Bekämpande av den ekonomiska brottsligheten

Motion 1982/83:888 Stig Josefson och Gunilla André

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

12

Motion
1982/83:888

Stig Josefson och Gunilla André
Bekämpande av den ekonomiska brottsligheten

INLEDNING

Utredningsarbetet

Ekonomisk brottslighet är ingen ny företeelse i Sverige även om den
uppmärksammats mer på senare år. Några mer omfattande åtgärder mot
denna brottslighet hade ej vidtagits när den icke-socialistiska regeringen
tillträdde i september 1976. Det var först när regeringen i juli 1977 gav
brottsförebyggande rådet (BRÅ) i uppdrag att se över den organiserade
och ekonomiska brottsligheten som den första egentliga regeringsåtgärden
vidtogs. BRÅ redovisade i september samma år överväganden och förslag
för hur översynen skulle bedrivas. I december beslutade regeringen att ge
BRÅ uppdraget att utföra lagstiftningsöversynen samt att ställa resurser i
form av fler kvalificerade jurister till rådets förfogande.

Arbetet har bedrivits i olika arbetsgrupper under ledning av en styrgrupp
med brett parlamentariskt deltagande. BRÅ har på detta område lagt fram
ett stort antal förslag. Fram till nu har 21 promemorier med förslag mot den
ekonomiska och organiserade brottsligheten presenterats. I de allra flesta
fall har också BRÅ:s förslag lett till lagstiftning. Bland dem som helt eller
delvis lett till lagstiftning i enlighet med förslagen kan följande nämnas:

• Sakhäleri (PM 1978: 1)

• Revisors verksamhet (PM 1978:2)

• Åtalsprövning vid vållande av kroppsskada m. m. (PM 1978:7)

• Aktiebolagslagen - förstärkt skydd för det bundna kapitalet (PM
1979:5)

• Kriminalisering av föroreningar av miljön m. m. (PM 1979:6)

• Advokatverksamhet (PM 1979:8)

• Likvidationsförfarande enligt aktiebolagslagen (PM 1980:1)

• Informationsutbyte mellan myndigheter — en lägesrapport (PM 1980:4)
Även många traditionella utredningar har haft tili uppgift att arbeta med

detta område. Bland de viktigaste kan nämnas:

• Nya bolagsregler m. m. (SOU 1978:67)

• Konkurs och rätten att idka näring (SOU 1979:13)

• Företags obestånd II, Rekonstruktioner, revisionsfrågor m.m. (SOU
1981:37)

• Ett effektivare vite (SOU 1982:21)

Bland departementspromemorior märks:

• Den grå arbetskraften och skattekontrollen (Ds B 1980: 10)

Mot. 1982/83:888

13

• Skattekontroll av leverantörer till stat och kommun (Ds B 1982:1)

• Översyn av mervärdeskatten (Ds B 1982:2)

En rad utredningar arbetar med att ta fram förslag till åtgärder på olika
delområden. Vi har här:

• Traktamentsbeskattningssakkunniga (B 1978:02)

• Kommittén om underskottsavdrag (B 1980:05)

• Skatteinskrivningsutredningen (B 1981:02)

• Miljöskadeutredningen (Ju 1978:08)

• Utredningen om skydd för företagshemligheter (Ju 1979:09)

• Näringsförbudskommittén (Ju 1980:03)

De traditionella utredningarna har också i de allra flesta fall lett till
lagstiftning eller organisationsförändringar.

