Beroende och missbruk

Motion 1998/99:So461 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

Inledning

Den enskilda människan är liberalismens utgångspunkt.
Målet är hennes frihet och livschanser. Den enskilda
människans frihet har alltid sina begränsningar. Enligt en
liberal syn skall inte människan kunna upphäva sin egen
frihet eller skada andra människors frihet. Liberaler har alltid
insett att friheten är begränsad och att det sociala ansvaret för
sig själv och sina medmänniskor är en omständighet som
inskränker en annars ohämmad personlig frihet. Det är det
som är den ideologiska grunden för att vi i Folkpartiet vill ha
en restriktiv politik mot droger.

Riksdagen behandlar varje år frågor om missbruk och beroende av olika
droger. På senare år har även doping och spelberoende aktualiserats. När det
gäller narkotikapolitiken råder enighet om att målet för den svenska
narkotikapolitiken är att skapa ett narkotikafritt samhälle. Däremot råder
olika syn på utvecklingen av metadon- och sprututbytesprogram. Beträffande
tobak och alkohol råder politisk enighet om att man måste minska skade-
verkningarna men när det gäller val av metoder finns åsiktsskillnader. Steget
från riksdagsbeslut till konkret handling är stort. Politiken måste förankras
hos människorna ute i samhället och den måste nå alla. Ungdomarna är en
särskilt viktig grupp i det sammanhanget. Det kräver ett aktivt opinions- och
informationsarbete på en rad nivåer av såväl professionella som frivilliga.

Varför utvecklas beroende
och missbruk?

Under senare år har forskningen gjort stora framsteg. Den
börjar nu kunna ge svaret på frågan varför en del människor
utvecklar beroende till och missbruk av ämnen som tobak,
alkohol, narkotika och vissa läkemedel. I princip är det
samma förstärkningsmekanismer som leder till drogmissbruk
vilka också ligger bakom utvecklingen av andra
tvångstillstånd, t ex spelberoende. Alla påverkar den grupp
hjärnceller i hjärnans innersta som brukar kallas hjärnans
belöningssystem. De stimulerar på olika sätt utsöndringen av
dopamin, som är nödvändig för att hjärnceller skall kunna
kommunicera med varandra.

I grunden är det fråga om naturliga belöningssystem som vi behöver, t ex
för att kunna känna tillfredsställelse, njutning och spänning av "naturliga"
aktiviteter som måltider, sex och fritidssysselsättningar. Men dessa belö-
ningssystem kan rubbas och sättas ur spel. Droger och exempelvis tvångs-
mässigt spelande eller ätstörningar kan rubba de naturliga belöningscirklarna.
När man använt droger en tid förändras nervcellerna i belöningssystemet
med resultat att suget efter drogen stannar kvar mycket länge efter det att
brukaren har slutat, i värsta fall hela livet.

Det finns också forskning som tyder på att ärftliga faktorer kan spela roll
för benägenheten att utveckla beroende. Det kan inte uteslutas att drogmiss-
bruk hos modern kan medföra förändringar i fostrets hjärna och påverka
känsligheten för olika droger och läkemedel när barnet når vuxen ålder.

En viktig del av behandlingen av beroendetillstånd är att försöka återställa
dessa rubbade belöningssystem till sin normala nivå. Här pågår forskning
men ännu återstår mycket att göra innan man kan omsätta forsknings-
resultaten i praktiskt behandlingsarbete.

Allra viktigast är dock att förebygga att beroende och missbruk uppstår.
Då är det viktigt att känna till sambanden mellan de olika beroende- och
missbruksframkallande drogerna. Under senare år har forskning presenterats
som stöder antagandet att rökdebut i unga år kan vara en inkörsport till
missbruk och droger senare i livet. I en undersökning i Malmö omfattande
elever i årskurs 2 på gymnasiet fann man att nästan två av tre rökare, drygt
en av tre feströkare och en av 13 ickerökare hade använt narkotika. Ingen av
de alkoholfria tonåringarna, två rökare och 25 ickerökare, hade använt narko-
tika. Samtliga narkotikaanvändare och feströkare drack dessutom alkohol. I
samma underökning visades att tre av fyra skolungdomar gjorde sin
narkotikadebut med haschrökning. Omkring nio av tio narkomaner debuterar
med hasch. Så länge man inte lärt sig att dra halsbloss via cigarettrökning
röker man inte heller hasch. Halsblosset är nämligen en förutsättning för att
man skall kunna tillgodogöra sig haschets effekter. Liknande resultat har
också redovisats i en amerikansk undersökning över vägarna in i kokain-
missbruk. 65 % hade börjat med cigaretter och 35 % med alkohol/öl innan de
började missbruka kokain. Ingen hade börjat använda kokain utan att tidigare
ha använt tobak/alkohol.

