Begränsning av svensk vapenexport

Motion 1986/87:u402 Sylvia Pettersson m. fl. (s)

Motionsgrund
Motionskategori
-
Tilldelat
Utrikesutskottet
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87:U402

Sylvia Pettersson m. fl. (s)
Begränsning av svensk vapenexport

Anklagelserna mot Bofors om vapensmuggling har aktualiserat det politiska
och moraliska dilemma som exporten utgör.

För en bred opinion framstår vapenexporten på ett mer övergripande plan
som en allt större politisk belastning i Sveriges arbete för fred och
nedrustning. Det finns anledning att överväga en skärpning av tillämpningen
av gällande lagstiftning med dess principiella restriktivitet.

De välkända riktlinjer enligt vilka regeringen beviljar dispens från
förbudet mot export av krigsmateriel är inte entydiga. De har inte sällan
givits en tolkning som måste betecknas som mycket vid. Exempel på detta är
vapenexporten till Indonesien, Indien, Pakistan, Peru och USA.

Ett problem vid tillämpningen av dessa riktlinjer är dessutom att potentiella
köparländer, och då i synnerhet u-länder, inte sällan utmärks av en brist
på stabilitet som gör att situationen snabbt kan förändras. Bedömningen av
om ett visst land kan godtas som köpare är därför nästan alltid vansklig. Ett
land kan vara godtagbart vid beslutstillfället men inte flera år senare när det
enligt avtalet är dags att leverera reservdelar. Situationen kan då ha
förändrats så mycket att förutsättningar för leverans inte föreligger.

I betänkandet Med sikte på nedrustning (SOU 1984:62) framhåller
utredningen om samband mellan nedrustning och utveckling att de flesta
företag inom försvarsindustrin klarar att hålla uppe sysselsättning och
kompetens utan export.

Vapenexporten till u-länderna förvärrar inte sällan deras internationella
skuldsättning. Ungefär en fjärdedel av u-ländernas internationella skuldbörda
kan enligt utredningen beräknas hänföra sig till deras vapenimport. Den
går också ut över deras inre ekonomiska och sociala utveckling. En
forskarrapport till FN-studien om nedrustning och utveckling har belyst
denna fråga. Med hjälp av en ekonometrisk modell visar den att ett
vapenimportprogram av den antagna storleken 200 miljoner dollar i ett
genomsnittligt u-land leder till

- 20 fler döda spädbarn per 1 000 levande födda,

- 3-4 års minskad livslängd,

- 13—14 fler analfabeter per hundra invånare.

Särskilt stötande är den aktiva marknadsföring som vapenproducenterna
bedriver och som Inga Thorsson tidigare betecknat som ”sabotage mot våra
försök att skapa en stark svensk profil i det internationella nedrustningsarbetet”.
Sådan marknadsföring bör inte vara tillåten i länder som inte kan godtas
som mottagarländer och vi finner det angeläget att den statliga kontrollen

1 * Riksdagen 1986/87.3 sami. Nr U401-404

över vapenexporten utvidgas till att omfatta även marknadsföring. Det är Mot. 1986/87
därför värdefullt att denna fråga nu är föremål för utredning. U402

För att öka kontrollen över den svenska vapenexporten är det nödvändigt
att regeringen agerar kraftfullt för att förhindra vidareexport av svenska
vapen.

Alla stater som i dag köper svenska vapen måste underteckna ett s. k.
slutförbrukarintyg. Det är bra, men det väsentliga är om ett köparland bryter
mot detta intyg och vidareexporterar svenska vapen. Följderna av detta
måste vara kännbart. Vapenexporten till sådant land bör stoppas under lång
tid.

Länsåklagare Stig Age har fastslagit att Singapore har vidareexporterat
svenska vapen. Den omfattande svenska vapenexporten till Singapore borde
därför inte fortsätta under avsevärd tid.

Enligt den nämnda utredningen exporterade de största försvarsindustrierna
försvarsmateriel till ett värde av 2,5 miljarder kronor 1983, men bara
1,6 miljarder utgjordes av varor som klassades som krigsmateriel. Resten
såldes helt utanför regeringens kontroll.