Trettiotal lagstiftningsprojekt

Det rör sig om så mycket som ett trettiotal större lagstiftningsprojekt
som genomförts under de senaste sex åren. Ingripande ändringar har gjorts
i hyreslagstiftningen, valutalagstiftningen, konkurslagstiftningen, skattelagstiftningen,
tullagstiftningen samt lagstiftningen om yrkesmässig trafik
och miljöskydd. Utöver dessa större projekt har flera ändringar gjorts i
brottsbalken beträffande häleri, vissa arbetsmiljöbrott, dobbleri och miljöbrott.
Nya lagar har tillkommit, lagstiftningen om betalningssäkring för
skatter, tullar och avgifter, om säkerhet för skattefordringar och om utredning
i utländska skatteärenden samt lagarna om finansbolag och handel
med begagnade varor. Slutligen är ej att förglömma lagen om skatteflykt
och den nya utsökningsbalken. Det är inte bara på det rena lagstiftningsområdet
som skärpningar genomförts, också stora organisatoriska förändringar
har företagits. Inom polisen har en helt ny organisation skapats med
ekonomiska rotlar. Dessa har behörighet att verka över polisdistriktsgränserna.
Också taxerings- och exekutionsområdet har omorganiserats. Numera
pågår också ett omfattande samarbete mellan de myndigheter som i
sin verksamhet har att arbeta med den ekonomiska brottsligheten. Detta
arbete äger rum såväl på central och regional som på lokal nivå och har
även fått till följd att betydande insatser gjorts från enskilda kommuners
sida.

Behandlingen vid 1981/82 års riksmöte

Satsningen på att bekämpa denna typ av brottslighet har fortsatt under
innevarande budgetår. I budgetproposition 1982/83:100 föreslogs inrättandet
av fyra nya ekonomiska rotlar och att fyra tjänster som kvalificerade
ekonomer skulle tillföras polisväsendet för utredningar i komplicerade
ärenden. Riksdagen biföll detta förslag.

Även när det gäller lagstiftningen fattades ett flertal beslut under föregående
riksmöte. Bland de viktigaste kan följande nämnas:

Mot. 1982/83:888

14

Bestämmelse om försvaraijäv infördes i rättegångsbalken (prop. 1981/
82:57). En person får därigenom inte vara försvarare om han eller hon haft
uppdrag åt den misstänkte eller ekonomiska förbindelser med denne om
detta minskar hans förmåga att med nit och omnsorg ta till vara den
misstänktes rätt. Beslutet tillkom på grundval av en promemoria från
brottsförebyggande rådet. Den var föranledd av påståenden om att vissa
advokater skulle vara engagerade i den ekonomiska brottsligheten.

Ändringar i brottsbalkens 36 kapitel om förverkande av egendom m. m.
genomfördes (prop. 1981/82:142). Härigenom blev det möjligt att förverka
sådana företagsekonomiska vinster som har uppkommit hos näringsidkare
till följd av att brott har begåtts i utövningen av deras verksamhet.

Straffet för bokföringsbrott skärptes med verkan fr. o. m. den 1 juli 1982
(1981/82:85). Skärpningen genomfördes för att mer effektivt hindra att
bokföringsskyldigheten åsidosätts. Genom beslutet är det nu möjligt att
väcka åtal för bokföringsbrott även om den bokföringsskyldige inte gått i
konkurs eller något liknande inträffat.

Kvalificerad revisor skall i framtiden finnas i alla aktiebolag (prop. 1981/
82:171). Regeln innebär att alla aktiebolag skall ha auktoriserad eller
godkänd revisor fr. o. m. 1 januari i år. För äldre företag gäller en övergångsbestämmelse
som säger att kravet skall vara uppfyllt fr. o. m. 1988.

En ny konkurrenslag har trätt i kraft 1 januari i år (1981/82:64). Marknadsdomstolen
har härigenom fått möjlighet att vid vite förbjuda olika
former av konkurrensbegränsande förfaranden. Vidare har ett system för
kontroll av företagsförvärv (fusionskontroll) införts. Straffen för brott mot
förbudet mot bruttoprissättning och anbudskarteller skärptes också.

På skatteområdet har förutom de direkta effekter som marginalskattesänkningen
och begränsningen av underskottsavdragens skattemässiga
värde får på skatteundandragandet, hårdare kontroll av momssmitare,
samordning av preskriptionsreglerna för skattefordringar samt skyldighet
att specificera utgiftsräntor i självdeklarationen beslutats under året.

Särskild samrådsgrupp

Som synes har den lagstiftningsöversyn som genomförts under senare år
både genom den särskilda arbetsgruppen inom BRÅ och i form av traditionellt
utredande lett till att ett omfattande beslutsunderlag har tagits fram.
En rad frågor har redovisats och redan varit föremål för behandling i
regering och riksdag och åtskilliga andra var i varierande grad klara för att
tas upp till beslut.

