Betalningar till och från staten

Motion 1986/87:Fi809 Lars Tobisson m. fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87 :Fi809

Lars Tobisson m. fl. (m)
Betalningar till och från staten

Snabba och smidiga betalningsformer är viktiga för allmänheten och
näringslivet. Både posten och bankväsendet har under senare tid genomfört
förenklingar och förbättringar i sin service. Bankerna erbjuder nu allmänheten
att samla sina tillgodohavanden till ett enda räntebärande konto, till
vilket kan knytas olika tjänster för betalningsförmedling såsom privatgiro
eller sparbanksgiro för privatpersoner samt kort för automatiska uttag.

Denna strävan efter rationella betalningsformer hämmas emellertid av att
statens betalningsrutiner på många områden fortfarande är otidsenliga. En
del förbättringar har visserligen skett de senaste åren. Sålunda kan numera
inbetalning av inkomst- och förmögenhetsskatt samt arbetsgivaravgift ske via
antingen bank eller post på likvärdiga villkor, och riksförsäkringsverkets
utbetalningar av barnbidrag, pensioner m. m. behöver inte längre gå
omvägen via posten. Men på andra områden tillämpas fortfarande krångliga
och föråldrade betalningsformer, vilket kan härledas till den statliga
bestämmelsen från år 1925 att prioritera postgirot vid betalningsförmedlingen.

Enligt vår mening bör betalningssystemet fungera så praktiskt som
möjligt. Förutsättningen härför är fri konkurrens mellan olika institut och
betalningsformer. Staten får då inte ge postgirot en gynnad ställning när
likvärdiga eller bättre betalningsrutiner finns att tillgå på annat håll.

PKbankens särställning

PKbanken bildades 1974 genom en sammanslagning av Sveriges Kreditbank
och Postbanken. Trots att banklagstiftningen föreskriver fri konkurrens
mellan olika bankinstitut, har PKbanken länge haft ensamrätt till förvaltningen
av postgiromedel.

När 15 % av PKbankens aktiekapital 1984 såldes ut på Stockholms
fondbörs, konstaterade regeringen i den bakomliggande propositionen att
”bankens rörelse expanderat kraftigt och efter hand fått en struktur som
liknar övriga större bankers struktur. Detta innebär bl. a. att banken
konkurrerar med övriga banker i fråga om kreditgivning och andra banktjänster
på näringslivets område.” Mot denna bakgrund framstod PKbankens
monopol på förvaltningen av postgiromedlen som än mer stötande.

Genom postgirot passerar ca 6 600 miljarder kronor per år i olika
betalningsuppdrag. I genomsnitt stannar pengarna en och en halv dag hos
postgirot, vilket innebär att postverket förfogar över en överskottslikviditet

på ca 12 miljarder kronor per dag. Postverket har under senare år vänt sig Mot. 1986/87

mot PKbankens ensamrätt till dessa medel. Man har framhållit, att om denna Fi809

slopades, skulle postverket få ett bättre utgångsläge för att agera affärsmässigt.

Moderata samlingspartiet har i många år föreslagit (senast i motion
1985/86:Fi702) att PKbankens monopol på förvaltningen av postverkets
likvida medel borde upphävas. Finansutskottets majoritet har dock motsatt
sig förändringar i fråga om postgirots och PKbankens verksamhet. Som skäl
har bl. a. anförts (FiU 1985/86:31) att postgiromedlen är av stor betydelse för
PKbankens balansomslutning.

Under hösten 1986 uttalade emellertid ledande tjänstemän inom riksbanken
stöd för vår uppfattning att PKbankens särställning borde upphävas.

I november 1986 träffades ett nytt samarbetsavtal mellan posten och
PKbanken för perioden 1987—1989, som bl. a. innebär att postverket självt
skall förvalta sina likvida medel. Detta har inte, tvärtemot vad finansutskottets
majoritet hävdade våren 1986, ansetts menligt inverka på PKbankens
verksamhet.

Avtalet förutsätter att regeringen och riksdagen ger sitt godkännande.

Med anledning därav föreslår regeringen i proposition 1986/87:100 bil. 1, att
PKbankens särställning i fråga om förvaltning av postverkets likvida medel
skall upphävas. Vi tillstyrker självfallet regeringens förslag i denna del.

När postverket nu ges rätt att självt svara för förvaltningen av sina likvida
medel, aktualiseras vissa andra frågor beträffande postens verksamhet. Vi
delar regeringens uppfattning att postverket inte bör få status av bank.

Postgirots uppgift bör inskränkas till betalningsförmedling.

