Begränsningar i användningen av mediciner i djurskötseln

Motion 1985/86:Jo520 Karl Erik Olsson m. fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86:Jo520

Karl Erik Olsson m. fl. (c)
Begränsningar i användningen av mediciner i djurskötseln

I den aktuella debatten om storskalig djurproduktion och livsmedlens kvalitet
har uppmärksamheten bl. a. kommit att riktas mot användningen av
antibiotika inom djurskötseln.

Efter framstötar från bl. a. centerpartiet har från årsskiftet införts förbud
mot användning av kemoterapeutika i tillväxtbefrämjande syfte. Det verkar
emellertid som om effekten av detta beslut kan undergrävas genom att
de aktuella preparaten i stället klassas som sjukdomsförebyggande mediciner.
Risk finns i övrigt för att användningen av antibiotika för behandling
av hela besättningar ökar. På detta område finns stora ekonomiska intressen
som kan utöva reklam och påtryckningar för att öka avsättningen för
antibiotika inom veterinärmedicinen. Det kan nämnas att detta är en stor
och växande marknad för Fermentas produkter.

Vi anser det angeläget att användningen av bekämpningsmedel och andra
kemikalier begränsas så långt det är möjligt inom jordbruket och livsmedelshanteringen
i övrigt. I 1977 års proposition om jordbrukspolitiken
framhöll departementschefen att den moderna tekniken tillfört jordbruket
produktionsmedel vilkas effekter på lång sikt är svåra att överblicka. Han
fortsatte: ”Detta kräver skärpt uppmärksamhet från både folkhälso-, miljöoch
djurskyddssynpunkt. Det är viktigt att introduktionen av ny teknik
föregås av noggranna överväganden och omsorgsfull prövning och att inte
kortsiktiga fördelar tillåts fälla utslag. Utvecklandet av ny teknik inom jordbruket
måste ges en sådan inriktning att en bättre ekologisk balans uppnås”.
Som mål för jordbrukspolitiken angavs vidare att konsumenterna skulle få
säker tillgång till livsmedel av hög kvalitet till rimliga priser. Genom dessa
formuleringar kom hänsynen till miljö, folkhälsa, djurskydd och livsmedlens
kvalitet att för första gången lyftas fram som viktiga mål för jordbrukspolitiken.

Samtidigt noterar vi att hithörande frågor behandlats mycket ytligt i 1985
års beslut om en livsmedelspolitik, trots att man avsåg att inbegripa hela
livsmedelskedjan.

Användningen av antibiotika för behandling av hela besättningar och i
förebyggande syfte är exempel på sådan ny teknik som enligt vad som
angavs i 1977 års beslut måste prövas omsorgsfullt. Behovet av massiv insats
av medicinska preparat i djurstallarna är ett bevis på brister i produktionstekniken
och miljön. Det är fel väg att söka avhjälpa dessa brister med
ökande insatser av mediciner. Det är i stället tekniken och miljön som måste
ändras.

Enligt vår mening kan en sådan ändring inte åstadkommas utan en
skärpning av miljökraven och en mycket restriktiv användning av medicin
till djuren.

Beträffande miljökraven bör som första åtgärd utrymmesstandarden i
djurstallarna ökas. Försök visar att en sådan åtgärd redan på kort sikt är
lönsam.

I fråga om medicineringen gäller den vanliga regeln att preparaten efter
hand blir verkningslösa. 1 den mån rester finns kvar i produkten överförs
denna effekt på människorna. Frågan har därmed även folkhälsoaspekter.
Det kan från den utgångspunkten ifrågasättas om djur som broiler och svin
över huvud taget bör behandlas med mediciner, som det kan finnas rester
kvar av i produkten.

Så långt som till förbud mot medicinering kan man nu inte gå i restriktivitet.
Men bruket av mediciner inom animalieproduktionen bör kunna reduceras
väsentligt genom att förbudet mot användningen av tillväxtbefrämjande
preparat utvidgas till att i princip gälla all behandling av hela eller
delar av besättningar med antibiotika och andra medicinska preparat genom
inblanding i fodret. Huvudprincipen bör vara att endast sjuka djur får
behandlas. Vi är på det klara med att smittsamma sjukdomar av typen
nyssjuka bland smågrisar kräver en snabb insats för att rädda livet på hela
besättningar. Ett generellt förbud skulle därför få förödande ekonomiska
konsekvenser. Det finns dock utrymme för en långtgående restriktivitet
utan att sådana effekter behöver uppstå. Åtgärden kan däremot tvinga fram
ändrade produktionsformer och en allmän förbättring av miljön i djurstallarna.
En sådan utveckling kan vara mer integrerad svinproduktion. Specialiserad
ungnötsuppfödning med köpta kalvar är en produktionsform, som
i enskilda fall kräver stora veterinärmedicinska insatser och som därför är
tveksam från de aspekter som vi här har tagit upp. Även denna produktionsform
kan därför behöva förändras.

De frågor som vi här tagit upp innefattar svåra avvägningsproblem, som
kräver närmare överväganden. Berörda myndigheter bör få i uppdrag att ta
fram erforderligt beslutsunderlag. Syftet bör vara att kraftigt reducera och
därmed minimera insatsen av mediciner i animalieproduktionen.

Hemställan

Vi hemställer

att riksdagen begär att regeringen vidtar åtgärder för att begränsa
användningen av mediciner i djurskötseln i enlighet med vad som
anförts i motionen.

Stockholm den 27 januari 1986
Karl Erik Olsson (c)

Lennart Brunander (c) Bertil Jonasson (c)

Anders Dahlgren (c) Kerstin Göthberg (c)

Mot. 1985/86
Jo520

9