Från och med 1982 beslöts att inrätta en särskild samrådsgrupp inom
regeringskansliet för att samordna de olika departementens arbete på
området. I och med detta beslut avvecklades den särskilda styrgruppen
inom BRÅ, och det omedelbara ansvaret för lagstiftningsarbetet lades över

Mot. 1982/83:888

15

på den interdepartementala gruppen. Avsikten med den särskilda arbetsgruppen
inom BRA har inte varit att något permanent organ skulle inrättas
utan det var i högsta grad rimligt att efter det omfattande arbete som
utförts pröva en annan organisatorisk uppbyggnad. Det utredningsmaterial
som framtagits av arbetsgruppen inom BRÅ var en god grund för att
fortsätta arbetet, samordnat med annat lagstiftningsarbete.

Arbetet i samrådsgruppen har fungerat väl inte minst därför att kunskaperna
om resp. departements pågående utredningsarbete har kunnat spridas.
Den ekonomiska brottsligheten är inte begränsad till enbart justitieoch
budgetdepartementens verksamhetsområde utan även flera av de övriga
departementen är i hög grad berörda.

Vakuum i utredningsarbetet

Det är mot bakgrund av det omfattande arbete som bedrivits under de
sex icke-socialistiska regeringsåren och den under förra året genomförda
omorganisationen djupt olyckligt att den nytillträdda socialdemokratiska
regeringen beslutat tillsätta en särskild kommission för att arbeta med
frågan. Genom detta beslut har ett helt onödigt vakuum i utredningsarbetet
uppkommit samtidigt som arbetet med de förslag som redan framtagits
fördröjs. Det är helt uppenbart att det finns andra motiv bakom inrättandet
av kommissionen än att så snabbt och effektivt som möjligt fortsätta
arbetet mot denna form av brottslighet. I sin iver att visa på handlingskraft
och kompetens har regeringen på detta såväl som på flera andra områden
låtit den sakliga sidan av problemet få stå tillbaka för kortsiktiga massmediala
effekter. Om arbetet fått fortsätta i samrådsgruppen hade inte nya
ekonomiska resurser behövt tas i anspråk utan arbetet hade kunnat bedrivas
inom regeringskansliet med där tillgängliga resurser. Det är till stor
skada för arbetet med att bekämpa den ekonomiska brottsligheten, att den
socialdemokratiska regeringen väljer att använda samhällets begränsade
resurser till en i vissa avseenden överflödig utredningsverksamhet i stället
för att ytterligare förstärka resurser till polis, åklagares och domstolars
rättsliga åtgärder mot brottslingarna.

INRIKTNINGEN AV DET FORTSATTA ARBETET MOT EKONOMISK
BROTTSLIGHET

Allmänt

Begreppet ekonomisk brottslighet har inte någon klar avgränsning. Det
förekommer inte i lagstiftningen och saknar strikt juridisk innebörd. Det
finns dock en ganska betydande enighet om den huvudsakliga innebörden.
I justitieutskottets betänkande (1980/81:21) Ekonomisk brottslighet ger
man följande definition:

Mot. 1982/83:888

16

Enligt den beskrivning av begreppet som de brottsbekämpande myndigheterna,
dvs. i första hand polis- och åklagarmyndigheterna, använder, bör
till ekonomisk brottslighet räknas först och främst sådan kriminalitet som
har ekonomisk vinning som direkt motiv. Härutöver skall brottsligheten
för att betraktas som ekonomisk kriminalitet ha en kontinuerlig karaktär,
bedrivas på ett systematiskt sätt och förövas inom ramen för näringsverksamhet
som i sig inte är kriminaliserad men som i det enskilda fallet utgör
själva grunden för de kriminella handlingarna.

De ekonomiska brotten anses ofta vara av kvalificerad art i den meningen
att de enskilda brotten har stor omfattning, rör stora samhälleliga
värden eller drabbar grupper av enskilda. Brotten är i regel svåra att
uppdaga och beivra. Som exempel på vad som brukar hänföras till ekonomisk
brottslighet i här avsedd mening kan nämnas brott som skattebedrägerier,
valutabrott, bedrägerier och gäldenärsbrott.

