Behandlingen av avlidens aska

Motion 1984/85:394 Kerstin Anér och Kerstin Ekman

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

7

Motion

1984/85:394

Kerstin Anér och Kerstin Ekman
Behandlingen av avlidens aska

En hel del svenska medborgare önskar att deras stoft efter döden inte skall
begravas, men att kroppen skall brännas och askan strös på någon lämplig
plats. Denna önskan kan efterkommas - men endast på vissa ganska stela
villkor, som ibland åstadkommer onödiga svårigheter och bekymmer.

Begravningskungörelsen 5 §, 2 mom. lyder som som följer:

Aska må i stället för att gravsättas nedgrävas eller utströs inom minneslund
eller - efter tillstånd av länsstyrelsen - utströs på plats som ej är begravningsplats.
Meddelande om tillstånd ankommer på länsstyrelsen. Ansökan om
tillstånd skall inges av den som i egenskap av anhörig eller närstående eller
eljest ombesörjer begravningen.

Denna bestämmelse innebär alltså, att den avlidne själv inte kan bestämma
att askan skall strös ut. Allt beror på vad de efterlevande bestämmer. Man
kan citera två erfarenheter ur livet, som visar hur denna bestämmelse kan slå
snett.

En person önskade att hans aska skulle strös ut, men arvingarna kunde inte
komma överens om att begära tillstånd till det. Den avlidnes önskan
negligerades alltså. Hade han kunnat begära tillståndet själv, medan han
levde, hade sådant trassel kunnat undvikas.

En annan person önskar - för han lever nämligen fortfarande - att hans
aska en gång skall strös ut under den vackra gamla lönnen på hans tomt. Men
han är ensamstående, och har ingen han kan lita på, som efter hans död vill gå
in med ansökan till länsstyrelsen och få tillståndet.

För att han skall få det, fordras ändrade bestämmelser. Vi kan inte se annat
än att det skulle kunna gå mycket lätt och smärtfritt att ändra dem. Det är
bara att skriva att ”ansökan om tillstånd kan inges av den person som önskar
att askan efter honom skall utströs på viss i ansökan angiven plats, eller av
den som i egenskap av anhörig eller eljes ombesörjer begravningen”.

Detta är en ringa frihet, men en som betyder en hel del för dem det angår.
En snabb ändring bör kunna tillfredsställa detta enkla och för ingen annan
krävande behov.

Med anledning av ovanstående hemställer vi

att riksdagen hos regeringen begär att begravningskungörelsen ändras
i syfte att tillmötesgå i motionen framförda synpunkter.

Stockholm den 15 januari 1985

KERSTIN ANÉR (fp) KERSTIN EKMAN (fp)