Barnkonventionen och Haagkonventionen

Motion 2000/01:L405 av Margareta Viklund (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att en flyende
förälder med barn skall betraktas som asylsökande och skyddsbehövande.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att svenska
domstolar och jurister i familjerätt utbildas om Haagkonventionens
innebörd och tillämpning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att ändra 12 § i
överflyttningslagen så att svenska myndigheter förhindrar överflyttning
om det skulle innebära allvarlig risk för barnets hälsa.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att svenska
domstolar automatiskt förordar om barnpsykologisk eller barnpsykiatrisk
utredning om den ene föräldern så kräver.

Motivering

Haagkonventionens avsnitt om "Civila aspekter av internationellt olagligt
bortförande av barn" inleds med orden: "Vi är fast övertygade om att
barns intresse är av yttersta vikt i angelägenheter som rör deras vårdnad."

Konventionen stadgar att en vårdnadstvist skall avgöras i det land där
barnet har sin hemvist, vilket brukar tolkas som det land där barnet bott ett år
före flykten. Det som föregått en flykt tycks i princip vara ointressant.

Barns rätt att växa upp i trygghet, speciellt om de är under 12 år, tycks ha
ersatts med barns "rätt" att växa upp i det som myndigheterna bestämt är
deras hemland. Barnets vilja, känslor och behov verkar ingen fråga efter.

Enligt Utrikesdepartementets uppskattning rör det sig om cirka 20-30 barn
per år som förts till Sverige i strid mot Haagkonventionen och lika många har
förts från Sverige till andra länder som skrivit under Haagkonventionen.

Svenska domstolar ser ofta strikt till vad Haagkonventionen uttrycker,
vilket naturligtvis är riktigt. Men de tycks också bedöma alltför många fall
som vårdnadstvister, när det egentligen handlar om något annat, exempelvis
barns rätt att få växa upp i trygghet och med god omvårdnad. Rättsvårdande
myndigheter i det andra landet skall enligt domstolarna se till att barnet inte
drabbas av övergrepp.

I 12 § i Haagkonventionen och därmed även i den svenska överflyttnings-
lagen sägs att överflyttning av barn "får vägras om det finns en allvarlig risk
för att överflyttningen skadar barnets kroppsliga eller själsliga hälsa eller i
övrigt försätter barnet i en situation som inte är godtagbar".

Denna paragraf borde göra det möjligt att, på grund av outhärdliga
förhållanden, vägra överlämnande trots att övriga villkor - olovligt
bortförande och barnets låga ålder - föreligger. Eftersom fruktan för att
barnets hälsa skall skadas i många fall är orsaken till flykten, hänvisar många
flyende föräldrar till denna paragraf. Men då domstolens ledamöter inte har
kompetens att avgöra risken för barnets hälsa begär den flyende föräldern en
sakkunnig utredning, som i regel förvägras dem.

Som regel tycks inte heller svenska domstolar tillämpa 13 § i
Haagkonventionen. Den paragrafen innebär att svenska myndigheter innan de
fattar beslut, skall ta hänsyn till information från "hemvistlandets"
myndigheter om barnets sociala bakgrund. På så sätt borde de få reda på
sociala missförhållanden, eventuella rapporter om vanvård, drogproblem,
misär, våld i området etc, vilket skulle kunna påverka beslutet. Men eftersom
svenska domstolar generellt inte begär sådan information, finns inte heller
någon sådan information att ta hänsyn till. Istället går man i de flesta fall på
faderns skildring av sin situation och tar den som sann. Därigenom kan en
svensk domstol besluta att skicka tillbaka barn till en far som exempelvis
suttit i fängelse för hustrumisshandel, som haft allvarliga drogproblem eller
som begått sexuella övergrepp mot minderåriga i familjen.

Det är hög tid, som det står i Haagkonventionen, att "visa att barns intresse
är av yttersta vikt i angelägenheter som rör deras vårdnad".

Stockholm den 22 september 2000

Margareta Viklund (kd)