Betänketid vid människohandel

Motion 2013/14:Sf270 av Maria Stenberg och Marie Nordén (S)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att betänketiden vid människohandel bör ses över.

Motivering

Människohandel, oavsett om det är sexuellt utnyttjande eller utnyttjande för arbete som är syftet, är en kraftig kränkning av de mänskliga rättigheterna.

Enligt 52 a § i utlänningslagen kan offer för människohandel beviljas så kallat uppehållstillstånd för offer för människohandel. Uppehållstillståndsärendet avgörs av Migrationsverket. Innan uppehållstillstånd beviljas kan den som blivit offer för människohandel ges en viss betänketid.

Polisinrättningen eller Gränsbevakningsväsendet fattar besluten om att betänketid ska ges och om att den ska avbrytas. Syftet med betänketiden är att ge offret för människohandel tid att återhämta sig från sina upplevelser och att lösgöra sig från gärningsmännens inflytelsesfär. Betänketiden ger även polisen tid att kartlägga personens ställning i bland annat förundersökningen och för utlåtandet om uppehållstillstånd. Under betänketiden ska offret för människohandeln besluta om han eller hon kommer att samarbeta med myndigheterna på det sätt som uppehållstillståndet för offer för människohandel förutsätter för att de som misstänks för människohandeln ska kunna gripas. Under betänketiden ska det eventuella offret endast kontaktas för samtal eller förhör om det är absolut nödvändigt.

Betänketid beviljas i allmänhet i situationer då det eventuella offret för människohandel vistas olagligt i landet. Vistelse i landet under betänketiden räknas som laglig vistelse i landet med stöd av utlänningslagen. Beslut om att avlägsna personen ur landet kan inte fattas under betänketiden. Inte heller kan tidigare beslut verkställas under betänketiden.

Den färska rapporten Balancing protection and prosecution in anti-trafficking policies utgiven av Nordiska ministerrådet beskriver konflikten mellan ett polislett perspektiv som fokuserar på åtal och ett skyddsbaserat perspektiv som fokuserar på traffickingoffrens välbefinnande. Rapportens slutsats är att de nordiska länderna har väldigt varierande principer när det gäller betänketid.

För att på ett så effektivt sätt som möjligt motarbeta människohandeln är det viktigt att arbeta för ett gemensamt förhållningssätt hos alla berörda organisationer i regionen runt Östersjön. Ett närmare samarbete och större samordning inte bara mellan nationella institutioner utan också med internationella aktörer som FN, Europarådet och ILO skulle sannolikt ha en positiv inverkan. Det faktum att betänketiden för offer för människohandel skiljer sig åt i länderna runt Östersjön och i Norden är problematiskt, och det försvårar ett fullgott samarbete i bekämpningen av människohandeln. Med anledning av slutsatserna i rapporten bör betänketiden ses över.

Stockholm den 26 september 2013
Maria Stenberg (S)	Marie Nordén (S)