Tobak

Nikotin i tobak är ett av de mest beroendeframkallande
ämnen vi känner till. Forskning över tvillingars tobaksbruk
tyder på att ärftliga skillnader mellan individer har betydelse
för att man skall börja röka. Individer som är utåtriktade,
neurotiska, depressiva eller som söker nya upplevelser löper
större risk än andra att pröva på att röka.
Personlighetsfaktorer tycks vara av mindre betydelse för om
man fortsätter att röka eller ej. Av vikt är däremot om man
utvecklar nikotinberoende eller inte. Nikotinberoendet är
olika uttalat hos olika individer, vilket kan bero på att det
delvis är genetiskt styrt. Beroendet kan bli så starkt att
människor inte vill sluta röka eller tror sig inte kunna klara
av att sluta. En rökare fortsätter att röka för att erhålla
nikotinets positiva effekter, men också för att undvika de
negativa som tar sig uttryck i abstinensbesvär. Omkring 80
procent av dem som slutar röka upplever sådana besvär.

Världshälsoorganisationen (WHO) ser tobaksbruket som ett av världens
största hälsoproblem som drar med sig mycket stora kostnader. Enligt
Världsbanken kostar tobaksbruket årligen 200 miljarder dollar (1993) varav
hälften av kostnaderna drabbar utvecklingsländerna. Tobaksbruket betraktas
som ett av de tre största hoten mot en hållbar utveckling i världen. Världs-
banken drar slutsatsen att en av de mest lönsamma insatserna inom hälso-
och sjukvården är tobaksprevention.

Tobaksbruk påverkar ungdomar på många sätt. På grund av exponering för
tobaksbruk redan i moderlivet kan barn påverkas redan innan de föds. De har
lägre vikt och risken för vissa missbildningar är ökad. Nyligen har en
australisk undersökning presenterats som funnit att mammans rökvanor kan
vara orsaken till att en fjärdedel av barnen uppvisar utåtagerande problema-
tik. Orsaken kan vara att fostrets nikotinreceptorer förändrats av moderns
cigarettbruk.

Trots vetskapen om riskerna för fostret röker fortfarande 16 % av svenska
kvinnor vid graviditetens början. Knappt en tredjedel av dessa lyckas hålla
upp med rökningen under resten av graviditeten. Det visar hur svårt det är att
upphöra med bruket och vikten av att aldrig börja.

Exponering för tobaksrök har visats öka risken för tidig spädbarnsdöd och
för utveckling av astma och infektioner bl a i mellanörat med hörselskada
som följd.

Att rökning ökar risken för olika cancerformer är välkänt. Särskilt oroande
är nu ökningen av lungcancer bland kvinnor.

Rökning är den viktigaste orsaken till emfysem och kronisk luftrörskatarr.
Vid fortsatt rökning blir andningssvårigheterna så svåra att syrgasbehandling
krävs. Trots detta slutar mycket få patienter att röka.

Rökning är också den viktigaste orsaken till cirkulationsstörningar i benen.
Den ökar riskerna för komplikationer vid sockersjuka och försämrar
prognosen ytterligare vid vissa cancerformer.

En patientgrupp som inte uppmärksammats tillräckligt tidigare är alkohol-
och drogmissbrukare som oftare dör av rökningens skadeverkningar än av
sina andra missbruk.

Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU) samman-
fattar situationen för rökare så här:

Var fjärde rökare kommer att avlida till följd av rökningsrelaterade orsaker
redan i medelåldern, dvs i 25 till 69 års ålder. I Sverige motsvarar detta att
tolv procent av alla dödsfall bland män och fyra procent av alla dödsfall
bland kvinnor är relaterade till rökning. Denna andel ökar nu bland kvinnor
medan den avtar bland män. Därutöver tillkommer det faktum att rökare
drabbas av många sjukdomar som en direkt eller indirekt följd av sin
rökning.

WHO har formulerat ett tiopunktsprogram som Sverige
anslutit sig till för att minska tobaksbruket. Det inbegriper
bl.a. förbud mot försäljning av tobak till barn och ungdom.
Både direkt och indirekt reklam skall förbjudas liksom
sponsring av olika aktiviteter.

Tobakspriset skall öka mer än konsumentpriserna i övrigt t ex genom
höjda skatter. En del av tobaksskatten bör gå till insatser för att förebygga
tobaksbruk. Flera länder, bl.a. Finland, Island, Australien och flera delstater
i
USA, har infört en särskild avgift på tobaksvaror, ibland definierad som en
viss andel av tobaksskatten. De resurser som skapas genom denna avgift
satsas på intensifierad informationsverksamhet, dels i skolprogram o.d., dels
via massmediakampanjer (främst "motreklam" mot rökning i TV och radio).
Förutom att en sådan avgift ger resurser till information, är den också en
samhällelig markering av tobaksskadornas allvar och påverkar samhälls-
klimatet kring rökningen.