Den ekonomiska brottsligheten har, framför allt på skatteområdet, kommit
att nå en allt större omfattning i vårt samhälle. Detta har kunnat ske
utan att det väckt särskilt stor uppmärksamhet. Att problemet inte uppmärksammats
är en följd av att denna typ av brott inte drabbar den
enskilde som individ utan alla i samhället kollektivt. Vid ett traditionellt
brott som t. ex. lägenhetsinbrott finns det alltid någon drabbad som kan
göra anmälan till polisen. Men när ett skattebrott har begåtts uppkommer
ingen direkt märkbar effekt för den enskilde individen.

Det har också i skydd av den allmänna debatten om vårt höga skattetryck
kommit att frodas en moral som säger att den som kan också har mer
eller mindre rätt att undandra sig skattskyldighet för alla inkomster. Detta
är en utveckling som vi ser mycket allvarligt på och som med all kraft
måste stävjas.

Det är allmänna fördömandet av de grova fallen av ekonomisk brottslighet
är dock fortfarande mycket kraftig. Det krävs från många håll i samhällsdebatten
att kraftåtgärder skall sättas in i bekämpningsarbetet. Det är
enligt vår uppfattning också viktigt att så sker. Om inte detta blir fallet
föreligger det en stor fara att samhällsmoralen kan komma att luckras upp.
Allt fler människor kan komma att finna det förenligt med sina värderingar
att utföra grovt brottsliga handlingar.

Det är angeläget att den lagstiftning som införts under de senaste åren nu
följs av konkreta rättsliga åtgärder. Det får inte vara så att lagstiftningstakten
blir så hög att det rättsliga maskineriet inte hänger med. Enligt vår
uppfattning är den väsentligaste uppgiften på detta område f. n. att få den
gällande lagstiftningen att fungera som ett verksamt medel i kampen mot
de ekonomiska brotten. I övrigt vill vi anföra följande om inriktningen av
det fortsatta arbetet.

A. Forskning om orsaker och effekter

För att framgångsrikt kunna bekämpa den ekonomiska brottsligheten
erfordras ökade kunskaper om orsaker och effekter av densamma. F. n.

Mot. 1982/83:888

17

finns det endast mycket ofullständiga redovisningar av den totala omfattningen
och effekterna av den svarta ekonomin. Effekterna av denna typ av
kriminalitet är inte enbart ekonomiska. Ett flertal effekter som inte är av
direkt ekonomisk natur kan anges.

I en promemoria berörde BRA följande effekter, vilka utgör exempel på
både ekonomiska och icke-ekonomiska skadeverkningar. Den första effekten
gällde att konkurrensförhållandena påverkas och produktionsstrukturen
snedvrids. Den andra effekten gällde den allt större övergången till
improduktivt arbete i form av sökande efter kryphål och sätt att undandra
verksamheten från den vanliga vita marknaden. Den tredje effekten gällde
konsekvenserna för inkomstfördelningen. Den fjärde effekten gällde verkningarna
på det allmännas ekonomi. Man pekade även på de långsiktiga
effekterna som den ekonomiska brottsligheten får på solidariteten och den
allmänna samhällsmoralen i vårt land.

En annan allvarlig effekt av ekonomisk brottslighet är den risk som de
seriösa företagen är utsatta för genom att många anställda föredrar att gå ut
på den mer lönsamma svarta marknaden. Många kanske inte slutar helt
utan endast minskar sin arbetstid. Detta skapar i sin tur irritation och olust
bland dem som arbetar kvar på vanligt sätt.

Orsakerna till ekonomisk brottslighet är mycket sparsamt undersökta.
Enbart vissa generella kartläggningar av den sociologiska bakgrunden till
kriminalitet finns redovisade. Förmodligen är inte de faktorer som påverkar
den traditionella brottslingens handlingar helt relevanta för denna typ
av brott. De ekonomiska brotten är i allmänhet ganska väl övervägda och
är inte beroende av tillfälligheter. En amerikansk forskare, Edgar L. Frige,
anför som orsak bristande samhällssolidaritet. Denna uttyds som medborgarnas
förtroende för samhällets institutioner och för den grundläggande
rättvisan i samhället.

