
område.

Regeringen aviserar att ta initiativ till bl.a. regelförändringar med
anledning av den dystra utvecklingen för kreditgarantierna och återkomma i
kommande vårproposition. Miljöpartiet anser detta angeläget och vill ge
regeringen till känna att regelförändringarna främst skall syfta till att minska
statens garantiförluster, men också till att tillse att kreditgarantierna bara
lämnas till miljö- och hälsoriktigt byggande.

8.5 Fastighetsskatten
8.6
Som en följd av bl.a. Miljöpartiets krav i den bostadspolitiska
utredningen genomförs nu en stor och bred översyn av
fastighetsskattefrågorna.

Vi anser att det nu är nödvändigt med en förändring av synen på
fastighetsbeskattning. Utgångspunkten för beskattning av fastigheter måste
vara resursanvändningen i form av energi och material, ev. annan
miljöbelastning samt utnyttjande av kommunal infrastruktur som fastigheten
åstadkommer. Att boendet skulle betraktas som en inkomst är nog för de
flesta en främmande tanke. Däremot att betrakta en fastighet som kapital
kanske inte är lika främmande, men det är detta som ställer till de största
problemen med nuvarande beskattning. Och problemen är av flera slag. Ett
av dem har att göra med sättet att fastställa storleken på "kapitalet", dvs
värdet på fastigheten. Den metod som används är att varje fastighet åsätts ett
taxeringsvärde. Detta skall motsvara 75 % av fastighetens marknadsvärde.
Taxeringsvärdet är baserat på husets storlek, utrustning, läge, mm. och
ändras varje år. För att fastställa förändringen av marknadsvärdet använde
man sig, enkelt uttryckt, av ett genomsnittligt försäljningspris för de
fastigheter som under året hade sålts i samma område.

Den här principen att fastställa taxeringsvärdet har framför allt två
negativa effekter. För det första så leder den till att människor som bor
permanent i attraktiva områden, t.ex. skärgården, tvingas betala mer och mer
i skatt efterhand som priserna på husen som säljs runt omkring höjs. Det
värde som åsätts fastigheten är alltså fiktivt och inte något som ger en ökande
avkastning. Det här leder till att vissa människor får orimligt höga kostnader
för sitt boende och kanske till och med tvingas flytta för att man inte har råd
att bo kvar. Detta kan knappast ses som särskilt solidariskt eller rättvist.

Ett annat stort problem är att den som väljer att investera i sin fastighet för
att t.ex. minska sin energiförbrukning straffas med högre fastighetsskatt.
Investeringen höjer fastighetens värde och därmed skatten. Den som t.ex.
väljer att komplettera sina befintliga tvåglasfönster med ett tredje glas,
kanske återanvänt från ett rivningshus, drabbas av högre skatt. Det samma
kan gälla den som byter sin värmepanna och börjar elda med biobränsle.
Detta är naturligtvis tokigt och helt oacceptabelt ur miljösynpunkt. Den typen
av investeringar måste naturligtvis gynnas för att medverka till omställningen
till ett hållbart samhälle.

Fastighetsskatten måste på sikt avskaffas i sin nuvarande utformning.
Miljöpartiets linje, som utgår från resurshushållning, innebär att en
betydande del av den beskattning som drabbar boendet kommer från
energiskatten. På så sätt kommer energieffektivisering i olika former att
gynnas och på kort sikt även övergången till biobränslen för uppvärmning.
Vi skulle få en beskattning som samverkar med strävanden att miljöanpassa
boendet istället för att motverka. Man skulle också slippa den orättvisa
beskattningen av skärgårdsfastigheter och fastigheter i andra attraktiva
områden.

Men det går inte helt att bortse ifrån den kapitaltillväxt, som sker då en
fastighet stiger i värde. Hur stor denna tillväxt verkligen är, kan man dock
inte veta förrän fastigheten säljs och värdet bör därför inte vara föremål för
löpande beskattning. Istället bör realisationsvinstbeskattningen för fastigheter
ses över och anpassas mer till nivån för övrig kapitalbeskattning.

Ur resurssynpunkt är det också rimligt att beskattning så långt det är
möjligt sker där resurserna förbrukas. Varje fastighet kräver en viss
infrastruktur i form av gator, räddningstjänst, etc. Kostnaden för denna
infrastruktur betalas oftast av kommunerna och det är därför rimligt att
kommunerna får rätt att ta ut någon form av fastighetsskatt eller avgift för att
täcka dessa kostnader. Detta skulle också lösa en del av problemen för de
kommuner som har ett väldigt stort antal fritidsbostäder. I dessa kommuner
får man höga kostnader för infrastrukturen men fastighetsskatten hamnar i
dag hos staten.

