Bättre förbindelser till ön Ven
Motion 1986/87:T313 Bo Nilsson och Bengt Silfverstrand (s)
Motion till riksdagen
1986/87 :T313
Bo Nilsson och Bengt Silfverstrand (s)
Bättre förbindelser till ön Ven
Ven utgör sedan många år en kommundel i Landskrona kommun. Tidigare
utgjorde ön en egen kommun under namnet S:t Ibb. Ven har under lång tid
haft en snabbt minskande befolkning och kännetecknas av typiska glesbygdsproblem
såsom brist på arbetstillfällen, reducerad kommersiell service och
dyrbar kommunal service.
På Ven finns för närvarande ca 325 bostadshus, varav ca 180 utgörs av
helårsbostäder. Såväl helårs- som fritidsbebyggelsen består till större delen
av äldre hus uppförda före 1940. Folkmängden på Ven har minskat kraftigt
under 1950- och 1960-talen. Även på 1970-talet har en minskning skett, dock
icke på samma dramatiska sätt som tidigare. Folkmängden har från 725
invånare år 1950 minskat till ca 270 den senaste 1 januari och blir år 2000 ca
250, varav huvuddelen pensionärer, om ingenting ändrar trenden. På Ven
finns drygt 50-talet arbetstillfällen, varav 20 inom jordbruk och fiske, ca 15
inom tillverkning och byggnadsverksamhet och ca 20 inom handel, samfärdsel
och förvaltning. Butik med reducerat sortiment av dagligvaror finns än så
länge i Bäckviken.
Ön Ven har i den fysiska riksplaneringen till hela sin yta angetts som ett
riksintresse. Bl. a. därför, men också därför att ön har stort regionalt
intresse, har länsstyrelsen i Malmöhus län tillsammans med kommunen
arbetat fram ett speciellt åtgärdsprogram. Landskrona kommun har som
övergripande målsättning att behålla Ven som en levande ö. För detta behövs
nyexploatering för såväl permanent- som fritidsboende och institutionell
verksamhet, vilket ger bättre underlag för att serviceverksamheter skall
kunna överleva, utvecklas och i vissa fall nyetableras.
Då det gäller den framtida utvecklingen på Ven har Landskrona kommun
lagt ned ett omfattande arbete. Bl. a. har betydande medel investerats i ett
vatten- och avloppssystem. Såväl områdesplan som detaljplaner finns
antagna av kommunfullmäktige. Dessa planer gäller såväl fritids- som
permanentbebyggelse. Kommunikationerna har också upprätthållits med
kommunala färjor till ytterligare kostnader för kommunen, men på senare år
har trafiken ingått i länstrafiken med ett mindre statsbidrag.
Kommunikationerna med fastlandet
Den mest väsentliga förutsättningen för en positiv utveckling är emellertid en
radikal förbättring av förbindelserna mellan Ven och Landskrona. Tidtabellen
behöver utökas med morgon- och kvällsturer för att motsvara berättigade
krav på skol-, arbets- och fritidsresor för fastboende på Ven. Frakttaxorna Mot. 1986/87
måste sänkas för att sänka kostnadsnivån och ge likartad konkurrenskraft T313
mellan näringslivet på Ven och på fastlandet.
Jordbruket är en huvudnäring på ön. Detta ger ett omfattande transportbehov.
Näringen har sedan länge kämpat med betydande svårigheter för att
få sina produkter till fastlandet. Det nuvarande tonnaget klarar inte denna
verksamhet, men det är också svårt att hitta annat lämpligt tonnage. En
annan svårighet är den ovannämnda konkurrenskraften. Det kan inte vara
rätt att lantbrukare för sina produkter från Ven tvingas hålla högre priser
beroende på transporterna än lantbrukare på fastlandet.
Turismen kommer, precis som i dag, att vara en viktig del i Vens framtid.
Kommunen har tillsammans med en kommunkontrollerad stiftelse under
1986 fattat beslut om att uppföra en stugby på ön. Stugbyn innehåller såväl
helårs- som fritidsbebyggelse. Också inom området fritid och turism är goda
kommunikationer av avgörande betydelse.
Det förtjänar påpekas att kommunikationerna till andra liknande öar i
landet sedan länge betraktats som allmän färjeled och därmed kunnat ha en
betydligt högre standard än den som kunnat upprätthållas mellan Ven och
Landskrona. Några konkreta exempel på detta är trafiken till och från Ivon i
Skåne, Visingsö i Småland, Aspö i Blekinge, Öckerö i Göteborg m. fl.
Som en följd av det som ovan sagts har kommunen föreslagit att
förbindelserna till och från Ven skulle bli en allmän färjeled enligt följande:
1. Nya färjor - bättre turlista
Ventrafikens fartyg m/s S:t Ibb, m/s Ven och m/s Backafall ersätts av två nya
färjor: en större färja som tar 220 passagerare och har lastdäck med två
genomgående bilfiler och en mindre färja som tar 210 passagerare och 4
personbilar. Sommartid kan båda färjorna gå parallellt. Vintertid utnyttjas
den färja som motsvarar transportbehovet. Den andra färjan är då en reserv.
Turlistan omfattar åtta eller nio turer dagligen och sista båt går från
Landskrona kl. 22.00. Färjornas utformning och turlista är preliminära.
2. Fria resor och fordonstransporter
Resor och transporter av gods blir avgiftsfria. Ökad biltrafik måste förutsättas,
speciellt inledningsvis. Då ingen önskar mer biltrafik på ön måste
trafikökningen motverkas genom information, förbättring av gång- och
cykelstigar, parkeringsmöjligheter i Landskrona och i sista hand genom
trafikreglering på Ven.
Det kan tilläggas att såväl länsstyrelsen som vägförvaltningen i Malmöhus
län anser att detta projekt har mycket hög prioritet. Vägförvaltningen har
också i en tidigare fördelningsplan lagt in Ven-projektet 1988. Nu har man
emellertid tvingats flytta fram det till 1989 eller senare, dvs. till en oviss
framtid.
3. Alternativ
Om trafiken inte kommer att ingå som en allmän färjeled (statskommunal
färja) måste problemet med kommunikationerna till Ven lösas på annat sätt.
En lösning skulle vara att fortsätta i nuvarande driftsform. En av riskerna
med detta skulle vara att de nuvarande fartygen inte klarar sjöfartsinspektio
nens kontroll. Det finns också stora risker i att fartygen inte håller längre och Mot. 1986/87
att kommunen av ekonomiska och andra skäl då inte klarar att ersätta dem T313
med andra fartyg. Detta skulle vara synnerligen olyckligt.
Genom att vägmyndigheten, beroende på bristande anslag, tvingats flytta
fram projektet till 1989 eller senare har kommunen tagit initiativ till
utredningar för att se om det finns ytterligare alternativ till lösning.
Kommunen förutsätter därför att den slutliga lösningen går att diskutera med
vägverket. Detta gäller såväl alternativa fartyg som ekonomin och den
eventuella avgiftsfriheten.
Hemställan
Med hänsyn till den stora betydelse denna färjeled skulle ha för Vens framtid
hemställer vi
1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om alternativa möjligheter att finna en
lösning på frågan om kommunikationerna till Ven och finansieringen
av dessa,
2. att riksdagen i övrigt som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts om statens ansvar för Ventrafiken.
Stockholm den 21 januari 1987
Bo Nilsson (s) Bengt Silfverstrand (s)
5