Många som deltar i debatten på detta område anser att det enbart är det
stora skattetrycket som orsakar den ekonomiska brottsligheten. Lösningen
på problemet skulle då vara radikalt sänkta skatter. Att problemet är så
enkelt är knappast fallet. Ett bra undersökningstillfälle av denna orsakstyp
erbjuder sig dock genom den skattereform som nu genomförs. Med sänkta
marginalskatter till 50% bör, om skattetrycket är boven i dramat, den del
av den ekonomiska brottsligheten som består i arbetsbyten, kvittolösa
transaktioner, traktamentsfiffel m. m. minska drastiskt.

Enligt vår uppfattning är det en mycket angelägen uppgift att genomföra
en mer omfattande forskning om orsakerna till och effekterna av den
ekonomiska brottsligheten. För att möjliggöra rätt inriktning av de åtgärder
som vidtas erfordras ytterligare kunskaper i dessa avseenden. Det
finns en klar risk att om inte bättre kunskaper skaffas om orsaker och
effekter, de beslut som tas får ett annat resultat än vad som avsetts.

Mot. 1982/83:888

18

B. Självkontrollerande system

Hitintills har lagstiftningsarbetet framför allt inneburit att olika lagar
skärpts och att kontrollen ökats. Socialdemokraterna har i riksdagen krävt
att ytterligare steg mot ökad kontroll skall tas. Enligt vår uppfattning är det
angeläget att även andra vägar prövas. Genom att undersökningar görs om
orsakerna till och effekterna av den ekonomiska kriminaliteten erhålls ett
bättre beslutsunderlag för vilka åtgärder som bör vidtas. Införandet av
sanktioner innebär inte alltid att det icke önskvärda beteendet omedelbart
upphör. Ofta är det effektivare att genom rådgivning och stöd uppnå det
avsedda resultatet. En möjlighet som bör prövas härvidlag är att ge nystartade
företag hjälp med att få igång sina administrativa rutiner som bokföring,
kontakter med myndigheter m. m.

Alla brott som begås på det här området är inte en följd av moget
övervägande utan en följd av okunnighet och svårigheter att handskas med
administrativa frågor. I dessa fall är inte lösningen att öka kontrollen. I
stället bör enligt vår uppfattning lagstiftningsarbetet bedrivas så att behovet
av kontroll minskar. Detta innebär naturligtvis inte att möjligheterna att
genom olika åtgärder bekämpa den medvetna och organiserade ekonomiska
brottsligheten får eftersättas.

Det finns även starka skäl att pröva modeller som till sin natur är
självkontrollerande. Ett exempel på en sådan modell är införandet av
avdragsrätt för reparationer på i dag schablontaxerade villor vilket vid
flera tillfällen föreslagits från centerhåll. Genom den här metoden ges
villaägaren ett starkt motiv för att begära kvitton av den hantverkare han
anlitat och på så sätt tvingas också den sistnämnde att redovisa sin inkomst.

Även på myndighetssidan kan mycket göras för att åstadkomma en
bättre organisation. I dag är de myndigheter som en företagare har att hålla
kontakt med i sin verksamhet uppdelade. Det är bara den lokala skattemyndigheten
som i de flesta fall finns på någorlunda nära håll. Andra
myndigheter är oftast så belägna att någon personlig kontakt inte kan tas.
Arbetsgivaravgiften handläggs av riksförsäkringsverkets avgiftsbyrå som
är belägen i Stockholm. Mervärdeskatten handläggs av länsstyrelsernas
mervärdeskatteenhet som är belägen i residensstaden.