Människor skall ha rätt till en tobaksfri miljö. Mycken vikt läggs vid
hälsoupplysning och attitydförändringar. Alternativa grödor skall erbjudas
tobaksodlarna. Det är något som Sverige drivit i EU och bör fortsätta att
driva liksom att tobaksodling inte längre skall subventioneras.

WHO har också antagit en resolution om en internationell konvention om
tobakskontroll. I den tar man upp åtgärder mot smuggling, tobaksreklam,
prissättning, rapportering om produktion, försäljning, import och export av
tobaksvaror samt testning av tobakens kvalitet.

Folkpartiet anser att det är av största vikt att WHO:s tiopunktsprogram och
internationella konvention genomförs i Sverige och att det inte stannar som
vackra ord i ett dokument.

Tobaksrökning är det största enskilda förebyggbara folkhälsoproblemet i
vårt land. SBU har fört fram en rad rekommendationer om hur man skall
kunna hjälpa dem som använder tobak att sluta med sitt bruk.

Vetenskapliga studier visar att enkla frågor från sjukvårdspersonal om
rökvanor, kopplade till bestämda besked om att sluta röka samt råd om
nikotinersättningsmedel är kostnadseffektiva om det sker som rutin. Men det
kräver att sjukvårdspersonalen själv vill föregå som förebild och vill bidra
till
förändringar. Såväl allmänläkare som tandläkare kan åstadkomma mycket
om de tar ett ansvar för att hjälpa sina patienter med rökavvänjning.

Inom de delar av sjukvården där man arbetar med patienter vars sjukdomar
förvärras av rökning är det extra viktigt att personalen ökar sin kompetens
om rökavvänjning och i högre grad erbjuder eller remitterar rökande
patienter till rökavvänjningsprogram.

SBU understryker också vikten av spridning av kunskaper om rökavvänj-
ning och att särskild kompetens i dessa frågor bör finnas i varje sjuk-
vårdsregion.

Slutligen för SBU fram behovet av fortsatt forskning för att utveckla
modeller för rökavvänjning som gäller för grupper där rökning ökar, framför
allt för skolungdomar och lågutbildade kvinnor. Fortsatt forskning om
nikotinberoendets orsaker samt utveckling av läkemedel och andra behand-
lingsmetoder mot tobaksberoende är också av största vikt.

Folkpartiet anser att alla
SBU:s förslag bör stödjas

Sedan några år har vi i Sverige en tobakslag som efterlevs i
huvudsak väl men det finns några problem. Vi har en
åldersgräns för utköp av tobak men av de rapporter vi får
tycks denna åldersgräns inte respekteras. Därför föreslår vi
att man inför en kommunal registrering av dem som säljer
tobak och att man för detta tar ut en tillsynsavgift på samma
sätt som man tar ut tillsynsavgifter i annan kommunal
verksamhet.

Problem förekommer också med att hålla skolgårdarna, särskilt vid
gymnasieskolorna, rökfria. Här bör göras särskilda insatser för att hålla
skolan rökfri. Skolan som förebild är oerhört viktig i det tobakspreventiva
arbetet.

Regeringen beslöt i juni 1998 att avsätta 10 miljoner kronor ur Allmänna
arvsfonden för första året i en större satsning på förebyggande insatser mot
tobaksrökning. Pengarna som disponeras av Folkhälsoinstitutet (FHI) skall
främst användas som projektstöd till ideella organisationer vars målgrupp är
barn och ungdomar. Totalt kommer regeringen att satsa 30 miljoner kronor
under en treårsperiod. Vi stöder denna satsning men vill samtidigt påpeka att
det är viktigt med långsiktiga satsningar för att minska tobaksbruket. Av det
följer att den enhet som arbetar med tobaksfrågor vid FHI liksom de
organisationer som har som sin enda uppgift att arbeta med tobaksföre-
byggande arbete garanteras adekvata resurser och en långsiktighet i den
ekonomiska planeringen.

Alkohol

Målet för den svenska alkoholpolitiken är enligt Folkpartiet
att skapa respekt för alkoholen och därmed minska
alkoholens medicinska och sociala skadeverkningar. Det
innebär är att vi vill minska totalkonsumtionen och som
medel bevara detaljhandelsmonopolet och en hög skatt på
alkoholhaltiga drycker samt genomföra insatser mot
svartspriten och smugglingen. Vi vill att undantaget
beträffande införselregler i EU skall bibehållas och att
alkoholhandelsutredningen skall genomföras. Till detta
kommer genomförande av den nationella handlingsplanen
för alkohol- och narkotikaförebyggande arbete.

