Bistånd för stärkande av demokrati och fattigdomsbekämpning

Motion 2007/08:U336 av Anita Brodén (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av att det blir en framgång i fortsatta WTO-förhandlingar för att säkerställa de fattigaste ländernas marknadstillträde.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige, som ett föregångsland i biståndssammanhang, bör stimulera andra givarländer att också ta sitt ansvar, infria givna löften och därmed höja biståndsambitionerna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om tydliga krav på kontinuerlig utvärdering för att kunna uppvisa resultat vad gäller stärkande av demokrati och mänskliga rättigheter.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sveriges politik för global utveckling (PGU), utifrån ett fattigdoms- och rättighetsperspektiv, bör i större utsträckning ges en central roll i alla politikområden.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om nödvändigheten av och möjligheterna att genom miljöbistånd medverka till en tekniköverföring, tillvaratagande av förnybara resurser samt därmed bidra till bättre miljö och hälsa.

Motivering

Regeringen har tagit ett stort steg för att effektivisera biståndsinsatser samt också tydliggöra vikten av demokratisering, mänskliga rättigheter, miljö och jämställdhet i samband med biståndsinsatser. Det är ett bra grepp och kommer att kunna leda till en positiv utveckling.

Ett av de viktigaste verktygen för att uppnå en välståndsökning och därmed minskad fattigdom handlar om ökat tillträde till de lokala marknaderna men också genom frihandel till en global marknad. Den protektionistiska jordbrukspolitik, med exportbidrag och tullar, som förts inom EU men också i övriga västländer har slagit ut möjligheter för de allra fattigaste ländernas bönder att få avsalu för sina produkter. Det är därför av allra största vikt att det blir en framgång i fortsatta WTO-förhandlingar, något som Sverige bör arbeta mycket hårt för.

Fattigdomen skördar fortfarande offer och skapar lidande för miljontals människor runtom i världen. Fortfarande lever knappt en miljard människor i extrem fattigdom, d v s på mindre än en dollar om dagen. I juli 2007 presenterade FN en halvtidsrapport för att granska utvecklingen för att uppnå FN:s millenniemål. Rapporten visar att framsteg gjorts för att halvera andelen människor som lever i extrem fattigdom. Detta mål är inom räckhåll i de flesta regioner förutom Afrika söder om Sahara, där möjligheterna att uppnå målet är minimala. Rapporten visar också på framgångar vad gäller andelen barn som går i skola, även i Afrika söder om Sahara.

Ett tydligt budskap i rapporten är att bristen på ökat bistånd omöjliggör att uppnå målen och att rika länder inte levt upp till sina åtaganden i millenniemål 8. Biståndet har sjunkit i verkliga tal med 5,1 procent mellan 2005 och 2006 (UNDP, 2007). Löftet från G 8-länderna att dubblera biståndet till Afrika söder om Sahara till år 2010 ser inte ut att infrias.

Sverige har ett generöst bistånd med 1 % av BNI. Sverige har också vidtagit konkreta åtgärder för att stärka effektiviteten i biståndet. Sverige är därmed ett ledande land i biståndssammanhang, inte minst inom EU som nyligen lagt fast en plan för att öka medlemsländernas bistånd till 0,7 % av BNI för de länder som inte redan ligger över detta mål.

Sverige, som ett föregångsland i biståndssammanhang, bör stimulera andra givarländer att också ta sitt ansvar och infria givna löften och därmed leva upp till ett högt biståndsmål.

Ytterligare steg kan tas för att säkra att biståndet stödjer fattigdomsbekämpning och en demokratisk utveckling i samarbetsländerna i enlighet med målsättningarna i svensk politik för global utveckling (PGU).

I samband med den nya inriktning som regeringen nu gör vad gäller biståndet förutsätter jag att biståndet i större utsträckning fokuserar på att bidra till FN:s millenniemål och att stärka demokratiutveckling i utvecklingsländer. Idag går stora summor av biståndet förlorat – hela en tredjedel av EU-ländernas bistånd år 2006 (CONCORD, 2007) – genom att det används till utgifter i Europa för andra ändamål, bland annat exportkrediter.

En central uppgift för biståndet är att stärka demokratiutveckling i samarbetsländerna. Bistånd bör ges med tydliga krav på att uppvisa resultat vad gäller stärkande av demokrati och mänskliga rättigheter. Resultaten bör utvärderas kontinuerligt.

Sveriges politik för global utveckling (PGU), och dess målsättning om att politiken ska genomsyras av ett fattigdoms- och ett rättighetsperspektiv, bör i större utsträckning ges en central roll för i alla politikområden. Mekanismer, däribland konsekvensanalyser, utvärderingar och bred dialog med olika aktörer i Sverige, bör stärkas för säkra att PGU genomsyrar alla politikområden.

Klimatproblematiken har tagits på ett allt större allvar i många länder tack vare senaste årets rapporter, där FN:s klimatpanels rapport IPCC samt den så kallade Sternrapporten speciellt kan nämnas. De väntade klimatförändringarna kommer att innebära extrema vädersituationer vad gäller torka, väta, blåst och temperaturer. De som kommer att drabbas allra hårdast är många människor i utvecklingsländerna.

Det är därför både nödvändigt och kan skapa nya möjligheter med miljöbistånd. Miljöbistånd kan medverka till en tekniköverföring, tillvaratagande av förnybara resurser samt bidra till en gemensam satsning att förhindra de svåraste klimatscenarierna och därmed skapa en bättre miljö och hälsa.

Stockholm den 29 september 2007

Anita Brodén (fp)