Beskattning av vissa utländska forskare (prop. 1984/85:76)

Motion 1984/85:229 Stig Josefson m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

6

Motion

1984/85:229

Stig Josefson m. fl.

Beskattning av vissa utländska forskare (prop. 1984/85:76)

1 propositionen föreslås att vissa högt kvalificerade utländska forskare
som tillfälligt arbetar i Sverige skall erhålla lindringar i sin inkomstbeskattning
under en begränsad tid. Forskarna skall endast betala sedvanlig
inkomstskatt på 70 % av sin inkomst av forskningsverksamheten i Sverige.
Vidare skall ersättning som forskaren uppbär från arbetsgivaren för kostnader
för bostad, flyttning, resor mellan Sverige och hemlandet eller för
avgifter för barns skolgång här i landet vara skattefri. Arbetsgivaren befrias
också från arbetsgivaravgifter på det skattebefriade beloppet. Skattelindringarna
skall utgå under normalt två år och i särskilda fall under fyra
år, allt räknat under en tioårsperiod.

Motivet för förslaget är de svårigheter som föreligger att få kvalificerade
utländska forskare att arbeta i Sverige i sådan omfattning att de blir
skattskyldiga här. Finansministern anför i propositionen bl. a. följande
härom:

För att acceptera en anställning som medför skattskyldighet i Sverige
betingar sig forskaren inte sällan samma nettolön som i hemlandet. Med
det svenska systemet för skatter och socialavgifter blir arbetsgivarens
kostnader för forskning och utveckling under sådana omständigheter så
höga att det påverkar deras internationella konkurrenskraft negativt. Kostnadssituationen
medför också att angelägna forskningsprojekt inte kommer
till stånd inom landet. 1 flera fall har större svenska företag redan
flyttat sin forsknings- och utvecklingsverksamhet utomlands. Det är givetvis
utomordentligt angeläget att bryta en sådan utveckling och att snarast
uppnå en större omfattning av forsknings- och utvecklingsverksamheten
i Sverige.

Vi kan till stora delar instämma i dessa synpunkter. Vi anser dock att de
skäl som enligt finansministern talar för att särskilda åtgärder vidtas för de
utländska forskarna i lika hög grad talar för att åtgärder vidtas även för
andra yrkeskategorier. Detta gäller i lika hög grad svenskar som utlänningar.

Vårt nuvarande starkt progressiva inkomstskattesystem leder till sådana
konsekvenser att en rad särlösningar har fått tillgripas. För upphovsmän
och uppfinnare har särskilda upphovsmanna- och uppfinnarkonton inrättats.
För bärplockare har en regel om skattefrihet för inkomster understigande
5 000 kr. införts. Från olika håll har förslag framförts om skattefrihet
för arvoden som utbetalas till domare vid idrottstävlingar. I den allmänna
debatten återkommer ofta förslag om att göra ersättning för över

Mot. 1984/85:229

7

tidsarbete helt eller delvis skattefri. Det nu föreliggande förslaget och ett
annat förslag från samma utredning om skattelindring för anställda som
belönats för utvecklingsförslag inom företaget är av samma karaktär som
de redan tidigare genomförda undantagsbestämmelserna från den generella
skatteplikten för alla inkomster.

Rent allmänt innebär alla dessa redan genomförda och föreslagna åtgärder
att skattesystemet blir mindre rättvist. De utgör alla ett avsteg från den
grundläggande principen i svensk skattepolitik, att skatt skall tas ut efter
bärkraft. De utgör alla ett illavarslande tecken på att vårt nuvarande
skattesystem inte förmår fullgöra alla de uppgifter som det ålagts. Det är
framför allt när det gäller skattesystemets förmåga att stimulera arbete,
sparande och investeringar som stora brister föreligger.

Dessa problem löses inte med fler selektiva åtgärder för att lindra
beskattningen för speciella grupper eller verksamheter. Det är i stället
nödvändigt att vidta generellt verkande åtgärder. Vi måste gå vidare med
ytterligare marginalskattesänkningar. Den målsättning om 50 % marginalskatt
för 90 % av de heltidsarbetande som uppställdes i 1982 års marginalskattereform
måste snarast uppnås. Det är därefter angeläget att pröva
möjligheterna att uppnå denna maximala marginalskatt för än fler personer.

Det är inte möjligt för ett land som vårt, med ett betydande utlandsberoende,
att ha en inkomstskattenivå som i någon högre grad avviker från
andra länder i vår kulturkrets. Det nuvarande förhållandet leder inte bara
till svårigheter att rekrytera utländska forskare till Sverige, det leder också
till en flykt av kvalificerade människor från vårt land, s. k. brain drain.
Denna begåvningsflykt leder till att våra utvecklingsmöjligheter på olika
områden hämmas, på sikt leder detta också till sänkt standard för oss alla.

Det nu föreliggande förslaget om skattelindring för utländska forskare
underlättar inte rekryteringen i övrigt av kvalificerade människor till
svenska företag. Det är inte bara när det gäller forsknings- och utvecklingsverksamhet
som det kan vara en fördel att utnyttja utländsk expertis. Ett
exempel på andra situationer kan vara anlitandet av en utländsk rationaliseringsexpert.

Vi anser således att det i första hand är generellt verkande åtgärder som
bör vidtas. Till dess så kan ske är det nödvändigt att övergångsvis genomföra
den typ av selektiv skattelindring som föreslagits i propositionen. Det
finns för den här gruppen av inkomsttagare, vilket för övrigt gäller för alla
utlänningar som tillfälligt arbetar i Sverige, särskilda skäl att titta på våra
regler om arbetsgivaravgifter och sociala förmåner. Det finns goda skäl att,
som innovationsskatteutredningen, anta att de utlänningar som mera tillfälligt
är verksamma i vårt land inte är särskilt intresserade av de sociala
förmåner som erbjuds.

Detta gäller framför allt den oftast obetydliga pension som längre fram
i tiden kan komma att utgå. Det gäller också för sjukvårdsförmånerna som

Mot. 1984/85:229

ofta erhålls på annat sätt. Det finns också skäl att anta att även en del av
övrig samhällsservice är av mindre intresse för denna grupp, eftersom de
oftast har att lita till privata arrangemang exempelvis när det gäller skola
och barnomsorg. Det kan därför finnas speciella skäl att ha en lindrigare
beskattning för dem som endast tillfälligt arbetar i vårt land. Detta måste
då gälla för alla, inte bara vissa, särskilt utvalda forskare.

En bättre väg än den i propositionen föreslagna kan då vara att i de
dubbelbeskattningsavtal som ingås införa särbestämmelser för dessa grupper.
Det är framför allt helt nödvändigt att regeln om visiting professor
kvarstår i de avtal som ingås. Denna regel, som innebär att gästforskare
under en period om högst två år är befriade från svensk inkomstskatt, har
stor betydelse för forskarutbytet med institutioner i andra länder.

Med hänvisning till ovanstående hemställs

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts om generellt verkande förändringar
av vårt skattesystem och dess påverkan på utländska
forskares framtida beskattning,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts om bibehållandet av den s. k.
visiting professors-regeln i de dubbelbeskattningsavtal som ingås.

Stockholm den 23 november 1984
STIG JOSEFSON (c)

INGEMAR HALLENIUS (c) KARL-ANDERS PETERSSON (c)

ROLF RÄMGÅRD (c) BRITTA HAMMARBACKEN (c)

STINA ELIASSON (c)