Tyvärr finns i dag oroande signaler om en ökande alkoholkonsumtion
bland allt yngre ungdomar. Särskilt oroande är ökningen bland flickor och att
det framför allt är de lättillgängliga dryckerna folköl, starköl och illegala
alkoholdrycker (svartsprit/hembränt och smuggelsprit) som används.
Respekten för alkohol som vanebildande dryck vilken kan leda till missbruk
tycks låg i ungdomsgrupperna.

En forskargrupp ledd av Eckart Kühlhorn har i en rapport redovisad hösten
1997 kommit fram till att 35 procent av all sprit som dricks i Sverige är
illegal. Forskargruppen anser att den illegala spritmarknaden spelar den
avgörande rollen som leverantör av sprit till våra alkoholproblematiker.

Spritsmugglingen har ökat kraftigt under senare år. Tullen har gjort stora
insatser mot svartspriten, i varje fall om man räknar i beslag. Forskargruppen
kommer ändå fram till att det är den hembrända spriten som har den största
marknadsandelen. Orsakerna till att den svenska alkoholpolitiken hotas av
den illegala marknaden är sannolikt flera. Insmugglingen på grund av EU-
medlemskapet är omfattande men det problemet borde man kunna komma
till rätta med genom ökat samarbete inom EU.

Förklaringen ligger sannolikt i att hembränningen varit en lågprioriterad
fråga, både politiskt och inom polisen. Upptäcktsrisken är liten och på-
följderna låga. Då är det inte konstigt att hembränning i den allmänna
opinionen ses som en ganska obetydlig förseelse.

Det är därför uppenbart att det behövs ett kraftfullt opinionsbildande arbete
för att bryta den negativa utvecklingen främst hos yngre och att dessa
insatser inte får dröja. I Norge har en flerårig stor kampanj mot hembränning,
smuggling och annan olovlig sprithantering genomförts. Bakom kampanjen
står flera departement och myndigheter. En utvärdering konstaterar att kam-
panjen givit positiva resultat både vad gäller den illegala sprithanteringens
omfattning och norrmännens attityder till denna verksamhet. Det visar också
att man måste hålla på under en längre tid för att få effekt av sina insatser.

Men informationskampanjer mot svartsprit är inte tillräckliga och då är det
inte skattesänkningar och att göra alkoholen mer lättillgänglig som är
lösningen.

Om man vill få bort svartspriten är det skärpt kamp mot spritkriminaliteten
det handlar om. Tre kategorier av brott är prioriterade i polisens verksamhet:
narkotikahandel, ekonomisk brottslighet och våldsbrott. Arbetsgruppen mot
svartspriten lade fram en rad förslag, av vilka det viktigaste var att även
kampen mot svartsprit skulle vara ett sådant prioriterat område. Skälen för
det är självklara. Svartsprit och narkotika erbjuder likartade problem. Delvis
är det samma ligor som ägnar sig åt både smuggling och langning av både
sprit och narkotika. Den statliga kommittén OAS, det oberoende alkohol-
samarbetet, som leds av statssekreteraren i Socialdepartementet och i vilken
representanter för myndigheter som Rikspolisstyrelsen och Folkhälso-
institutet, organisationer och företag på alkoholmarknaden ingår, måste i sin
kampanj mot svartspriten inbegripa också polisiära insatser i kampen mot
den illegala spriten. Att observera i sammanhanget är att de låga straffen
enligt alkohollagen i kombination med de mycket stora vinsterna på svart-
spriten har lett till att kretsen återfallsförbrytare är stor.

Nya idéer och nya metoder i kampen mot alkoholskadorna efterlyses i dag.
Men att vänta på sådana är att förlora tid. Folkpartiet anser att det viktiga är
att skapa en acceptans för de metoder som redan är välkända och som har
tillämpats med gott resultat. Vi behöver en fortlöpande registrering av vad
som händer med konsumtion, alkoholvanor och skador i samband med de
förändringar som sker i samhället. Och vi skall fortsätta arbeta efter de
riktlinjer som 1995 antogs vid WHO:s europeiska konferens om hälsa,
samhälle och alkohol. De syftar att uppnå följande målsättningar:

