Barnens situation

Motion 1998/99:So464 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

FN:s barnkonvention

Det är viktigt att FN:s barnkonvention fullt ut genomförs i
Sverige. Regeringen har genom att först skjuta på frågan en
lång tid och sedan genom att lägga fram i stort sett endast
nya förslag till ytterligare utredningar och beredningar av
ärendet dragit denna fråga i långbänk. Det är bara att
beklaga.

Konventionen om barnens rättigheter som FN:s generalförsamling antog
20 november 1990 och som ratificerades av Sverige året därpå ger barn och
inte minst utsatta barn ett starkt stöd. I konventionens artikel 3 skriver man
att barnets bästa skall komma i främsta rummet vid alla åtgärder som gäller
barn. Principen bygger på två grundläggande tankar: att barn har fullt och
lika människovärde och alltså inte är mindre värda än vuxna och att barn är
sårbara och behöver särskilt stöd och skydd - för att kunna åtnjuta sitt fulla
människovärde.

Folkpartiet anser att barnkonventionen skall genomsyra allt arbete som
direkt eller indirekt rör barn såväl på det nationella som det internationella
planet.

Av detta följer att alla barn skall ha rätt till en god tillsyn och omsorg samt
utbildning anpassad till det enskilda barnets behov, förmåga och förut-
sättningar. Föräldrarnas ansvar för sina barn utgör här grunden att nå målet
men föräldrar kan behöva råd, hjälp och stöd för att klara sin uppgift. Vi
anser därför att föräldrautbildning bör erbjudas inte bara föräldrar till de
minsta barnen utan också till föräldrar med barn långt upp i tonåren. Vi ser
också mödra-barn-hälsovården och skolhälsovården som viktiga stöd för
föräldrarna och att neddragningarna inom dessa områden måste stoppas.

Regeringen har i sin proposition Strategi för att förverkliga FN:s
konvention om barnets rättigheter i Sverige (1997/98: 182) formulerat en
politik för att förverkliga FN-konventionen. Det är oftast mycket vällovliga
förslag men föga imponerande. Det är svårt att ha invändningar mot
förslagen - men det är anmärkningsvärt att det har tagit så lång tid för
regeringen att ta fram propositionen. När den väl låg på riksdagens bord
innehöll den endast ytterligare förslag om utredning och beredning av
ärenden som rör barn. Regeringen borde ha varit mer konkret.

Rätt till förskoleplats

Rätten till barnomsorgsplats för det barn vars föräldrar så
önskar är en väsentlig del av en god barndom. Det möjliggör
för bägge föräldrarna att yrkesarbeta. För kvinnorna ger
barnomsorgen tillsammans med föräldraförsäkringen
möjligheten att slippa välja mellan barn eller yrkesarbete,
som fallet är med flera av medsystrarna på kontinenten. Det
skapar frihet och självständighet för många kvinnor.

För att barnomsorgen skall vara bra för de barn som vistas där krävs en
pedagogisk tid. Barnomsorgen får aldrig bli en barnförvaring. Viktigt för
kvalitén och barnets bästa är att det också finns ett brett utbud av olika typer
av barnomsorg. Privata och andra icke-offentliga alternativ måste få verka på
samma villkor som den offentliga barnomsorgen. För att möjliggöra detta
krävs en barnomsorgspeng som följer barnet oavsett om det vistas i
kommunal eller annan barnomsorg, så länge barnomsorgen uppfyller de krav
som ställs på kvalité m m.

En oroande tendens på senare år är den minskade möjligheten till fritids-
plats. I barnomsorgsgarantin talas om möjlighet till fritidsplats t.o.m. tolv
års
ålder. Detta uppfylls inte av kommunerna. Till exempel Nacka kommun ger
inte pengar till fritidsbarn mer än tills dess barnet fyller tio år. Det innebär
i
praktiken att många nioåringar blir nyckelbarn och skall klara sig själva efter
skolan och på många av skolårets alla lov. Andra kommuner höjer
fritidstaxorna till nivåer som gör det ekonomiskt svårt för familjer att vilja
betala för denna omsorg.

Fritidsplatserna bör byggas ut. Detta ställer krav på kommunerna att hitta
andra alternativ som t.ex. fritidsgårdar, sommarkollon etc. Detta passar inte
alla barn. Folkpartiet föreslår en skärpning av barnomsorgsgarantin, så att det
blir fler fritidsplatser. Målsättningen är att alla barn skall erbjudas
fritidsplats
under hela grundskolan.