En miljöanpassning av fastighetsbeskattningen är en viktig del av
Miljöpartiets bostadspolitik. Att boendet förbrukar resurser är ofrånkomligt
och det är därför viktigt att ett miljöriktigt beteende gynnas. En övergång
från nuvarande beskattning av ett fiktivt kapitalvärde till en kombination av
energiskatt, reavinstskatt och kommunal avgift ger ett grönare boende.

9 Anslagsfrågor
10
De olika anslagen har diskuterats under separata rubriker ovan. Här följer
en sammanfattning av effekterna på statsbudgeten. Under utgiftsområde
18 avviker Miljöpartiets budgetförslag vid fyra anslag:

A7 - Byggforskning. Den kraftiga nedskärningen om 100 miljoner kronor
vill vi motverka med ytterligare 50 miljoner kronor utöver regeringens
förslag för 1999.

A8 - Bidrag till fonden för fukt- och mögelskador. Regeringens
neddragning om 20 miljoner kronor för 1999 motverkar vi med en
omprioritering om 10 miljoner kronor för åren 2000 och 2001.

A9 - Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder. Också här vill vi motverka
regeringens nedskärning om 5 miljoner kronor med motsvarande belopp
utöver regeringens förslag för 1999. För åren 2000 och 2001 föreslår vi en
kraftigare satsning om 10 miljoner kronor utöver regeringens förslag, totalt
17 miljoner kronor per år.

E1 - Stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet: De
ovan nämnda omprioriteringarna för 1999 finansierar vi med en neddragning
om 55 miljoner kronor på anslaget E1.

10.1 Fördelning på anslagsområden
10.2
Miljöpartiet föreslår följande fördelning av anslag inom utgiftsområde
18.

Förslag till anslag 1999 och beräkningar 2000 och 2001, milj. kr

18
Samhällsplanering,
bostadsförsörjning
Regeringen

Miljöpartiet

Förslag
Beräknat

Avvikelse från regeringen

1999
2000
2001
1999
2000
2001
Totalt utgiftsområdet

20463
17300
13702
0
70
60
Anslag

A1
Boverket: Förvaltningskostnader
122
124
126

A2
Räntebidrag m.m.
7537
4085
1981

A3
Vissa äldre låne- och bidragsstöd
för bostadsändamål m.m.

1

0

0

A4
Statens bostadskreditnämnd:
Förvaltningskostnader

13

13

13

A5
Statens bostadskreditnämnd:
Garantiverksamhet

3000

2500

1500

A6
Byggforskningsrådet:
Förvaltningskostnader

23

24

24

A7
Byggforskning
64
69
70

50
40
A8
Bidrag till fonden för fukt- och
mögelskador

40

40

40

10

10
A9
Bidrag till åtgärder mot radon i
bostäder

7

7

7

10

10
A10
Bostadsbidrag
5865
5658
5686

A11
Bonusränta för
ungdomsbosparande

6

8

8

A12
Investeringsbidrag för anordnande
av bostäder för studenter m.m.

30

0

0

A13
Internationellt samarbete
20
20
0

B1
Geoteknik
23
23
24

C1
Länsstyrelserna m.m.
1758
1769
1787

C2
Regionala självstyrelseorgan
20
20
20

D1
Lantmäteriverket
428
435
439

D2
Statens va-nämnd
5
6
6

E1
Stöd till lokala
investeringsprogram för ekologisk
hållbarhet

1495

2495

1965

E2

Kunskapscentrum för ekologisk

Kunskapscentrum för ekologisk
hållbarhet

5

5,0

5,1

11 Hemställan
12
Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kommunernas ansvar för
bostadsförsörjningen,
2.
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om äldrebostäder,1
4.
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att bidraget för ekologisk hållbarhet också
skall omfatta nya lösningar i egnahemsområden,
6.
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om estetiska kvaliteter,
8.
9. att riksdagen avslår regeringens förslag i fråga om ram för
bidrag till åtgärder mot radon i bostäder,
10.
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om radonproblemet i bostäder,
12.
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till genomförande och
finansiering av Byggkvalitetsutredningens förslag om bidrag till
reparation av fukt- och mögelskadade småhus i enlighet med
vad i motionen anförts,
14.
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om regelförändringar för de statliga
kreditgarantierna,
16.
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om beräknad fördelning på anslag inom
utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande för åren 2000 och 2001 enligt tabell.
18.
Stockholm den 26 oktober 1998

Marianne Samuelsson (mp)

Helena Hillar Rosenqvist (mp)
Mikael Johansson (mp)
Matz Hammarström (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Birger Schlaug (mp)
Kia Andreasson (mp)
Peter Eriksson (mp)
Gunnar Goude (mp)
Barbro Johansson (mp)
Thomas Julin (mp)
Per Lager (mp)
Ewa Larsson (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)
Kerstin-Maria Stalín (mp)
Lars Ångström (mp)

1 Yrkande 2 hänvisat till SoU.