Registreringen av firma resp. aktiebolag sköts av länsstyrelsens handelsregister
resp. patent- och registreringsverkets bolagsbyrå, den sistnämnda
belägen i Sundsvall. En lokal samordning av de myndigheter som handlägger
samhällets kontakter med företag vore en betydande förenklingsåtgärd
för företagarna. Det skulle möjliggöra att i princip endast en kontakt med
myndigheten skulle räcka för att klara ut alla de åligganden som en näringsidkare
har gentemot samhället. Det skulle leda till att denna på en gång
kom att omfattas av de regelsystem som gäller för företagets drift. Problemet
med resterande skatter och avgifter som uppkommer på grund av den

Mot. 1982/83:888

19

tid det tar från det företaget lämnat sin första deklaration och till dess några
preliminära utdebiteringar görs skulle minimeras. Detta är ytterligare ett
exempel på en positiv åtgärd som uppnår mycket bättre resultat än det
ensidiga förlitandet på kontrollåtgärder.

C. Ökade informationsinsatser

För att åstadkomma en bestående minskning av omfattningen av den
ekonomiska brottsligheten krävs det ett helt annat medvetande hos den
stora allmänheten. Vi har i dag. som vi även redovisat ovan, ett i allmänna
ordalag kraftigt fördömande av de människor som begår ekonomiska brott.
Tidningar redovisar i stort uppslagna artiklar kriminella aktiviteter, och
man beklagar sig över samhällsinstansernas oförmåga att komma till rätta
med problemen. Samtidigt är många människor mycket överseende med
gärningar av denna typ, som begås i deras omedelbara närhet. Det kan
t. ex. gälla bilverkstaden som gör hälften av sina jobb kvittolöst eller
hantverkaren som utför vita arbeten på dagen och svarta på kvällar och
helger. Ett klart symptom på att denna inställning kommit att bli alltmer
utbredd är den omfattande kritik som drabbat förslaget att bl. a. villaägare
skall lämna uppgift om till vilka hantverkare man betalt ersättningar under
året. Förslaget som har till syfte att komma åt anlitandet av hantverkare
som inte sköter sina åligganden gentemot samhället har missförståtts och
kommit att uppfattas som en inskränkning i den enskildes privatliv och
som ett krav på den enskilde att uppträda som angivare. I stället är det ett
helt normalt förfarande som krävs och som redan innan lagen trädde i kraft
var det vanliga på många områden. Skyldigheten att lämna kontrolluppgift
när man betalt lön eller uppdragsersättning överstigande 100 kr. har för
övrigt gällt sedan lång tid tillbaka.

För att uppnå detta medvetande hos allmänheten erfordras informationskampanjer
i betydande omfattning. Genom att få en aktiv medverkan
från allmänheten kan betydande resultat uppnås. Den som begår ett ekonomiskt
brott är i allmänhet helt beroende av att ha omgivningens accepterande
av förfarandet. För kvittolösa transaktioner krävs det naturligtvis att
även kunden medverkar. Därför kan en kampanj mot ekonomisk brottslighet
ha en mycket stor betydelse som förebyggande åtgärd.

Medel för sådana informationsinsatser bör kunna tas inom ramen för de
informationsanslag som myndigheter som RSV, RFV, BRÅ, rikspolisstyrelsen
m.fl. har redan i dag. Ett i dagarna aktuellt exempel på en informationsinsats
som hade kunnat utnyttjas än bättre är den från RSV utskickade
foldern om skyldigheten att redovisa vissa uppdragsersättningar. Ett
annat är deklarationshandledningen Dags att deklarera, som också når alla
hushåll.

Det krävs också att ansträngningar görs att förenkla lagstiftningen på det
här området. Särskilt när det gäller lagar som vänder sig till en bred

Mot. 1982/83:888

20

allmänhet är det viktigt att lagtexten utformas så att den utan svårigheter
blir förstådd.

D. Omfördela resurserna

I budgetpropositionen redovisas att 100 tjänster för trafikövervakning
skall dras in och överföras för att bekämpa ekonomisk brottslighet. Vi är
av den uppfattningen att denna omfördelning bör ske på regional nivå.
Inom vissa distrikt är det bättre att omfördelningen av tjänster sker på
andra verksamhetsområden än trafiken. Även om antalet trafikolyckor och
framför allt olyckor med dödlig utgång varit i avtagande alltsedan högertrafikomläggningen
1967. så är ändock antalet olyckor förfärande stort.

