Bemanningen av lotsplatser

Motion 1986/87:T611 Elis Andersson och Pär Granstedt (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87 :T611

Elis Andersson och Pär Granstedt (c)
Bemanningen av lotsplatser

”Riksdagen beslöt 1976 om en nationell skärgårdspolitik med målet att
bevara en bofast befolkning i skärgården. Fast bosättning är en nödvändighet
för skärgården, inte endast för bevarandet av kultur-, natur- och bebyggelsemiljöer
utan även för en rad andra värdefulla insatser i samhällslivet
som övervakning av olika slag, bl. a. räddningstjänst, sjöfart och försvaret,
förhindrande av olaga jakt och fiske samt hjälp vid olyckor.

En nationell skärgårdspolitik innebär specifika insatser som inte enbart
grundas på värderingar om lönsamhet, produktivitet etc och förutsätter en
medverkan från och samverkan mellan samtliga statliga verk och organ för
att de uppställda målen skall nås.

På regional nivå avsätter länsstyrelsen och andra regional organ-, landstinget,
utvecklingsfonden, lantbruksnämnden m. fl. betydande resurser för
arbetet med länets skärgårdar.

Sjöfartsverkets avbemanningsplan för landets lotsplatser rimmar inte
mot myndigheternas i Stockholms län intentioner för skärgården och med
de uttalanden som gjorts av regering och riksdag.”

Dessa citat från länsstyrelsens yttrande till sjöfartsverket är ännu mer
aktuella i dag, vilket framgår av följande faktaredovisning.

Sjöfartsverket beslutade den 13 juni 1984, efter genomgång och MBLförhandling
med berörd personal, om att Svartklubbens lotsplats efter dåvarande
lotsplatschefs pensionering i maj 1985 skulle bemannas med 4 lotsar,
inkl. lotsplatschef och 12 båtsmän. Lotsplatsen skulle slås samman med
Simpnäs båtuppassningsställe och administreras från Svartklubbens lotsplats.
Gemensam vaktlista skulle upprättas för båtsmännen.

Den sålunda sammanslagna lotsplatsen skulle som tidigare fungera med
dygnet-runt-passning och lotsbetjäning.

Vad har då hänt sedan sommaren 1984, som innebär att Svartklubbens
lotsplats skall dras in, vilket är den praktiska konsekvensen av sjöfartsverkets
förslag till budget.

Då kan först konstateras att trycket på servicen har ökat från industrin i
området. Sedan sommaren 1984 har den nya hamnen i Hargshamn byggts,
där stora mängder skrot till stålverken importeras och där järnmalmen från
Dannemora gruvor exporteras. Det är fråga om årstonnage på ca 50 000
ton. Sedan 1984 har kärnavfallstransporterna från Forsmark kommit i gång
med ett besök av Sigyn var fjortonde dag med mycket höga krav på transportsäkerheten
genom besvärliga farleder upp till Forsmark.

Hallsta pappersbruk som är Europas största tidningspappersbruk och en

av landets betydelsefullaste exportindustrier har inte ökat sin totala pappers- Mot. 1986/87

produktion nämnvärt sedan sommaren 1984. Däremot har man i Hallsta T611

börjat producera en ny papperskvalitet av journalpapperstyp som kräver
mer importerat matieral, bl. a. kommer 27 000 ton lera med båt. Till hamnen
importeras dessutom 50 000 m3 olja och 62 000 m3 massaved. Över
hamnen exporteras 350 000 ton tidningspapper varje år till ett värde av över
en miljard kronor.

Hamnen i Hallstavik anlöps av 150 handelsfartyg per år, bland dem oljetankers
på 50 000 ton. Det är av största vikt för sjötransporterna till och från
Forsmark, Hargshamn och Hallstavik att bästa möjliga leveransservice kan
upprätthållas. En viktig förutsättning är då att väntetiderna kan hållas nere
genom att bibehålla nuvarande lotsservice. Till det kommer att alla tre
inseglingslederna är mycket besvärliga och har en mycket skyddsvärd naturmiljö,
vilket ställer särskilda krav på lotsarnas lokalkännedom.

Sedan sommaren 1984 har vi också upplevt en av dessa isvintrar som
återkommer vart tredje till femte år som innebär att sjötrafiken på Norrlandskusten
fått gå inomskärs genom Öregrundsgrepen. Det har inneburit
432 lotsningar under två vintermånader. För hela 1985 har 583 lotsningar
utförts. Dessa svåra isvintrar ställer särskilt höga krav på tillgång till lots.

Personalen vid Svartklubben ingår i den beredskapsstyrka som skall
fungera vid ett eventuellt haveri i Forsmark. Svartklubben skall då svara för
att avlysa all båttrafik i norra Roslagen. Inga båtar får passera Svartklubben
norrut, och alla båtar norr om Svartklubben skall avvisas. Vid en olycka i
Forsmark har Svartklubben vidare att svara för att ge bistånd till skärgårdsbefolkningen.

