Barnkonventionen

Motion 2008/09:So265 av Betty Malmberg (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör vidta åtgärder för att öka respekten för och efterlevnaden av beslut som rör barnkonventionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör utvärdera resultatet av Barnombudsmannens arbete med att driva på genomförandet av barnkonventionen.

Motivering

Barnkonventionen antogs av FN:s generalförsamling 1989. Ett år senare ratificerades den av Sverige och i dagsläget har alla världens stater utom USA och Somalia gjort likadant. För att förverkliga konventionen har FN rekommenderat staterna att genomföra konsekvensanalyser inför beslut som rör barn och unga. Även detta har Sverige anammat genom att en enig riksdag 1999 bland annat fattade beslut om att statliga beslut som rör barn ska föregås av en konsekvensanalys. Efterlevnaden av dessa beslut är det däremot sämre med.

När Barnombudsmannen i år undersökte hur många myndigheter som hade uppfyllt de regeringsuppdrag eller återrapporteringskrav om Barnkonventionen som fanns i deras respektive regleringsbrev för 2007, visade det sig att bara 10 av 26 hade fattat beslut om att arbeta med Barnkonventionen eller hade skrivit in det i sina styrdokument. Det tyder på en mycket dålig respekt för de beslut som Riksdagen har fattat men framför allt innebär det en mycket dålig respekt för vår framtid, det vill säga barnen.

Var femte svensk är idag ett barn eller ungdom under 18 år. Det är därför helt naturligt att samhället måste bli duktigare på att väga in och ta hänsyn till deras levnadsvillkor. Självklart är det fortfarande vi vuxna som bär ansvaret för de åtgärder som vidtas men vi måste bli mer lyhörda för barns och ungas olika synpunkter såväl på statlig som på kommunal nivå. De signaler som staten skickar då till och med dess egna myndigheter negligerar att följa de uppdrag de fått i regleringsbreven är förödande. Hur ska då arbetet med Barnkonventionen kunna få bättre genomslag i den kommunala styrprocessen, vilket också var ett villkor i det beslut som riksdagen fattade 1999?

Alltsedan Barnkonventionen ratificerades av Sverige finns det riksdagsledamöter som har önskat att konventionen ska införlivas i svensk lagstiftning. Jag är inte främmande för detta. Men jag tycker att vi först och främst på allvar måste pröva vad vi kan göra på frivillighetens väg. Regeringen måste framför allt vidta åtgärder mot myndigheter som inte rättar sig efter de beslut och uppdrag som ges samt ge länsstyrelserna i uppdrag att följa kommunernas arbete med att införliva Barnkonventionen i den kommunala styrprocessen. Dessutom tycks det befogat att åter utvärdera resultatet av Barnombudsmannens arbete.

1993 utsåg Sverige sin första Barnombudsman (BO). Uppdraget var till en början allmänt hållet kring barns och ungas inflytande och barn i utsatta situationer, men sedan 2002 är arbetet mer fokuserat på just själva genomförandet och efterlevnaden av barnkonventionen i statliga myndigheter, kommuner och landsting. Samma år fick BO starkare mandat och befogenheter i sina relationer till andra enskilda myndigheter, kommuner och landsting att lämna uppgifter om vad de gör för att leva upp till barnkonventionen i den egna verksamheten. Dessutom har Barnombudsmannen möjlighet att kalla till sig myndigheter, kommuner och landsting för överläggningar. Med tanke på det bristfälliga resultat som råder i införandet och implementeringen av Barnkonventionen bland myndigheter, kommuner och landsting är det hög tid att åter utvärdera och följa upp resultatet av BO:s arbete samt hur ombudsmannens uppdrag kan underlättas.

Det är inte acceptabelt att 20 procent av Sveriges medborgare inte får den respekt de förtjänar och inte ska vi väl behöva lagstifta om en så självklar sak?

Stockholm den 29 september 2008

Betty Malmberg (m)