? I hemmet, samhället och på arbetet har alla människor rätt till en tillvaro
som är skyddad från olyckor, våld och andra negativa följder av alkohol-
konsumtion.
?
? Alla människor har från tidig ålder rätt till välgrundad, opartisk informa-
tion och utbildning om alkoholkonsumtionens konsekvenser för hälsan,
familjen och samhället.
?
? Alla barn och ungdomar har rätt att växa upp i en miljö som är skyddad
från alkoholkonsumtionens negativa följder och som i möjligaste mån är
fredad mot marknadsföring av alkoholhaltiga drycker.
?
? Alla människor med riskabla eller skadliga alkoholvanor och deras
familjemedlemmar har rätt till lättillgänglig behandling och vård.
?
? Alla människor som inte vill dricka alkohol, eller inte kan det p.g.a.
hälso- eller andra skäl, har rätt att fredas mot påtryckningar att dricka
samt att stödjas i sitt alkoholfria levnadssätt.
?
Att man i Europa har kunnat enas om dessa mål har sin
grund i att det visat sig finnas betydande hälsomässiga och
ekonomiska vinster att hämta inom den europeiska regionen
om man skapar en respekt för alkoholen och dess risker för
beroende, missbruk och andra skadeverkningar samt
genomför handlingsprogram för att förebygga
alkoholproblem.

Alkoholreklamen

I och med EU-medlemskapet har inslaget av privat
vinstintresse på den svenska alkoholmarknaden ökat. Som en
följd har marknadsföringsåtgärderna ökat och
alkoholreklamen förefaller att ha blivit mer omfattande och
aggressiv. Reklamfrågan har nyligen varit föremål för
utredning (betänkandet Alkoholreklam, marknadsföring av
alkoholdrycker och Systembolagets produktval [SOU
1998:8]). Enligt budgetpropositionen kommer en
proposition om alkoholreklamen våren 1999.

Folkpartiet anser att utredningen gjort en bra genomgång av aktuella frågor
på reklamområdet. Det är bra med ytterligare begränsning av alkohol-
reklamen och att regelverket blir tydligt. Det är vidare angeläget med förbud
mot indirekt reklam för starköl. Däremot tycker vi att en uppdelning av
tillsynsansvaret på två myndigheter, Alkoholinspektionen och Konsument-
verket, kommer att medföra sämre kontroll av marknadsföringen.

Ett viktigt konstaterande i utredningen är att reglerna för Systembolagets
produkturval är förenliga med EG-rätten. Vi förutsätter att regeringen inte
kommer att föreslå någon ändring på denna punkt.

Kvinnor och alkohol

När motboken försvann 1955 blev alkohol tillgänglig för
kvinnor på ett helt annat sätt än tidigare. Nya
dryckesmönster etablerades, konsumtionen ökade bland
kvinnor. År 1955 räknade man med en kvinnlig alkoholist på
50 manliga, idag en på tre till fyra. De kvinnliga
alkoholisterna är en heterogen grupp. Här finns tonåringar,
här finns dubbelarbetande yrkeskvinnor, arbetslösa kvinnor
och den ensamma åldrade kvinnan.

Under 80- och 90-talen har mycken forskning ägnats åt forskning kring
kvinnor och alkohol. Vi vet nu att det finns könsspecifika skillnader mellan
manliga och kvinnliga alkoholister psykologiskt, psykiatriskt, medicinskt och
socialt sett. Det är därför viktigt att man i vården och rehabiliteringen har
kunskap om dessa skillnader och att vård och behandling anpassas till
kvinnors specifika behov.

Lena Dahlgren, som forskat mycket kring kvinnor och alkohol, tog i sin
avskedsföreläsning upp en rad punkter att tänka på för framtiden.

Kvinnors alkoholproblem är inte sällan kopplade till svårhanterliga ätstör-
ningar, intrasslade i komplicerade relationer. De kan ha en partner som inte
alltid är en resurs i rehabiliteringen. De kan bli gravida, de kan ha huvud-
ansvaret för barn och är tyngda av skuld och skam. Många har utsatts för
övergrepp. Lena Dahlgren ser som önskvärt att man skapar kvinnomottag-
ningar, som kan ligga litet avskilt, dit man kan komma utan att väcka
uppmärksamhet, kanske med möjlighet till anonym rådgivning och tillgång
till gruppverksamhet där kvinna kan möta kvinnor.

Vi anser att man måste ta vara på dessa förslag. Det finns behov av att man
inom hälso- och sjukvården lägger upp ett särskilt program för hur vi skall
kunna hjälpa kvinnliga alkoholister, Detta bör vara en prioriterad uppgift för
Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet.

Narkotika

De rapporter som kommer om ökad acceptans av haschbruk
bland ungdomar oroar liksom rapporterna om ett alltmer
utbrett blandmissbruk. Likaså måste man se allvarligt på den
tendens till ökad nyrekrytering till mera regelbundet
narkotikamissbruk som tycks ske bland socialt
marginaliserade ungdomsgrupper.

I riksdagen har de politiska partierna varit överens om narkotikapolitiken
och gemensamt redovisat sin syn i riksdagsbetänkanden, senast våren 1998.
Vi är överens om att målet är ett narkotikafritt samhälle och vi tar avstånd
från den liberalisering av narkotikapolitiken en del grupper i Europa försöker
driva. Dessa grupper vill framställa den svenska narkotikapolitiken som
misslyckad men enligt tillgänglig statistik ligger Sverige gynnsamt till
jämfört med andra länder. Data ger inget som helst stöd för att vi skulle
vinna något på att ändra inriktningen av vår politik. Vi bör fortsätta att driva
vår linje i EU och andra internationella fora.

Men kampen måste också skärpas. Den sker i huvudsak på tre fronter.

För det första måste man med all kraft förebygga att människor börjar
missbruka narkotika. Eftersom, som tidigare nämnts i denna motion, de flesta
narkotikamissbrukare börjat sin missbrukarkarriär med först rökning och
sedan alkohol, är en viktig åtgärd att förhindra tobaksdebut och att erbjuda
ungdomar andra aktiviteter som tillgodoser deras behov av att uppleva något
nytt, att ta risker. Det kräver ett aktivt opinions- och informationsarbete på
en
rad nivåer, såväl professionella som frivilliga. Föräldrarna, andra vuxna
förebilder och skolan spelar en viktig roll i det arbetet. Det gäller också att
polisen och de sociala myndigheterna samarbetar effektivt för att komma åt
oseriösa rave-arrangörer.

För det andra måste vården och rehabiliteringen av missbrukare bli
effektivare. I Bengt Johanssons andra bok om sin narkotikamissbrukande och
hivsmittade dotter Sara (Från dödsdans till övertid) finns en rad förslag som
man måste ta fasta på. Det behövs en grundlig och seriös utbildning av
personalen. Vården skall inte förmedlas av okunniga vikarier. Vården måste
individualiseras. Det enda narkomanerna har gemensamt är knarket. Tvång
är nödvändigt därför att narkomanerna annars skriver ut sig när abstinensen
kommer och flyr tillbaka till knarket. Meningsfull sysselsättning måste
skapas med möjligheter till studier. Kvinnliga narkomaner skall kunna välja
att komma till avdelningar med bara kvinnor. Läkare, sköterskor och
psykologer måste finnas tillgängliga under hela dygnet.

Folkpartiet anser att man måste göra en systematisk undersökning av
narkomaners och anhörigas förslag om hur vården och rehabiliteringen av
narkotikamissbrukare kan göras mer effektiv.

Eftersom behandlingsresultaten vid narkotikamissbruk är dåliga anser vi
att forskning måste stimuleras kring nya behandlingsmetoder, där man
bygger på den nya forskning som kommit fram om narkotikans effekter på
nervsystemet.

För det tredje måste tillgången på narkotika hejdas. Här är det inter-
nationella samarbetet viktigt och det måste utvecklas vidare. Europol måste
t.ex. utvecklas till ett överstatligt samarbete. Det är viktigt att det finns
gemensamma brottsregister och gemensamma insatsstyrkor för vissa typer av
grövre narkotikabrott. Ett nära samarbete mellan tull och polis nationellt och
internationellt är här en grundförutsättning för att vi skall lyckas.

Metadonbehandling

Sverige var först i Europa med metadonbehandling (Gunne
1965). Sedan dess har verksamheten långsamt expanderat
alltefter man fått fram vetenskapligt underlag som stöder
vilka som gagnas av behandlingen. Idag har Socialstyrelsen
satt en övre gräns om 600 patienter. Romelsjö och Stenbacka
har utvärderat de svenska metadonprogrammen.

De karakteriseras av att man tillämpar strikta intagningskriterier. De
patienter som kan bli föremål för behandlingen skall ha haft ett dokumenterat
intravenöst missbruk i minst fyra år, de skall ha prövat annan behandling
men misslyckats och de skall inte ha något avancerat blandmissbruk.

Metadonbehandlingen visade sig ha en positiv effekt på flera områden. Det
kan dock inte uteslutas att den delvis kan bero på selektion av särskilt
motiverade patienter. Kriminaliteten har påverkats positivt. Antalet lagförda
brott minskade under behandlingstiden både för män och kvinnor liksom
arresteringstillfällena. Slutenvården på sjukhus minskade och dödligheten
var något lägre bland metadonpatienterna än i jämförelsegruppen. Patienter-
na mådde subjektivt bättre. Vad gäller användningen av beroendeframkall-
ande medel rapporterade 73 procent att de slutat eller minskat sin användning
av narkotika, 51 procent sin alkoholkonsumtion och 33 procent sin tobaks-
konsumtion.