Underhållsstöd

Regeringen ändrade reglerna för underhållsstöd 1996. Det
har bidragit till att många, i synnerhet ensamstående pappor,
har hamnat i ekonomiska svårigheter på grund av reglernas
utformning. Folkpartiet har ett förslag som vi tror skulle
undvika flera av de svårigheter som dagens system lider av.

Vår utgångspunkt är densamma som föräldrarbalkens: föräldrarnas
gemensamma ansvar för sin barn och den gemensamma ekonomiska
skyldigheten för att sörja för barnens ekonomiska behov.

Enligt föräldrabalken skall föräldrarna gemensamt sörja för underhåll av
barnet efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och
föräldrarnas samlade ekonomiska möjligheter. Detta ska även gälla adoptiv-
föräldrar och i vissa fall styvföräldrar. Föräldrarnas försörjningsskyldighet är
dock inte absolut utan beroende av föräldrarnas ekonomiska förmåga och
barnets behov.

När föräldrarna av någon anledning inte klarar att sörja för sina barn upp
till den nivå som Socialstyrelsen enligt Konsumentverkets beräkningar har
kommit fram till, är det dock det allmännas ansvar att gå in och försörja
barnen så att de når upp till den rimliga försörjningsnivån. Detta stöd ska
dock inte vara generellt utan behovsprövat.

Vi förordar en modell som tar hänsyn till behoven och där utfyllnads-
bidraget just fyller ut delen mellan vad de båda föräldrarna och eventuella
styvföräldrarna kan betala och barnets behov.

Vid en sådan bedömning av om det föreligger något behov av ett utfyll-
nadsbidrag ska föräldrarnas, styvföräldrarnas och barnets inkomster beaktas.

Det innebär att underhållsbidragets storlek bestäms genom att man
fördelar kostnaderna för barnet mellan föräldrarna i relation till storleken av
deras nettoinkomster. Därefter kontrolleras att varje förälder kan försörja sig
själv. Om då det preliminära underhållsbidrag man kommit fram till är så
stort att den bidragsansvarige inte får kvar tillräckligt med pengar för att
klara sin egen försörjning måste underhållsbidraget minskas. Är det så att
boföräldern efter det preliminära underhållsbidraget inte har tillräckligt
mycket pengar kvar för att klara sin försörjning kan den bidragsansvarige
föräldern, om han eller hon kan, få betala mer i underhållsbidrag.

När underhållsstödet till barnet ska bedömas måste man utgå från barnets
behov. Detta behov bör man, som i dag, beräkna utifrån schabloner som
motsvarar vad ett barn i en viss ålder kostar.

Enligt vår uppfattning bör inte utfyllnadsbidrag utgå om barnet på grund
av egna inkomster eller tillgångar saknar behov av underhåll från föräldrarna.
Ej heller bör utfyllnadsbidrag utgå om föräldrarna själva gemensamt har
förmåga att försörja sina barn.

En förälder bör alltid få behålla ett visst belopp för sin egen försörjning.
Hur stort detta belopp ska vara kan dock diskuteras.

Läs- och skrivsvårigheter

Läs- och skrivsvårigheter är i dag ett stort problem som
många människor lider av. Det finns mellan 300 000 och 500
000 människor i vårt land som har problem med förmågan
att läsa och skriva. Många barn med läs- och skrivsvårigheter
har andra psykiska och emotionella störningar som
grundläggs i frustrationen över att inte kunna läsa och skriva.
Insikten om att läs- och skrivsvårigheter i en del fall beror på
språkfunktionella svagheter (dyslexi) får inte tas som intäkt
till att ifrågasätta möjligheterna till framgångsrik
habilitering. Tvärtom finns det en mycket god såväl teoretisk
som klinisk grund för att habilitering fungerar. Det är
emellertid viktigt att hjälpen sätts in tidigt så att det går
snabbare och lättare att justera svårigheterna. Helst skall
hjälpen sättas in redan på förskolenivå. Sådana tidiga
insatser förutsätter emellertid att förskole- och
specialpedagogerna har fått en gedigen utbildning om
dyslexi, om habiliteringsmetoder och om åtgärdsprogram. En
undersökning utförd av Ulla Föhler och Ulla-Britt Johnsen
omfattande 102 skolelever visar följande: Elever med läs-
och skrivsvårigheter utgör en heterogen grupp, med
språkliga svårigheter av varierande grad och karaktär. De
identifierades och diagnostiserades när de var i genomsnitt
12 år, men man borde kunnat hitta dem betydligt tidigare.
Problemen gav sig till känna betydligt tidigare och det är
oacceptabelt att elever med läs- och skrivsvårigheter utreds
först långt upp i skolåldern med risk att utestängas från den
kunskap som vanligen inhämtas via det skrivna språket.