Emellertid återfinns i propositionen förslag om bl. a. förräntning av vissa
postgirokonton och om viss övertrasseringsrätt, vilka bryter mot dessa
principer. Redan nuvarande ordning, som innebär att ränta ges på juridiska
personers postgirokonton, står i strid med 1973 års riksdagsbeslut, enligt
vilket vid PKbankens tillkomst endast den del av postgirorörelsen som inte
var räntebärande skulle stanna kvar inom postverket. Förändringen genomfördes
av postverket 1980 utan att regeringen eller riksdagen godkände detta.

Det föreslås vidare att postgirots företagskunder skall kunna medges en
viss övertrasseringsrätt. Som skäl anges - liksom beträffande förräntning på
företagspostgirokonton - konkurrensen med bankgirot. Det bör emellertid
noteras, att bankgirot endast är en serviceorganisation för att överföra medel
från ett bankkonto till ett annat. Lika litet som det där förekommer
förräntning finns det någon övertrasseringsrätt. En bankkund som utnyttjar
bankgirot har däremot ofta kredit på sitt checkkonto men måste då normalt
lämna säkerhet för denna kredit. Kreditgivningen står också under bankinspektionens
tillsyn.

Grundsynen att bankverksamhet inte får utvecklas inom postverket kräver
att 1973 års principer upprätthålls samt att således postgirot inte på egen
räkning får ge inlåningsränta till några som helst kunder och att någon
övertrasseringsrätt inte får införas. Därmed erfordras inte det föreslagna
tillägget i bankrörelselagen.

Beträffande postverkets finansförvaltning ser vi det i och för sig som en
fördel att denna hålls åtskild från verksamheten i övrigt. Alternativet med ett 7

av postverket helägt aktiebolag inrymmer emellertid den nackdelen att Mot. 1986/87

finansförvaltningen undantas från de regler om offentlighet och revision som Fi809

är tillämpliga på statsmyndigheterna. Därför bör man stanna för att anförtro
dessa frågor åt en särskild placeringsdelegation inom postverket.

Vi tillstyrker de riktlinjer som anges för placeringen av postverkets likvida
medel. Upplåningsrätten bör som föreslås i propositionen begränsas till
kortfristig upplåning på dagslånemarknaden, och någon lånerätt i riksbanken
bör inte föreligga.

Enklare inbetalning av mervärdeskatt och punktskatter

På samma sätt som vid inbetalning av inkomstskatt, förmögenhetsskatt och
arbetsgivaravgifter borde moms och punktskatter kunna betalas via bank lika
väl som via posten. För många företag och privatpersoner skulle detta
medföra en väsentlig förenkling. Det skulle också ge dem fördelar från
räntesynpunkt, eftersom inbetalningen då kan göras på förfallodagen direkt
från bankkontot i stället för dagen före, vilket nu krävs när överföring måste
ske från exempelvis checkkonto till postgirot. Skatteutskottets majoritet har
i betänkande 1984/85:49 uttalat förståelse för detta önskemål om förenklat
inbetalningssätt.

Bestämmelserna för inbetalning av mervärdeskatt och punktskatter bör
således snarast ändras så att de kan utföras även via bank på samma sätt som
gäller för inkomstskatt, förmögenhetsskatt och arbetsgivaravgift.

Utbetalning av överskjutande skatt

En utbetalningsavi för överskjutande skatt kan lösas in på posten eller i bank.

Men utsändningen via posten är en onödig omgång, som leder till extra
kostnader för statsverket och ränteförluster för betalningsmottagarna.

Större delen av de medel som skatteväsendet i dag betalar till postverket för
denna hantering torde kunna inbesparas genom att övergå till en kontorutin.

Säkerhetsskäl motiverar också en ändring av nuvarande utbetalningsrutiner
för skatteåterbäringen. Detta understryks av brottsförebyggande rådet,
som i sina båda utredningsrapporter om ökat skydd för värdetransporter
(BRÅ PM 1979:1 och 1983:2) framhåller att kontantlösa betalningsrutiner
bör användas i ökad omfattning. I fråga om skatteåterbäringen framhåller
rådet följande (PM 1983:2, s. 19):

Nuvarande utbetalningssystem innebär att stora kontanta värdemängder
upplagras och hanteras. Återbetalningen av överskjutande skatt är den
största punktutbetalningen årligen. Post och banker rekvirerar då mycket
stora summor från riksbanken vilka sprids över landet under loppet av någon
vecka.

Antalet löne- och pensionskonton i bankerna som är tillgängliga för
automatiska betalningar av detta slag utgör drygt 5 miljoner, vartill kommer
drygt 1 miljon postgirokonton. Förutsättningarna för ökad användning av
kontantlösa betalningsrutiner är därför mycket goda. Tillgång till ett
rationellt och säkert utbetalningssystem finns. Detta måste utnyttjas bättre
än vad som är fallet i dag.