Resultaten kan sammanfattas så att metadonbehandling tillsammans med
psykosocialt stöd har signifikant positiva effekter så länge patienterna är kvar
i behandling. De som slutar i förtid med behandlingen får problem. För dem
stiger dödligheten och kriminaliteten liksom antalet slutenvårdstillfällen.
Bland skälen att de slutar är att de fått för låg metadondos.

Metadonbehandling bedrivs i Uppsala, Skåne och Stockholm. Övriga delar
av landet är hänvisade till att remittera sina patienter till något av dessa
områden. Det visar sig att man ibland avstår av ekonomiska skäl. Detta är
oacceptabelt i synnerhet som det utöver humana vinster är samhälls-
ekonomiskt lönsamt att behandla dessa patienter med metadon.

Forskning

Forskningen när det gäller olika förklaringsmodeller för
drogberoende samt intervention och behandling av
beroendeproblem går starkt framåt. Vi har idag bättre
beslutsunderlag när det gäller vårdkonsumtion, läkemedel är
på väg. Vi vet mer om diagnostik och behandling av psykiskt
störda missbrukare och mer om vilka insatser mot riskabel
alkoholkonsumtion som är effektiva. Men fortfarande är
många frågor olösta. Fortsatt forskning måste stimuleras.

Det finns ett förslag om inrättandet av ett alkoholforskningsinstitut som vi
ställt oss positiva till. Dock bör institutets ansvarsområde vidgas till forsk-
ning om beroende och missbruk av också andra medel och beteenden som
spelberoende. Det finns så många likheter mellan alkoholberoende och
andra beroendeproblem att det är olämpligt att dra en gräns just vid alkohol.

Handelsavtal

MAI (Multilateral Agreement on Investment) är ett
internationellt handelsavtal om skydd för investeringar, som
förhandlats fram inom OECD. Enligt planerna skulle
förslaget ha godkänts nu i höst av medlemsländerna. Detta
har emellertid visat sig omöjligt på grund av en omfattande
kritik bl a gällande demokratifrågor. I motsats till alla
tidigare internationella handelsavtal, innehåller MAI
nämligen inte den undantagsklausul som "normalt" ger
staterna rätt att utan hinder av avtalet vidta åtgärder som
skyddar hälsa och miljö. En stat som trots detta lagstiftar på
hälso- och miljöskyddsområdet kan dras inför domstol och
dömas att betala kompensation/skadestånd till de investerare
som ev. drabbas. Här några exempel på problem som skulle
kunna uppstå när det gäller tobak och alkohol:

- Flertalet västländer har infört skyddande lagstiftning beträffande tobak.
Inom EU finns beslut om totalförbud mot tobaksreklam, maximigräns
för tjärhalt i cigaretter, varningstexter m.m. Om MAI träder i kraft i
nuvarande lydelse kommer länder i framtiden inte att kunna införa
sådan lagstiftning. Om t.ex. Lettland vill förbjuda tobaksreklam, kan
landet enligt MAI dras inför domstol och dömas att betala skadestånd
till tobaksbolagen för att man "exproprierat" deras investeringar som
utgått från fri rätt till marknadsföring.
-
- I Sverige har vi sedan länge ett reklamförbud för alkohol. Om t.ex.
Estland - efter ett MAI - skulle vilja införa samma förbud mot
alkoholreklam skulle stora alkoholföretag kunna kräva kompensation
och skadestånd.
-
Folkpartiet anser att Sverige inte kan acceptera MAI i sin nuvarande form.
Också i fortsättningen måste stater kunna vidta åtgärder som skyddar hälsa
och miljö.

Läkemedel

Det på Folkpartiets initiativ inrättade
Läkemedelsepidemiologiska nätverket (NEPI) har påbörjat
en studie över omfattningen av läkemedelsberoende. Det är
angeläget att den slutförs inte minst för att data från en sådan
studie skulle kunna ge underlag för bedömningen av hur
omfattande vårdbehoven är. Det vi vet i dag är att det är brist
på resurser för rehabilitering av läkemedelsberoende.
Dessutom behövs utbildning, inte minst inom primärvården,
för att man där skall kunna både diagnostisera
läkemedelsberoende och erbjuda behandling.

I detta sammanhang bör Kilen - Konsumentinstitutet läkemedel och hälsa
nämnas. Det är ett kompetenscenter där man bygger upp ny kunskap utifrån
de erfarenheter som läkemedelsberoende patienter som söker Kilen
förmedlar. Kilen är att se som ett komplement till sjukvårdens behandling av
biverkningar och vårdskador, just därför att Kilen är utanförstående och inte
tillhör sjukvården.

