Besvärsrätt för konkursgäldenär

Motion 1986/87:l302 Karl Björzén och Bengt Harding Olson (m, fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87:L302

Karl Björzén och Bengt Harding Olson (m, fp)
Besvärsrätt för konkursgäldenär

När en person försätts i konkurs får han inte råda över egendom som hör till
konkursboet. Han saknar emellertid inte helt inflytande på förvaltningen,
eftersom vissa åtgärder kräver hans hörande eller samtycke. Han får också
föra talan mot beslut i skilda frågor, exempelvis rörande konkursarvoden. I
viktigare frågor saknar gäldenären dock talerätt. Inte minst betydelsefullt
är detta i samband med att hans tillgångar realiseras.

Den egendom som hör till konkursboet skall snarast möjligt förvandlas i
pengar och utdelas till borgenärerna. Vid personlig konkurs, där betalningsansvaret
kvarstår efter konkursen, har gäldenären ett direkt ekonomiskt
intresse av att högsta möjliga pris uppnås vid försäljning av boets
tillgångar. Om dessa skulle komma att avyttras till ett alltför lågt pris beroende
på bristfällig handläggning av konkursen, är det av stort intresse för
konkursgäldenären att kunna påtala felaktigheten och få en förnyad försäljning
till stånd. Ofta sammanfaller gäldenärens intresse med borgenärsintresset
och rättelse kan då ske genom talan av borgenär. Det finns emellertid
ingen anledning att helt utlämna gäldenären åt de lämplighetsöverväganden
som borgenärerna kan komma att göra. Om exempelvis en borgenär,
själv eller genom bulvan, på exekutiv auktion ropat in en fastighet till
ett lågt pris beroende på att kungörelseförfarandet varit bristfälligt, kan han
genom gäldenärens kvarstående betalningsansvar rentav se en möjlighet att
delvis få dubbelt betalt för sin fordran. Det kan givetvis även finnas andra
skäl för en borgenär att förhålla sig passiv i situationer då gäldenärsintresset
inte tillgodosetts. T. ex. kan en borgenären närstående person eller en dennes
affärskontakt ha gjort ett fördelaktigt köp. Även personliga motsättningar
kan antas påverka borgenärens överväganden.

Mot nu angivna bakgrund bör en gäldenär i personlig konkurs tillerkännas
rätt att föra talan mot beslut av vikt för hans eventuella kvarstående
betalningsansvar efter konkursen.

Ett inte ovanligt fall i samband med personlig konkurs är att exekutiv
försäljning av utmätt fast egendom äger rum inom ramen för konkursen.
Därvid uppkommer frågan om gäldenärens besvärsrätt skall bedömas utifrån
ett rent konkursrättsligt betraktelsesätt eller enligt utsökningsbalkens
bestämmelser. Med det sistnämnda avses främst 18 kap. 2 § första stycket
utsökningsbalken, vari stadgas att talan ”får föras av den som beslutet angår,
om det har gått honom emot”. Starka skäl talar för att lösa denna
konflikt så att stadgandet i utsökningsbalken tillämpas. En exekutiv försäljning
av utmätt egendom sker nämligen enligt utsökningsbalkens bestämmelser
även i de fall då gäldenären är försatt i konkurs.

I ett relativt nyligen meddelat beslut har emellertid högsta domstolen Mot. 1986/87

förvägrat en köpman, som befann sig i konkurs, rätt att klaga på den exeku- L302

tiva försäljningen av hans fastighet. I hovrätten hade domarna inte varit
eniga. Ett hovrättsråd ville tillerkänna köpmannen talerätt med, som han
uttryckte det, ”strikt tillämpning av 18 kap. 2 § 1 st. utsökningsbalken”. Av
omständigheterna framgår att han dock var ense med hovrättens majoritet i
bedömningen att köpmannen saknade talerätt utifrån ett rent konkursrättsligt
betraktelsesätt.

Det nämnda rättsfallet avsåg en fastighet bestående av en tomt på drygt
7 000 m2, bebyggd med en f. d. tegelbruksbyggnad på drygt 4 000 m2 i fyra
våningsplan och en verkstadsbyggnad på ca 240 m2. Taxeringsvärdet på
fastigheten uppgick till 132 000 kr. Vid en värdering som lantmäteriet gjorde
inför den exekutiva försäljningen värderas emellertid fastigheten till
20 000 kr. I den kungörelse som kronofogdemyndigheten utfärdade inför
försäljningen angavs såväl taxeringsvärdet som det av lantmäteriet beräknade
”marknadsvärdet”. Fastigheten inropades av ett företag i elbranschen
för 95 000 kr. för att användas som lagerlokal. I sin besvärstalan mot försäljningen
gjorde köpmannen gällande bl. a. att det av lantmäteriet beräknade
värdet var grovt felaktigt och att det medfört att försäljningen skett till ett
alltför lågt pris. Han yrkade därför att försäljningen skulle hävas och att
fastigheten på nytt skulle bjudas ut till exekutiv försäljning. Hovrättens
majoritet fann att köpmannen inte hade rätt att föra talan mot den exekutiva
försäljningen eftersom han var försatt i konkurs och fastigheten ingick i
konkursboet. Hans besvärstalan avvisades därför. Högsta domstolen fann
ej skäl att meddela prövningstillstånd till följd varav hovrättens beslut stod
fast.

För den händelse en konkursgäldenär generellt sett inte skulle kunna
tillerkännas besvärsrätt enligt vad ovan anförts bör emellertid enligt vår
mening sådan rätt tillerkännas gäldenären i ett fall som det nyss beskrivna.

Stadgandet i 18 kap. 2 § första stycket utsökningsbalken bör således förses
med det tillägget att besvärsrätt tillkommer konkursgäldenär vid exekutiv
försäljning av i konkursboet ingående utmätt fast egendom. Innebörden
skulle vid personlig konkurs bli den att en gäldenär som genom en bristfällig
försäljning fått sina skulder avbördade i mindre mån än om försäljningen
företagits på ett korrekt sätt tillerkänns rätt att föra talan.

Hemställan

Med stöd av det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående besvärsrätt för gäldenär vid personlig
konkurs avseende försäljning av konkursboet tillhörig egendom.

Stockholm den 22 januari 1987

Karl Björzén (m) Bengt Harding Olson (fp)

3