bestämmelser om fastighetsägares ränteavdrag och räntebidrag

Motion 1979/80:350 av Bengt Silfverstrand och Hans Pettersson i Helsingborg om ändrade

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

3

Motion

1979/80:350

av Bengt Silfverstrand och Hans Pettersson i Helsingborg om ändrade
bestämmelser om fastighetsägares ränteavdrag och räntebidrag

25 § punkt 5 i kommunalskattelagen innehåller följande anvisningar: ”Har
skattskyldig erhållit eftergift å ränta eller amortering å egnahemslån eller
tertiärlån eller annat bidrag som avses i punkt 7 av anvisningarna till 24 §, må
avdrag för ränta å lånat, i fastigheten nedlagt kapital ske allenast med belopp
varmed nämnda ränta överstiger beloppet av eftergiften eller bidraget.”

Detta innebär att räntebidrag reducerar en avdragsgill ränta för lån på
fastighet, dock ej i större utsträckning än ned till 0 kr. Överstiger
räntebidraget den totala räntan, tas överskjutande räntebidrag inte upp till
beskattning. I normalfallet överstiger inte räntebidraget den totala räntan för
fastigheten. En sådan situation kan emellertid uppstå om fastighetsägare och
låntagare är olika personer, ett förhållande som blivit allt vanligare.

Enligt nu gällande skattelagstiftning skall fastigheten deklareras av
ägaren, dvs. den som har lagfart på fastigheten. Avdrag för ränta tillkommer
emellertid den som tagit lånet, dvs. den som är betalningsansvarig för
detsamma. I de fall då fastighetsägare och låntagare är samma person sker
ränteavdraget, eventuellt minskat med räntebidrag, från inkomsten av
fastighet. Denna redovisning sker under avsnitt X, Inkomst av en- eller
tvåfamiljsfastighet på deklarationsblanketten. Om låntagaren inte är ägare
till fastigheten skall hela räntekostnaden tas upp som skuldränta under
avsnitt VIII, Inkomst av kapital. Räntebidraget reducerar alltså ränteavdraget
endast i det förstnämnda fallet. Är fastighetsägare och låntagare olika
personer, redovisas i regel inte räntebidraget som skattepliktig inkomst.

Förhållandet kan belysas med två konkreta exempel:

Exempel 1 - normalfallet - ägare och läntagare är samma person

Förutsättningar: Schablontaxerad villa. Taxeringsvärde 200 000 kr. Låneskuld
250 000 kr. Räntekostnad 24 375 kr. Räntebidrag 7 500 kr. Intäkt av
fastighet 6 000 kr. Sedan räntebidraget dragits av från räntekostnaden inkl.
extra avdraget på 1 000 kr. och avräkning skett mot intäkten blir underskottet
11 875 kr.

Exempel 2 - extremfallet - fastighetsägare och låntagare är olika personer

Förutsättningarna är desamma som i exempel 1. I detta fall tar
fastighetsägaren enbart upp intäkt av fastighet - dvs. 6 000 kr. - under
avsnittet Inkomst av fastighet. Efter reducering med schablonavdraget 1 000
kr. erhålls en nettointäkt av fastigheten på 5 000 kr. Varken räntekostnad
eller räntebidrag redovisas under fastighetsavsnittet eftersom låntagaren inte

1* Riksdagen 1979180. 3 sami. Nr 348-355

Mot. 1979/80:350

4

är ägare till fastigheten. Låntagaren, däremot, får redovisa hela räntekostnaden
- 24 375 kr. - som skuldränta under Inkomst av kapital. I verkligheten
avser denna skuldränta lån för fastighet. Räntebidraget tas alltså i exempel 2
inte upp till beskattning, eftersom detta är knutet till låneränta avsedd att
dras av vid deklaration av fastighet och inte till lånet som sådant.

Självfallet blir effekterna av rådande system då fastighetsägare och
låntagare är olika personer inte alltid lika markerade som i de typfall vi här
har belyst. Exemplen pekar emellertid på en allvarlig inkonsekvens i
gällande skattelagstiftning. Att man genom registrering av fastigheten på en
familjemedlem och lånet på en annan erhåller ett helt skattefritt räntebidrag
kan såvitt vi förstår inte ha varit lagstiftarens avsikt.

I den allt intensivare skattedebatt som pågår i vårt land har många
ofullkomligheter och orättvisor i vårt skattesystem med rätta kritiserats. Det
förhållande som beskrivs i denna motion är endast ett exempel på en allvarlig
brist i lagstiftningen, en brist som knappast kan vara ägnad att stärka en
redan undergrävd skattemoral.

Principen för beskattning måste enligt vår mening vara att den som får göra
avdrag för räntekostnader, förorsakade av t. ex. lån på fastighet, också skall
vara skyldig att ta upp bidrag till dessa kostnader till beskattning. Vi finner
det därför nödvändigt att regeringen skyndsamt vidtar en sådan ändring av
skattelagstiftningen att räntebidrag under alla förhållanden skall utgöra
skattepliktig inkomst för den som kommer i åtnjutande av sådant räntebidrag.

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av kommunalskattelagen
i enlighet med vad som i motionen anförts.

Stockholm den 17 januari 1980

BENGT SILFVERSTRAND (s) HANS PETTERSSON (s)

i Helsingborg