Begränsad vårjakt på sjöfågel
Motion 1985/86:Jo726 Christer Skoog m. fl. (s)
Motion till riksdagen
1985/86:Jo726
Christer Skoog m. fl. (s)
Begränsad vårjakt på sjöfågel
Sedan mitten av 1950-talet är jakt på sjöfågel tillåten i Sverige endast under
tiden den 1 september-den 31 december. Ett starkt uttalat intresse för en
vårjakt finns inom de kust- och skärgårdsområden där förutsättningarna för
en sådan jakt är goda. Dessa förutsättningar finns företrädesvis från Blekinge
till och med Uppsala län.
Jakten efter sjöfågel utövades tidigare i stor utsträckning i samband med
att fågeln återvände till häckningsplatsema. Den dominerande jaktformen i
skärgården var skytte från skårar (kojor) med hjälp av vettar. Där de
geografiska förhållandena och fåglarnas flyttningsvanor inte medger denna
jaktform, företrädesvis i delar av Blekinge och Kalmarsund, utövades det
s. k. båtlinjeskyttet. Från båtar uppankrade i linje tvärs fågelns huvudsakliga
sträckriktning sköts fågeln i flykten. Denna jaktform fordrade en hård
disciplin jaktlagen emellan för att inga olyckor skulle ske. Olyckor förekom
därför nästan aldrig. Den hårda disciplinen båtlagen emellan innebar också
att både skrivna och oskrivna lagar bevakades och efterlevdes.
Under senare år har beståndet av ejder i Östersjön, Bottniska viken och
Finska viken i hög grad ökat. Enligt ornitologernas räkning sträckte över
700 000 ejdrar förbi Torhamns udde under 2-3 veckor våren 1980. Därtill
förekommer det förmodligen ett nästan lika stort antal sträckande ejdrar
efter kusten på andra sidan Östersjön. Ett norrsträck på betydligt över en
miljon ejdrar under vårarna för häckning i och kring dessa innanhav är
säkerligen ingen överdrift.
Från många håll har farhågor framförts om att ejderpopulationen i dessa
trakter börjar bli för stor, vilket kan innebära fara för stressproblem, stor
mottaglighet för sjukdomar och kanske massdöd.
När ejdern på våren flyger norrut för att häcka kan man konstatera att det
alltid är betydligt fler hanfåglar än honfåglar i sträcken. Mellan två
tredjedelar och tre fjärdedelar är hanfåglar enligt kunniga bedömare.
De allra flesta ejderhanarna flyttar från våra takter söderut redan under
juli månad och blir därför numera aldrig föremål för jakt i Sverige.
Honfågeln och ungfågeln flyttar däremot betydligt senare söderut och kan
därför jagas i Sverige under jakttiden.
Med tanke på storleken av edjerstammen torde en försöksperiod med
vårjakt på hanfågel av ejder vara helt ofarlig för bevarande av arten.
Kanhända skulle en begränsad jakt vara mer till nytta än skada.
Vi har runt våra kuster ett stort antal stora och små skärgårdsöar som
fortfarande är bebodda, där den speciella skärgårdskulturen fortfarande
hålls levande. De mindre öarna, som ofta saknar fast förbindelse med
fastlandet, börjar alltmer avfolkas, varvid en viktig del av vår kultur
försvinner. Orsaken till avfolkningen är svårigheten att ge skärgårdsbefolkningen
arbete och försörjning. Av stor betydelse är också möjligheterna till
fritidssysselsättning, vilka är begränsade för skärgårdsbefolkningen. Utökade
möjligheter till sjöfågeljakt skulle vara ett aktivt bidrag i kampen för en
levande skärgård. Den skulle ge skärgårdsborna vidgade möjligheter till en
mycket eftertraktad fritidssysselsättning och i viss mån bidra till deras
försörjning. Sjöfågeljakten värderas av många skärgårdsbor lika högt som
älgjakten av andra jägare.
Vi föreslår därför att länsstyrelserna i kustlänen från och med Blekinge till
och med Uppland ges möjlighet att bevilja tillstånd för en begränsad jakt på
sjöfågel 5-10 dagar under april eller maj månad. Personkretsen bör kunna
begränsas.
Jakten bör begränsas till en försöksperiod på 3-5 år och den första tiden
omfatta jakt på hanfåglar av edjer.
Hemställan
Med hänvisning till vad som i motionen anförts föreslår vi
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om begränsad vårjakt på sjöfågel.
Stockholm den 24 januari 1986
Christer Skoog (s)
Ralf Lindström (s) Yvonne Sandberg-Fries (s)
Mot. 1985/86
Jo726
7
Övrigt om motionen
Intressenter
