Bevarande av slåtterängar

Motion 1985/86:Jo209 Marianne Andersson och Per-Ola Eriksson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86:Jo209

Marianne Andersson och Per-Ola Eriksson (c)
Bevarande av slåtterängar

En av de mest uppskattade svenska landskapsbilderna och även vår mest
innehållsrika och levande historiebok är det gamla kulturlandskapet som
formats av generationer brukare.

Hagmarker, slåtterängar etc. innehåller de mest artrika växt- och djursamhällena
i svensk natur och har avgörande betydelse för växt- och djurvärldens
mångfald och för den genetiska variationen i landet. Av våra ca 400 hotade
högre växter hör ca 300 hemma i jordbrukslandskapet.

Den traditionella ängsslåttem, då man tog hö från permanenta, ogödslade
ängar, har inte längre någon ekonomisk betydelse. Slåtter av denna typ
förekommer för att bevara ett kulturarv och en naturtyp med åtskilliga
slåtterberoende växt- och djurarter som i dag är hotade. Det är i högsta grad
ett samhällsintresse att bevara de värdefulla slåtterängar som i dag sköts
ideellt av intresserade brukare.

Med den negativa ekonomiska utveckling för jordbruket och hotet om
nedläggning av åkermark som i dag finns är risken överhängande att just
denna kvarvarande värdefulla odlingsmark försvinner. Öppethållande och
vård sker bäst genom att bestående jordbruksföretag sköter marken och för
att göra detta möjligt bör ett statligt stöd i form av arealbidrag utgå till
brukaren. Detta skulle på ett obyråkratiskt och för samhället föga kostnadskrävande
sätt medverka till bevarande av ett oersättligt miljö- och kulturarv.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående arealbidrag till brukare av slåtterängar.

Stockholm den 21 januari 1986

Marianne Andersson (c)

P.-O. Eriksson (c)