Det kan inte vara godtagbart om svenska vapenproducenter skulle söka att
kompensera minskade svenska försvarsbeställningar med en utvidgad export.
Om exporten av krigsmateriel bedöms som nödvändig av företagsekonomiska
skäl och för att hålla de svenska försvarskostnaderna nere - ett
argument vars generella giltighet kan ifrågasättas - så bör mottagarkretsen
hållas så snäv och politiskt godtagbar som möjligt. Vår vapenexport bör
endast få förekomma till nordiska grannländer samt alliansfria stater i
Europa, vilka kan uppfylla kraven om tillstånd enligt gällande lagstiftning
och riktlinjer. Som ett första steg bör den begränsas till de nordiska länderna
och alliansfria stater. Förutsättningarna för denna stegvisa begränsning av
länder bör utredas.

Vapenexporten ser ut att öka kraftigt. Trots att Indien-affären ännu inte
gett något större utslag i exportsiffrorna, ökade vapenexporten betydligt
under 1986. Under 1987 och de närmast kommande åren ser ökningen ut att
bli ännu större.

Som exempel kan nämnas att av FFV:s orderingång för krigsmateriel 1985
var 80 % från utlandet. För Bofors utgör exportandelen under 1986 över
90 %, främst på grund av Indienordern.

Sverige får under inga omständigheter bli en storexportör av vapen. Det är
därför viktigt att regeringen håller företagens export under strikt kontroll och
strävar efter att exporten framdeles inte ökar. En ökning av vapenexporten
kan bli ett hinder för svenska initiativ för internationell nedrustning.

Vi anser också att regeringen bör överväga frågan om att i internationella
organ ta ett nytt initiativ till nya internationella regler eller konvention om
registrering, begränsning och kontroll av den internationella vapenhandeln,
liksom registrering av produktion av vapen i alla länder. För att kraftfullt
kunna agera för en offentlig redovisning av vapenhandeln i världen är det av
stort värde om den nyligen utvidgade redovisningen av svensk vapenexport
kan förbättras ytterligare.

Åtgärder för bättre kontroll av vapenexporten och för en skärpt tillämpning
av gällande lagstiftning är ytterst angelägna. Sådana åtgärder kan vara

- Förutsättningarna för begränsning av vapenexport till Norden och allians- Mot. 1986/87
fria stater utreds enligt vad sorn anges i motionen, U402

- att regeringen håller företagens exportnivå under sträng kontroll och
strävar efter att framdeles inte låta vapenexporten öka,

- de förslag till omställningsfonder som framläggs i den statliga utredningen
”Med sikte på nedrustning” genomförs snarast möjligt,

- all vapenexport till stat som, i strid mot slutförbrukarintyget, vidareexporterar
svensk krigsmateriel stoppas under ett visst antal år,

- frågan om att i internationella organ framlägga förslag om öppen redovisning
och begränsning av den internationella vapenhandeln övervägs, samt

- möjligheterna att ytterligare utvidga den svenska vapenexportstatistiken
undersöks.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen angetts om åtgärder för begränsningar, bättre kontroll och
redovisning av vapenexporten samt skärpt tillämpning av gällande
lagstiftning.

Stockholm den 23 januari 1987

Sylvia Pettersson (s)

Torgny Larsson (s) Lena Öhrsvik (s)

Mats O Karlsson (s) Ulla-Britt Åbark (s)

Erik Janson (s)

Övrigt om motionen

Intressenter

Sylvia Pettersson saknar porträttfoto
Sylvia PetterssonSocialdemokraterna
Torgny Larsson saknar porträttfoto
Torgny LarssonSocialdemokraterna
Lena Öhrsvik saknar porträttfoto
Lena ÖhrsvikSocialdemokraterna
Mats O Karlsson saknar porträttfoto
Mats O KarlssonSocialdemokraterna
Ulla-Britt Åbark saknar porträttfoto
Ulla-Britt ÅbarkSocialdemokraterna
Erik Janson saknar porträttfoto
Erik JansonSocialdemokraterna

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket