Beskattningen av barnfamiljer

Motion 1983/84:2168 Martin Olsson och Ulla Ekelund

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

3

Motion

1983/84:2168

Martin Olsson och Ulla Ekelund
Beskattningen av barnfamiljer

I princip anses vårt svenska skattesystem bygga på att skatt skall tas ut efter
bärkraft. Ser man på barnfamiljernas beskattning tas dock knappast hänsyn
till försörjningsbörda eller bärkraft för den skattskyldige.

Skall det vara ekonomiskt möjligt för makar med barn att den ene under
längre eller kortare del av barnens uppväxtår arbetar i hemmet och själv
svarar för barnens vård och uppfostran måste endera skattesystemet
anpassas efter inomsttagarens försörjningsbörda eller också fordras ett
kraftigt förhöjt samhällsstöd till barnfamiljerna. Även i familjer där båda
makarna har heltidsarbete blir nettoinkomsten efter skatt liten per
familjemedlem, eftersom barnantalet ej beaktas vid beskattningen och
barnbidrag och flerbarnsstöd m. m. endast täcker en del av barnkostnaderna.

Eftersom det inte synes möjligt - åtminstone under de närmaste åren - att
öka samhällsstödet till barnfamiljer för att kompensera dem för deras extra
kostnader bör man söka sig fram till någon form av beskattning efter
bärkraft.

Nuvarande skattesystem tar inte nämnvärd hänsyn till familjesituationen,
varför det för en familj med en inkomsttagare och flera barn är svårt att få en
nettoinkomst som motsvarar existensminimum och ännu svårare att nå upp
till socialhjälpsnormerna. Detta uttrycktes dramatiskt i en artikel i Dagens
Nyheter den 17 januari i år. Där säger forskaren vid Stockholms universitet,
Bo Ekehammar, att ”det krävs årsinkomster runt 350 000 kr. för att försörja
en stor barnfamilj upp till existensminimum” vid endast en inkomst.

I denna motion tar vi upp frågan om att inom ramen för nuvarande
skattesystem göra anpassningar till barnfamiljernas bärkraft. Därigenom bör
uppnås dels större rättvisa mellan olika typer av familjer, dels bättre
ekonomisk situation för barnfamiljerna. Dessutom ges föräldrar större
valfrihet i barnomsorgen och möjlighet att helt eller delvis arbeta i hemmet
under barnens uppväxtår.

En anpassning av skattesystemet så att familjernas bärkraft beaktas kan
ske genom avdrag på slutskatten eller extra grundavdrag eventuellt relaterat
till barnantalet, eller genom förhöjt hemmamakeavdrag, eller genom rätt till
frivillig inkomstdelning vid skatteberäkning för makar med hemmavarande
barn. Denna anpassning av skattesystemet måste enligt vår mening ses som
ett komplement till barnbidrag, flerbarnstillägg och vårdnadsersättning.

Vi tar upp frågan om beskattning efter bärkraft ur bl. a. familjerättsliga,
skatterättsliga, familjeekonomiska och familjepolitiska synpunkter. Ur alla
dessa synpunkter finns starka skäl för någon form av beskattning efter
bärkraft.

Mot. 1983/84:2168

4

Familjerättsligt

Allmänna regler för makars rättsförhållanden finns i giftermålsbalken där
5 kap. 2§ lyder:

Makarna äro pliktiga att, var och en efter sin förmåga, genom tillskott av
penningar, verksamhet i hemmet eller annorledes bidraga till att bereda
familjen det underhåll, som med avseende å makarnas villkor må anses
tillbörligt. Till familjens underhåll skall räknas vad som erfordras för den
gemensamma hushållningen och barnens uppfostran samt för tillgodoseende
av vardera makens särskilda behov.

I familjelagsakkunnigas slutbetänkande (SOU 1981:85) Äktenskapsbalk
föreslås motsvarande regel (6 kap. 1 §) utformad på följande sätt:

Makarna skall var och en efter sin förmåga, bidra till det underhåll som
behövs för att tillgodose deras gemensamma och personliga behov. De skall
fördela utgifter och sysslor mellan sig.

Det är alltså uppenbart att grundprincipen i familjelagstiftningen är att
makarna får fördela ansvaret för hem och familj på det sätt de finner
lämpligast. Eftersom vårt skattesystem ger avsevärt lägre nettoinkomst efter
skatt om familjens inkomst härrör från endast en inkomsttagare än två, är
makarnas valfrihet hur de skall fördela uppgifterna mellan sig begränsade.
Som exempel kan nämnas att om den förvärvsarbetande maken tjänar 84 000
kr. per år erläggs drygt 27 000 kr. i skatt medan om makarna haft var sitt
halvtidsarbete och tjänat 42000 kr. vardera skulle den totala skatten minska
med ca 3 000 kr. Om inkomsten är 120000 kr. blir skatten nära 49000 kr. med
endast en inkomsttagare men 12000 kr. lägre om makarna i stället tjänat
60000 kr. vardera.

Vårt renodlade särbeskattningssystem har alltså lett till att det blir
ekonomiskt oförmånligt för makar att fördela arbetsuppgifterna mellan sig
så, att endast den ene arbetar utanför hemmet medan den andre har sin
arbetsuppgift i hemmet. Det ger knappast den valfrihet inom familjen som är
avsedd.

Skatterättsligt

Egentligen torde grundprincipen för vårt skattesystem vara att skatt skall
utgå efter bärkraft. Ovannämnda exempel visar att vid samma
försörjningsbörda varierar skatten betydligt i förhållande till hur
inkomsterna fördelas mellan två makar. Klarast framstår måhända
skillnaden om man som ovan jämför två makar, som har var sitt
halvtidsarbete så att var och en under sin ledighet kan svara för vården av
barnen, med två makar där den ene har heltidsarbete och den andre helt
ägnar sig åt hemmet. Tillsammans gör de samma insatser i båda fallen.
Skatten blir dock betydligt lägre i det förstnämnda fallet trots att bärkraften
måste vara lika i båda fallen.

Mot. 1983/84:2168

5

Jämför vi en ensamståendes skatt med den makes som ensam svarar för
familjeinkomsten i en barnfamilj blir skatten - med undantag av
hemmamakeavdraget på 1 800 kr. - lika för de båda trots att betydligt fler
personer skall försörjas av den senare än av den förstnämnde.

Motsvarande blir resultatet om vi jämför två par makar med likartade
inkomstförhållanden, där ena paret har minderåriga barn och det andra inte.
Eftersom samhällsstödet inte motsvarar barnkostnaderna är barnfamiljens
bärkraft mindre men de betalar trots detta lika mycket i skatt enligt
nuvarande system.

Skall vi få ett system med skatt efter bärkraft måste vår renodlade
särbeskattning kompletteras med visst hänsynstagande till hur många
personer som skall försörjas på inkomsten.

Familjeekonomiskt

Nuvarande skattesystem och otillräckliga samhällsstöd till barnfamiljerna i
förhållande till de verkliga barnkostnaderna har lett till att barnfamiljernas
ekonomi är mycket pressad. I familjer där endast en av makarna
förvärvsarbetar är det svårt att uppnå existensminimum och ännu svårare att
uppnå socialhjälpsnormen.

Följande tabell upprättad av Svenska Sparbanksföreningen i januari 1983
visar situationen för barnfamiljer med en förvärsinkomst.

Disponibel inkomst per hushåll för olika hushållstyper och inkomstnivåer enligt 1983
års skatte- och transfereringsregler

Disponibel hushållsinkomst = årsinkomst + barnbidrag + ev. bostadsbidrag inkomstskatt.

Förvärvsinkomst	1 barn	Gift med hemmamake 2 barn 3 barn 4 barn	5 barn
70 000	60 500	66 700	78 900	88 300	101 700
90 000	66 400	72 600	84 700	94 200	107 500
120 000	73 600	78 100	90 200	99 700	113 000
Existensminimum	61 600	72 700	90 900	105 300	124 500
Socialhj. norm samtliga
barn under 10 år	64 100	76 500	95 900	lil 600	132 100
max 2 barn över 10 år	65 000	78 200	97 700	113 300	133 800
max 2 barn över 16 år max 3 barn mellan 10-15 år 66 300	80 900	101 200	117 900	139 100

Beräkningarna baserade på basbelopp 19400 kr. Bostadskostnad för 1- och
2-barnsfamiljer 18600 kr., för 3- och 4-barnsfamiljer 24000 kr. samt för
5-barnsfamiljer 28 800 kr.

Tabellen visar exempelvis att med hemmamake och två barn fordras en
inkomst på minst 120 000 kr. för att uppnå socialhjälpsnormen medan barnen

Mot. 1983/84:2168

6

är små. Med tre tonårsbarn fordras högre bruttoinkomst för att uppnå denna
norm.

Exemplet visar att vid inkomster på 70000 och 90000 kr. räcker den
förstnämnda inte alls och den senare ganska exakt till en nettoinkomst
motsvarande existensminimum vid två barn. Vid tre barn och 90000 kr.
inkomst blir nettoinkomsten ca 6 000 kr. under existensminimum och mellan
11 000 och 17 000 kr. under socialhjälpsnormen där variationen är beroende
av barnens ålder.

Även dessa uppgifter visar bristerna i ett skattesystem som i så liten
utsträckning beaktar familjens försörjningsbörda.

Familjepolitiskt

Centern har länge arbetat för att familjer skall ha valfrihet mellan att själva
vårda sina barn eller att anlita samhällets barnomsorg. För detta fordras både
en utbyggd barnomsorg och att bidrags- och skattesystemet möjliggör för en
av makarna att vara hemma med barnen åtminstone medan dessa är små.
Brist på barnomsorg eller brist på lämpligt arbete på orten kan vara
anledningar till att en make blir hemmamake. Men det är utan tvekan också
så att många vill kunna vara hemma, särskilt medan barnen är små, bara de
har ekonomiska möjligheter därtill.

Att själv vårda sina barn skall vara av samhället en helt accepterad insats.
Centerns krav på vårdnadsersättning för småbarnsföräldrar skulle öka
valfriheten och vara ett bevis för att samhället skulle se vårdinsatsen hemma
som något som borde ges ekonomiskt stöd. Kravet på vårdnadsersättning har
hittills endast lett till införande av särskild föräldrapenning under ett halvt år.

Däremot har centern fått gehör för sitt krav på att ATP-år skall
tillgodoräknas den förälder som är hemma och vårdar egna barn och som ej
uppnår ATP-grundande inkomst. Detta bör i viss mån ses som ett samhällets
erkännande av värdet av att även vårda egna barn.

Skatt med beaktande av försörjningsbördan

Vi vill föreslå att frågan om att i skattesystemet införa kriterier syftande till
att vid beskattningen beakta familjens försörjningsbörda noggrant prövas.

Eventuellt måste de olika förslagen kombineras för att nå önskvärda
effekter. Det får dock inte rubba på huvudprincipen i övrigt om
särbeskattning och inte heller principerna för den överenskommelse om
skatterna som träffades våren 1981 mellan centerpartiet, folkpartiet och
socialdemokraterna.

En justering av skattesystemet i avsedd riktning får ses som en
komplettering till samhällsstödet till barnfamiljerna i form av barnbidrag,
flerbarnstillägg och vårdnadsersättning m. m.

Diskuterade och föreslagna åtgärder i olika sammanhang för att anpassa

Mot. 1983/84:2168

7

barnfamiljers beskattning efter deras bärkraft har varit dels förhöjt
hemmamakeavdrag, dels avdrag på slutskatten eller extra avdrag mer eller
mindre relaterat till antalet barn i familjen, dels rätt till delning av
familjeinkomsten.

Vad gäller rätt till delning av inkomsten vid beskattning skulle denna
metod kunna jämställa barnfamiljer med en inkomsttagare och dem med två
inkomsttagare. För att uppnå förbättringar för barnfamiljerna i allmänhet
fordras dessutom endera högre samhällsstöd eller någon form av avdrag i
förhållande till barnantal.

Om inkomstdelning införs, vilket vi anser måste allvarligt prövas liksom
övriga förslag, skall den vara frivillig och endast gälla par med minderåriga
barn. För att undvika att de högsta inkomsttagarna gynnas speciellt bör ett
tak sättas för rätten till inkomstdelning, exempelvis så att högst en
normalinkomst får delas eller högst en inkomst motsvarande brytpunkten.

Att inkomst vid skatteberäkning delas eller överförs till andra maken är
inget nytt. Reglerna om A- och B-inkomst innebär att B-inkomsten, numera
den över 5 000 kr., vid skatteberäkningen läggs på den make som har den
högre inkomsten. För makar verksamma i gemensam rörelse eller
gemensamt jordbruk tillåts numera viss fördelning av inkomsten mellan
makarna. Även om den senare rätten till inkomstdelning är av annan
karaktär än den diskuterade delningsrätten av inkomst mellan makar med
barn vill vi erinra om att principer för inkomstdelning redan finns.

Oberoende av vilken lösning eller kombination av lösningar som väljs för
ändringar i barnfamiljernas beskattning är det väsentligt att resultatet leder
till

- förbättrad ekonomi för barnfamiljerna,

- beskattning med beaktande av försörjningsbördan,

- ökad valfrihet för föräldrar att själva vårda sina barn eller ha
förvärvsarbete på hel- eller deltid,

- att hemarbetande makes inträde på arbetsmarknaden inte motverkas,

- att strävandena att öka familjens inkomster inte motverkas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om vikten av att frågan om skatt efter
försörjningsbörda för barnfamiljer skyndsamt prövas och förslag
framläggs.

Stockholm den 25 januari 1984

MARTIN OLSSON (c)

ULLA EKELUND (c)