Barn och ungdomar med hörselnedsättning

Motion 2008/09:Ub485 av Sven Gunnar Persson (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att barn och ungdomar med hörselnedsättning bör få bättre tillgång till teckenspråk, hörseltekniska anpassningar och hörselutbildade lärare i skolan.

Motivering

Över en 1,1 miljon människor har i dag olika grader av hörselnedsättning. Antalet ökar och har blivit ett stort och växande folkhälsoproblem. En utsatt grupp är barn. Enligt Hörselskadades Riksförbund (HRF) är det över 10 000 barn i Sverige i åldern 0–20 år som lever med en hörselnedsättning.

Mycket talar för att barn och ungdomar med hörselskada har sämre förutsättningar i det svenska skolsystemet än andra elever. Den 1 april 2006 infördes lagen om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och ungdomar. Här förstärks skolans ansvar för att alla barn och ungdomar ska ha rätten att känna trygghet i skolan och inte diskrimineras på grund av sin funktionsnedsättning. Trots detta är det många som upplever att de inte får den hjälp som de skulle behöva för att på lika villkor kunna ta del av undervisningen.

För att barn med hörselnedsättningar ska få samma möjligheter till utbildning som hörande elever behöver de gå i en skola med små klasser, där de har möjlighet att utnyttja hörselteknisk utrustning, tillgång till teckenspråk samt personal med hörselpedagogisk utbildning. Statistik från HRF visar dock att endast 16 % av alla hörselskadade och döva barn och ungdomar erbjuds en sådan skola. Majoriteten, 84 %, går i vanliga skolor där tillgången till hörselteknisk utrustning ofta är obefintlig. Risken är att de kan få problem med att följa undervisningen med utanförskap som följd eftersom det kan vara svårt att höra vad som sägs i klassrum och på raster.

Konsekvenserna kan bli förödande, inte minst senare i livet. Många hörselskadade elever lämnar grundskolan och gymnasiet utan godkända betyg. Hela 36,7 % av de sökande 2001–2006 till Riksgymnasiet för hörselskadade var obehöriga. Det innebär att de inte var godkända i ett eller flera av kärnämnena svenska, engelska och matematik. Det kan jämföras med att genomsnittet för hela landet under samma tidsperiod var 10,5 %. Endast 10–15 % av alla hörselskadade beräknas gå vidare till högskolan efter gymnasiet.

Under 2006 gjordes en utredning, SOU 2006:54 Teckenspråk och teckenspråkiga – Översyn av teckenspråkets ställning, där det framkommer det att barns behov av teckenspråk inte alltid uppmärksammas och att bristen på kunskap om vilka som behöver teckenspråk ofta beror på att många hörselskadade går integrerade i skolor där deras behov inte uppmärksammas. Denna problematik måste tas på allvar av regeringen och åtgärdas.

För ett barn med en hörselskada är det en hårfin skillnad på delaktighet och utanförskap. För att hörselskadade barn ska få de bästa förutsättningarna i livet är det viktigt att utbildningsväsendet kan tillhandahålla skolor med teckenspråk, hörseltekniska anpassningar och hörselutbildade lärare. Det är en förutsättning för att barn med hörselnedsättningar ska kunna utveckla relationer, språk och färdigheter på sina egna villkor.

Stockholm den 6 oktober 2008

Sven Gunnar Persson (kd)