Barns rätt till umgänge med båda föräldrarna

Motion 1988/89:L412 av Per Stenmarck och Ewy Möller (båda m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:L412

av Per Stenmarck och Ewy Möller (båda m)
Barns rätt till umgänge med båda föräldrarna

Under några år har vi i motionsform sökt uppmärksamma ett problem, som
ofta uppstår vid en skilsmässa, nämligen barnens svårigheter att ha ett fungerande
umgänge med båda föräldrarna.

Efter en skilsmässa bosätter sig föräldrarna ofta på olika orter. Ibland
bildar de nya familjer långt ifrån varandra. Barnen i det första äktenskapet
kommer ofta på mellanhand. Detta är på många sätt en pressande situation,
givetvis för föräldrar, men framförallt för barnen som för sin utveckling och
mognad har behov av kontinuerliga relationer med båda föräldrarna.

Föräldrabalkens huvudprincip är att sätta barnets bästa i centrum. Vid en
skilsmässa är avsikten att trygga barnens umgängesrätt med båda föräldrarna.
I flertalet fall fungerar detta bra. Trots skilsmässan är barnens bästa det
viktigaste för föräldrarna.

I flertalet fall har säkert också föräldrarna kommit överens om att på
något sätt dela på den kostnad, som umgängesrätten innebär. Detta är framför
allt viktigt när föräldrarna efter skilsmässan bosätter sig på långt avstånd
från varandra och där barnen därmed bor många mil från den förälder
som inte har vårdnaden.

I ett antal fall fungerar inte denna situation. Föräldrarna har inget avtal
och man kommer inte överens om en rimlig fördelning av den kostnad som
umgängesrätten innebär. Det Finns till och med situationer — förhoppningsvis
enstaka sådana — där den ena föräldern flyttar långt ifrån den
andre, för att därigenom försvåra eller omöjliggöra umgänget.

Långa resor kan i sådana fall komma att innebära dryga kostnader för
den förälder, som inte har vårdnaden om barnen.

Denna fråga regleras i föräldrabalkens 6 kap. 15 §, som har följande lydelse:

Umgänge

Barnens vårdnadshavare har ett ansvar för att barnets behov av umgänge
med en förälder som inte är vårdnadshavare eller med någon annan som
står barnet särskilt nära så långt möjligt tillgodoses.

Motsätter sig barnets vårdnadshavare det umgänge som begärs av en
förälder som inte är vårdnadshavare, beslutar rätten på talan av denna
förälder i frågan om umgänge efter vad som är bäst för barnet.

Motsätter sig barnets vårdnadshavare det umgänge som begärs av någon
annan än en förälder, beslutar rätten på talan av socialnämnden i frågan om
umgänge efter vad som är bäst för barnet.

13

Det bör vara en rimlig åtgärd, att till denna paragraf foga en regel, med
innebörden att om ej annat avtalats så skall kostnaderna för umgänge delas
lika mellan föräldrarna. Därmed skulle barnens fortlöpande kontakt med
båda föräldrarna tryggas, på ett bättre sätt än som idag ibland är fallet. Det
föreslagna tillägget till lagtexten har till uppgift, att underlätta denna kontakt.
Det bör ankomma på utskottet att utarbeta erforderlig lagtext.

I sitt betänkande LU 1987/88:33 understryker utskottet:

att det är olyckligt om ekonomiska omständigheter lägger hinder i vägen för
barnets umgänge med den ene av sina föräldrar. Mot bakgrund av vad
utskottet framhållit i det föregående om barnets behov av goda och nära
relationer till båda sina föräldrar är det enligt utskottets mening angeläget
att problemet med reskostnaderna får en lösning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar om sådan förändring av 6 kap. 15 § föräldrabalken
att barnens rätt till umgänge med båda föräldrarna tryggas.

Stockholm den 23 januari 1989

Per Stenmarck (m)

Ewy Möller (m)