I Sverige finns flera dyslexicentrum. Dessa centrum skall ge specialhjälp åt
personer med dyslexi men deras resurser är otillräckliga för alla dem som
behöver hjälp. Vi anser därför att det bör upprättas fler sådana centrum så att
alla de barn som har läs- och skrivsvårigheter kan få hjälp med sina problem.

Stamning

Stamning är ett långt vanligare problem än vad många tror.
Uppskattningsvis talar mellan fyra och fem procent av
befolkningen stammande under någon period av livet.
Andelen vuxna som stammar anges under en procent av
befolkningen.

Det finns i dag ingen säker hypotes eller teori om vad som orsakar
stamning. Däremot finns flera antaganden som exempelvis att stamning
orsakas av en sannolik störning i kommunikationssamordningen i hjärnan.

Det kan finnas ett ärftlig inslag med i bilden. Vi har idag ingen medicinsk
eller annan behandling som "botar" stamning. Det finns dock en stor samlad
kunskap hos logopederna om hur stamning kan förebyggas och om miljöns
påverkan på hur barnets yttre och inre utvecklas. Att förbättra barnets
kommunikativa miljö är en viktig del av målsättningen i den logopediska
behandlingen.

Det är viktigt att diagnosen ställs och behandlingen insätts tidigt. BVC-
personal, skolhälsovårdspersonal och lärare måste därför medvetandegöras
om detta och få utbildning om stamning och hur man kan hjälpa barnen med
detta problem. Det är viktigt att resurserna för att behandla stamning är
jämnare fördelade över landet.

Det finns en brist på logopeder vid barnavårdscentralerna. Trots att det
finns en organiserad hörselvård finns det ingen organiserad talvård. Barn
med stamning kan få vänta flera år innan de får remiss till specialist. Mycket
hinner hända i förskolan/skolan under den tiden med risk för att stamningen
blir befäst.

Vi anser att utbildningskapaciteten för logopeder måste ökas. En
kompetensutveckling behövs på BVC och hos husläkarna och lärarna om
stamningens orsaker och behandlingsmöjligheter. Socialstyrelsen och Skol-
verket bör få i uppdrag att utarbeta ett rikstäckande program för hur barn,
ungdomar och vuxna som stammar tidigt skall kunna få hjälp med sina
problem.

Hyperaktiva barn

Det är viktigt att barn med hyperaktivitet (ADHD och/eller
DAMP) uppmärksammas tidigt för att undvika att barnen
senare upp i åldrarna får problem som i flera fall blir nästan
oöverstigliga. Forskningen visar att barn med denna diagnos
som får en tidig hjälp på det sättet kan undvika att problemen
blir större när de blir vuxna.

ADHD drabbar åtminstone ett barn i varje svensk skolklass. Vart femte av
dessa barn har mycket stora problem. Prognosen till vuxen ålder är dålig i
hälften av fallen om barnet inte får behandling. Här finns en stor risk för
psykisk sjukdom, depression och asocialitet.

Skolstyrelsen och Socialstyrelsen bör få i uppdrag att se till att lärare,
förskolepersonal och personal inom barn- och skolhälsovården får en adekvat
utbildning om denna diagnosgrupp. Det är också viktigt att de behandlings-
metoder som finns fortlöpande utvärderas och att ett handlingsprogram
utvecklas för att på bästa sätt kunna ge dessa barn hjälp.

Skolhälsovården

Skolhälsovård ska anordnas för alla elever i grundskolan,
gymnasieskolan, särskolan, specialskolan och sameskolan.
Även fristående skolor ska anordna skolhälsovård
motsvarande den som ges inom det offentliga skolväsendet. I
skolhälsovården ska det finnas skolsköterska och skolläkare
som kan knyta till sig också skolpsykolog och skolkurator.
Skolhälsovården har en viktig roll när det gäller att fånga
upp och hjälpa barn och ungdomar med hälsoproblem och
andra behov av särskilt stöd. På grund av den knappa
ekonomi skolan lever med i dag har skolhälsovården
nedrustats på många håll till men för barns hälsa och
välbefinnande. Nedrustningen medför också att belastningen
på barnpsykiatrin ökar då barn vars problem skulle ha kunnat
klaras av inom skolhälsovården tvingas söka sig dit istället.
Detta är ett samhällsekonomiskt resursslöseri.

