Beskattningen av idrottsutövare med temporärt höga inkomster

Motion 1986/87:sk362 Rune Ångström m. fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1986/87 :Sk362

Rune Ångström m. fl. (fp)

Beskattningen av idrottsutövare med temporärt höga
inkomster

Denna motion är till sin karaktär likalydande med en motion till fjolårets
riksmöte. Den avslogs då av riksdagens majoritet. Behovet av en utredning i
ärendet har ytterligare aktualiserats under det gångna idrottsåret, varför
motionskravet upprepas.

Idrottsrörelsen är vårt lands största folkrörelse. Man räknar med att drygt
två miljoner svenskar är organiserade i idrottsrörelsen. Att idrottsorganisationerna
kunnat växa sig så starka beror på den starka känsla som svensken i
gemen har för idrotten. Detta visar sig på många sätt, men ett mått på detta är
att direktsända idrottstävlingar tillhör de mest populära programmen bland
radiolyssnare och TV-tittare. Våra mest berömda idrottsstjärnor spelar en
stor roll som stilbildare för ungdomen, och som generellt omdöme kan sägas
att de uppfyller den rollen på ett mycket bra sätt. Undantag finns naturligtvis
men kvaliteten är genomgående mycket hög.

Idrottsstjärnorna, som nått världstoppen i sina grenar, verkar ytligt sett ha
ett mycket tillrättalagt liv. De får känna den personliga triumfen att ha
lyckats med en målsättning, de hyllas för sina insatser och de får också viss
ekonomisk ersättning för sina prestationer. De kreerar rollen som stjärnor
också ur massmediai synpunkt och har stort s. k. reklamvärde.

Tyvärr är det alltför få som ser hela bilden för den framgångsrika
idrottsstjärnan. Vägen upp till den idrottsliga toppen är oftast lång och
mödosam, och i de flesta sporter måste den specialiserade träningen sättas in
så tidigt i livscykeln att skolgång och utbildning blir lidande. Det är ett fåtal av
dem som nått världstoppen i sin gren som orkat med en yrkesutbildning vid
sidan av sporten.

Den tid som en toppidrottsman står på höjden av sin prestationskurva är
förhållandevis kort, och många får problem när de skall vända åter till
vardagen, skaffa sig utbildning och jobb. Livet är ju rimligtvis inte slut i
30-årsåldern.

I Sverige är vi på väg att bygga upp ett fint system med kombinerade
studier/utbildning och idrott, och när detta står färdigt skall det vara möjligt
att från högstadiet och upp till högskolestudier förena dessa båda ambitioner.
Men för en liten grupp särskilt framgångsrika idrottsstjärnor med internationell
lyskraft finns inte denna kombinerade möjlighet. Detta kan bero på att
grenen i fråga kräver sådana speciella förhållanden att den inte låter sig
förenas med t. ex. studier och utbildning. Det kan också bero på att
idrottsstjärnan helt enkelt inte orkar med mera än den specialiserade
satsningen på sin idrottskarriär.

En idrottsstjärna i världstoppen i de för massmedia attraktiva grenarna får
ofta under en kort blomstringstid i sin idrottsliga karriär höga inkomster. För
att det hela skall bli fullt förståeligt kan man nämna namn som Ingemar
Stenmark och våra bästa tennisspelare. Om idrottsstjärnor av den klassen,
idrottsligt och ekonomiskt, stannar kvar i Sverige och beskattas enligt de
svenska skattelagarna finns nu ingen möjlighet att fördela de under ett fåtal
år intjänade höga inkomsterna, så att de räcker för en utbildning och t. ex. för
egna och en eventuell familjs behov. Följden blir oftast att vederbörande
idrottsstjärna emigrerar till något land med förmånligare skattelagar i detta
hänseende.

Sverige kommer aldrig att kunna konkurrera med verkliga lågskatteländer
som t. ex. Monaco, och ett fåtal idrottsstjärnor kommer väl också i framtiden
att skriva sig där. Men fanns möjligheten att fördela inkomsten över en
längre tidsperiod är vi övertygade om att de flesta skulle välja att stanna kvar i
Sverige. Personliga samtal med flera av våra mest framgångsrika idrottsstjärnor
har övertygat oss om detta. De vill vara ”fullvärdiga” svenskar, och de
vill vara bosatta i Sverige.

Med den djupa förankring som idrotten har i Sverige är vi övertygade om
att en mycket stor majoritet av svenska folket skulle uppskatta att vi fick
behålla våra mest framgångsrika utövare och också godkänna att de
kortvariga idrottsinkomsterna fick fördelas på ett större antal år.

Undertecknade är väl medvetna om att en sådan skisserad lösning är
komplicerad och svår att lösa utan att rubbningar inträffar i skattesystemet.
En tänkbar metod vore kanske att inrätta ett samlingskonto som kunde
disponeras och beskattas som de nuvarande s. k. skogskontona men med
möjlighet till längre avtappningsperiod. En annan lösning kunde vara
införandet av ett försäkringssystem med liknande villkor beträffande beskattningen
av det årliga belopp som vederbörande idrottsstjärna själv väljer
att disponera. En utredning som kartlägger olika alternativ till lösning av de i
motionen påtalade problemen bör tillsättas.

Ett förslag, som det denna motion innehåller, möts alltid av blandade
reaktioner. Många svenskar önskar att våra bästa idrottstjärnor skall kunna
bo kvar i Sverige och kunna utöva sin idrott. Idrottsstjärnorna gör god
reklam för Sverige och bidrar till att Sverige blir uppmärksammat internationellt.
Många svenska affärsmän och industriledare kan vittna om den roll
som våra bästa idrottsmän spelar i det fallet. Slutligen och inte minst viktigt:
många svenskar unnar sina mest folkkära idrottshjältar en dräglig civil
tillvaro sedan idrottskarriären är avslutad och önskar att det berörda
skatteproblemet kan lösas.

Mot. 1986/87

Sk362

15

Hemställan

Med stöd av vad i motionen anförts hemställs

att riksdagen i skrivelse till regeringen begär en utredning om
gynnsammare skatteregler för idrottsmän med temporärt höga inkomster
så att dessa kan fördelas under en längre uttagsperiod.

Stockholm den 23 januari 1987
Rune Ångström (fp)

Ulla Orring (fp) Carl-Johan Wilson (fp)

Lars Sundin (fp)

Mot. 1986/87

Sk362

gotab Stockholm 1987 12217