Barnets bästa i vårdnadsärenden

Motion 2001/02:L313 av Tuve Skånberg (kd) och Lars Hjertén (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att barnets behov skall styra utformningen av umgänget med föräldrarna.

Motivering

I Sverige finns idag drygt en miljon barnfamiljer och nära två miljoner barn i åldrarna 0–17 år. Många barn får uppleva en separation eller skilsmässa under sin uppväxt. 1995 fanns i Sverige ca 96 000 förskolebarn med en ensamstående förälder, en ökning med 46 procent sedan 1985 (SOU 1997:161 Stöd i föräldraskapet). Lagstiftningen värnar om att barn vid en skilsmässa skall ha rätt till fortsatt god kontakt med båda föräldrarna. Detta är givetvis en bra målsättning.

Tyvärr finns idag många exempel där barnets självklara rätt till båda föräldrarna blandas ihop med föräldrarnas behov och önskningar om att få en rättvis tillgång till sitt barn. Även mycket små barn kan tvingas bo omväxlande hos mamma och pappa på ett sätt som strider mot vad man vet är barnens bästa. Det kan gälla barn som endast är ett år. Det finns visserligen utredningar som studerat barn som flyttar mellan sina föräldrar, t.ex. en utvärdering som gjordes för några år sedan av makarna Bente och Gunnar Öberg, men den har bara utgått från barn som är fem år eller äldre.

Därför bör en kartläggning göras av hur domstolar dömer i vårdnadsärenden gällande små barn för att tydliggöra om nuvarande praxis är förenlig med barnens bästa. Studier om hur små barn påverkas av växelvis boende bör uppmuntras. Utifrån barnkonventionen och med barnens bästa för ögonen bör man utreda hur föräldrar bäst kan informeras och stödjas så att barnets behov alltid får styra hur umgänget utformas.

Stockholm den 4 oktober 2001
Tuve Skånberg (kd)	Lars Hjertén (m)