Vid Kilen har man byggt upp en konsumentdatabas ELIN bl a med hjälp
av EU-medel och medel från Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet. Genom
ELIN har man på ett tidigt stadium kunnat fånga upp problem beträffande
nya läkemedel men också långtidsbiverkningar. Det är signaler som inte
fångats upp genom Läkemedelsverkets läkemedelsbiverkningsrapporterings-
system dit enbart läkare kan rapportera misstänkta läkemedelsbiverkningar.
Kilens rapporter kommer däremot från konsumenterna/patienterna. Systemen
kan därmed sägas komplettera varandra..

Kilen har ett treårsavtal med Stockholms läns landsting för sitt individ-
inriktade arbete riktat till länets invånare. Hälften av Kilens hjälpsökande bor
utanför Stockholmsområdet. Kilens arbete med dessa klienter liksom data-
banksuppbyggnaden är nationellt. Vi anser att det är viktigt att Kilens verk-
samhet får fortsätta och att det i regleringsbrev till berörda myndigheter
framgår att också staten vill satsa på denna verksamhet.

Spelberoende

Spelberoende är ett hälsoproblem vars omfattning är större
än vad man tidigare trott. Enligt en kartläggning utförd av
Sten Rönnberg och medarbetare, vilken nyligen presenterats,
har 150 000 svenskar problem med sitt spelande. För en
tredjedel av dem, ca 50 000 personer, är problemen så
allvarliga att de kan klassas som spelberoende. Spelberoende
är vanligare bland män, unga och invandrare. Det är nu
viktigt att denna undersökning får fortsätta utan avbrott så att
vi får mer kunskap om vilka som riskerar att bli
spelberoende, vilka spel som är mest riskabla och hur man
kan förebygga att människor hamnar i denna situation.
Folkhälsoinstitutet bör få i uppdrag att sprida kunskap om de
resultat som kommer i dagen.

För dem som blivit spelberoende finns idag mycket litet hjälp att få i form
av behandling och rehabilitering. Socialstyrelsen bör få i uppdrag att
undersöka hur vård- och behandlingsbehoven kan tillgodoses.

Staten har ju stora inkomster av spel. Vi anser det rimligt att frågan utreds
om en del av dessa inkomster skulle kunna användas till insatser för att
förebygga spelberoende samt forskning om behandlingsmetoder.

Doping

Folkpartiet har i kommittémotionen Åtgärder mot doping
(1998/99:So4) utvecklat sin syn på problemet och vilka
åtgärder som behöver vidtas. Vi tar där bl.a. upp
Dopingjourens finansiering. Det är inte rimligt att en jour
som utnyttjas av hälso- och sjukvården, åklagare, domare
och advokater över hela landet och som står för statistik och
kunskapsförmedling inom området skall bygga sin
finansiering på bidrag från ett läkemedelsföretag.
Regeringen bör i regleringsbrev till berörda myndigheter
ange hur jouren skall finansieras i fortsättningen. Regeringen
bör också i förhandlingar med Landstingsförbundet ta upp
frågan om hur jourens framtid skall tryggas.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att EU inte bör subventionera tobaksodling,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör genomföra WHO:s tiopunktsprogram och
internationella konvention mot tobak,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om genomförande av förslaget om rökavvänjning enligt Statens
beredning för utredning av medicinsk metodik (SBU),

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rökfri skola,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om resurser för och långsiktighet i det tobaksförebyggande arbetet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om undantaget i EU beträffande införselregler för alkohol,1

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kampanj mot illegal sprithantering,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skärpt kamp mot spritkriminaliteten,2

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om genomförande av WHO:s riktlinjer för alkoholpolitiken,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om alkoholreklamen,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om insatser för och forskning om kvinnor med alkoholmissbruk,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förebyggande insatser mot narkotikamissbruk,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vård och behandling av narkotikamissbrukare,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om forskning om behandlingsmetoder för narkomaner,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationellt samarbete i kampen mot narkotika,2

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om metadonbehandling,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om forskning om alkohol, andra beroendeframkallande medel och
spelberoende,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om handelsavtalet MAI, tobak och alkohol,3

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om läkemedelsberoende,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Kilen,4

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om spelberoende,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om finansiering av förebyggande insatser mot och forskning om
spelberoende,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om dopning.

Stockholm den 28 oktober 1998

Kerstin Heinemann (fp)

Bo Könberg (fp)

Barbro Westerholm (fp)

Harald Nordlund (fp)

1 Yrkande 6 hänvisat till SkU.

2 Yrkandena 8 och 15 hänvisade till JuU.

3 Yrkande 18 hänvisat till UU.

4 Yrkande 20 hänvisat till SfU.