Av en utredning om Elevskador & skolmiljöer genomförd av Lucie
Laflamme och Ewa Menckel framgår att en stor del av de skador som
drabbar barn och ungdomar i skolåldern inträffar just i skolan. Vårterminen
1997 var skadefrekvensen 19 per 1000 elever. Skadorna fördelar sig ungefär
lika mellan pojkar och flickor. Av skadorna har flertalet inträffat i
idrottslokal (39%), på skolgård (22%) eller i lektionssal (17%). En tredjedel
har skett under rastaktivitet, något färre under bollspel och friidrott. Bland
skadorna återfinns avsiktliga skador (våld). Dessa har oftare än förväntat
skett där övervakningen är svårast, t.ex. i korridorer och uppehållsrum.
Skolan är elevernas arbetsmiljö och eleverna omfattas sedan 1991 av arbets-
miljölagen. Det är därför viktigt att skolhälsovårdens resurser dimensioneras
så att man också kan ta sig an det olycksfallsförebyggande arbetet. Där
brister det i dag.

Regeringen har nyligen tillsatt en enmansutredning om skolhälsovården.
Det är bra, men det innebär inte att man inte redan nu måste göra nödvändiga
förstärkningar för att skolhälsovården skall kunna motsvara barnens och
ungdomarnas rättmätiga behov.

Enligt Fakta Stockholms läns landsting blir kön för barn med autism och
liknande tillstånd allt längre. Det händer också att man missar diagnosen och
att barn med autism i stället placeras i familjehem och får psykoterapi.
Sådana misstag är oacceptabla. Det krävs en utbildning av socialtjänstens,
förskolans och barnhälsovårdens personal om att autism kan ligga bakom
avvikande beteenden.

Tobak och barn

Världshälsoorganisationen (WHO) ser tobaksbruket som ett
av världens största hälsoproblem som drar med sig mycket
stora kostnader. Enligt Världsbanken kostar tobaksbruket
årligen 200 miljarder dollar (1993) varav hälften av
kostnaderna drabbar utvecklingsländerna. Tobaksbruket
betraktas som ett av de tre största hoten mot en hållbar
utveckling i världen. Världsbanken drar slutsatsen att en av
de mest lönsamma insatserna inom hälso- och sjukvården är
tobaksprevention.

Tobaksbruk påverkar ungdomar på många sätt. På grund av exponering för
tobaksbruk redan i moderlivet kan barn påverkas redan inan de föds. De har
lägre vikt och risken för vissa missbildningar är ökad. Nyligen har en
australisk undersökning presenterats som funnit att inte mindre än en
fjärdedel av barn med en utåtagerande problematik kan ha sin upprinnelse i
mammans rökvanor. Orsaken kan vara nikotinreceptorerna i fostret som
förändrats av moderns cigarettbruk. Trots vetskapen om riskerna för fostret
röker fortfarande 16 % av svenska kvinnor vid graviditetens början och
knappt en tredjedel av dessa lyckas hålla upp med rökningen under resten av
graviditeten. Det visar hur svårt det är att upphöra med bruket och vikten av
att aldrig börja.

Exponering för tobaksrök har visats öka risken för tidig spädbarnsdöd och
för utveckling av astma och infektioner bl a i mellanörat med hörselskada
som följd.

Självmord bland barn och
ungdomar

I en undersökning omfattande nära 400 elever, hälften pojkar
och hälften flickor, visade det sig att drygt en tredjedel hade
haft självmordstankar. Sex procent hade gjort
självmordsförsök. Intervjuerna visade att eleverna sällan
talat med sina föräldrar med problemen. I första hand var det
kamrater eller andra vuxna man vänt sig till. Som en röd tråd
genom svaren gick att ungdomarna önskar att vuxenvärlden
skall bry sig, prata med dem, ha tid för dem.