Vi anser att en fortsatt prövning av vilka omfördelningar som är möjliga
bör göras. Detta bör lämpligen ske inom ramen för 1981 års polisberednings
(Ju 1981:02) arbete.

Det är vidare angeläget att även åklagare och domstolar ges resurser att
klara den tillströmning av mål som den ökade satsningen på bl. a. ekonomiska
rotlar inom polisen får till följd. Även dessa resurser måste komma
fram genom omfördelningar. Genom en samordning av brottsmåls- och
skatteprocesserna, vilket riksdagen på centerinitiativ uttalat sin sympati
för, torde en avsevärd effektivisering av domstolshandläggningen kunna
uppnås.

Domstolsverket resp. riksåklagaren bör ges i uppdrag att undersöka
vilka möjligheter till ytterligare omfördelningar och omprioriteringar utöver
vad som föreslås i budgetpropositionen som kan finnas. Även omfördelningar
från andra av departementets områden bör prövas för att uppnå
en effektivare och snabbare iagföring av de ekonomiska brottslingarna.

Det är även viktigt att förstärka polis- och åklagarmyndigheternas förmåga
att handlägga dessa ärenden. Genom inrättandet av de ekonomiska
rotlarna har polisens möjligheter förstärkts kraftigt. Denna förstärkning
bör fortsätta. Polisväsendet har även tillförts personal med särskild utbildning
och erfarenheter på det ekonomiska området. I budgetpropositionen
aviseras att åklagarväsendet skall tillföras en sådan tjänst. Detta är enligt
vår uppfattning helt otillräckligt. Även här borde det genom omfördelning
vara möjligt att genomföra en större satsning.

E. Förbättra utbildning och rekrytering

Utbildning av tjänstemän och rekryteringen till tjänster inom polis- och
åklagarväsendena med uppgift att bekämpa ekonomisk kriminalitet bör ses
över. Som ett underlag för denna översyn bör en revisionsrapport från
riksrevisionsverket (RRV) med titeln Polisens åtgärder mot ekonomisk
brottslighet (Dnr 1979:1302) kunna ligga till grund. Rapporten gäller i

Mot. 1982/83:888

21

första hand polisverksamheten men i stort sett samma rekryteringsprinciper,
med justering för de formella krav som ställs för erhållandet av
åklagartjänst, bör kunna tillämpas inom åklagarväsendet.

Av särskilt intresse är förslaget att inrikta rekryteringen mot speciella
målgrupper som t. ex. elever vid den treåriga ekonomiska gymnasielinjen.
Vidare bör aspiranter med särskilt intresse och fallenhet för spaning och
utredning av ekonomiska brott ges möjlighet att relativt snabbt specialisera
sig på detta område. I innevarande budget har polisen erhållit resurser att
anställda fyra kvalificerade ekonomer. Enligt vår uppfattning är det angeläget
att ytterligare förstärka polisorganisationen med personer som har en
kvalificerad ekonomisk och/eller juridisk utbildning. En annan väg som
bör kunna prövas är anlitandet av konsulter för vissa utredningsuppgifter.
Särskilt vid omfattande utredningar kan det vara lämpligast att utnyttja
personal utanför den ordinarie organisationen. Det måste också finnas
stora möjligheter för personal som redan finns i organisationen att genom
intern eller extern (exempelvis universitetsstudier) vidareutbildning skaffa
sig erforderliga kunskaper för att kunna tjänstgöra vid de ekonomiska
rotlarna. Vi hälsar därför med tillfredsställelse att såväl polis som åklagare
i årets budgetproposition tilldelats särskilda medel för specialutbildning.
Enligt vår uppfattning bör dock inte detta anslag, vilket är fallet i propositionen,
vara en engångsanvisning, utan medel bör utgå till dess erforderlig
kapacitet på området har byggts upp.

F. Ökad samverkan

BRÅ fick genom ett beslut den 28 juni 1979 uppdraget att inom ramen för
det pågående översynsarbetet granska bestämmelserna om informationsutbyte
och anmälningsskyldighet mellan myndigheterna samt föreslå behövliga
lagstiftningsåtgärder. Vidare skulle BRÅ arbeta ut förslag till en
bestämmelse som skulle komplettera reglerna om sekretess mellan myndigheter
i det förslag till en ny sekretesslag som regeringen samtidigt lade
fram.