Erfarenheterna från Tjernobyl talar mycket starkt mot varje försvagning
i vår beredskap vid eventuella kärnkraftsolyckor.

Svartklubbens lotsplats är också av mycket stor betydelse för sjöräddningen.
På ett år inträffar ett sextiotal sjöräddningsfall i skärgården norr om
Furusund där Svartklubben oftast anlitas. Eftersom antalet fritidsbåtar
ökar i området kommer också behoven av sjöräddningskapacitet att öka.

En neddragning eller nedläggning av Svartklubben är därför särskilt olycklig,
eftersom det är den enda stationen efter kuststräckan från Söderarm till
Gävle som har tjugofyratimmarsbevakning året runt.

Också i fråga om Landsort kan konstateras att den industri- och hamnutveckling
som förväntas i Nynäshamn kommer att ställa mycket stora resurskrav
på lotsväsendet. Också i det här området ökar fritidsbåtstrafiken
starkt.

I bägge fall kan konstateras att lotsplatserna är viktiga baspunkter för
den bofasta skärgårdsbefolkningens säkerhet och inte minst för yrkesfiskets
intresse.

Det finns ingenting i sjöfartens utveckling i de berörda områdena som
motiverar en neddragning av samhällets lotsservice. Tvärtom skulle den
faktiska utvecklingen snarare motivera en utvidgning. Det måste vara svårt
att acceptera att sjöfartsverkets budgetproblem skall få föranleda en sänkt
säkerhets- och servicenivå i de här aktuella, mycket känsliga områdena.

Slutligen är det viktigt att peka på att Svartklubben ligger mitt i viktiga
militära skyddsområden. De senaste årens aktiviteter runt våra kuster och 9

inte minst i denna landsdel talar entydigt för en förstärkt och inte en uttunnad
bevakning.

En oskattbar fördel för samtliga redovisade arbetsuppgifter är att personalen
är fast bosatt i området. Det innebär väldiga praktiska fördelar i vad
gäller lokalkännedom, tillgänglighet vid snabba arbetsinsatser och mycket
hög handlingsberedskap på samtliga områden.

Sjöfartsverkets nu aktuella förslag innebär i praktiken en nedläggning av
Svartklubbens lotsplats. Det kan slås fast, eftersom den farledsgrupp som
skall vara förlagd vid Svartklubben kommer att vara fullt sysselsatt med
farledsunderhåll.

Sjöfartsverkets förslag lägger i stället en ökad vikt vid uppassningsstället
i Simpnäs. I dag fungerar Simpnäs som uppassningsställe för Stockholms
lotsplats för ombordsättning och avhämtning av lotsar till och från Stockholm.
Simpnäs stängs ofta vintertid på grund av rådande isförhållanden
och genom att färjefarleden Söderarm—Stockholm är ett godtagbart alternativ
för sjöfarten till och från Stockholm.

Vidare är Simpnäs relativt nära beläget havsövervakningsstationen vid
Söderarm och sjöräddningssällskapets station på Fejan. Båda dessa stationer
är och kommer att vara bemannade med erfarna, duktiga och mycket
kompetenta personer som är väl skickade att övervaka sjösäkerhet och militära
anläggningar. Dessa rådande förhållanden i området kring Simpnäs
talar entydigt mot den tyngdpunktsförskjutning av resurser från Svartklubben
till Simpnäs som sjöfartsverket föreslår.

Enligt vår mening bör i princip det alternativ till organisation som sjöfartsverket
beslutade om den 13 juni 1984 i stället genomföras. Det innebär
att Svartklubben kvarstår som lotsplats och att Simpnäs administrativt och
operativt samordnas med Svartklubben. De senaste årens utveckling av
skeppning till och från Hallstavik, Hargshamn och Forsmark, sjösäkerhet i
området mellan Söderarm och Gävle, övervakning mot gränskränkningar
av främmande båtar och beredskap vid eventuella haverier i Forsmark pekar
entydigt mot en nedläggning av Svartklubben. Detta konstaterande
förstärks av att en förändring enligt sjöfartsverkets senaste förslag inte kommer
att ge någon större ekonomisk besparing i förhållande till det alternativ
Norrtälje kommun förordar.

Länsstyrelsen delar i allt väsentligt Norrtälje kommuns bedömning. Den
förväntade trafikutvecklingen och kraven på sjösäkerhet kommer enligt
länsstyrelsens mening snarare att kräva ökade än minskade resurser. Av
bl. a. säkerhets- och övervakningsskäl samt från regionalpolitisk synpunkt
finnér länsstyrelsen det angeläget att bemanningen i skärgårdsområdet så
långt möjligt behålls och inte flyttas till Stockholm resp. Södertälje.

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
att ej göra någon neddragning eller nedläggning av Landsorts och
Svartklubbens lotsplatser,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om alternativa
lösningar med avseende på Svartklubben och Simpnäs som
sjöfartsverket beslutade om den 13 juni 1984.

Stockholm den 21 januari 1987

Elis Andersson (c)

Pär Grandstedt (c)