Bristande kontinuitet i den psykiatriska vården kan vara en självmordsrisk
för unga. En undersökning av den psykiatriska slutenvården för 34 unga
människor som senare tagit sitt liv visar att medan kontinuiteten inom den
barn- och ungdomspsykiatriska vården är god så brister den inom
vuxenpsykiatrin och att detta haft betydelse för att ungdomarna tagit sina liv.
Hälften av dem tog sina liv i anslutning till sin vård inom vuxenpsykiatrin,
antingen på vårdavdelningen, vid förflyttning mellan vårdavdelningar eller
inom ett dygn efter utskrivningen.

Amningshjälpen

Sverige har sedan slutet av 1970-talet varit pådrivande i det
internationella samarbetet som syftat till att skydda och
uppmuntra amning. Arbetet har letts av
Världshälsoorganisationen (WHO) och FN:s Barnfond
(UNICEF). Genom amning får spädbarn den ojämförligt
bästa födan för gynnsam tillväxt och utveckling. Dessutom
har amningen en unik biologisk och känslomässig inverkan
på både mammans och barnets hälsa. Till detta kommer
bröstmjölkens infektionsskyddande egenskaper.

I Sverige har arbetet för att stödja och främja amning bl.a. tagit sig uttryck
i aktionen Amningsvänliga sjukhus (SoU 1993:86). Målet var att skapa en
långsiktig amningsstrategi som innefattar hela vårdkedjan med mödravård,
förlossningsvård och barnhälsovård. Barnhälsovården spelar en stor roll vad
gäller den fortsatta amningen, speciellt med tanke på den s.k. tidiga
hemgången från BB som förutsätter effektiva system för uppföljning och
stöd.

Men enbart barnhälsovårdens insatser har visat sig inte räcka. I Sverige har
den ideella organisationen Amningshjälpen visat sig vara ett oumbärligt
komplement. I ovan nämnda betänkande förde man därför fram hur
angeläget det är att Amningshjälpen med sin rikstäckande organisation och
sitt osjälviska stödarbete till förmån får amning får utgöra ett komplement till
barnhälsovården. Det är också skälet till att Amningshjälpen fått
organisationsbidrag från Folkhälsoinstitutet. Detta bidrag har dock successivt
minskats och uppgår för 1998 till 108.000 kr. Det egentliga behovet ligger
mellan 150.000 och 200.000 kr. Om medel inte erhålls måste verksamheten
läggas ner till stort men för arbetet att stödja och främja amning.

Budgetpropositionen för 1999 upptar inte någon post till stöd för
Amningshjälpen. Det är därför viktigt att regeringen i regleringsbrevet till
Folkhälsoinstitutet skriver in att tillräckligt med medel avsätts för ändamålet.

Invandrarbarn

Osynlig, traumatisk stress kan leda till ohälsa hos barn som
är svår att upptäcka på ett tidigt stadium. Det gäller inte
minst flyktingbarn som, innan de kom, upplevt krig och oro.
Barnombudsmannen har i årsrapporten från 1997 tagit upp
detta problem.

Följande orsaker kan ligga bakom barnens ohälsoproblem. De kan själva
ha utsatts för våld eller bevittnat våld mot egna familjemedlemmar eller
främlingar. De kan också ha förlorat en förälder genom död, försvinnande
eller känslomässig otillgänglighet (t.ex. deprimerad mamma som avskärmar
sig från omvärlden). Många av dessa barn får inte den hjälp de skulle behöva
vid ankomsten till Sverige. Att ge barn med flyktingbakgrund ett värdigt och
humant mottagande är en skyldighet och ett stort ansvar för vårt land. Därför
bör man utveckla program för generella och specifika hälsobefrämjande
åtgärder där primärvård, psykiatri och kommun samverkar i mottagandet av
nyanlända barn. Sjukvården skall genom barnpsykologiska, medicinska och
barnpsykiatriska bedömningar medverka till att barnens situation blir
grundligt belyst såväl under asyltiden som efter temporärt och permanent
uppehållstillstånd. På några håll i landet har sådana program utarbetats, t.ex.
i
Värmland och i Umeå. Dessa erfarenheter måste tillvaratas och spridas till
andra delar av landet.

Barnpsykiatrikommitténs
förslag

Barnpsykiatrikommittén tar upp att samhället lägger ner
drygt elva miljarder kronor på olika stöd till barn med
psykiska problem. Nästan hälften av den summan används
till att bekosta placeringar av barnen utanför familjen. Endast
20 procent går till förebyggande insatser. För att det skall bli
effektivt måste basverksamheter som mödravårdscentral,
barnavårdscentral, BB och skolan besitta god
barnkompetens. Här skriver man också att skolans
elevvårdsresurs måste förstärkas. Ett elevvårdsteam ska
besitta specialpedagogisk, psykologisk, medicinsk och social
kompetens.