Om den skattskyldige i samband med självdeklarationen anger ett postgiro/ Mot. 1986/87

bankkontonummer, kan eventuellt förekommande överskjutande skatt Fi809

utbetalas direkt till detta. Denna metod - som tillämpas i Finland med gott
resultat - sparar tid, är betydligt säkrare och torde dessutom få en viss
sparstimulerande effekt.

Deklarationsblanketter bör således från taxeringsåret 1988 innehålla en
ruta för uppgivande av kontonummer, dit vederbörande skattemyndighet
åtar sig att sända eventuell överskjutande skatt. Ett alternativ kan vara att
betalningsmottagaren ger sin bank i uppdrag att uppbära eventuell skatteåterbäring
och sätta in beloppet på hans/hennes konto på samma sätt som
sker beträffande barnbidrag m. m.

Statens betalningar

Som inledningsvis berördes har riksförsäkringsverket infört enklare och
smidigare rutiner för utbetalning av vissa sociala förmåner. Övergången till
kontoutbetalningar av pensioner, sjukersättningar och barnbidrag torde ha
medfört en besparing för staten på ca 30 milj. kr. per år, och dessutom blir det
säkrare och bekvämare för mottagarna. Det är angeläget att andra statliga
förvaltningar, som gör utbetalningar, följer i samma spår.

Betalningar till och från bostadsstyrelsen skulle kunna ske smidigare och
säkrare, om inte alltid posten måste användas. Regeringen bör uppdra åt
berörda myndigheter att vidta erforderliga förändringar i sina betalningsrutiner.

Möjligheter föreligger numera för staten att utbetala löner, barnbidrag,
pensioner m.m. via annan bank än PKbanken. Överläggningar har också
förts med andra banker om en flyttning av betalningsuppdraget. Trots att
staten därvid erbjöds fördelaktigare villkor, träffades nytt avtal med
PK-banken. Med hänsyn till de besparingsmöjligheter som ett anbudsförfarande
skulle medföra, bör regeringen uppdra åt statens löne- och pensionsverk
att i föreskriven ordning föranstalta om upphandling avseende förmedling
av statliga löner, pensioner och utfallande belopp på grupplivförsäkringar
till kontohavare i andra banker än PKbanken.

Statens kassahållning

För närvarande kan det ta ända upp till fyra bankdagar, innan en inbetalning
från ett företag eller en privatperson till en statlig myndighet når sin
slutstation - statsverkets checkräkning i riksbanken - och därmed kan
påverka statsskuldens storlek och den därav uppkommande räntebelastningen.
Beräkningar utförda på basis av uppgifter i den statliga utredningen
Rationellare girohantering tyder på att statsverkets behov av kort upplåning
skulle kunna minskas med inemot 5 miljarder kronor, om betalningar till
statliga verk och myndigheter fick gå direkt till riksbanken utan att ta en
omväg över postgirot. Räntekostnaderna på statsskulden skulle kunna
minskas med över 500 milj. kr. per år.

Detta skulle kunna uppnås, om postverket och bankerna ålades att
inleverera inkommande likvider direkt till statsverkets/myndighetens check

räkning i riksbanken. Utbetalningar skulle på motsvarande sätt kunna ske Mot. 1986/87

genom att erforderligt belopp dras direkt på myndighetens konto i riksban- Fi809

ken utbetalningsdagen. Med detta system skulle staten spara avsevärda

belopp, samtidigt som myndigheter, företag och enskilda - i enlighet med vad

som tidigare föreslagits i denna motion - ges möjlighet att fritt välja post

eller bankgiro för sina betalningar.

Hemställan

Åberopande det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
postgirots gynnade ställning vid statliga betalningar bör upphävas,

2. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen,

3. att riksdagen beträffande riktlinjerna för postverkets förvaltning
av sina likvida medel och de organisatoriska formerna härför ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts,

4. att riksdagen begär att regeringen ändrar bestämmelserna om
inbetalning och återbetalning av mervärdeskatt och punktskatter så
att sådan betalning kan ske via bank,

5. att riksdagen begär att regeringen framlägger förslag om utbetalning
av överskjutande skatt i enlighet med vad i motionen anförts,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utbetalning av statliga bidrag och förmåner,

7. att riksdagen begär att regeringen uppdrar åt statens löne- och
pensionsverk att föranstalta om upphandling avseende förmedling av
statliga löner, pensioner och utfallande belopp på grupplivförsäkringar
till kontohavare i andra banker än PKbanken,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om snabbare överföring till och från riksbanken av
statens betalningar.

Stockholm den 27 januari 1987

Lars Tobisson (m)

Rune Rydén (m)

Hugo Hegeland (m)

Anders Andersson (m)

Bengt Wittbom (m)

Filip Fridolfsson (m)
Margit Gennser (m)
Margareta Gard (m)

10