BRÅ tillkallade en särskild arbetsgrupp för att utföra detta uppdrag.
Gruppen lade fram promemorian (BRÅ PM 1980:4) Informationsutbyte
mellan myndigheter. En lägesrapport. Denna promemoria låg sedan till
grund för proposition 1980/81:78 som antogs i riksdagen under 1980/81 års
riksmöte. I promemorian och propositionen befanns att den nya sekretesslagen
inte skulle medföra några förändringar av de hittillsvarande reglerna
för utbyte mellan olika myndigheter.

Arbetet inom arbetsgruppen har fortsatt och man skall avge en rapport
om översynen av reglerna om myndigheternas uppgifts- och anmälningsskyldighet.
Det är enligt vår uppfattning angeläget att detta arbete utförs
med största skyndsamhet och att regeringen efter att promemorian framlagts
snarast vidtar åtgärder för att förbättra samordningen mellan olika

Mot. 1982/83:888

22

myndigheter. Regeringen bör härvid även pröva möjligheterna att införa
utbytestjänstgöringar mellan olika statliga myndigheter på detta område så
att en större kunskap och förståelse för resp. myndighets ansvarsområde
kan uppnås. Det är vidare viktigt att i resp. myndighets interna utbildning
lägga in moment om andra myndigheters verksamhet.

G. Förebygg ekonomisk brottslighet

De allmänpreventiva effekterna har i konsekvens med vad vi anfört ovan
om orsakerna till ekonomisk kriminalitet särskilt stor betydelse på detta
område. Att förhindra och förebygga brott är de rättsvårdande instansernas
viktigaste uppgift; härigenom orsakas också samhället det lägsta kostnaderna.

En mycket effektiv förebyggande åtgärd som beslutades av riksdagen
under 1982 är möjligheterna för länsstyrelserna att dra in tillstånden att
servera alkoholdrycker för att bekämpa ekonomisk misskötsamhet eller
brottslighet. Förslaget som kom från socialdepartementet innebär i stora
drag följande. Reglerna om omprövning av befintliga tillstånd att försälja
alkoholdrycker förtydligas. Detta tar främst sikte på tillstånd till servering
av starkare alkoholdrycker än öl, dvs. spritdrycker, vin och starköl. Det
klargörs att ett redan givet tillstånd kan återkallas då tillståndshavaren
visar ekonomisk misskötsamhet och därmed inte längre kan anses lämplig
att driva rörelse med servering av alkoholdrycker.

En annan liknande metod som utretts (Ds B 1982:1: Skattekontroll av
leverantörer till stat och kommun) är att tillåta att i den offentliga upphandlingen
tas hänsyn till om anbudsgivaren skött sina åligganden gentemot
samhället. Ett genomförande av utredningens förslag skulle innebära att
endast seriösa näringsidkare får möjlighet att sluta avtal med statsverket
eller enskilda kommuner och landsting.

Vi anser att detta är ett bra sätt att förebygga ekonomisk brottslighet och
att förmå personer som inte fullgjort sina skyldigheter att träffa uppgörelser
med kronofogdemyndigheterna om avbetalningsplaner. Självfallet
måste hindren för näringsidkarens verksamhet omedelbart hävas när han
gjort vad som är möjligt för att klara upp sina affärer.

Enligt vår uppfattning bör det undersökas om det även på andra områden
kan ställas upp liknande incitament till skötsamhet som vi redovisat
ovan.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att arbetet med att bekämpa den
ekonomiska brottsligheten bedrivs i enlighet med de riktlinjer
som angivits i motionen under punkterna:

Mot. 1982/83:888

23

a) forskning om orsaker och effekter

b) självkontrollerande system

c) ökade informationsinsatser

d) omfördela resurserna

e) förbättra utbildning och rekrytering

f) ökad samverkan samt

g) förebygg ekonomisk brottslighet

Stockholm den 21 januari 1983

STIG JOSEFSON (c) GUNILLA ANDRÉ (c)

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983