Man tar också upp att en femtedel av Sveriges barn har invandrarbakgrund
och som grupp har den något högre förekomst av psykiska och sociala
problem än jämnåriga med enbart svensk bakgrund. Därför behövs det
utbildning i migrations- och flyktingkunskap för läkare, sjuksköterskor,
psykologer och socionomer.

BVC bör erbjuda flyktingfamiljer med förskolebarn en serie hälso-
kontroller.

Barn- och ungdomspsykiatrin har ökande köer sannolikt beroende på
nedrustningen av skolhälsovården. Detta aktualiserar Folkpartiets krav på en
vårdgaranti och en förstärkning av skolhälsovården.

Barn och våldsskildringar

Många barn tar del av skildringar av våld både i de reguljära
TV-sändningarna och i form av video, datorspel m m. Ofta
är det väldigt obehagliga skildringar, i synnerhet för de barn
som ser på detta utan närhet till någon vuxen person. För
vissa barn kan detta också vara skadligt. Det finns risk för
sömnstörningar, oro, ångest o d. Det är angeläget att dessa
problem uppmärksammas och att föräldrar, förskolepersonal,
skolpersonal m fl. tar sig tid för att tala med barnen om dessa
upplevelser.

Behovet av
barnhälsovetenskap

Inom forskning och utbildning skulle man behöva satsa på
ett nytt område "Barnhälsovetenskap". Här skulle man
kombinera internationella hälsostrategier och
folkhälsovetenskapens arbetssätt med barnens särskilda
behov av skydd. Det handlar om en utbildning som är
uppbyggd på inslag från samhälls- och beteendevetenskaper
som sociologi, psykologi, pedagogik, ekonomi, från
humanistiska vetenskaper som historia och filosofi, från
naturvetenskaper som statistik, matematik och teknik och
naturligtvis medicinska vetenskaper och allt med inriktning
på barn och barns behov.

Smärtbehandling av barn

Smärta är ett vanligt förekommande symtom hos barn, t ex i
samband med cancer. Det finns behandlingsprinciper men
många förbättringar behövs, bl a genom ökad utbildning,
regelbundet användande av smärtanalys och
smärtintensitetsmätning samt regelbundna kontakter med
smärtbehandlingsteam. Införande av smärtdagbok är ett
medel. Ökad information till barn och föräldrar om smärta
och smärtbehandling är något som också behövs.

En samlad översyn av alla
beslut som påverkar
barnens situation

Barnens situation påverkas av flera olika sinsemellan av
varandra oberoende beslut i riksdag, kommuner och
landsting. Det är önskvärt med en utredning som genomför
en översyn av hur barnen påverkas av alla sammantagna
transaktioner, parallella system, olika bestämmelser mm som
berör barnfamiljerna mellan kommunen, staten, landstinget
o s v. Detta för att finna en helhetssyn, minska
marginaleffekter och ta bort onödiga kilar i systemet samt
säkerligen spara pengar och göra systemet bättre och
smidigare för barnfamiljerna.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att genomföra FN:s barnkonvention i Sverige,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skärpa barnomsorgslagen,1

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett nytt system för underhållsstöd, 2

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att upprätta fler dyslexicentrum, 1

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att berörda personalgrupper får en adekvat utbildning om dyslexi,
1

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av fler logopeder och kompetensutveckling av berörda
personalgrupper när det gäller stamning, 1

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ge Socialstyrelsen och Skolstyrelsen i uppdrag att se till att
berörd personal får adekvat utbildning om ADHD,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förstärkt skolhälsovård, 1

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det preventiva arbetet mot tobak,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om barn och självmord,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Amningshjälpen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Barnpsykiatrikommittén,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av barnhälsovetenskap,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om smärtbehandling av barn,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning om hur olika samhällsbeslut sammantaget påverkar
barns situation. 2

Stockholm den 27 oktober 1998

Kerstin Heinemann (fp)

Harald Nordlund (fp)

Bo Könberg (fp)

Barbro Westerholm (fp)

1 Yrkandena 2, 4-6 och 8 hänvisade till UbU.

2 Yrkandena 3 och 15 hänvisade till SfU.